Insnöade, det är vad vi är

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Hade mina aningar om snömängderna då jag vaknade på förmiddagen. Men att jag knappt kunde se ut genom fönstren hade jag inte riktigt velat tro.

Den första bilden visar köksfönstret. Genom det kan jag ana mig till läget där ute och jag kan se grannarna röra sig i lägenheterna på andra sidan gatan.

Genom sovrumsfönstret kunde jag ana mig till att en traktor plogade vår gård. Annars ser jag inte ut och ingen kan se in. Så i princip kunde jag ta en mysa-pysa-inomhusdag och strutta omkring naken 😂

Men efter att jag hade putsat den vänstra delen av balkongfönstret gick det upp för mig hur mycket snö vi fått, och att jag i något skede under dagen måste gräva fram bilen – igen. Annars fryser den fast och är som sagt i vägen för dem som ska röja gatorna. För det ska komma mer snö. Under tre dygn säger prognoserna. Snön är också blöt och tung, så det kan bli elavbrott till råga på allt.

Så här såg det ut på balkongen innan jag hade putsat lite snö bort från vänstra fönstret, det som går att öppna inåt.

Ska jobba lite för Nya Östis nu. Räkna arvoden, godkänna kilometerlistor osv.
Sedan ut för att kämpa med bilen.
Söndagsskyltar senare i dag och hoppas kunna koppla av med ett program om Lars Lerin som går i repris på Sveriges tv senare på eftermiddagen.

Hej och hopp i snögalopp! Hälsar till er alla med att slänga en snöboll på er. Bästa kramsnön nu!

Valtteri kom in över Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Det är svårt att fotografera snöyra och/eller storm.
Oväder får namn efter namnsdagar som infaller just den dagen och därför har den här snöstormen i Finland fått namnet Valtteri på finska. Varför den inte heter Valter på svenska, eller kanske den gör det – det vet jag inte.

Nattfunktionen på mobilen tog den här bilden.
Följande bild är tagen utan specialinställningar, men också med telefonen.
Då stormen viner bakom hörnen och snön vräker ner passar det bra att pussla.

Blir vi långsammare med åren?

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Känns fenomenet igen? Det ena ger det andra.
Då jag skulle skära upp bröd i morse såg jag att datumet på de små frallorna går ut imorgon. Bäst att frysa in dem en och en. Och ett annat bröd jag hade köpt skulle också frysas in.

På väg till soffan och bordet där jag skulle äta får jag syn på ett gulnat blad hos en av mina växter. Går efter saxen i köket, ser något annat där som borde åtgärdas. Får sedan ändå växten skött men ser två andra som borde planteras om, eller åtminstone få vatten. Sätter dem i diskhon. Omplanteringen får vänta till våren.

Köksbordet borde städas. Där finns Nya Östis reservdator för layouten. Där radar jag också olika varor i all hast då jag kommit från affären, men sedan snabbt måste fortsätta jobbet igen.
I något skede ska sakerna in i skåpen, men på vardagarna blir det sällan genast gjort. För vissa skåp borde också städas…

När jag börjar tömma bordet får jag syn på andra saker som borde fixas.
Jag har bland annat en liten låda där min enda medicin finns tillsammans med olika vitaminer och värkmedicin. Nu har jag köpt snabbtest för corona och den asken har några dagar legat på en plats där den inte ska vara.
Blir vi långsammare med åren? Mer ostrukturerade och splittrade? Ibland tar det ”oändligt lång tid” för mig att få strumporna på fötterna. De kommer halvvägs men sedan hasar jag runt med dem utan att ha dem ordentligt på fötterna.

Jag fortsätter syssla och pyssla här hemma. Långsamt går det. Men vem har bråttom? Och allt som blir gjort är bra. Sedan är det en annan sak att jag får acceptera att det här är något som aldrig tar slut. Finns alltid nån sak att sätta in i ett skåp, något att plocka undan, städa, diska, köra tvätt, byta lakan… det där som kallas vardagsgörat.

Svartpeppar ska det vara

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Svartpeppar lär ska vara hälsosamt. Till exempel i kombination med gurkmeja, honung och kallpressad kokosnötsolja. Här startar min dag nu med färskost, även bondost kallad hos oss, på bröd toppat med svartpeppar.

Ska i det stora hela försöka ha ledig dag i dag. En nyhet fick jag dock ta emot. I sådana fall vaknar nog den gamla, ibland smått trötta journalisten, i mig. Nyheten ska ut på webben. Bara i kort form och hänvisningen går till huvudprodukten, så att jag hoppas att vi även säljer lösnummer.

