Födelsedagsbarnet drack te och åt en fräsch kakbit. Detta i absolut bästa sensommarväder med en sol som fortfarande värmer, idag mestadels från en klarblå himmel och som bäst var det väl +20 grader. Nu på kvällen vid 19-tiden fortfarande +14 och sol.
Carita som inte gillar potatis, och inte är så där överförtjust i att tillreda mat bara åt sig själv, har kockat LITE i dag.
Då jag börjar tillreda mat under en dag då jag har mycket jobb med tidningen, ska det vara något som kan fixas fort.
Ingen aning om vad potatisen heter. Jag tyckte den hade lila blommor.
Pias löksatsning lyckades inte riktigt i år, troligen för att solrosorna drog åt sig all näring. Men de här små lökarna hade riktigt god smak.
Några potatisar såg lite misstänksamma ut, men de som såg mest normala ut tog jag med mig hem.
I dag skar jag dem i millimetertunna skivor. Jag kokade dem alltså inte, utan råstekte dem med lök och smör och grovt salt.
Och det blev riktigt himla gott!
Potatis som jag inte gillar är kokt potatis eller potatismos 😣
Som sagt, vet inget om potatissorten och kanske jag snart börjar se syner och sedan kommer polisen och säger att jag plockat/ätit nåt knark…
Får hoppas att jag hinner ha lite roligt innan dom kommer 🤪
”Int blir de ti någo”, sa Pia men jag som är idiotoptimist knäppte mina händer i en stilla bön för solrosornas kamp. ”Vi ska visa dem alla” tänkte jag. ”Vi blir de ståtligaste solrosorna i stan!”
Efter showen firade vi Företagardagen som infaller i dag, men vi åt middag och umgicks redan i går kväll.
Det var en mycket trevlig fest och supergod mat på restaurang Kapellet. Jag fotograferade serveringsbordet innan locken för varmrätterna hade tagits av och anstormningen av hungriga gäster satte igång 😂
Jag tog halva fredagen ledigt då jag med min syster handlade till mamma. Efter det hade jag ostfest med goda vänner. Igår var jag också ledig nästan hela dagen. Modeshowen var i och för sig ett jobb, men middagen efteråt fritid fullt ut.
I dag har jag därför jobbat sex timmar. Det är skönt att själv kunna bestämma arbetstiden. Att ha frihet under ansvar. Finns massor som behöver göras vecka ut och vecka in.
Jobbet med lokaltidningen tar aldrig tar slut. Den ska ut varje vecka med intressant innehåll, det är ett tungt och krävande jobb, men tillsvidare tycker jag mycket om det – så länge som jag har möjlighet att styra det själv 💪
Försöker vara en god ambassadör för min hemstad i alla lägen. Här kommer ett par bilder som jag tog under evenemanget Lovisa Historiska Hus.
Den första miljön visar en del av en innergård vid Alexandersgatan. Den ser ut så här oberoende av evenemanget. Där uppe i den röda trälängan fanns förr en stor loppis, ett slags återanvändningsställe med massor av gamla möbler, fönsterkarmar, kläder, mattor, porslin, koppar- och plåtattiraljer osv.
Den andra bilden är tagen på husobjektet Helgas gård där en gammal cykel står vid en husknut. Byggnaden skulle i och för sig behöva en liten ansiktslyftning, men ibland kan det vara lite charmigt med rost och målning som flagnar. Förutsatt att förfallet inte får pågå för länge.
Skyltsöndag är en av många roliga utmaningar här i bloggosfären. Vem som helst kan vara med, och länkar till flera skyltare hittar ni hos min bloggvän BP.
Jag har ännu många bilder kvar från evenemanget Lovisa Historiska Hus. Visar kanske ytterligare några i kväll. Resten portioneras ut under veckan som kommer 🙂
Talade också en halvtimme på telefon med en kille som jag träffade för sex år sedan. Det är egentligen helt otroligt att vi har lyckats hålla kontakten. Något som en gång var en dejt, och han femton år yngre än jag, utvecklades till en märklig men mycket fin vänskap ❤ Det känns bra då man kan vara den man är, och det här med att man pratas vid, skickar något Whatsappmeddelande ibland osv… det har inget med tiden att göra, om vi inte har hörts på två månader. Lika lite har det med andra krav eller ännu mindre med sex att göra. Vi är bara kompisar, som på något konstigt sätt alltid kan börja prata där vi slutade senast.
I dag har vi evenemanget Lovisa Historiska Hus. Vill man inte köpa biljett för att gå in i de privata husen finns det massor av annat man kan göra. Besöka marknader till exempel.
Visar bilder från LHH senare!
Jag hade nästan glömt hur gott nybakt bröd doftar ❤
Blev att lägga till mjöl och det är ju inte svårt men ack så kladdigt! Och då fingrarna är klibbiga av deg, hur tar man då mera mjöl från en påse utan att stöka till allt?
Man ska visst göra såsom de gör på tv, i alla matlagningsprogram. Ha alla ingredienser vackert i olika skålar. Med mjölet gör jag så nästa gång. Häller det i en skål varifrån det är lättare att ta med händerna än från en påse!
… har vi väl alla fått nog av. Fina leenden, vackra vita tänder, målade läppar, plockade ögonbryn… välstädade hem, dammfritt, fina bjudningar där man skålar i det bästa och serverar något trendigt hälsosamt… välartade barn och vad allt dessa uppnått i livet… ni vet, Facebook och Instagram i ett nötskal 🤣
Såg nyligen dock något slag av inlägg, eller var det en länk till ett reportage, om en bloggare som visade familjens stökiga hem. Allt var en enda röra och någon skrev i en kommentar: ”Stökigt? Där råder ju ordning. Ni skulle komma hem till oss 😱😅
Så här såg jag ut i frissan idag. Efteråt betydligt vackrare. Eller? Beror kanske på hur man ser på saken!
Och det här med väntans tider som jag skrev om i rubriken betyder inte att jag är gravid. Det vore väl ett verkligt mirakel om jag blev det. Utan man och i denna ålder 😱😂
Väntans tider har med följande minisemester att göra. Har bokat en stuga med en väninna. Åker dit om tre veckor och stannar två nätter vid en insjö. Egen strand, egen brygga, lusthus, utegrill, bastu inne, toalett inne. På en dryg timmes körväg från Lovisa. Tillgång till jacuzzi och båt om vi så vill men vi hinner nog inte med allt.
Bara vara. Bada bastu, ta dopp i sjön, grilla korv. Aaah!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 