Övrigt

Jag känner mig som en tonåring

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

… för att jag sov till klockan 12 i dag 😀
Jag är glad att jag har förmågan att sova de 7–9 timmar jag behöver varje dygn.

Men annars känner jag mig som den 55-åring jag är, det vill säga lite seg efter nattsuddet med innebandyvännerna.

Alltså bara det där med att vaka tar på krafterna. Vare sig man dricker alkohol eller inte.

Det är inte jag som tömt konjaksflaskan på bilden, för jag dricker inte konjak. Men jag tyckte symbolen var fin.

Jag antar att konjaken i flaskan var god 🙂

I dag har jag tagit det väldigt lugnt. Hjälpt en senior att få i gång internet. Tycker det är tufft att 80-plussare går på datorkurser!

Cyklade i regnet. Luften är så frisk på hösten och regnvatten gör väl gott för hyn? 🙂

Jag tycker väldigt mycket om de här träden utanför Hambergska hemmet på Östra Tullgatan.

Vacker och vemodig

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det är ju vad hösten är. Alla dessa fina färger!
Den här kransen hänger på en dörr i restaurang Kapellet i Lovisa.
En fin plats som inte är öppen enbart om somrarna.

Välkomna tillbaka!

I dag var det konstnärsbrunch där. Företagarnas idéer är många och gästerna från andra städer likaså. Att som restaurangägare leva enbart på kunder från Lovisa går tyvärr inte, ändå hoppas jag att just Lovisaborna ska gynna Lovisaföretag, alltid då det är möjligt.

Att jag själv köpte stövlar från Zalando berodde på att sådana stövlar som jag ville ha inte fanns i Lovisa. Möbelaffär har vi inte heller.

Allt är förgängligt. Snudd på fulsnyggt.

I kväll ska vi ha lite samvaro, utan match, med innebandyfansen! Ett hösttecken också det.

Mer och mer hemma

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Den känslan får jag. Varje dag.
Att det är här jag bor, här som jag landat, här som jag kommer att trivas.

Jag har bott i den här bostaden ungefär en månad. Flyttdatumet var i slutet av augusti, men strax därefter åkte jag till Grekland, så det där med att tömma flyttlådor i allt hast och sedan få ordning på allt… det kräver sin tid.
Och det FÅR ta tid.

Höststämning.

I dag har jag plockat bland saker. Vägt dem i mina händer. Frågat mig vilken funktion de fyller, vilket känslomässigt värde de har.

Jag har full respekt för människor som inte vill slänga saker, som sparar för kommande generationer eller för sig själva. Hur de än resonerar – var och en har sitt liv.

Jag vill inte döma någon som gör annorlunda än jag själv.

Men ju större fria ytor jag har, ytor som är lätta att städa… och ju färre saker det finns i skåpen, saker som jag efter något år inser att jag aldrig använt… desto friare och lättare känns mitt sinne.

Det här med himlen…

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

… som jag nu ser utanför mina fönster… inspirerar mig varje dag.
Då jag ser molnen jaga runt där, ändra karaktär.
Kanske jag borde starta en MOLN-serie också 😀

En svamp? … eller…

Kan också se en figur längst till höger som lite förvånat iakttar figuren i mitten. Och om den i mitten inte är en svamp så kanske en hund? Man ser ju nosen. Hunden ser ut som om den mässar, eller skrattar? 😀

Vad ser du?

Lika svårt som det är…

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

… att låta bli att köpa de första tulpanerna på vårvintern, eller penséer och pelargoner ju närmare sommaren vi kommer. Lika svårt är det för mig att låta bli att köpa ljung till hösten och vintern.

Jag sitter inte ute vid bordet så här års, så ljungen kan mycket väl dominera ytan.

En av orsakerna till att jag ”inte skulle ha ljung” den här hösten var att det rådde en liten oordning på balkongen. Men i affären talade ljungen till mig, den ville flytta in hos mig helt enkelt, och jag kunde inte motstå dess vädjan 🙂

Så egentligen var det ljungens förtjänst att jag på en knapp halvtimme fick ordning på balkongen. Trots att den är inglasad vistas jag inte så mycket där så här års. Men det känns trevligt att se den ståtliga växten då jag sitter i soffan vid teven inomhus.

Balkongen är väldigt rymlig och jag ser fram emot att få inreda den på våren. Under en stor del av året kan den utgöra ett extra rum i min bostad ❤

Husmorspoäng – vad gör jag med dem?

