En ny köpkasse och svaret på en fråga

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Ska försöka minska användningen av plastkassar. I och för sig har de sedan blivit skräppåsar hos mig, och sådana behövs ju också. Men då jag hittade denna kass i K-Supermarket igår ville jag absolut ha den. Den är tillverkad av stark jutevävnad och handtagen är rejäla och mjuka.

På bilden råkade det blir den finska versionen av staden Lovisas namn, det vill säga med två i-bokstäver. På andra sidan står namnet på svenska med en i-bokstav ❤

Jag har inte hunnit delta i alla av Orsakullans utmaningar, och jag har slutat stressa med sånt. Det finns massor av utmaningar jag skulle vilja vara med i och andra bloggares inlägg som jag vill läsa. Numera gör jag det då tid finns, i lugn och ro.

I dag ber Orsakullan oss fortsätta på meningen ”En flygresa…”
Om det kan jag säga att flygresor varit sällsynta för mig, eller jag har inte flugit alls på två och ett halvt år.
En flygresa jag minns är en från Bryssel till Helsingfors för kanske femton år sedan. Oväder, luftgropar, folk som grät och var vita av skräck i ansiktet. Jag mådde också illa och höll handen med personen som satt i sätet intill. Då lovade jag mig själv ”jag flyger aldrig mer”. Men det löftet glömde jag efter någon månad.

Plask och slask, snart flyter vi bort

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Kanske inget att skoja om i dessa tider då allt fler länder drabbas av extremväder och däribland översvämningar.

Men i dag har det kommit snöblandat regn. Meteorologen sade att det kan komma 20 centimeter snö till, och hade det varit minusgrader hade det blivit så. Men med temperatur vid nollan och någon grad på plussidan blir det mycket slask och plask och blask.

Här har vattnet tillsvidare lyckats rinna ner i avloppet, men det finns många platser i Lovisa där stora vattenbassänger har bildats. Det var huvan på huvet som gällde för att skydda mitt nyfriserade huvud i dag 🙂

Varit en intensiv dag då jag mot slutet av veckan satsar på att hjälpa mamma tillsammans med syrran. Vädret ställer till det också såtillvida att smalare gränder är svårframkomliga, det finns risk att ramla eller att fastna med bilen i snömodden och snart fryser det på… Traktorer och lastbilar kör fram och tillbaka med lass efter lass av snö.

Fullmäktigemötet som jag följde fyra timmar igår kväll ska skrivas ut så småningom. Men fortfarande säger jag, så BRA att jag kom på att jag kan ha telefonen på stör ej en del av dagarna. Jag får så mycket mer gjort när den inte pockar på min uppmärksamhet.

Bättre sent än aldrig att jag upptäckte det!

På målrakan med pusslet

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag vet inte hur många pussel jag har lagt de senaste fyra åren, men många är det. Det här var också lite extra krävande, men kul som vanligt! Nu kanske jag får det klart den här veckan, men jag har inget uppsatt mål. Pusslandet ska vara avkopplande.

Har också lyckats med mina intentioner att hålla mig till arbetstider, och jag har rätt mycket haft telefonen på stör ej just under dessa tider. Och också då som jag har koncentrationskrävande jobb, sådana som bankärenden och att skriva lite mer krävande texter.

Tänk att något så enkelt ska vara så svårt att inse. Varje pling på telefonen får ju min hand att sträcka sig mot den och kolla vad som plingade. Då jag inte hör plingen får jag mycket mer gjort och allt det som har plingat kunde vänta, det var inget som världen rasade ihop för då jag inte registrerade det.

Fullmäktigemötet ska jag följa ikväll via nätet, men jag tog en paus på en halvtimme nyss för att lägga pussel.

Björn Natthiko Lindeblads bok ”Jag kan ha fel” har också fängslat mig. Men den ska som sagt läsas långsamt. Den uppmaningen finns i förordet och introduktionen till boken.

Jag har lärt mig att jag inte ska tro på allt som jag själv tänker. Det är min superkraft. Jag kan nämligen ha fel. Jag behöver inte heller verka smart inför andra, imponera på dem. Det räcker långt med uppriktig närvaro. Varsevarande, ett ord Björn myntat själv.

Alltid lär man sig något nytt

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Det här visste jag inte sedan tidigare om tapas! Hittade det i tidningen Etiketten som vi får gratis på Alko. Alko är det som i Sverige heter Systembolaget och i Norge Vinmonopolet. Det norska namnet lärde jag mig också via denna tidning.

Och om sina bloggvänner lär man sig mycket nytt om man läser svaren i Klimakteriehäxans utmaning, som hon kallar Selfie. Sista bokstaven i första svaret ska bli första bokstaven i svar nummer två, och så vidare. Verkligen en utmaning!

1. Morgonvana: Frukost.

2. Djur: Tiger.

3. Ost: Roquefort (men gillar brieostar bäst)

4. Sällskapsspel: Trivial Pursuit.

5. Dricker aldrig: Tequila.

6. Litterär figur: Annika (i Pippi-filmerna)

7. Njutbart: Andningsövningar.

8. Äter gärna: Rostat bröd.

