Fem en fredag – BÄST

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Hos Elisamatilda ligger den här utmaningen ute på bloggen idag och under helgen.

Vilken har varit din bästa semester?
– Finns så många som varit bra, och då tänker jag i första hand på resor. Kanske den jag gjorde med ex-maken till Thailand 2008? Då besökte vi bland annat James Bond-ön 🙂 Men minst lika bra kändes seglatserna jag gjorde med Robin för några somrar sedan i vår närliggande skärgård.

Vilken tycker du är den bästa månaden?
– Utan tvekan maj månad, men juni och juli får bra andrapris! I år försvann maj på något sätt då nästan alla dagar var regniga eller kalla och blåsiga.

Vad är nummer 1 i ditt liv?
– Hmm. Låter kanske inte bra men ärligt sagt är det ju jobbet just nu som tar all min tid. Jag önskar förstås att jag kunde träffa en livskamrat, en särbo, någon att skratta och gråta med, någon att stå nära, någon att krama. Då skulle den personen rätt fort kunna bli nummer ett 🙂

När tävlade du senast, och i vad?
– Det är så länge sedan att jag knappt minns. Blev inbjuden till ”Duellen” i Hufvudstadsbladet, en frågesportstävling, månne det var den? För ett par år sedan?

Vad är det bästa med livet just nu?
– Att jag börjat känna mig attraktiv igen. Att jag till och med kan känna mig så här 😍

Ett öppet fönster, mot ett okänt sommaräventyr?

Blombänk

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Visst är också det här en blombänk? 🙂
Fullspäckad dag i dag med jobb för tidningen, vissa logistiska problem med extra tidningar som Posten tappat bort, och en workshop om bilder och rubriker.
Hinner KANSKE skriva nåt mer i kväll, annars fler bilder imorgon!

Sorg och glädje och längtan kan gå hand i hand

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
I kapitlet om Minnen och glömska i Tove Janssons bok ”Ordets gåva” står det bland annat så här:

Jo, jag vet; minnet går baklänges om natten och gnager sig igenom allt utan att skona minsta lilla detalj – att man inte vågade, att man valde fel, var taktlös, känslolös, brottsligt ouppmärksam – och dessa kalamiteter, dessa blamager, irreparabla idiotiska uttalanden som alla utom man själv har glömt för längesen! Är det inte orättvist att så här sent på dan bli begåvad med ett blixtklart minne, men baklänges?
(Citat från Brev från Klara)

Ja, så kan jag tänka då jag inte får sömn en sen kväll.
Eller då jag vaknar halv fem på morgonen och inte kan somna om.
Vilket jag gjorde i morse, vaknade och låg vaken två timmar. I gengäld fick jag sedan en underbar dröm som jag levde lycklig i fram till nio då det var dags att stiga upp.

Det blev också tydligt i dag att det mitt i en sorg kan finnas något som ger hopp.
Jag lever, jag känner. Olika känslor kan gå hand i hand.

När jag står på balkongen och beundrar mina grödor, vattnar dem, har jag en längtan om att en dag kunna dela växtglädjen med någon stor och stark som står bakom mig. En kropp mot min, en hand på min axel, en kyss i ett solvarmt hår. ”Va fint det blev” skulle han säga. ”Ska vi inte gå in och ta ett glas vin” 😍

Trees on Tuesdays, med sommarstämning

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Fåglarna kvittrade, solen värmde. Bilderna är från igår.

Gräset är grönt, små solar i form av maskrosor lyser upp, och himlen är blå.

När jag cyklar känner jag den svalkande vinden i ansiktet, mot armar och ben.
Det är inte för varmt då det är +20 grader och lagom med vind.
Jag försöker memorera allt det här. Doften från hägg- och syrenbuskar. Vattnets porl i ån. Fåglarnas olika läten.

Jag borde egentligen sätta mer ner nånstans, alltid ha ett anteckningsblock med mig. Skriva upp alla intryck, det som jag ser och som jag hör.

För då jag kommer hem har mycket av det där försvunnit från hjärnkontoret.

Glad måndag, en gång till!

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Det blev en kort cykeltur i sommarvärmen. Med hjälm på huvet blev håret varken mindre flottigt eller vackert, så ibland tänker jag då jag går till affären att andra nog kan tycka att jag ser vild ut. Munskyddet räddar ju bara halva nunan 🤣

I Kapellparken finns en trevlig konstutställning och det var så somrigt och fint där.

Tero Maksimainens skulptur under temat Luontorauha, Lugnet i naturen.
Glada fåglar av Eija Sandberg.

Glad måndag! 06-06-2022

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Glada måndagshälsningar med en gerbera som stod sig länge efter 60-årsfesten. De andra blommorna var också fina i två veckors tid. Snart åker de sista blomstren ut, men stor glädje hade jag av dem, länge!

Jobbar nu hela långa dagen med planering av torsdagens tidning och kommande tidningar, utgivning av texter, mejlhantering osv. osv. som vanligt.

Har några molnformationer som jag kanske lägger ut senare i dag. Eller nåt annat, vem vet 🙂

Bilder från en regnig dag

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Kristina Elos konst på en av väggarna i Cafe Skeppsbron.

Det var en regnig dag då jag åt där senast. Med syrran var vi enda kunderna just då. Inget terrassväder, så vi satte förstås inomhus.

Igår, lördag, blev det bättre väder fastän det var varierande med åska och regn och sedan stundvis sol och varmt. I dag har det varit sol nästan hela dagen, +19 grader och lite kvalmigt, så det kanske kommer åska igen.

Äntligen lite ordning och reda

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
I dag har det åskat, det har regnat, det har var varit snudd på storm, men solen har också visat sig.

Jag fick äntligen ordning och reda på balkongen. I vasen till vänster finns några enstaka blomsterexemplar som klarat sig två veckor, det vill säga från min 60-års fest.

Jag har dammsugit och flyttat tomatplantorna till den soligaste platsen. Jordgubbarna får också sol, medan pelargonen skonas i skuggan.

Om det råder kaos i min bostad så skapas även kaos i mitt inre.
Ogjorda viktiga arbeten leder till sämre sömn.
Osorterade pappershögar skapar också oro inom mig.

To-do-listor som kan bockas av är härliga! Därför köper jag ofta stora spiralhäften med ränder på sidorna, inte rutor. Där skriver jag för hand upp sånt som jag behöver åtgärda. Ibland gör jag listor på datorn.

Jag kunde säkert få något slag av diagnos om jag ville ha en 😂 Men jag tror att det räcker med att jag själv vet hur jag funkar.

Häromdan ringde det på dörrklockan. I vanliga fall öppnar jag inte då jag
a) själv ser ut som en rövare med flottigt hår
b) inte har ordning i bostaden.

Men nu visste jag vem som tillfälligt ville titta in hos mig och tänkte ”det är ok!”.

Jag SKÄMS inte för hur det ser ut hos mig men jag STÖRS ofantligt av att visa upp en bostad där jag inte kan sätta likhetstecken mellan hur den ser ut och hurudan jag är. Var sak ska ha sin plats och less is more och därmed basta 💪😎