Fem en fredag – Ge och få

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Det här är handgjorda praliner som jag fick av en vän för ett år sedan. Funkar bra som symbolbild nu.

Hos Elisamatilda är temat för Fem en fredag i dag: ”Ge och få”.

Vad är en bra present att ge bort?
– Jag brukar tänka på den som ska få gåvan. Vad tycker han eller hon om? Vad är lämpligt just då. Blommor, choklad, vin? Men det kan också vara ett pussel, en bok. Något personligt.

Vad är en dålig present att få?
– Jag tycker att det inte finns dåliga presenter. Jag vill inte vara otacksam.

Vad står just nu på din önskelista?
– Att kriget i Ukraina ska sluta NU!

Har du någon gång bytt en present du fått?
– Ja, det har hänt någon enstaka gång. Om jag fått en bok jag redan läst, ett pussel jag redan lagt. Men det händer inte ofta.

Vad tycker du särskilt mycket om att få?
– Krukväxter, ett gott vitt vin, choklad, om vi talar om gåvor. Annars tycker jag om att få tid med vänner, och i dag ska jag för första gången på ungefär ett halvt år åter åka på innebandyresa ❤

Varför lär sig mänskan inget?

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Hittade den här bilden i en gratis bildbank.
Rejält nedslagen blev jag av nyheterna när de nådde mina öron och ögon i morse.
Direkt oväntat var det inte att Ryssland skulle slå till. Men jag förstår ändå inte – vem vill ha krig? Putin säger att det vill han inte heller ha, men ändå anföll hans land Ukraina. Som något självförsvar? För att skydda separatisterna och ta tillbaka områden som han tycker tillhör Ryssland?

Det är så sorgligt och så onödigt och så förfärligt hemskt. Att människan aldrig lär sig något av historien. Att det finns maktgalna personer som måste visa att de minsann bestämmer och lyder vi inte dem så får ta vi ta konsekvenserna.

Finland blev självständigt 1917. En bit in i andra världskriget anföll Ryssland Finland i november 1939. Det så kallade vinterkriget slutade i mars 1940. Där stupade min morfar. Så det här med krig känns inte avlägset och overkligt på det sättet.

Kriget som nu drabbar många oskyldiga, inte minst i Ukraina, berör mig mycket. Det går inte att tänka att det är nånstans där långt borta, något som inte kommer hit. Ingen vet vad Putin kan hitta på.
Vi får bara be 🙏, och kanske skicka humanitär hjälp? Så mycket annat kan vi inte göra. Jag känner mig maktlös.

Pusslet klart och trevligt med post

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Skrev på fjolårssidan in mig i Postcrossingföreningen. I dag kom medlemskortet, eller egentligen två, vilket förstås var ett misstag från föreningens håll. Men jag fick också 16 välkomstkort istället för åtta, och då kunde jag ge ett paket till min syster. Som tack för att jag svarade på en enkät fick jag ytterligare åtta kort med motiv av Minna Immonen och tre av dem gav jag också till min syster. Delad glädje, dubbel glädje!
I går kväll blev det här pusslet klart. Det hör till ett av de mera krävande av van Haasterens. Tror jag ska köpa ett eller två pussel till innan sommarpausen, för jag lär hinna sitta inomhus ett tag till då vi har så mycket snö 🙂

Det börjar gå på repeat

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… det här med mina snöinlägg. Ni kan ju tro att jag använder gamla bilder 🤣
I går var bilen snöfri ännu där kring klockan 16 på eftermiddagen. Sedan började det snöa och ovädret tilltog. Jag tittade ut genom fönstret några gånger fram till klockan 22. Kunde gissa vad som skulle vänta i dag.

Vaknade klockan 04 då plogbilen drog förbi. Nästa varv gjordes 04.07 och 04.14. Jag somnade om, men i bakhuvet fanns tankarna om vilket jobb som skulle vänta, igen en gång.

Nä men hej! Inte närmelsevis lika illa som för några veckor sedan. Hurra! Se det positiva! Jag klarade mig ensam denna gång. Cirka 20 cm snö hade vi fått.
Dörrarna hade inte isats igen. Plus även för det. Fönstren var inte frusna då snön hade isolerat. Plus plus!

