De traditionella julhemmen har åter öppnat i Lovisa. Du kan besöka dem den 5-6 december och den 12-13 december klockan 10-17.
Vi har ingen snö men slapp ändå regn och storm i dag. Många tycker kanske det är svårt att hitta julstämningen, men jag gör mitt bästa att förmedla en sådan via mina bilder i dag.
…eller inte, därom lär vi väl alla tvista 🙂
Det har regnat mest hela dagen i dag, riktigt rejält stundvis. Och nu till kvällen började det storma också.
Men i morgon och på söndag, och under helgen därefter, arrangeras en massa julmarknader runtom i bygden. Lovisas traditionella julhem öppnar också, se listan över dem HÄR.
Jag tror jag ska besöka åtminstone Casa BenItalia och Villa Limppu som är nya objekt. Och utan ett besök i Konungsdammens hus blir det ingen jul. Men eftersom jag har jour på söndag och då gör ett jobb för tidningen sparar jag några julhemsbesök till nästa helg.
… kan jag säkert få ihop en serie på 🙂
Fönstren är nya, sattes in för ett drygt år sedan. Men jag begriper inte varför de bildas fukt på det här sättet. Det verkar ske på utsidan och jag ser ett par positiva effekter av det hela
a) insynsskydd
b) varje dag bildas någon ny rolig figur för den som har fantasin i behåll, och det tycker jag att jag har
Jag skulle gärna vilja skriva mer om hur dejtingen på nätet framskridit, eller strulat till sig, för mig. Men det är himla svårt att göra det, för jag vill ju inte lämna ut personerna jag träffat.
Jag kan skriva 29-åringen såg bra ut, han vågade träffa mig ute bland folk, men slutligen kom vi fram till att vi nog inte uppfyllde varandras förväntningar.
Eller 38-åringen hade jag bra kontakt med länge men det geografiska avståndet oss emellan var ganska stort.
Och 44-åringen vågade aldrig visa sig tillsammans med mig utanför hans hem – eller ja, vi åkte bil tillsammans i mörkret faktiskt. Men till Lovisa kom han aldrig.
Skriver jag så här låter det ju som om jag berättade om brottslingar. För det är ju så som media beskriver personer som är misstänkta för ett brott men som ännu inte dömts.
Det är ändå fascinerande att träffa människor på nätet. För är man inte den som raggar på krogarna, var ska man i så fall få nya bekanta? Jag tror inte riktigt på att träffa dem i snabbköpets kö 🙂
På någon kurs kanske det skulle vara möjligt, eller bland personer som delar samma intressen som jag – det vill säga bänkidrott och att läsa och skriva.
Men som sagt. Det är väldigt intressant att lära känna nya människor. Man måste förstås vara försiktig och ha sunt bondförnuft innan man går med på att träffa personerna öga mot öga. Oftast gör man det på en neutral plats där det också finns andra människor, till exempel på ett café.
Hur som helst så är det alltid lika intressant att höra nya bekantskapers livshistoria.
Alla gånger kan jag förstås inte vara säker på att den berättelse mannen serverar är sann, men intressant är den oftast ändå.
Om den inte är sann uppstår ju frågan varför mannen har ett behov av att hitta på, och vad han vinner på att ljuga. Sist och slutligen kan vi ju inte träffas IRL för då avslöjas allt.
Och intressanta är också alla de där historierna om varför en redan fastslagen dejt plötsligt måste inhiberas. Mamma blev akut sjuk, dottern behövde skjuts, sonen kom på överraskningsvisit, maginfluensan överraskade osv. osv. I och för sig helt trovärdiga förklaringar, men då man hör dem ofta och vanligtvis samma dag som dejten skulle ske får de ett litet nödlögnens skimmer över sig.
Är det något du är nyfiken på om nätdejting, ställ din fråga så ska vi se om jag kan ge något svar 🙂
… skulle det måhända krävas för att läsa den här boken?
… och jag tycker lite synd om måndagen som så många tycker är en hemsk dag.
Måndagen är ju också början på en ny vecka, om vi inte hör till dem som har söndagen som veckans första dag. Och en ny vecka innebär oändliga möjligheter!
Jag förvånar mig själv allt oftare nu för tiden. Alla det där med ”jag är stark, jag klarar vad som helst” som jag sagt till mig själv oändliga gånger har gjort att jag är just det.
