Övrigt

Februaritulpaner

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Behövde pigga upp mig själv, få färg och glädje och lite vårkänslor in i livet. Köpte därför en bukett tulpaner till mig själv. De är fotade med nattverktyget i ett ganska mörkt rum, den här gången med systemkameran.

Har varit på många sätt en jobbig dag. Men också givande. Lite hur man ser på det hela. Mycket jobb. Första digitala redaktionsmötet, ett testmöte, löpte riktigt bra trots en del små tekniska trubbel för några deltagare.

Nyheterna på tv domineras av kommande nedstängning av Finland. Från den 8 mars och tre veckor framöver ska restauranger vara stängda (hämtmat tillåts) distansskola gäller för högstadier och andra stadiets skolor och det blir paus med hobbyer för tonåringar.

Mycket av det här drabbar inte mig. Har ingen familj att pussla vardagsarrangemang med. Klarar mig så länge jag får handla mat i affärer.
Men nog börjar de flesta av oss vara innerligt trötta på coronaviruset som härjat snart ett helt år…

Och så kom det mera snö…

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Ska bjuda på en liten bildkavalkad från Lovisa. Ofta tänker jag, ”de här vyerna har jag visat till lust och leda, alla byggnader likaså”… ”inget nytt under solen, här lufsar jag på i samma spår dag och dag in, och coronan ger mig ju inte heller några vidgade vyer precis” 😀

Men, så får jag respons av mina läsare här på bloggen. Lena i Wales skriver ofta att hon älskar mina Lovisavyer. Och många andra bloggare gillar också, så tacket går även till er ❤

Östra Tullgatan. Ett stenkast från mitt hem, vägen jag promenerar då jag ska till exempel till K-Supermarket såsom i dag.
Välsandat i backen framför församlingshemmet.

Såsom ni ser var det lite dimma idag. Ett par minusgrader, kanske på plussidan ett tag. Har inte följt med så noga. Men många pratar och skriver om det underkylda regnet som skapar halka och även is som är svår att skrapa bort från vindrutorna på bilarna. Det finns även personer som vittnar om att de tvingats stanna flera gånger under sin färd för att skrapa rutorna på bilarna, att de annars inte ser ut… och gör man inte det ska man ju inte köra på vägarna.

Nästan framme vid K-Supermarket.

Hoppas att där inte blev någon bil under den där snöhögen 😀 Närmare två meter hög gissar jag.

Svårforcerad trottoar för fotgängare.

Här var det nästan omöjligt att promenera, på trottoaren alltså. Så jag fick bli ”flickan som gick på gatan”… Några kunder fick jag inte och lika bra så. Jag hade blivit förskräckt om någon stannat mig och frågat vad jag kostar.

De som körde förbi mig där jag gick på gatan undrade troligen närmast vad tanten gjorde där på körbanan.

Men ingen idé att klaga. Tids nog smälter det här bort och sedan gnäller vi då det är för varmt på sommaren. För många flugor, myggor, getingar och Gubben-Gud-vet-vad 🙂

Glad måndag! 22-02-2021

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Många bollar finns här att hålla reda på 🙂

Jag tror det är dags att ta itu med följande Jan van Haasteren-pussel i dag 🙂 Har inte räknat antalet bollar, men många är dom!

Den här dagen har formligen flugit iväg. Det är SÅ mycket jobb med tidningen, i alla fall det tre första dagarna i veckan. Och ändå har jag en biträdande redaktionschef som hjälper mig. Nya Östis har vuxit, förväntningarna bland läsarna därmed också.

I går var det rätt många minusgrader men ändå regnade det. Med den påföljd att regnet förvandlades till is (underkylt regn) och isen klirrade melodiskt mot fönsterrutor och fönsterbleck. I dag har många bilägare svurit då det krävts en halvtimme minst för att få isen bort från fönstren.

Jag kom ut på en kort promenad då jag skulle till bokföringen med Nya Östis fakturor och andra papper. Sedan hade jag ett fotouppdrag några hundra meter bort vid ett egnahemshus. Ett äldre par som flyttat från Helsingfors till Lovisa för att komma undan coronan. Helt slipper man förstås inte hotet om smitta i en liten stad, men här är onekligen inte alls samma trängsel som i affärerna i huvudstaden.
Paret älskar lugnet i Lovisa ❤ sitt fina hus och trädgården de får uppleva för först gången på våren nu 2021.

