Kamouflage

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Fågeln är uppe och pickar i gräset vid stranden, hittade något att äta här. Välkamouflerad, så till den grad att min syster i ett skede frågade ”vart tog den vägen” 🙂 Fågeln var kvar bland stenarna och det torra gräset.

Förfallet och fint på samma gång

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Jag behöver inte åka till södra Europa för att hitta sånt här, som jag egentligen tycker att är ganska fint. Men frågar du någon hos oss här i Lovisa eller i Finland överlag, gissar jag att många anser att det här inte alls är fint. Och huset där detta förfall finns borde verkligen rivas, eller restaureras. Bra att jag inte måste bestämma vad som ska ske där. Jag tar bara foton i min näromgivning.
Träffade en kollega från tio år tillbaka i Café Favorits lummiga trädgård i dag. Vi sa att det var som om tiden stått still. Lite åldras vi väl var och en, och allt möjligt har hänt i våra liv. Men då det går att fortsätta prata där man ungefär slutade senast, är det ju ett tecken på något slag av vänskap. Tack Helene för att du tog kontakt ❤

I dag fick jag äntligen cykeln på vårservice. I affären sa jag att det är ju nästan höstservice men sak samma, huvudsaken att cykeln ses över 🙂
Jag köpte också silverputsmedel till min Efva Attling-ring som mörknat fort. I affären sa försäljaren att det verkar vara ett allmänt fenomen nu, silver mörknar. Beror det på PH-värdet eller nåt annat. Hur som helst, nu är ringen fin igen ❤

Lite fler bilder från igår

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Jag har blivit helt hooked av såpbubblor 😍 Undrar vad förbipasserande tänker. Det går en cykelväg där bakom min rygg. Barn brukar stanna upp och en del vuxna har också visat intresse, men ofta är det ju så att vuxna inte hänger sig åt ”barnsligheter” av detta slag, hur gärna de än ville 😄

Men jag gör sånt som jag tycker är kul!

Vad kan vara roligare och enklare än det här? Avstressande dessutom.
Och på balkongen blommor ”mormorsbalsaminen” för fullt. Fröna fick jag ifjol av Inge-Maj och i våras såddes de i kruka här hemma hos mig. När det blev varmt nog i slutet av maj flyttade de ut på balkongen.

Tacksam över att få bo i Finland

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Det har varit svalt och skönt flera dagar nu, för tillfället blåser det och är +22. Bilden tog jag igår kväll när solen höll på att gå ner. Molnformationerna varierade ständigt.

Känner tacksamhet över att få bo i Finland. Förr kunde jag längta söderut, men just nu gör jag det inte då bränder härjar i Syd- och Mellaneuropa och temperaturerna är förfärliga över +40 🥵

Det får mig att tänka på om följande flyktingströmmar börjar komma till Norden. Blir det för varmt i sydligare delar av Europa kanske många föredrar vårt klimat? Också då vi har mycket snö om vintrarna.

Blåste bubblor åter i går vid favoritstranden. Plötsligt blåste det upp och började regna så att vattnet kom nästan vågrätt i luften. Vi blev dyblöta för den här gången skyddade inte ens trädens kronor oss. Men sedan var det skönt att torka upp i solen 😎
I love the eveningsunlight in my hair skrev jag om den här bilden som jag igår lade ut på Facebook.

Trees on Tuesdays och namnsdagar

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
En bild som jag tog redan i juni, vi se att syrenerna blommar i bakgrunden.

Började åter jobba igår och det var full fräs som det vanligtvis är om måndagar, så jag då och då blir det förhandsinställda inlägg.

Vädret är perfekt nu, igår +19 grader och såväl moln som sol. Riktigt skönt om någon frågar mig.

Orsakullans bloggutmaning för den här dagen är: ”Fruntimmersveckan börjar idag. Firas det någon namnsdag i veckan?”

I Finland firar Sari och Sara namnsdag den 19 juli, jag känner personer med bägge namnen. Samma gäller Maarit och Margareta för den 20 juli och Hanna och Jenny för den 21 juli. Leena/Lena firar den 22 juli och tjejer med det namnet känner jag också. Det finska namnet Oili får mig att fundera om jag känner någon som heter så, men Olga som också firar den 23 juli känner jag. Tiina, Tina och Kristina firar den 24 juli och hör till bekantskapskretsen.