Det ser ju ut som om min bil stått orörd en vecka, då man ser de där bilarna där i bakgrunden. Men sanningen är att denna snömängd kom på några timmar under kvällen, natten och morgonen.

Sedan hade jag svårt att hitta en ny parkeringsplats i närheten av huset där jag bor. I går var gatorna putsade och fina. Två dagar var jag lycklig över att kunna parkera intill mitt hem. Men idag var snöhögarna tillbaka.

Träden är otroligt vackra nu då även stammarna är snöklädda 🙂 Det är svårt att få sådana foton som visar hur höga snöhögarna är.

Dessvärre tror jag inte att detta var sista snöovädret denna vårvinter. Den globala uppvärmningen betyder inte att vi får varmare och snöfattiga vintrar utan tvärtom. Vi kommer att få fler oväder och ofattbara mängder snö och sedan översvämningar på olika håll och på olika sätt.

Det är inget vi kan göra något åt på riktigt kort sikt. Vi får ta det som det kommer.

Glad måndag, del 2, Finland firar

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Det hade varit roligt att vara med där på Olympiastadion idag då damlaget kom dit för att fira sitt brons, och lite senare herrarna med sina OS-guldmedaljer. Men i detta snöoväder… att ta sig till Helsingfors dit det är åtta mil i en riktning. I halka och mörker fram och tillbaka. Nej tack, kändes tryggare att se detta från soffan. Och visst tänker jag på corona också. Tusentals människor samlade.

Men känslosamt var det, vackert och roligt! Så många glada människor och även barnen till spelarna fick vara med.

Ni ser hurudant väder det är 😂🥶 Här intervjuas Leo Komarov och Hannes Björninen.
Det här guldet och den här snöfesten glömmer vi nog inte i första taget 🙂

Glad måndag! 21-02-2022

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
Bilden tog jag hos min syster i lördags.

Nu har en ny arbetsvecka börjat. Full fräs men jag tycker att jag har varit rätt bra på att prioritera och delegera de senaste veckorna och då jag behöver koncentrera mig sätter jag telefonen på stör ej.

På min väder-app står det Lunta tulossa – snö på kommande. Skulle inte behövas alls om någon frågar mig, men än är inte vintern slut i Finland. Det hotades med snöyra och ganska mycket av den vita varan… dessvärre. Får väl se det positiva. Sportlov i Finland, skolbarnen kan vara ute och stoja i snön, åka skidor och pulka. Och de kan bygga snögubbar eller andra skulpturer och vara med i en lekfull ”tävling” som tidningen arrangerar.

Skyltsöndag, den 20 februari 2022

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Tro nu inte att jag glömde skylta denna stora söndag då vi fick OS-guld i hockey 🤣💪
Jag är inte berusad om ni trodde det, här firas förvisso, men med nåt slags måtta.

Jag har en hockeytröja med mitt namn på ryggen. I dag lyckades jag rigga upp den på balkongen så att det åtminstone för närmsta grannskapet blir tydligt vad jag är glad för i dag ❤

Sedan tog jag också en annan bild i samband med att jag var på fototour med kollegan Pia.

Nästan klarblå himmel, bara en grad minus och jag skyltar med glädje i BP:s utmaning Skyltsöndag!

Jaaaa! Efter en sjuttio år lång väntan!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Finland har tagit sitt första OS-guld i herrarnas hockey, någonsin. I dag, den 20 februari 2022, är en historisk dag värd att minnas. En namnsdagspresent till mig som kom tre dagar försenad och en 60-års present som kom tre månader i förväg. Tack Lejonen för allt som ni gett mig genom alla de år jag följt er ❤

Det lönade sig att sätta klockan på ringning 5.55. Det lönade sig att se hela matchen. En stund var vi i underläge med ett mål, men jag känner mig inte jäv på något sätt fastän jag säger att Finland i dag var klart bättre än Ryssland. Vi vann 2–1 men matchen hade lika väl kunnat sluta 5–1.

