lite äldre personen som tycker om att spela olika spel på datorn. Inga våldsamheter här, tack. Inget sånt där man skjuter ihjäl andra, rusar i korridorer och trappuppgångar för att döda. Alltså sådant där realityspel.
Nej, tacka vet jag allehanda Match-3-spel, eller vad dom kallas, och arcade-spel.
Jewels of Rome är en favorit just nu. Man bygger upp ett förstört romarrike 🙂 Tar i och för sig livet av monster, men bara om man så vill. Och allt sker genom att matcha olika figurer, från juveler till oliver och vindruvor.
Ligger det lite skam över det här att erkänna att man som 59-åring spelar datorspel? Är det ett tecken på att man är lat, att man borde göra något mer nyttigt och att man därför inte så gärna säger till andra att man gärna spelar då och då. Spelar du något?
Det är fem grader varmt och regnet smattrar mot fönstret. Gissa om det är halt ute? Jag kunde inte gå normala vägen till soptunnorna, tvingades runda huset eftersom ”lilla backen” på gården var en iskana.
Men på Orsakullans fråga ”Tjugondagen, åker julen ut?” svarar jag JA, julen åker ut i dag. Det betyder att min fina adventsstake från Markslöjd packas ner. Till enda tomten och en annan stjärna som jag hade på ett bord sade jag ”hej då” redan för ett par dagar sedan. Min bordsgran får däremot stå kvar för att den fortfarande är så fin.
Julen ut, fastlagsbullen in! Det ska börjas i tid!
Har skött en del redaktionellt i dag och suttit i ett Teams-möte. Resten av kvällen vill jag plocka här hemma med ditt och datt, tända ljus, läsa och se på tv. Igår hade vi ett 45 minuter långt elavbrott. Det påminde mig om den krisberedskap vi alla borde ha. Ficklampa med batteri, batteridriven radio, stearinljus och tändstickor bland annat. Med tanke på längre elavbrott behövs mycket mer än det.
Frågan för den 12 januari i boken ”En fråga om dagen” handlar om favoritaccessoaren. Jag använder sällan smycken numera, men vill jag bära ett är det ett halsband som min systers son, min gudson Conny, valde till mig då han var barn. Jag vet inte ens om han minns det själv, att han valde ut just detta smycke. Hans mamma hade frågat ”Vilket smycke ska vi välja till Tita-moster?” Jag hade kanske födelsedag på kommande då. Och Tiiiiita är mitt smeknamn 🙂
Jag har fått det här berättat för mig så jag vet inte hur ordagrant och rätt jag kan återge den här händelsen. Men Conny hade pekat på ett smycke och sagt ”det där”. Jag vet inte hur stor hans entusiasm var 😂, för då jag tänker efter att ett barn ska välja ett smycke till en moster, kanske det inte är den mest intressanta uppgiften.
Men med handen på hjärtat. Han träffade rätt. Hängsmycket är HELT i min smak och mycket viktigt för mig.
Det har blivit mildare ute. Plus en grad nu. Såg på tv att det var verkligt oväder i Sveriges Storliden. Blixthalka, underkylt regn, blåst. Och blir det kallt där sägs det att det kan komma en meter snö! Oh my God… världen är verkligen rätt märklig nuförtiden.
Men jag skulle köpa en fastlagsbulle hos Hardom Bröd i dag. Hade mina aningar att jag kom för sent då jag var där cirka halv tre. Jepp, allt slutsålt. Sånt som är gott och lokalt producerat går fort åt och bra så! Nytt försök kanske imorgon.
Bageriet har utvidgat lite, inte helt färdigt byggt ännu, men snart.
Jag hade tänkt ta en bild av bullen och skriva om mandelmassan, men sedan kom jag på att det var MARSIPAN som Orsakullan frågar om i dag. ”Marsipanens dag, äter du marsipan?” Alltså, inte mandelmassans dag 🤣 Men jo, jag äter marsipan ibland. Några stora mängder vill man ju inte ha, men finns det på en princesstårta eller i en pralin, så visst äter jag det!
Ett av mina ”största problem” har utgjorts av Den Stora Snöhögen som upptagit ett par eller tre p-platser. Jag som inte har P-plats på gården ska alltid försöka hitta någon på gatan. Pliktskyldigt har jag flyttat bilen nästan alla dagar, putsat det jag själv kunnat putsa, så att snöröjarna med sina fordon ska ha plats att snurra runt.
Även om jag hade en plats på gården skulle jag ha ungefär samma dilemma. Bilen måste putsas fri från snö för att inte se ut som en iglo, och de som putsar vår gård måste kunna göra det utan att där står igensnöade bilar för jämnan. Så hur man än vänder sig har man rumpan bakåt.