Jag ska försöka komma ihåg att gratta de här damerna, men erkänner att det där med namnsdagar och att komma ihåg dem inte är min starkaste sida och jag firar inte mina egna. Ibland har jag köpt en liten present till mamma och min syster då de haft namnsdagar.

Glad måndag, 18-07-2022

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Måndagen har oförtjänt dåligt rykte. I synnerhet en måndag då du åter ska vara tillbaka på jobbet efter semestern kan kännas tung för många. Men inte här! Jag är tacksam för att jag har ett jobb och för att jag tillsvidare är frisk nog att röra på mig och få uppleva olika saker.

Jag startade den här bloggutmaningen för många år sedan, och nu är en del andra bloggare också med. En lista på dem finns i detta inlägg. Skriver du då och då Glad-måndag-inlägg? Låt mig få veta så kommer du med på listan och kan få en del nya besökare till din blogg.

Figurerna på bilden är de små såpbubbleflaskor som vi köpte i fredags, utöver den stora som gjorde jättebubblor och som jag skrev om i lördags.

Bucketlistan, fixa arkivet

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Det blev lite slutspurt i dag, för imorgon ska jag åter börja jobba. På to-do-listan, bucketlistan för ”semestern” fanns ”Gör i ordning NÖ-arkivet”.

Jag har nämligen ett eget textarkiv då tidningen inte har något sådant. Samtidigt som jag sätter i ordning det minns jag vilka artiklar vi ska göra uppföljningar på. Så jag kom LITE igång med jobbet redan i dag, fyllde på listan med idéer för kommande tidningar.

En vy från en tom Drottninggata en ganska sen sommarkväll i fina Lovisa då jag är på väg hem från Rosenstranden där jag tillbringat ganska många eftermiddagar/kvällar den här sommaren.

Bucketlistans bubblor fixade

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Då jag inledde min ”semester” skrev jag en lista på sådant som jag gärna vill göra under mina lediga dagar. I går köpte jag ett stort rör som ser ut som ett svärd. Det var fyllt med en blandning av såpa och vatten. Inuti fanns en långsmal stav med taggar och ett ovalt hål. När vi lyfte staven mot himlen och vinden fick tag i blandningen flög härliga bubblor ut. Carita var åter fyra år gammal och så glad som bara ett barn kan bli ❤
Pia tyckte också att det var roligt. En del bubblor blev rejält stora, och andra bildade bubbelfamliljer med fyra, fem bubblor fast i varandra.

Det var en fin kväll vid Rosenstranden. Plötsligt började det regna, men vi fick fint skydd under björkarna och snart sken solen igen.

Fem en fredag, Hemmastadd

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer
Veckans frågor hos Elisamatilda har temat Hemmastadd.

Vad är hemma för dig, förutom där du faktiskt bor?
– Lovisa som stad. Närheten till havet. Skeppsbro-området särskilt härligt på sommaren och bilden är därifrån.

Vad kan en gäst alltid lita på att du har hemma?
– Ost och vin. Bröd, skorpor, kex i olika former. Och kaffe, fastän jag inte dricker det själv.

Vad är ett kännetecken för ditt hem?
– Många växter, både inomhus och på balkongen. Läder, stål, mörkt trä. Mest nyanser av svart, vitt och grått. James Bond-tema vid en vägg.

Vad är något som fått följa med från tidigare boenden?
– En ärvd sekretär. Annars har jag bytt ut nästan allt efter skilsmässan 2014 så att jag fick min enhetliga stil. Det krävde ju några år 🙂

Hur hamnade du där du bor?
– Efter skilsmässan 2014 flyttade jag till en trea. Den var fin men på sikt hade den blivit för dyr och var även för stor för mina behov. Flyttade till en tvåa där jag bodde ett år och efter det, i september 2017, landade jag här som jag nu bor och trivs utmärkt. En centralt belägen liten tvåa i ett hus med hiss.

Saramadeleine Orsakullan frågar i dag ”Är allt värt att förlåta?”.
Mitt svar är ”på sikt, absolut ja”. Sedan vet jag att grymheter som sker till exempel under krig kan vara oerhört svåra att förlåta. Samma torde gälla då någon kär person mördats. Men jag tror också att enda sättet för en själv att kunna gå vidare är att förlåta.
Här finns en bra artikel om förlåtelse. Att förlåta är inte detsamma som att glömma, det handlar om ett slags försoning, att ta udden av det smärtsamma.

Det är inte alltid heller enbart andra vi ska förlåta, ibland måste vi också förlåta oss själva.