Kanske sätter ut fler bilder från min dag i dag. Inga andra planer än att flytta bilen, om den startar. Det vill säga att inte den trilskande lampan tömde batteriet. Tar varm vattenpåse med direkt för det var plusgrader igår och minus åtta i natt.

Vi hörs!

Snöbloggen

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

Jag får väl döpa om min blogg till Snöbloggen. För det är vad mina inlägg ofta nu handlar om. Redan i dag funderar jag hur jag ska göra imorgon eftersom det utlovats ytterligare 30 centimeter utöver den 5-10 cm som föll natten mot idag. Har varit lite olika på olika ställen i trakten, men snö har de flesta som bor i trakten av Lovisa fått mer än nog.

Om snöfallet börjar imorgon kring klockan 13–14 gäller det att komma ut före det och få igång bilen, putsa bort snön som finns på den nu, köra fordonet varmt och parkera det på en ny plats så att snöröjarna kommer åt att putsa gatan där jag stått.

Många har här på min blogg undrat varför jag inte bara låter bilen stå. Det tycker jag skulle vara fräckt mot snöröjarna och inte muntert för mig heller att efter två veckor har en meter snö på bilen och stora vallar av isig snö runtom den. Då får jag nog vänta till april innan jag nästa gång kan köra iväg 😱🤣

Dagen har gått i mötenas tecken. Telefonmöte om en kommande läsarenkät och efter det möte med två andra från redaktionsledningen, på Teams. Kilometerlistor, fakturor, arvodesräkning och sedan med syrran till butiken för att veckohandla åt mor, ta in ved till henne, putsa en del av gården fri från snö. Till vilken nytta? Det kommer mer imorgon. Jodå, men putsas inget nu och dagligen kommer vi snart inte längre fram här i vår lilla stad.

Det är vackert med vit snö. Snön hör vintermånaden januari till. Så sägs det och skrivs det också 😄
Visst 🙄 Men somliga får för mycket av den 🌨 och andra får ingen alls.

Ikväll är jag ändå tacksam för att få koppla av tillsammans med två väninnor. Hemma hos, med lite gott att äta och dricka.

Mina dagar – jobb och snöjobb

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Det börjar ju kännas lite trist det här. Med mina eviga bilder på SNÖ. Men det här är verkligheten hos oss. Temperaturerna sågar också mellan en grad plus och tio minusgrader, och alla som har levt på dessa breddgrader vet vad det leder till.

I dag låg de femton centimeter snö på vindrutan. Tror att blåsten hade fixat det så här, för bakrutan var nästan snöfri. Alltså, vi har haft snö-yrväder. Och det är ännu LÅÅÅÅNGT till våren 🌷

Sedan fick jag ett problem med bilen, ett problem jag aldrig haft förr. Ena baklyktan vägrade slockna fastän bilen inte var i gång. Efter en stund började lampan blinka. Vi försöker lösa problemet ikväll. Annars är det disco där ute hela natten och jag vet inte hur mycket detta tär på bilens batteri.

Orsakullans utmaning i dag är ”Kaffe dricks…” och jag säger ”kaffe dricks som kaffe, utan socker, utan mjölk – för tillsammans med dem är det ju inte KAFFE 😂☕

Ordleksutmaning och fick Craig inklämd även här

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Klimakteriehäxan har åter totat ihop en mall till en så kallade SELFIE i ord.
Svaren du lämnar ska bilda en kedja i vilken sista bokstaven i svar 1 ska vara första bokstaven i svar 2 och så vidare. Hon säger att vi ska försöka låta bli att ta hjälp av Google, det blir roligare då.

Där fick jag första jobbet: Hade olika ströjobb bland annat som diskare på en bensinmack men jag tror att mitt första jobb var som badvakt på Lovisa stad.

Den personen ville jag se ut som: Daniel Craig! Ni tror ju inte att jag är klok 🤣 Men faktum är att jag ibland önskat att jag hade varit en man, för att jag inbillat mig om att det skulle vara mer spännande så. Därför är huvudpersonen i mina böcker en man, via Adrian har jag ”fått vara lite man”.

Tidning: God Tid, en tidning som i första hand riktar sig till pensionärer, men snart är ju även jag där 🙂

Färg: Djungelgrön. Inte favoritfärg men något som började på D var jag ju tvungen att skriva.

