Arbetsvy, äntligen en Lovisabakelse!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Jag har liksom lite glömt att ta bilder då jag är ute på uppdrag. Ibland kan det gå en vecka att jag inte har möjlighet att gå ut och träffa människor, alltså inte gå på pressträffar och så vidare. Försöker få mera tid för det, eftersom jag upplever att det är viktigt att jag är ute och träffar människor. Det är ju där man får nys om ett som annat, ibland även nyheter 🙂

I dag hade jag möjlighet att vara med på en pressträff och där fick vi smaka på den ganska nya Lovisabakelsen.

Dagens fråga hos Orsakullan är ”Sommarsolståndet, hur känns det?”
– Riktigt bra, det är som ljusast och finast nu. Jag älskar våren och sommaren. Hösten går an, men mörker och kyla har jag svårt för. Sedan är det ju en annan sak att många, som jag kallar realister eller pessimister, nu börjar säga ”ja, nu vänder det, nu blir det bara mörkare och mörkare kvällar”.

Trees on Tuesdays, härliga sommar!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Också en bild från söndagens Öppna trädgårdar. En spaljé, ingången till eller utgången från Villa Ekholm. Och åsens ståtliga träd där i bakgrunden!

Ett citat från kapitlet Ålderdom och åldrande i Tove Janssons ”Ordets gåva”.
”Klok som hon var insåg hon att trotsåldern kan skjutas upp tills man är åttiofem och beslöt passa på sig själv”. (Sommarboken)

Härligt, inte sant? Så vill jag också leva. I lite sådan där lagom trotsålder. Ni vet, att sparka på en sten och muttra något för sig själv. Inte så att jag lägger mig raklång på golvet i en affär och bankar knytnävarna mot golvet och skriker ”jag vill ha godis!”… för jag tror inte det skulle ha samma effekt som om jag sparkade på en sten. En liten sten. Som inte flög in genom något fönster och krossade det. Sånt kallas vandalism.

Tove väcker tankar inom mig, och det är väl meningen med hennes citat.

Flera trädgårdsbilder

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Bilder från gårdagens runda i de öppna trädgårdarna. Från Konungsdammen har jag visat bilder otaliga gånger, även under vintrarna då de haft öppet julhem. Men jag fortsätter, för att jag inbillar mig att någon läser det här. Sedan juli 2011 har min blogg haft nästan 1,65 miljoner besökare så kanske jag har gjort någon nytta för min hemstad Lovisa 😍
Bodan där inredningsprylar säljs och där det sommartid finns ett café som har öppet från och till.

Öppna trädgårdar, Villa Ekholm

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
I dag sken solen och det blåste skönt över evenemanget Öppna Trädgårdar. Jag får verkligen sinnesro av att strosa runt i trädgårdar, känna dofter, kolla blommor, träffa andra människor, höra humlesurr, känna solens värme och vinden i mitt hår.
Villa Ekholm på Kretsgången har jag skrivit om förr, även visat bilder därifrån. Men det finns trädgårdar jag vill besöka gång på gång. Visst är den blå färgen på dörrarna, som matchar en del av blommorna, härlig!
I bersån serverade värdinnan gratis kaffe, kex och rabarbersaft. Då känner man sig extra välkommen.
Precis när jag stod här kände jag stor tacksamhet över vad livet gett och ger mig. Att kunna gå här på egna ben, känna dofter och uppleva saker. Det är stort, i sin enkelhet.
Värdinnan Hanneles nyttoträdgård.
Gårdsbyggnaden sedd från annat håll.
Löjtnantshjärtan på rad ❤ ❤ ❤

Regnet skrämde inte besökarna

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Välbesökta Liljendaldagar med många försäljare. Jag köpte bröd men var där i första hand med en knippe färska tidningar som vår styrelseordförande marknadsförde i Nya Östis bås.
Observera Nya Östis-flaggan där i bakgrunden 🙂

Öppna trädgårdar firas också den här helgen, så det är mycket på gång. Eftersom det regnade besökte min syster och jag i dag endast en trädgård, ett nytt objekt, Varjon puolella (På skuggsidan). Här hittas alla trädgårdar som är med.

Lummigt och fint med många växter som trivs i fuktig och skuggig miljö.
Altan ute och utsikt från vardagsrum över vattenbassäng.

Jomalsunds bro och några citat

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Många vackra vyer finns det längs Skärgårdsvägen i Lovisa. Dessa är tagna från Jomalsunds bro. Vägen är ganska smal, därför är det inte lätt att stanna riktigt var som helst för att föreviga skärgårdsvyer. Denna bild är tagen mot väst.
Och så här ser det ut mot öst då man blickar ut från bron.

Citat från kapitlet ”Ålderdom och åldrande” i Tove Janssons bok ”Ordets gåva”.
Det är bättre att man vänjer sig från början, alltså att saker inte blir som man har tänkt sig och att det inte är så viktigt. (Dockskåpet: Serietecknaren)

Från kapitlet ”Ungdom”.
Om hon var här skulle jag fråga rent ut; vad är det viktigaste ifall man blir äldre och försöker leva hederligt, är det jobbet eller kärleken? Vad går det hela ut på? (Meddelande: Brev till Konikova)

Imorgon är det Öppna trädgårdar i Lovisa. Och Liljendaldagarna i Liljendal, dit borde kanske Liljendahl ta sig en tur.

Fem en fredag, Antingen eller

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Det får bli en symbolbild till Elisamatildas frågor i dag. En av de många foton som jag tog när jag var i Söderby i går.

Äter du hellre pinnglass eller mjukglass?
– Glass på pinne och glassen ska vara hård. Ibland är det gott med McDonalds eller Hesburgers mjukglass med chokladsås.

Väljer du en fysisk bok eller ljudbok?
– Fysisk, alla gånger. Ju tyngre och tjockare desto bättre 🙂 Men har övervägt att någon gång testa en ljudbok.

Vara för kall på vintern eller för varm på sommaren?
– Kvistig fråga. Gillar inte att frysa och inte då det är +35 grader och svårt att sova. Men måste jag välja så hellre då att ha det för varmt på sommaren.

Bada i pool eller hänga på strand?
– Båda är kul! Men nu som lite äldre är nog bad i pool skönare. Kaklad botten, ingen sand som fastnar överallt och inga stenar att halka eller snubbla på 🙂

Vakna till solsken eller somna till regn?
– Bägge är ju skönt! Men att vakna till solsken väljer jag då det är antingen eller som gäller.

Livet känns gott just nu

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Det är sommar. Solen skiner. Lagom varmt, +19 för det mesta. Jag har förmånen att bo nära havet. Så nära att jag kan promenera eller cykla dit (bilderna från igår). Eller som så att jag väljer att köra över två mil för att komma ner till Söderby i Strömfors skärgård, som numera hör till Lovisa.

Jag hade ett jobb i de här trakterna och passade på att andas i frisk havsluft.
Då jag bott hela mitt liv nära havet skulle jag ha svårt att bo nånstans där havet inte finns. Insjöar i all ära, men… 🙄😄

Så gott som alla foton jag tar i dag behöver jag ”räta upp horisonten” på. Tack Antonia, du lärde mig använda de verktygen i Photoshop. Jag gör det ofta nuförtiden. Super-räta blir de inte alltid, men bättre än de var från början 🤣

Livet känns gott. Det finns här och nu.
Jag serverar en kliché, en gång till: om morgondagen vet vi inget.

Bara det att jag åter har börjat känna allt möjligt! Upplever känslor som legat begravda några år.
Skit detsamma om jag är ensam om att känna det här, huvudsaken är ATT jag har känslor kvar ❤