I dag är det en bra dag! Solen 🌞 skiner från en klarblå himmel, det är minus två grader. Europa präglas förvisso av en orolig stämning på grund av Ukrainakrisen. Men i dag ska vi skåla för Finland och glädjas över det historiska guldet 🏒🥇 Vårt lag med sin fina tränare Jukka Jalonen och kaptenen Valtteri Filppula i spetsen är SÅ värda det!

Efter matchen gick jag och lade mig kl. 9.10 och fick en timmes sömn, mycket viktig för min återhämtning. Så tidig väckning som i dag har jag sällan, jag sover oroligt innan en sådan och min rytm störs. Men det var minsann värt alla ansträngningar att stiga upp tidigt i dag 🥰

Och tänk att Finland behövde åka ända bort till Kina för att få sitt första OS-hockeyguld 😂 Och att spela inför en publik som inte direkt var entusiastisk… Hur stor är hockeyn i Kina? Och hur intressant är det för publiken där att se Finland-Ryssland spela? Det var inga stående ovationer av en storpublik direkt, men de som fanns där verkade ändå ha hjärtat med, och en del finska flaggor fanns där också 🙂

Kvällsvyer från Alexandersgatan

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Tog de här bilderna igår när jag promenerade hemåt från väninnan efter klockan 21. Hade några fina timmar där då vi diskuterade allt från kristendom till buddhism och med ett öga såg vi på nyheterna om läget i Ukraina… och då hade vi ju synpunkter på Putin och många andra världsledare.
Det var en kväll då vi fällde några tårar över känslosamma minnen, men också en kväll då vi kiknade av skratt och vek oss dubbla 🤣❣

På vissa bilder har det sett ut som om vi sluppit snön, och visst – snöröjarna gör sitt bästa för att få bort högarna från gatorna. Nu då det regnar, eller kommer slask på dagen, och fryser till på natten är det snorhalt på många ställen. Enklast att gå på körbanan, och det kan jag på sena kvällen försiktigt göra i lilla Lovisa. Jag hinner stiga åt sidan om en bil kommer 🙂
Det här är också Alexandersgatan, med utsikt söderut.

I dag var lyckan enkel men stor då jag flyttade bilen här hemma från en gatan till en annan. Äntligen plogat hela vägen utanför mitt hus på Chiewtizgatan. Tack till er alla som jobbar dag ut och dag in med att forsla bort snöhögar och skrapa bort isiga kanter och sörja.

OS-hockey, ja! Jag brukar vara Finland trogen och ska se om jag orkar upp i morgon vid sextiden då finalen mot Ryssland börjar. Skulle vi knipa guldet vore det ju en unik händelse! Och så hoppas jag att Sverige får brons. Landet har i och för sig redan en hel massa OS-medaljer, rekord genom åren hittills, tror jag.

Men eftersom jag slutat stressa avgör jag inte i detta skede hur det blir. Orkar jag upp i arla morgonstund så orkar jag. Orkar jag inte går världen inte under av det.

Mina fredagsnöjen

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Förra veckan köpte jag Helsingin Sanomats fredagstidning. Lite så där på måfå, av en slump.
Det må kännas som en överdrift, men tidningen gjorde mig lycklig. Härefter vill jag alltid köpa fredagsnumret. Där finns en tv-bilaga som faktiskt är konstigt mycket up-to-date, vilket papperstablåer sällan är, men där finns förstås också mycket annat att läsa och lära sig av.

Jag har inte tid att läsa HS alla dagar, men himmel så allmänbildad jag skulle känna mig om jag hann med det 😀 Nu läser jag fredags-Hesari i lugn och ro även under lördag och söndag. Dessutom håller jag mina kunskaper i finska språket vid liv.

Jobbade fyra timmar på förmiddagen. Skrev en del texter om fullmäktigemötet som var i onsdags, och har en kvar att beta av, men det får bli till söndag.

Snart ska jag träffa en väninna som jag inte sett på två, tre månader. Hemma hos med lite mousserat och troligen som vanligt, mycket att prata om vad som hänt sedan vi sågs sist 🙂