I bakgrunden finns ett annat hus, ett riktigt hem.
Två hus, ett hem
Övrigt
Kvällsjobb med fullmäktige på distans
En gång i månaden har jag kvällsjobb. Då fullmäktige sammanträder på distans kan det se ut så här hemma hos mig.
Det kallas förstås demokrati då alla tillåts babbla på hur länge som helst 😀 Men ibland önskar jag att ledamöterna lärde sig konsten att fatta sig kort. Att hålla sig till saken, bara säga det som är viktigast.
På sikt hoppas jag också att jag kunde få hjälp med bevakningen av fullmäktigemötena. Just nu är det bara jag som skriver om dem. Ska ta upp det här på ett redaktionsmöte i framtiden, kolla om någon annan har intresse att dela jobbet med mig.
Då mötet är slut, eller då de viktigaste ärendena har behandlats, då börjar mitt jobb. Samma kväll skriver jag något kort till vår webb, ikväll blev det såhär. Imorgon eller senast på söndag skriver jag lite mer till papperstidningen som kommer ut om en vecka.
Motvind och tråkig rutt
Cyklade 6,75 kilometer i dag. Valde egentligen en ganska tråkig rutt. Från mitt hem till byn Gislom. Det gick ännu an i medvind. Men att sedan cykla i motvind på Lappträskvägen som är tämligen hårt trafikerad… nej, det var ingen höjdare. Jag hade glömt hur trist det är att cykla där. Motigt och ganska farligt också. Men ja då, jag använder hjälm 🙂
Jag tog inga bilder på ”tråkrutten”. Visar hellre en bild från turen jag gjorde på veckoslutet. Vackra blomster utanför Bastion Ungern. Någon som känner igen blommorna? Borde ha tagit en närbild på dem.
Ja, ja… man får bara acceptera att man ibland gör ”fel” val då man tänker att nu ska jag samla kilometer! Totalt har jag cyklat 22 kilometer på fyra dagar så det ska inte bli så svårt att uppnå veckomålet 30 kilometer.
Allt som går över 30 km är bonus och jag ger mig själv en klapp på axeln. Visst vet jag att det finns de som säger att 30 kilometer är löjligt lite, men nu har jag ju inte bett dem komma med sina åsikter 😀
En kort cykeltur
… på tre kilometer blev det i dag. Frisk luft i lungorna. I öronen fågelkvitter och ljud av motorcyklar och allt möjligt annat som hör våren till. Dofter av gräs, hav, grillar som kommer igång på gårdarna.
Jag är barmhärtig mot mig själv och säger att varje rörelse jag gör som tar mig utanför bostaden är bra! Jag måste inte jogga så att svetten lackar, jag behöver inte känna blodsmaken i munnen. Polar-klockan på armen måste inte visa hundra procent aktivitet. Jag duger som jag är. Speciellt då jag gör så gott jag kan 😀
En efterlängtad vår är nu här och sommaren snart likaså ❤
Cykeltur i härligt vårväder
Den här tiden på året är det svårt att veta var det är varmt och var det blåser kallt. Hur ska man klä sig för en cykeltur? Bäst att ladda på med för mycket än för lite, resonerade jag.
Oj, oj så många minnen jag har från denna butik. Skulle kunna bli ett separat långt inlägg. Men jag cyklar vidare och den som vill får komma med på färden.
Jag passade på att ta flera bilder under min 8 km och 750 meter långa cykeltur i dag. Jag börjar nu föra bok över mina kilometrar och hoppas kunna komma upp till 30 km i veckan. Det skulle betyda 570 km då augusti är slut. Köpte nya batterier till mätaren i dag. Att den nollades helt inspirerar mig. Men jag vill inte sätta målet för högt, då blir jag ju bara gladare om jag cykla mer än 57 mil på nämnda tid.
Här kom en rejäl vindpust och plötsligt märkte jag att en liten påse chips som jag hade lagt i bakre cykelkorgen hade försvunnit. ”Jaha”, tänkte jag… ”inte meningen att jag ska äta chips då jag har cyklat – kanske någon annan blir glad som hittar en oöppnad påse längs vägen”.
Men då jag skulle cykla vidare fick jag syn på påsen som låg på gräsmattan precis där som jag hade svängt in till rastplatsen 😀
Som sagt – jag tog flera bilder men sparar dem till andra inlägg. Gör några förhandsinställda för nästa vecka, då jag vet att det åter är fullt upp med tidningsjobbet från måndag till onsdag.
Två utmaningar i en smäll
Hos Orsakullan finns en trevlig utmaning där hon ger inledningen på en mening och så ska vi andra fylla i resten. Eller på något sätt ge meningen en fortsättning. Jag har inte tagit del av den på ett tag, men ska då och då åter försöka göra det.