 

Mysigt med snöyra

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Med nattinställningen på mobilens telefonkamera tycker jag att jag lyckas fånga stämningar rätt bra. På promenad i snöyran med väninna Barbro och hennes hund Ronnie. Lugnt och stillsamt i vår lilla stad vi halvniotiden på kvällen. Men så vackert också.
Och jag behöver ju inte ut och skotta snö direkt i morgon bitti för att få infarten till hemmet fri 🙂

Torgmiljö i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

I förra inlägget, då jag skrev om fotbollsdamerna som hade tagit sig till EM, glömde jag nämna basketherrarna. Finska landslaget där tog sig också till EM. En sådan idrottsglädje i går alltså!

Den här bilden tog jag i förbifarten då jag kom hem från frissan i går.

Här syns en del av torget. Glasbyggnaden mellan de äldre husen var tidigare Aktia bank. Nu heter platsen Kyrkotorget. Då banken flyttade ut flyttade församlingarna in där. För länge sedan fanns där en äldre byggnad, och där låg dåtida Sparbanken.

I gula huset till höger fanns apoteket för länge sedan. Vi har många ståtliga gamla byggnader som omringar vårt torg. Och jag bor bara ett par hundra meter från den här platsen.

Helmarit gjorde det otroliga – igen!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Igår tog sig Finlands damlag, även Helmarit kallat, till EM-slutspel 2022.
Laget har en match kvar mot Cypern, men genom att igår besegra Portugal hemma i ett kallt Helsingfors, med 1–0 på stopptid, säkrade damerna sin plats i EM redan nu.

Mot Skottland gjorde laget tidigare under säsongen också ett fantastiskt mål efter att 90 minuter hade spelats. På tilläggstiden gjorde Amanda Rantanen med sin näsa (!) segermålet. Hon hade då bara varit inne på planen en minut 🙂

Det är ett helt ofattbart starkt lag vi har. Vägen till de här framgångarna har varit lång och nu kommer belöningen. Hoppas coronan också är besegrad sommaren 2022, så att laget får spela inför publik.

Jag både skrattade och grät efter matchen. Ett sådant mål, en sådan lobb, av Linda Sällström, som gav oss biljetten till EM. Då bara några sekunder återstod av förlängningstiden. Sannerligen otroligt… och sådan fest det blev efteråt på planen!

Fem en fredag – Problemlösning

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Veckans utmaning hos Elisamatilda handlar om problemlösning. Mitt pussel som blev klart sent på onsdag kväll passar bra som illustration för det 🙂

Vad lagar du till middag om du inte har något i kylen?
– Tillreder sällan middag till mig själv då jag bor ensam. Innan coronan gick jag rätt ofta ut och åt. Har jag inget i kylen får jag ju inte ens en knäckemacka 🙂 Men konservburkar har jag ofta på lager, så det kunde bli en burk köttbullar då!

Vad gör du om håret är blött och du är sen någonstans?
– På sommaren får det vara blött, inte så att det droppar från det förstås men hår torkat med handduk duger. På vintern skulle jag ta till hårtorken som jag annars nästan aldrig använder. Jag vill inte vara sen överhuvudtaget och planerar hårtvättarna noga 😀

Om mobilen inte fungerar, hur får du tag i någon?
– Kanske via mejl? Beror på var personen bor. Är det min granne ringer jag på hens dörr men bor kompisen längre bort får jag testa via datorn.

Vad gör du om du inte hittar något i en butik och ingen personal finns i närheten?
– Låter troligen bli att köpa det jag tänkte, köper nåt annat eller går till en annan affär.

Om du gick vilse i en skog utan karta eller kompass, skulle du kunna hitta ut?
– Som gammal scout vet jag var norr och söder är genom att titta på hur träden växer, eller hur myrstackarna står, och om det är sol kan jag orientera enligt den. Men om jag skulle hitta ut från en helt okänd skog, i en terräng där jag aldrig varit förr, vet jag inte.

En kalender fylld med utmaningar

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer

Agricola svenska församling har delat med sig av Fastekalendern. Jag gillar den, då den inte kommer med pekpinnar men den bjuder ändå på lagom många utmaningar, saker att tänka på.

