Skyltsöndag, den 6 februari 2022

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
I dag skyltar vi åter tillsammans med Bloggvännen BP.
Många skyltar i vår stad är nu insnöade, men här har jag hittat en vars budskap går att läsa.
Undrar annars hur det är då skyltar med hastighetsbestämmelser och andra varningar eller uppmaningar är insnöade – troligen utgör de ingen ursäkt om någon kör för fort?

Vi har en plats här i Lovisa, på Nya Valkomvägen, där det inte för länge sedan var tillåtet att göra 80 km/h. Men nyligen har skyltarna bytts ut till 60 km/h. Dessvärre var skyltarna åtminstone i fredags täckta av snö.

Angående min bil har jag fått några dagars vila. Det åkte in snö och is i avgasröret då bilen packades in av snö under förra stormen. Nu har Saaben fått vila på sin ägares gård några dagar och röret har fixats. För mig har det varit skönt att inte alla dagar behöva putsa bilen ren, köra den varm och flytta den. En dag hade vi p-platser ungefär som i normala fall, sedan kom det mera snö igen (30 cm igår), så vi är ÅTER tillbaka på ruta ett.

Men… det finns många i världen som har det värre än vi, på annat sätt.

Annorlunda ”motionsrunda”

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Jag anade att det hade kommit mycket snö igen, men visste inte att många gator i centrum inte var plogade då jag gick ut runt 13-tiden. Det kommer sådana mängder snö att de som ska röja inte hinner med. De måste ju sova ibland också, ha sina lagstadgade pauser. Och viktigast är det att hålla de största ”farlederna” öppna.

Ni ska veta att till exempel Östra Tullgatan i går var fint plogad och de hade hunnit få undan snön som upptog p-platser. I dag ser det åter ut så här och en dam håller på att skotta fram sin bil där längre fram.
En del av Östra Tullgatans trottoar.
Jag pulsade iväg längs Alexandersgatan, mot torget.
Mannerheimgatan, inte fri från snö förstås, det går ju inte. Men i hyfsat skick. Snöhögen på torget växer och växer.

Inte helt plogat här men här har ändå rätt många andra gått före mig så det gick att ta sig fram. Men jag tänkte på dem som har rollatorer eller som rör sig i rullstol. Går knappast utan hjälp att vara i farten i dag.

Här har en liten traktor tydligen farit fram.
Tittut! Än lyckas jag ser över snöhögen, säger Jacob af Forselles.
Lite längre fram låg snön i drivor så att den var över 30 cm hög och då blev jag ”flickan som gick på gatan” åtminstone för en stund.

Snöfallet har nu vid 14.50-tiden blivit allt ymnigare, så jag tror att vi snöar in nu – totalt.

På väg hem igen, upp med hissen. Går inte ut mer i dag 😀

Trevlig Runebergsdag, och mera snö!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Tjuvstartade med Runebergsdagen igår då jag visste att det skulle vara snöoväder i dag. Min syster och jag handlade till mamma och skötte andra ärenden hon behöver hjälp med. Sedan belönade vi oss med ett besök på Café Favorit här i centrum av stan. Jag som inte denna dag satt bakom ratten kunde ta ett glas mousserat.

Runebergsdagen firas alltså i dag, den femte februari i Finland.

Den här bilden togs i går vid 15-tiden. Då hade det börjat blåsa och senare på kvällen kom snön. Snöade hela kvällen. Kanske var ett uppehåll i natt, men då jag steg upp 8.30 och tittade ut genom fönstret var där yrväder utanför och sovrumsfönstret delvis åter täckt av den vita varan.

I dag vill jag skriva såsom bloggväggen Lena ofta gör. ”Äntligen bloggdags!” Hon skriver inlägg onsdagar och lördagar, mycket om resor och olika intressanta platser både i Wales och i Spanien, men även i Sverige och andra länder.

Själv försöker jag skriva minst ett inlägg per dag, men om lördagen säger jag Äntligen bloggdags! för att det vanligtvis är den enda dagen då jag också hinner läsa mina vänners bloggar och i viss mån kommentera hos dem.

Alla små rum i Café Favorit är mysiga, personligt inredda med möbler i olika stilar. Ibland hålls här konstutställningar, ni ser två tavlor till vänster om bokhyllan. Den i sin tur är hylla dit vem som helst får sätta böcker som de läst, eller ta med sig hem i bok som lagts in där. En bokbytarhylla!

Fem en fredag, VARDAGSLIV

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
En del av min vardag i dag var att gå på gratis mammografi-undersökning. Mycket tacksam för att få göra det vartannat år. Det blev en del small talk med andra som satt i det lilla väntrummet. Vi kom ihåg hur vi för två år sedan på våren också var här. Då var coronapandemin rätt ny. Vi köade utomhus med ett par meters avstånd till varandra. Munskydd var inte vanliga då, men idag bar vi alla sådana.

Passar på att svara på Elisamatildas veckoutmaning, Fem en fredag, Vardagsliv.

Vilken aktivitet utför du varje dag?
– Jag gör olika stretchövningar då jag har ett så stillasittande jobb. Om jobb räknas till aktiviteter så skriver jag en hel massa 😀

Vad gör du enbart på helgen?
– Sover så länge jag kan, utan att ha klocka på ringning. Läser vännernas bloggar närmast på lördagar, nästan enda dagen jag har tid för dem.

Har du, eller har du inte magneter på kylskåpet?
– Några enstaka. En från James Bond-ön i Thailand och sedan ett par tänkvärda ord, ett med Muminmotiv.

Vad för något går mest på automatik i din vardag?
– Mycket som har med jobbet att göra är rutinartat. Olika återkommande vardagssysslor likaså.