Den 16 april är orden som gäller ”Jag föll pladask”…
Man kan ramla på näsan och det har jag väl gjort ett antal gånger. Sedan finns det några få män jag fallit pladask för. En av de första gångerna det hände var då jag träffade Marcus från Tyskland på en semesterresa i Rimini, Italien. Vad han gör i dag och var han håller hus är en gåta för mig.
Hos Elisamatilda handlar det om Konsumtion och där ska vi svara på fem frågor som vanligt.
Vad för ”onödigt” skulle du köpa om du hade obegränsade resurser?
– En svart Volvo av sportmodell, och så där på sidan om skulle jag också köpa en liten sommarstuga utan bekvämligheter. Jag skulle hela tiden betala till nån annan för allt jobb som måste göras för att stugan ska hållas i skick 🙂
Vad skulle du inte sälja i ditt hem ens för alla pengar i världen?
– Svår fråga. Äger ganska lite. Troligen en sekretär som jag har ärvt eller det intyg som finns inramat på väggen, som mormor fick av president Mannerheim efter att morfar stupat i kriget mot Ryssland.
Konsumerar du någonting mer än vad du tror andra gör?
– Ostar och framför allt vitmögelostar 😀
Vad är något du sällan lägger pengar på?
– Jag röker inte så det går INGA pengar till cigaretter. Lägger sällan pengar på smink numera.
Finns det något du köper till andra, men aldrig till dig själv?
– Rött vin. Om någon vän vill ha det, men köper aldrig rött till mig själv.
Liljendahl härjade i Liljendal
Vad händer om jag fastnar? Eller om ställningen brakar samman under min tyngd?
Det kan bli en notis i Nya Östis förstås. I värsta fall en anklagelse om vandalisering. Och ett besök på hälsovårdscentralen?
Vad polisen inte visste var att chefredaktören gömde sig bakom granhäcken intill Bagarstugan. Slug som hon är.
Egentligen borde där ju stå LILJENDAHL-gården, tänkte hon. Vem har stulit bokstaven H?
Men sedan såg hon två nässelfjärilar och två sädesärlor och glömde planerna på att kontakta staden och kräva H-bokstaven tillbaka.
Jag blir glad av små ting
Som i dag då jag hittade påsar med luktärtsfrön i en affär. Det var de tre sista som affären hade och mannen i kassan var på glatt humör när han sa ”och du far iväg med allt som vi har” 🙂 Kostade hela 1,75 euro.
Har ingen aning om hur jag lyckas med dessa. Men har beslutat att inte odla tomater i år. Två bra odlingsår med dem har jag bakom mig, men nu vill jag pröva något nytt. ”Bara blommor” helt enkelt 🙂
Återvinning gör mig också glad. Det vill säga att vi fortfarande i Finland får allt mellan 10 och 40 cent för returflaskor och returburkar.
Men står man länge vid den här maskinen kan man få fel på hörseln, den bullrar massor då den knölar ihop burkar och plastflaskor 😀
Hurra för Finland – igen!
Finland har blivit bättre och bättre, i synnerhet då det gäller fotboll. Ikväll säkrade herrarna slutspelsplats i EM-finalen i futsal genom att i grundserien besegra Belgien.
Samma kväll blev mitt pussel klart. Hur många jag gjort sedan jag började efter julen 2018 (om jag minns rätt), har jag numera ingen aning om. Men där funkar ju bloggen som en dagbok och så har jag mina pappersdagböcker 🙂
Biografhuset en mulen dag
Jag kom ut en sväng i dag för att jag skulle ta ett foto av en person som vi intervjuar i torsdagens tidning. Artikelns skribent bor i Borgå, grannstaden. Ofta gör vi då så att intervjuer sker per telefon och vi som finns i Lovisa sköter fotografierna. Vi sparar miljö och tid då en skribent slipper köra nio mil för ett enda foto 🙂
Då jag väntade på mannen som skulle fotograferas tog jag i all hast två bilder av vår biograf. Eller av huset där Kino Marilyn finns. I samma hus finns ju också andra företag och bostäder.
På bion har två av mina morbröder jobbat, för länge sedan. Den ena rev biljetter, han hette Kurt och hade bott länge i Sverige dit han flyttade som krigsbarn. Han talade det vi kallar rikssvenska, men på den tiden i Lovisa, före 1980-talet, klarade man sig bra på ett språk. Alltså, man var inte tvungen att kunna finska då. Inte är man tvungen i dag heller, det vill säga ingen förföljer dig om du inte kan finska 😀 … och det finns många äldre Lovisabor som inte är bra på finska.
I dag är det ändå helt bra om man kan såväl finska som svenska då det gäller att kunna jobba i Finland.
Den andra morbrodern, Bengt, skötte bland annat maskinen som visade filmerna.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 