Har pusslat i dag. Lyssnat på nyheterna och bra uttalanden av vår utrikesminister Pekka Haavisto i frågor som berör Nato, Ukraina och Ryssland. Läget där oroar ju många, freden i Europa känns instabil.
Men vad annat kan man än ta en dag i taget? Vem lyssnar på mig om jag säger ”sluta bråka”. Problematiken är mer invecklad än så.
I min lilla, tillsvidare trygga värld – där jag även isolerar mig från omikronvariantens framfart så gott jag kan – ska jag ikväll kolla de nyaste avsnittet av Mandelmanns gård på Sveriges TV4 ❤
Den här bilden har jag haft sedan julen i arkivet och inte hittat en riktigt bra användning för den. Tänkte då jag tog den att ett gammalt träkors är vackert, men sedan kändes det makabert att publicera korset ensamt som sådant.
I dag har Orsakullan i sin bloggutmaning följande ordval ”En rädsla jag har”. Hon svarade ungefär samma som jag kommer att svara och jag tror att många tänker lika. Döden. Sjukdomar.
Jag kan ligga och grubbla på döden ibland, hur den ska komma till just mig. Kommer den snabbt genom en akut och massiv sjukdomsattack, eller blir det en situation där jag tvingas lida. Samma med sjukdomar som leder till smärtsamma undersökningar och stora operationer.
Sedan är det ju inte så att jag tänker på döden varje dag eller varje kväll innan jag somnar. Men någon dag står vi eller ligger vi inför den. Jag är inte alltid heller RÄDD för döden, men den får mig att tänka på det som är oundvikligt. Att jag ska gå bort en dag och att många nära och kära som jag har ska gå bort.
För att detta inlägg inte ska bli alltför tungt och sorgligt tar jag först en väderrapport. Varit -24 i natt och ännu i morse var det -18 grader, så jag går INTE ut i dag. Jag hoppas bilen startar imorgon då vi ska ha noll grader eller plusgrader.
Och så fick jag via en kollega en trevlig lista med ”Suomalaiset hauskat merkkipäivät” (ungefär ”finska roliga dagar längs året”). Den är inte officiell eller på något sätt genomseriös, tvärtom. I dag har vi bland annat ”Lär dig skriva ditt namn med Morse-koder”, ”Den hemliga vännens dag” och ”Stig i en pöl och se på din vän” 🤣 I den här kylan finns nog inga pölar så jag får sikta in mig på morgondagen den 12.1 som är ”Jobba flitigare”-dagen, så att den blir sådan som den här dagen varit.
Den här bilden tog jag onsdagen den femte januari. Visst är det vackert med vit snö. Mot slutet av veckan ska det bli plusgrader, efter att ha varit ett par rejält kalla dagar och ännu kallare nätter.
Vill ni ta del av några utmaningar/frågor så delger jag dem som ingått i ”En fråga om dagen” igår och i dag: 10 januari: Skriv ner något som har inspirerat dig i dag. 11 januari: Har du tappat något i dag?
Orsakullan frågar den 10 januari i sin utmaning ”Vem/vad förtjänar dagens ros?”
Det finns många som förtjänar rosor och i dagens läge kommer jag främst att tänka på sjukvårdspersonal runtom i landet, eller i hela världen. Speciellt de som kämpar för att hålla liv i coronadrabbade på intensiven, men också de som outtröttligt vaccinerar oss som vill ha vaccinet.
Dagens ros får nog också alla mina medarbetare, som veckovis är minst tjugo personer, som på olika sätt bidrar till att Nya Östis kommer ut.
Har det varit en vanlig dag i dag? Varför eller varför inte? Det är frågan i min fina bok, ”En fråga om dagen”.
Mitt svar blir att ja, det har varit en vanlig dag, denna söndag. Jag skriver ofta ledaren till Nya Östis då. Och så har vi ibland layoutövningar med Pia, en av medarbetarna. En vanlig söndag, en trevlig söndag!
Vanlig dag såtillvida idag även för att jag har – SURPRISE – putsat snö från bilen! Öppnat dörrarna till den med varmvattenpåse. MEN hörni… i dag köpte jag också silikonstift från macken! Så få nu se om det hjälper.
Till vanlig dag hör även pussel. Kolla på TV om där kommer nåt sevärt. Ta det lugnt helt enkelt. Och alla dagar försöker jag komma ihåg att starta med kort meditation. Ett par minuter räcker och ger styrka. Glömmer jag det på morgonen tar jag igen det senare. Man ska, förstår ni, inte vara för sträng och krävande mot sig själv. Inte någonsin.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 