Vad kallar du spontanitet en vanlig tisdag?
– Jag försöker vara spontan alla dagar. En tisdag, då vi har mycket jobb med att få ut tidningen, kan det kännas skönt att ta en spontan lite längre paus och komma ut. Särskilt på sommaren, cykeltur, trädgårdsvistelse och sånt.

Ny taktik gäller med det här pusslet

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Jag har gillat all van Haasterens pussel jag gjort genom åren. Har tappat räkningen på hur många de är.
Vissa motiv har varit lättare än andra och pusslet har blivit klart på tre veckor. Även då jag inte pusslat alla dagar.

Jag har fått börja med en ny teknik där jag bygger små helheter i separata askar innan jag lyfter dem in i den stora ramen.

Det här pusslet har ett motiv som är knepigare än många andra och det är kul med sådana utmaningar ibland.
Alla bokryggar i olika färger, lamporna i taket och alla små lampor på bord och längs väggarna ser rätt lika ut på de små lösa bitarna 😀

Orsakullan skriver i sin februariutmaning för den 4 februari: Vinter-OS börjar nu, men tittar du?
Ja, jag vet att det råder delade åsikter om detta OS och att det bojkottas av många bland annat på grund av människorättsfrågor. Jag tittar ibland, men inte alls på allt. Det är ingen bojkott från min sida. Jag är mest intresserad av ishockey och matcherna där Finland spelar. Våra damer föll i första matchen mot USA igår.
Sedan kan jag titta på skidtävlingar och annat om jag råkar ha koll på när finländare deltar.

Än är det långt till våren

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Men i dag började hyllorna åtminstone i Tokmanni fyllas med grönväxter och krukor av olika slag. Nu finns där också miniväxthus och pyttesmå lådor där fröna kan förhandsgro. Fröpåsarna har också kommit och nu ska jag åter satsa STORT på tomatodling på balkongen 😀

Jag hade en paus med tomaterna sommaren 2021. Testade luktärter istället. De var svåra att få att lyckas så nu kör jag åter med detta lite säkrare kort!

När jag för hundrafemtioelfte gången putsade snö från bilen dök den är glada nunan fram. Jag har inte ritat nåt på bilen och vet inte om nån annan gjort denna figur som kom fram. Hur som helst, det var kul att se den glada munnen och ögonen. Som en hälsning: var inte ledsen över snön, snart är det värmebölja igen 🙂

Det blev en lång dag

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Inte bara snöröjarna som har lång dag – ibland blir det även så för mig dagen/kvällen innan Nya Östis kommer ut.

Symbolisk bild alltså, snöröjarna som jobbar hårt på gatan utanför våra hus. Snöavstjälpningsplatsen på en tom tomt mellan några hus tycks tömmas.

Alltid snyggt skött utanför huset på andra sidan gatan 🙂

Väntar så på att den två meter breda och över tjugo meter långa vallen som tar våra p-platser vid huset där jag bor ska tas bort. Har ingen aning om hur prioriteringen i snöjobbet sker och vågar inte pipa allt för högt då jag vet att snöröjarna håller på nästan dygnet runt…

Inte så mycket annat nytt att berätta från livet. Tycker det är kul att kunna påverka och planera innehåll för en tidning som tillsvidare är omtyckt av så pass många att verksamheten bär sig.

Imorgon massage. På fredag gratis årskontroll (vartannat år) av brösten. Så kallade screening.

Hoppas ha mera tid och ork att skriva inlägg och läsa mina vänners bloggar under slutet av veckan ❤

Trees on Tuesdays – ingen snö!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Nu lurade jag er allt! Det är ju inte snällt 🙂

Men jag ville ha en bild UTAN snö och den här tog jag 13 maj i Helsingfors. Var så säker på att där ser annorlunda ut i parken i dag 😀

Utanför fönstret, nere på gatan hörs brum brum brum. Förarna i traktorer och lastbilar jobbar för högtryck. Läste nånstans att en gjorde ett skift på sjutton timmar innan det var dags för lagstadgad vila.

Jag hann redan fundera om jag måste föra min bil till en annan plats eftersom det blir allt svårare att hitta P-platser på gatorna och i synnerhet har det utanför mitt hus varit det över en vecka. Och jag förstår snöröjarnas dilemma, jag klagar inte på dem.

Bäst är det att brumma på för nya snöfall är att vänta, ett större redan på fredag. Så då står vi på ruta ett igen.

Glad måndag! 31-01-2022

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Inte för att jag vet om de här snömängderna längre gör andra än små barn glada 😀 … men så här ser verkligheten ut hos oss. Det är svårt att hitta platser för all snö som ska skuffas undan från gator och gårdar.

Min dators väderleksprognos säger just nu ”Sataa lunta” – på svenska betyder det att det snöar.

Min runda med bilen är avklarad, fordonet flyttat. Har annars jobbat hela dagen med tidningsproduktion och -planering. En ganska vanlig måndag således.

Orsakullans utmaning i dag: Sista januari, blir det ett vinterbad?
Mitt svar är definitivt ”nej”. Vågar doppa mig i en isvak, men känner inte för det i dag 🥶🤣

Skyltsöndag, den 30 januari 2022

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Tacksam för att ha ett fotoarkiv efter en dag som denna. Snöjobbet gav nyttomotion en och en halv timme och i nuläget känner musklerna av det 💪😆

Efter det jobb för tidningen tre timmar. Sedan avkoppling med Lerins ”Vägen ut”. Så känslosamt och fint.

Bilden är tagen på en läsarresa i Italien sensommaren 2019. Utmaningen med söndagsskyltar förvaltas av bloggvännen BP.