Äter aldrig: Nudlar.

Godis: Rischoklad.

Alltid i kylen: Drickbart.

Idrottsgren: Tennis. Spelade nån gång för rätt länge sedan själv. Skulle vara kul att testa igen!

Skofärg: Svart, förstås!

Artist jag gillar: Tomas Ledin.

Katt: Norsk skogskatt (kunde rida på Klimakteriehäxans svar här)

Konstform: Teater. Har själv spelat Pippis lärarinna på en sommarteater ❤

Slutspurt alltid på onsdagar

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

De tre första dagarna i veckan är hektiska och följer ofta rätt samma mönster. Tillsammans med biträdande redaktionschefen och redaktionssekreteraren läser vi texter och stiliserar dem innan de går vidare till layout. Jag planerar kommande tidningar och vi bollar en massa frågor och idéer via olika kanaler, mest Messenger och mejl.

I dag är det så kallad slutspurtsdag då allt ska bli klart så att tidningen kan gå i tryck i kväll.

Ibland går det så att jag inte kommer ut under dygnets ljusa timmar och då har jag inte så många fotoalternativ. Men det går ju att drömma sig bort till Orange County i Californien, varifrån jag fått detta postcrossingkort. I dessa tider då jag ogärna reser på riktigt blir det lite så där som förr i tiden, då man inte heller hade möjlighet eller råd att resa. Då kanske man såg på bilder i tidningar eller i böcker, innan teven och datorerna kom.

Orsakullans utmaning igår var ”Ett organ” och jag kom att tänka på hörsel, syn, känsel med mera. Plus det faktum att huden är kroppens största organ.

I dag ber hon oss fylla i meningen ”I skolan var jag den som…”.
Ja, åtminstone var jag den som gjorde rektorn orolig då fick dåliga betyg i många ämnen och inte brydde mig. Det var viktigare att räkna dagarna till 18-års födelsedagen 😀 Men jag tog studenten sedan ändå, och det blev en helt hyfsad människa av mig.

Våren är inte här än

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Men stundvis kan det kännas att den är på väg. Då solen lyser från en klarblå himmel och värmer ens lite, lite. Då människor bär solglasögon för att den vita snön bländar. Inte så mycket dripp dropp ännu och inte så mycket titityy av fåglarna, men lite även det – ibland.

Vädret växlar ändå mycket ännu, vi är ju fortfarande i vintermånaden januari. Vi har haft ett par plusgrader igen, med den påföljd att gatorna fryser till is och det hjälper föga med silikonstift på bildörrarnas gummilister. Plastpåse med hett vatten är ofta bästa första hjälpen, då det är plusgrader på dagen och ibland bortåt -10 på natten.

Korsningen av Östra Tullgatan och Chiewitzgatan. Spåret av ett flygplan var det enda vita på himlen 🙂

Riktigt galen bråd dag i dag för biträdande redaktionschefen och mig. Alla trådar har gått heta, men så är det ibland och nu borde det lugna ner sig något mot kvällen. Slutspurt med tidningen i morgon och sedan förhoppningsvis några lite lugnare dagar igen. Så här rullar det på!

Glad måndag! 24-01-2022

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Sakta men säkert avancerar jag med pusslet. Den här helheten med arbetsgubbarna fick ytterligare några bitar till efter att jag tog bilden igår kväll.

I dag har det varit jättemycket jobb att koordinera alla texter och grafiken vi ska ha efter välfärdsområdesvalet. Utan anställda är det alltid en utmaning då jag inte kan ge order åt redaktörerna. Men många ställer upp från det team vi nu har, och vi brukar säga att vi gör så gott vi kan och det får räcka så 🙂
Då jobbet sker helt på distans blir det massor av mejl varje dag och meddelanden via Messenger som är en viktig kanal för oss som leder jobbet och behöver ha kontakt med layouten och övrig produktion.

Orsakullan vill i sin utmaning i dag att vi ska skriva om Ett känslosamt ögonblick.
Många sådana har förstås fått plats i mitt snart sextio år långa liv, så det blir svårt att välja. Men kanske den stund för några år sedan då vi första gången, en vacker höstdag, tog ut mamma i en rullstol efter att hon blivit opererad för en tumör i hjärnan och legat på sjukhus flera veckor. I dag mår hon bra, klarar sig med hemhjälp en gång i veckan och vår hjälp däremellan.