Fem en fredag tillbaka! Sommar 2022!

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer
Efter fyra veckors paus är Elisamatilda äntligen, efter en välförtjänt och skön semester, tillbaka med sina fredagsfrågor. Temat är Sommar 2022.

Vilken upptäckt har du gjort i sommar?
– Att jag har känslor, att jag fortfarande har förmågan att bli kär. Att känslorna sedan är obesvarade är en annan sak.

Vilket är ditt för i år hittills skönaste sommarminne?
– En lyckad läsarfest med tidningen, efter coronapausen på tre år. Fint väder, många glada människor på Skeppsbron.

Vilken är favoritsysslan på sommaren?
– Att vara utomhus nånstans där det blåser skönt. Till exempel på Rosenstranden. Bilden är därifrån och det är kul att se hur området på andra sidan viken utvecklas, där som Bostadsmässan ska hållas 2023.

Hur spenderade du sommaren i år?
– Mest har jag nog jobbat som vanligt, men en del lediga dagar har det blivit med korta resor, gott att äta och dricka på caféer och restauranger med vänner.

Hur kliver du in i hösten?
– Med öppet sinne för allt. Men jag vill att sommaren ska dröja sig kvar länge.

Egentligen är jag i eufori

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… efter vårt EM-guld i stav igår. Inga foton från det, men Wilma Murto gjorde något helt fantastiskt. Jag kollade tävlingen sent igår kväll, men fotade inget via tv-skärmen. Vi i Finland är inte bortskämda med EM-medaljer så det här guldet var helt super, något som visar att vi ”we are coming again”.

Själv tog jag ett par timmar paus vid Rosenstranden och som man säger på finska ”se tuli ihan puskista” 🤣 vilket betyder att något kom helt överraskande. Puska = buske, så det blir ju lite så där dubbelt budskap 😉

Vernissage med godisbord

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Var på vernissage i söndags. Bilder av konstverken efterlystes. Men tror ni att jag kom ihåg att ta flera än den bild jag tog till tidningen? Nej 🙂

Ja, ja, säger någon. Hon hade så bråttom till det dukade godisbordet!
Alltid lika fint dukat hos Päivi då det är vernissage i hennes hemgalleri på Tullbron.
Den här bilden kommer i tidningen. Emmi Olanterä heter konstnären. Det är hennes första utställning nånsin, hon är 16 år och favorittavlan föreställer Frida Kahlo.

Biffigt värre på balkongen!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Närmare än så här kommer jag troligen inte då det gäller att få något biffigt till balkongen 🤣 Det är INTE bifftomater, det är ampeltomater men de har faktiskt blivit jättestora! Angående andra biffar, så är det inte tillåtet att grilla på balkongen och någon biffig man som tränar bodybuilding vill jag inte ha 😀 Det skulle räcka riktigt bra med nån som har helt normala muskler, det vill säga sådana som håller ihop kroppen.
Har inte tagit så många nya foton nu när takten med produktionen av Nya Östis är hård. Mårbackapelargonen gläder mig fortfarande på balkongen och den andra pelargonen, inne i sin andra blomning, likaså. Bilder som jag visat förr men ni får nu bara hålla till godo 🙂
Varit på kyrkogården i dag, men där har blommorna vi planterade nästan torkat. Hettan är svår, borde vara där och vattna minst två gånger i veckan, men har inte hunnit / kommit ihåg. Murgrönan har överlevt, den är ett säkert kort faktiskt! Om några veckor ska vi testa med ljung och höstastrar.

Skrev jag HÖST? Den vill jag inte tänka på ännu, men den kommer. Och den må accepteras. Sedan är det väl bara en tidsfråga innan nästa PUSSEL kommer fram 😄

Arga tanten ryter ifrån

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Foto: Bildbanken Pixabay

Ibland blir jag arg och argare än arg. Som i dag. Då skrev jag så här på Facebook.