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

De lär ju ska rassla in husmorspoäng då man gör mat och kanske i sådana mängder att man fryser in.
Nu då jag åter har en rejäl frys har jag tänkt tillreda mat som jag gillar. Stekte köttfärs i dag men då jag inte vill äta samma mat flera dagar i sträck blir det att frysa in. Siktar på att göra lasagne en annan dag, köttbullar, köttfärslimpa och sånt inom kort.

Men husmorspoäng? Vad gör jag med dem? Ingenting 😀

Dagens favoritmat.

Såg nyss ett program på tv där små barn skulle beskriva ordet KATASTROF. Ni må tro att det kom en massa fyndiga förklaringar.

Och KATASTROFEN var nära i affären i dag då jag inte hittade en SVART tandborste. Jag var tvungen att nöja mig med en som hade grått skaft…

Adrian, huvudpersonen i mina romaner, är ju med mig rätt ofta. Ibland får jag tänka mig för så att jag inte talar högt med honom till exempel i affären.

– Ta den där grå nu bara så kommer vi ut härifrån, sa han. För du tror väl inte att jag tänker kuska runt dig i hela Lovisa tills du hittar en svart?

– Vem har talat om Lovisa? Vi kan ju åka till Helsingfors 😀

Går i väntans tider

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Jag började blogga för drygt åtta år sedan, i september 2009.
Ni som känner mig vet att jag gillar statistik. Den är ju inte alltid lätt att tolka, eftersom det finns olika sätt att räkna antal besökare, unika besökare, sidvisningar och så vidare.

Men enligt Flag Counter, som jag installerade den 12 juli 2009, har jag haft besök från 122 olika länder. Snart har jag också enligt Flag Counter haft EN MILJON sidvisningar!
Enligt WordPress-statistiken har jag haft omkring en halv miljon besök på åtta år.

Därför tror jag att FC räknar in precis allt medan WP tar med endast unika besökare.
Hur som helst ska jag nu hålla ett öga på Flag Counter statistiken. Det blir kul att se den gå in på MILJONEN, och det borde ske om ett par, tre veckor eftersom jag i snitt, enligt WP, de senaste två, tre åren haft ungefär 10 000 besökare per månad.

 

Tisdagen i bilder

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Bjuder på en liten bildkavalkad i dag. Tänker ofta på min bloggvän BP, hon vågar fotografera nästan vad och vem som helst. Jag kände mig på något sätt som en spion då jag inspirerades att göra samma sak. Hörde att någon klippte gräset i närheten av huset där jag bor.

Han kom körande längs den cementerade gången…

Jag tänkte också att den där lilla plätten behöver man väl inte sådär stor gräsklippare till att ansa. Men allt har sin förklaring.

Jobbet fortsätter.

Han bytte till en handjagare och jobbet fortsatte. Då hade det ännu inte börjat regna.

Regn och rusk men fina färger i alla fall.

Den här bilden tog jag i all hast med mobilen då jag stretade hemåt i regnet och blåsten. Det var en kamp, med kameraväskan på ena armen och varor från affären på den andra, och ett paraply som hela tiden försökte vika sig avigt.

Almska Gården, ett fint utställningsutrymme. Här är allt inte klart ännu, vernissage firas på lördag.

Ett roligt jobb har jag i alla fall. Då jag skriver för lokaltidningen kan det handla om allt från kommunalpolitik och marknader till sport och konst, om nya företag som etablerat sig, om sånt som händer på daghem och skolor eller på kärnkraftverket 🙂

En av favorittavlorna på dagens utställning, den skulle platsa och passa hemma hos mig!

Måste ta fram bruksanvisningen…

~ Carita Liljendahl ~ 54 kommentarer

… för det är mer än tretton år sedan jag använde en diskmaskin 😀

Har nu bott en månad på nya adressen, men ännu inte en enda gång använt den här mackapären.

Dels handlar det om att jag har rätt lite disk, dels dock om att jag inte har en aning om hur den här ska användas. Vilket tvättmedel ska jag använda?

I går då jag hade gäster blev det rätt mycket disk, så då hade det varit skönt att kunna använda maskinen i morse. Men trots att en sådan finns stod jag där och diskade för hand 🙂 Att läsa bruksanvisningar är inte min melodi…

Skulle vara skönt att få även liten disk – det jag producerar i form av några glas, bestick och tallrikar undanställda, in i maskinen… även om jag fortsätter diska bara två gånger per vecka.

Vi ska bli vänner någon dag 🙂