
Flera skyltar och bloggare som är med i denna alltid lika roliga söndagsutmaning hittas hos BP som har en lista på deltagarna.

Flera skyltar och bloggare som är med i denna alltid lika roliga söndagsutmaning hittas hos BP som har en lista på deltagarna.
… vill jag spara i mitt minne. Som igår. Då vi med min syster hämtade bär som hon hade beställt från Reko-ringen. Ni vet, lokala producenter som åker runt i nejden och säljer lokalt odlat.


De här byggnaderna finns invid torget, mittemot vårt rådhus. Den närmast kameran kallas Forum, sedan finns där en bank i en liten ”glasbur” och längst borta ligger det som förr var Posthuset. Där finns bostäder, en reklambyrå och tandläkarmottagning nuförtiden.

I dag har jag inget inprickat i kalendern. Skönt!
Jag brukar göra undan sådant jobb för tidningen som känns roligt att göra men sätter inte mer än en timme eller en och en halv på det. Att resten av dagen är ett oskrivet blad känns skönt!

Jag sover ju med vädringsfönstren öppna, och då det här sker på femtio meters avstånd snett nedanför mitt sovrum är ju väckningen garanterad 🙄
Jag kan tänka mig att de som arbetar den här tiden tänker ”Får inte vi sova, ska vi vara flitiga i tidig morgontimme, så ska också andra vakna. Upp och hoppa som en loppa! Morgonstund har guld i mund!”

”Se det positiva, du sover inte bort den bästa tiden på dygnet”, tycker jag mig höra någon hurtigt ropa.
Jo, tack… men har ni tänkt på att det är SKÖNHETSSÖMN en dam i min ålder behöver?

Tio minuter innan min väckarklocka skulle ha plingat slutade gänget jobba. Det blev tyst och skönt.
Tack, tack! Jo då, jag kom igång med jobbet en timme tidigare än vanligt. Men först av allt skrev jag det här blogginlägget. Nu blev ni kändisar!
… har jag länge tänkt föreviga, men det har inte blivit av. Nu gick jag förbi i dag, men ledde cykeln samtidigt, så vinkeln blev inte bästa tänkbara. Fick med en del av rådhuset också, det som på många orter kallas stadshus. Nymålat är det, befriat från ställningar och skyddsplast.

Angående min statistik här på bloggen har det kommit några toppar med tusentals besök från Schweiz. Statistiken blir såtillvida snedvriden, för jag kan ju inte annat tro än att det är en robot som på något sätt gör besök. Ska kanske ladda ner Statcounter för att få mer detaljerad info, fick tips kring det av bloggvännen Antonia.
Lite fundersam är jag åter i dag. Känslorna går i vågor. Jag har mycket att vara tacksam för och jag försöker ha fokus på det. Men ensamheten tär ibland. Jag har många vänner och ett givande jobb. Men som ni vet, jag saknar pusselbiten, själsfränden 💕

Kronobron är en del av projektet Lovisa Bostadsmässa 2023. Arbetena ska påbörjas i höst. Det blir spännande att följa dem och att sedan se hur bron klarar väder och vind.

Sedan finns det vissa ”serier” ser jag som har bara ett inlägg. ”Black and white” kunde jag ju hålla bättre igång 🤔😂 Arbetsvyer har det nu blivit lite fler av då vi oftare är ute på fältet. Quess what var en gång en populär gissningstävling, utan priser.
Fina grindar, portar och dörrar – jag får skärpa mig där!
Öppna trädgårdar och Lovisabyggnader är inte svåra att skapa inlägg för.
Jag vill inte sluta med någon serie och inte har jag för avsikt att ta bort dem från bloggrollen ännu heller. Alla är kära och intressanta på sitt sätt, fanns ju någon gång en orsak till att jag började med dem 🙂
Det här fina fönstret är från sommarcafeterian/loppiset Bric-á-brac i Pernå kyrkoby.

Kapitlet är ”Självständighet”, det syns bara suddigt i nedre kanten.
Men just i dagens läge har orden ”Det är gott att vara ensam, oberoende” stor betydelse på många sätt.
Jag bor ensam sedan åtta år tillbaka. Jag trivs för mig själv, för det mesta. Inte alltid genomgående med att vara ensam, men ett visst oberoende är ganska skönt. Ekonomiskt oberoende, tillsvidare har jag klarat mig ensam helt bra.
Självständigheten för landet jag bor i är guld värd. Men helt ensamma ska vi inte vara. Oberoende på vårt sätt, ja. Men samarbete med andra länder behövs, och nu är det här med försvarsalliansen Nato väldigt aktuellt. Samarbete. Stark tro på demokrati och på en fortsatt fred, som våra förfäder har kämpat för. På samma sätt som Ukraina nu kämpar för sin frihet, sitt oberoende.
Tove Jansson, och boken jag läser långsamt, har stor betydelse för mig och ger mig innehåll i livet. Saker och ting att reflektera över. Sådant jag gärna då och då skulle dela med någon annan.
Det är gott att vara ensam, då vi så önskar och vill, då vi själva valt det.
Oberoende likaså, men för min del betyder det inte att jag jag aldrig behöver någon annan människa.
Varmt grattis Tove Jansson där som du finns nånstans i dag. Och tack för allt du skapat ❤ 🙏

Vad jag inte såg var att bakom örnen finns något som liknar en katt, ett stort ljusrött katthuvud. Två ögon, två öron.
Någon har också sett en tjej med långt hår här.
Fascinerande!


Genom tiderna var det en annan bloggvän som började med den här utmaningen. Hon slutade mig veterligen blogga helt och jag vet inte vart hon tog vägen. Men hennes idé lever vidare och sånt är alltid kul tycker jag.




Och sedan som pricket på i:et – några bilder från utedasset på gården. Kan det finnas något vackrare?