”Arga tanten har nu ett behov av att inför skolstarten skriva av sig. Hon körde i dag i sin Saab tillåtna 50 km/h över bron vid kyrkan, med sikte på S-Market. Arga tanten körde väl sisådär 48 km/h. Bakom sig hade hon en svart Mercedes Benz. Föraren i den hade redan ”puttat mig i rumpan” inne i stan där jag, förargligt tydligen nog för MB-föraren, stannade och lät fotgängare passera på övergångsställen. När Arga tanten (jag) kom till bron körde MB-föraren förbi mig och efterföljdes av en annan lika irriterad förare. Jag var för långsam, helt tydligt. Föraren i den vinröda bilen, som körde efter MB:n blev tydligen exalterad och tyckte att hen ska nog också förbi ”långsamma tanten i Saaben”. Vinröda bilen svängde av mot S-Market och for vidare mot Valkom.

Vad vann dessa förare då de körde om mig, i en otillåtet hög hastighet? Tid? Prestige?

Hörni. Imorgon är det skolstart och ute på vägarna finns många som tror, och ska få tro, att hastighetsbestämmelser och trafikmärken finns för deras säkerhet.

Så se till att ni inte går med i Klubben-för-de-trafikdårar jag tvingades se i dag. Värmeslag? Kanske. Men det är ingen ursäkt.”

Egentligen vill jag ju inte skriva de här inläggen, vare sig på bloggen eller på Facebook eftersom de är bevis på att övertramp och idioti är en del av vår vardag. Samtidigt vill jag just det. Peka på att sånt här sker, hela tiden.

Arga tanten kanske ska börja ryta ifrån oftare? Fastän hon hoppas att hon skulle slippa göra det.

Andra får ta älgflugorna, jag köper bär

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Orsakullan har en augustiutmaning, med frågor för varje dag. Jag minns inte alltid att delta, och ibland känns frågorna svåra. Men för det mesta kommer jag på något svar, och i dag lyder frågan ”Blåbär, svamp, hjortron och lingon. Vad har du i korgen?” Mitt svar är: varken det ena eller det andra för jag plockar inte bär eller svamp.

Vill jag äta sådana köper jag dem från marknader eller på torg. Jag gillar nämligen inte älgflugor och andra småkryp som tränger sig på om jag visar mig i skogen 😱😂

De här bären finns hos min mamma. Hon har plockat en del själv och gett bort till sådana som gillar att safta, såväl till grannar som till andra bekanta.

Jag tycker att det är viktigt att understöda även företagare och privatpersoner som plockar bär och som säljer dem via Reko-ringar och som sagt på marknader och torg. Om alla plockade själva, vem skulle då köpa på marknader?

Glad måndag! 15-08-2022

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Det är inte bara framför rådhuset dessa fina planteringar finns på torget. De finns också vid Brandensteinsgatan. I bakgrunden syns skylten till en bank som fanns i huset förr. Nu har där inte på år och dar funnits en bank i just den här fastigheten. Men det är väldigt trevligt att orden Bank + Pankki får stå kvar.

Lovisa hade ännu i min ungdom, innan kärnkraftverket började byggas, svenskspråkig majoritet och därför står det svenska namnet först. På den tiden fanns gatunamnen på svenska också högst uppe på en skylt, och det finskspråkiga under. I dag är det tvärtom. Det var arbetsdrygt och troligen även kostsamt på den tiden som namnen på skyltarna skulle ändras.

Charmen med gammalt och lite förfallet

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Spikar och skuggorna av dem på en vägg som borde målas.
Det finns en viss charm med allt sånt här, tycker jag.
En genuin hake, som till hälften målats grön i samband med att dörren målades nån gång 🙂

Den här dagen har gått i arbetets tecken sisådär fem timmar. Ledaren skriver jag helst i lugn och ro på söndag. Efter det var jag på vernissage i Päivis hemgalleri, där det alltid är vackert dukat, familjär stämning och förstås, även spännande konst att ta del av. Den artikeln skriver jag i morgon.