Den 16.2 skulle jag äta en fastlagsbulle. Jag fick kalendern först i går så jag missade uppmaningen, men hade ju ätit två bullar veckorna innan 🙂
17.2 följde jag direktiven och idag har jag funderat på vad jag kan avstå från. Vitt bröd blev beslutet. Jag gillar knäckebröd så jag går på den linjen nu då.

24.2 kommer det att bli svårt. Jag har aldrig fastat så jag tror det blir farligt om jag inte äter något på hela dagen, och jag tror inte att någon menar det med denna kalender att man måste följa allt till punkt och pricka.

Längre fram i kalendern finns uppmaningar som jag vet att jag kan följa. ”Ge positiv respons”, ”Be för de människor som du inte skulle vilja be för”, ”Städa ditt skåp och för överflödiga grejer till återvinning eller återbruk”, ”Gå ut och njut av alla under i naturen IRL” osv.

Vi är många som duger som vi är – och vi får ryta ifrån

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Den här hälsningen på namnsdagen fick jag av grannen Ritva. Hon är bra på att skicka små kort med texter och överraskningar av olika slag. Sådana vänner gör mig glad ❤

Jag försöker alltid vara mig själv. Med allt vad det innebär av goda sidor men även av mänskliga brister. Och de senaste dagarna har jag funderat mycket på sådant som har med brister att göra.

Hur mycket ska en människa tåla, till exempel då det gäller kritik hon inte anser vara helt berättigad?

Jag tycker att människor alltid duger då de gör så gott de kan.
Och det är just det vi gör, alla vi som varje vecka jobbar för att Nya Östis ska komma ut.

Därför känns det inte kollegialt sett bra då några enstaka personer kritiserar tidningens innehåll och tycker att det vi gör inte är bra nog. Kritikerna är ofta de som hörs och syns. De som tycker annorlunda håller vanligtvis låg profil för att inte själva bli utsatta för kritik.

Som chefredaktör har jag ibland känt mig som David i striden mot Goliat. Drygt tre månader efter att jag tillträdde i augusti 2019 råkade vi ut för en poststrejk som höll på att stressa sönder oss helt. Sedan fick vi ett år av en pandemi och när den är över vet vi inte.

Majoriteten applåderar och tackar för att de får sin tidning varje vecka. De vet hur mycket jobb som ligger bakom vartenda nummer. Och det är dem jag borde tänka på, eftersom de är så många fler än kritikerna.

Jag kan ändå inte låta bli att undra hur personer som själva inte jobbat en enda dag på en lokaltidnings redaktion så tvärsäkert kan uttala sig om hur en lokaltidning ska produceras. Utan anställda.

Dessa små pikar som från och till riktas mot mig och mina medarbetare får mig att tänka att jag har rätt att reagera och säga ifrån. Jag får se ut som ett åskmoln och jag får låta som Greta Thunberg då hon vände sig till världens stora ledare.

Jag får spänna blicken i kritikerna och fråga: ”How dare you?”

Om jag inte har jobbat en enda dag som kirurg skulle det inte falla mig in att säga ”lägg dig där på britsen bara så opererar jag dig, du kan vara helt lugn”.

Små ting skänker glädje

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Eftermiddagssolen på den övervintrande pelargonen skänker mig glädje.

Efter en något lugnare måndag brakade det loss i dag på hemmajobbet. Telefonen ringde i ett, och ofta börjar många med att fråga om de stör mig. Nej, det är arbetets art att få samtal och de som ringer har för det mesta angelägna ärenden som berör jobbet.

Morgondagen blir knappast lugn den heller. Slutspurtsdag för att få tidningen klar. Sedan fullmäktigemöte direkt efter det. En arbetsonsdag i månaden blir ofta 12–15 timmar lång för mig. Det är tungt i den här åldern.

Vi letar med ljus och lykta efter någon som kunde hjälpa mig med dessa möten och överlag behöver vi skribenter som kan skriva om lokalpolitik. Dock inte lätt att hitta har det visat sig.

Yes! Finns åter chokladpinnar i S-Market.

Glad för små saker blir jag ofta. Som när jag hittade de här chokladpinnarna i S-Markets sortiment 😀

Snart har åter en dag gått. Blir avkoppling med pussel i kväll. Jag kanske blir klar, men att stressa med ett pussel är det sista jag gör 🙂

Pusselläget innan jag startar med det nu på tisdagskvällen.