Jo, jag vet; minnet går baklänges om natten och gnager sig igenom allt utan att skona minsta lilla detalj – att man inte vågade, att man valde fel, var taktlös, känslolös, brottsligt ouppmärksam – och dessa kalamiteter, dessa blamager, irreparabla idiotiska uttalanden som alla utom man själv har glömt för längesen! Är det inte orättvist att så här sent på dan bli begåvad med ett blixtklart minne, men baklänges?
(Citat från Brev från Klara)
Ja, så kan jag tänka då jag inte får sömn en sen kväll.
Eller då jag vaknar halv fem på morgonen och inte kan somna om.
Vilket jag gjorde i morse, vaknade och låg vaken två timmar. I gengäld fick jag sedan en underbar dröm som jag levde lycklig i fram till nio då det var dags att stiga upp.
Det blev också tydligt i dag att det mitt i en sorg kan finnas något som ger hopp.
Jag lever, jag känner. Olika känslor kan gå hand i hand.
När jag står på balkongen och beundrar mina grödor, vattnar dem, har jag en längtan om att en dag kunna dela växtglädjen med någon stor och stark som står bakom mig. En kropp mot min, en hand på min axel, en kyss i ett solvarmt hår. ”Va fint det blev” skulle han säga. ”Ska vi inte gå in och ta ett glas vin” 😍
I Kapellparken finns en trevlig konstutställning och det var så somrigt och fint där.
Jobbar nu hela långa dagen med planering av torsdagens tidning och kommande tidningar, utgivning av texter, mejlhantering osv. osv. som vanligt.
Har några molnformationer som jag kanske lägger ut senare i dag. Eller nåt annat, vem vet 🙂
Det var en regnig dag då jag åt där senast. Med syrran var vi enda kunderna just då. Inget terrassväder, så vi satte förstås inomhus.
Hur som helst gapar mitt lager av skyltar nu tomt! Så jag måste ut på jakt på sådana inom kort.
Denna roliga utmaning förvaltas av BP som har bloggen Konst eller konstigt.
Jag fick äntligen ordning och reda på balkongen. I vasen till vänster finns några enstaka blomsterexemplar som klarat sig två veckor, det vill säga från min 60-års fest.
Jag har dammsugit och flyttat tomatplantorna till den soligaste platsen. Jordgubbarna får också sol, medan pelargonen skonas i skuggan.
Om det råder kaos i min bostad så skapas även kaos i mitt inre.
Ogjorda viktiga arbeten leder till sämre sömn.
Osorterade pappershögar skapar också oro inom mig.
To-do-listor som kan bockas av är härliga! Därför köper jag ofta stora spiralhäften med ränder på sidorna, inte rutor. Där skriver jag för hand upp sånt som jag behöver åtgärda. Ibland gör jag listor på datorn.
Jag kunde säkert få något slag av diagnos om jag ville ha en 😂 Men jag tror att det räcker med att jag själv vet hur jag funkar.
Häromdan ringde det på dörrklockan. I vanliga fall öppnar jag inte då jag
a) själv ser ut som en rövare med flottigt hår
b) inte har ordning i bostaden.
Men nu visste jag vem som tillfälligt ville titta in hos mig och tänkte ”det är ok!”.
Jag SKÄMS inte för hur det ser ut hos mig men jag STÖRS ofantligt av att visa upp en bostad där jag inte kan sätta likhetstecken mellan hur den ser ut och hurudan jag är. Var sak ska ha sin plats och less is more och därmed basta 💪😎
Det var också länge sedan jag själv blev student, så jag var på plats här som en av dem som fick mössan 1982, för 40 år sedan 🙂 Vårt jubileum firar vi separat om en vecka.
Bilden är tagen utanför hallen, då de nybakade studenterna gått ut och möts av släkt och vänner. Det råkade vara uppehåll då, så den traditionella fotograferingen kunde ske vid Tranbrunnen.
Rektorn tog förstås pandemin med i sitt tal och vad den inneburit för just alla dem som blev studenter i dag. Ukrainakrisen kan vi ju inte heller förbise, all oro den skapat.
Så därför tycker jag att ett citat från Tove Janssons ”Ordets gåva” passar in här. Det kommer från kategorin ”Fester, gäster och nöjen”.
O! Jag vill dansa! ropade Snorkfröken och slog ihop tassarna.
Inte har vi tid med att dansa nu när jorden ska gå under, sa Snorken.
Men om vi alls ska dansa måste vi göra det nu, utbrast Snorkfröken. Snälla du! Den går ju under först om två dar! (från Kometen kommer)
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 