9. Dans: Discodans.

10. Beatles-hit: ”She loves you” (yeah, yeah)

11. Vid datorn: USB-minne.

12. TV-serie: Emmerdale (men kollar aldrig, mamma gör det 😀 )

Han kanske kan lära mig något

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
I går kunde jag hämta boken som jag hade beställt via lokala bokhandeln. Jag hoppas Björn och hans medförfattare kan ge mig många nya insikter.

Ljuset köpte jag också i bokhandeln. Jag är ju lite av ett ljus-freak ☺🕯

Så småningom ska jag ta paus i jobbet och sedan stänga av helt mot kvällen för att pussla och slutligen se på Mandelmanns klockan 21. Imorgon börjar jag jobba först klockan 14 eftersom det är fullmäktigemöte på kvällen.

Jag tog mig tid, gav min syster tid

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Framsteg! Jag gav mig tid att hålla en paus i dag. Min syster frågade om vi hinner träffas en stund, hon ville komma upp till mig här hemma. Och så hade hon med sig två bakelser Alla hjärtans dag till ära.

Då vill jag verkligen inte säga ”nej, jag har inte tid”. Jag tvekade en stund, funderade på allt som jag hade tänkt att jag borde hinna göra mellan klockan 15 och 16.30. Efter det skulle jag få ett telefonsamtal som hade med jobbet att göra.

Plötsligt kände jag bara att nu är det dags att sätta något slag av punkt för min hårda arbetstakt. Jag har rätt att ta pauser, att njuta av stunder i vardagen också en vanlig måndag.

Nu är det ju inte så att någon har sagt till mig att jag inte får hålla paus. Tvärtom! Många har uppmanat mig att göra det.

”Den duktiga flickan” som bor inne i mig har ändå haft oerhört svårt att sätta gränser, hon får jobba med det här varje dag. Hon har sin ålder till trots mycket att lära sig. Världen blir inte klar hur mycket hon än jobbar.

Nu ska hon bli bättre på allt det där. Hon ska ta pauser också mitt på dagen. Ibland ska hon gå UT för att äta lunch, eller för att ta en cykeltur senare på våren. Hon ska inte boka kalendern full med möten och intervjuer.

”Den duktiga flickan” har svårt att säga NEJ. Men hon ska lära sig det också.

Glad måndag, 14-02-2022

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

I dag Glad måndag på tre sätt. Dessutom är det Alla hjärtans dag, även vändagen kallad i Finland.

Av min vän och kollega Pia fick jag igår de här tulpanerna. Oerhört vackra och de hör absolut den annalkande våren till!
Glädjebesked via posten på denna Glada måndag. Väl medveten om att alla inte får samma fina besked, och tacksam för att vi vartannat år erbjuds gratis screening 🙏
Och jag som sällan vinner nånting hade tur hos Ordodlaren som för en tid sedan lottade ut ett av sina växtkåserier, utskrivet på fint papper. Tack för det ❤

Skyltsöndag, den 13 februari 2022

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Halva februari har nu gått. Vi tar oss med fart fram mot våren och sommaren!

En skylt vars text inte behöver översättas 🙂
Fler skyltar finns hos bloggvännen BP som förvaltar den här trevliga utmaningen.

Har kollat Sverige-Finland OS-hockey. Bra att det inte ännu är en vinna-eller-försvinna match… Usch, så vi skämmer ut oss med utvisningar och fult spel. Alla tacklingar var förstås inte avsiktliga, men fy…
Nåja, nu kan det ju bara gå bättre i kommande matcher när vi i dag tycks göra bort oss totalt. Det är 3–0 till Sverige när jag skriver det här, och andra perioden trasades för Finlands del helt sönder av utvisningar.

Vernissage med mervärde

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Det är nästan så jag glömt hur det känns. Att träffa människor och att intervjua någon nästan face to face. Det mesta har ju skett på distans den senaste tiden. Att kunna dela bord med andra konstvänner på ett vernissage i ett hemgalleri. Och sådan servering! Alltid lika vackert ❤

Att känna sig välkommen, att få diskutera allt från situationen i världen (hur ska det gå i Ukraina), till mer vardagliga saker som återanvändning av kläder, och minnen om hur några av oss sågs för första gången för trettio år sedan och vad som hänt efter det. Ja, det allt går ju inte att avhandla på en och en halv timme. Men mycket hann vi lufta 🙂

Glömde att ta foton av enbart tavlor, så de bilder som jag tog sparas till Nya Östis den 17 februari. Det gäller Juha Tikanojas konst som finns utställd i Päivi Melamies hemgalleri (öppet på särskild beställning) fram till slutet av maj.

Februari är pizzamånad

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

… på en av de lokala restaurangerna, med specialpris på pizzorna. Således tog jag och T varsin pizza, medan A valde en antipastotallrik igår.

Den här dagen började med att jag tittade på slutspurterna i damernas skidstafett i OS. Där snuvade Sverige oss på bronset med en dryg sekund. Bara att gratulera grannlandet 😀

Solen lyser där ute. Det verkar blåsa rätt mycket. Jag ska hänga tvätten nu och sedan ta ett varv med dammsugaren. Senare på eftermiddagen är jag bjuden på konstutställning, vernissage med lite gott att äta och dricka. Således tillfredsställelse för flera sinnen 🙂