Det förra sveket har jag redan skakat av mig, jag har gått vidare, jag skapar nya kontakter, lär känna nya människor, med ett outtröttligt öppet och ärligt sinne – för det är det enda jag kan, det enda jag tror på.
Blir jag lurad så blir jag. Men då är det inte mig det är fel på.
De här bilderna tog jag i Finlandiahuset på Carolas konsert i torsdags. Fina bordsdekorationer.
… första advent till ära.
Ha en skön söndag alla!
… är ett uttryck vi använder i Finland. Vet inte om det är lika vanligt i Sverige? Där talar man kanske om första advent.
Ni från Sverige som läser min blogg, vad kallar ni den här lördagen som är dagen innan första advent?
Nåväl, vad dagen än kallas fick jag en gåva till ”lilla jul” av min syster. Hon känner min vurm för klistermärken 🙂
I går hade jag några ärenden på stan och tvingades på grund av företagets lunchpaus vänta tre kvart för att komma in där. Och vad gjorde jag under tiden? Jo, åkte till ett par affärer och köpte klistermärken, ljus och choklad… Så den pausen kostade mig 15 euro 🙂
Förra veckan skrev jag om biljetterna jag vann till Carolas julkonsert.
I går var min syster och jag där, och Carola kan verkligen leverera! Några riktigt bra bilder fick jag inte i den mörka salen, men för att visa att jag faktiskt var där publicerar jag de bästa jag har.
Och ett par stämningsbilder från nattens lugna Helsingfors där vi väntade på bussen som tog oss hem.
Nu då livet åter snabbt fick en vändning (förhållandet jag trodde på fick ett abrupt slut) hittar jag glädjen i vardagen då jag kan fotografera och skriva blogginlägg. Den gemenskap jag hittat via bloggen är väldigt värdefull. Så ni som läser det jag skriver och dessutom bryr er om att kommentera, ni ska veta att ni är verkligt värdefulla i mitt liv.
Har många bilder på lager nu och siktar på att skriva minst två inlägg per dag. Hoppas ni vill hänga med på min fortsatta resa i livet!
Tycker du att något verkar för bra för att vara sant?
Då är det antagligen ofta just så.
Vi hade samma intressen han och jag. Framförallt sådana som tangerade sport. Det verkade för bra för att vara sant.
Vi konstaterade att vi bägge ville satsa på ett seriöst förhållande. Vi lämnade dejtingsajterna och var överens om att vi berättar i social media att vi är ett par. Allt kändes toppen, tyckte jag. Nästan för bra för att vara sant.
Vi träffades hemma hos honom, vi promenerade i hans stad. Vi träffades hemma hos mig, körde runt i min stad. Vi talade timmar i telefon och skickade hundratals meddelanden på Whatsapp. Vi delade bilder från vår vardag med varandra och det flög små ❤ ❤ mellan två städer.
Det var nog alldeles för bra för att vara sant.
Han öste komplimanger över mig. De var alldeles för bra för att vara sanna.
En dag blev det sedan totalt tyst. Jag fick noll svar på mina vardagliga, helt kravlösa meddelanden.
Eftersom jag varit med om liknande förr i samband med nätdejting visste jag att han inte var död. Han hade bara börjat fundera.
Efter tre dygns total tystnad fick jag två korta meddelanden, bland annat med en förklaring om att avståndet är för långt. Har jag upplevt det förr? Att vägen från den stora staden till den lilla är längre än tvärtom.
Jag fällde en tår. Mest för att jag var besviken.
Jag hade gått in i förhållandet med ärliga avsikter. Blivit så glad åt de närmare 300 gratulationer vi fick via Facebook.
Sedan kändes allt bara pinsamt och jag blev förbannad. Det fanns ingen annan förklaring till det här än att jag hade blivit grundlurad, lyckligtvis inte på pengar ändå.
Så i stället för att skämmas valde jag att ge ett ansikte åt det här.
Tusentals andra har också drabbats av ”små överraskningar” efter dejting som startat på nätet. Men alla går inte ut med det offentligt. För visst är det pinsamt att erkänna att man varit blåögd…
Trots allt tänker jag inte tappa tron på mänskligheten. Det finns säkert en hel del välmenande människor där ute.
Det är bara att resa sig upp, torka dammet från kläderna, se sig i spegeln och säga ”du där – du klarar vad som helst, för du har varit med förr… och allt skit du gått igenom gör dig bara starkare ”.
