När vi inte får resa…

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… kan vi titta på naturprogram på TV. Som detta från Tanzania.
Blir mindre utsläpp då. Naturen tackar.

I dag gick vi över till sommartid. Jag råkade vara vaken på natten efter ett toabesök och såg då klockan / siffrorna på mobilen hoppade från 3.00 till 4.00. Magiskt 😀

Bilden hade kunnat vara med i Veckans ord – damm! Men det är bara pusseldamm, sådant som bitarna lämnar ifrån sig.

Jag pusslar samtidigt som jag ser på teve. Mest nyheter om corona, men som sagt – nu under helgen även andra program. Kvällens höjdpunkt är Bingolotto, där en person sitter ensam på läktaren med skylten ”Applåder!” då publik saknas.

När pusslet är klart, och om coronarestriktionerna fortsätter – vilket jag tror att de gör över halva sommaren…. och då jag har städat balkongen och alla lådor och skåp – då har jag ett projekt att ta itu med.

För femton-tjugo år sedan slutade jag numrera sidorna i mina handskrivna dagböcker… Tror jag var uppe i 11 000 –13 000 då, bör kollas. Som statistikälskande person vill jag gärna veta hur många sidor jag skrivit efter det.

Så stäng in mig här hemma bara. Jag hittar nog på saker att göra.
#fightingthecoronavirus#

Skyltsöndag, den 29 mars 2020

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Sista söndagen i mars. I dag har vi också övergått till sommartid och snart är vi inne i april månad.
Men allt känns ju så konstigt nu då man knappt kan gå ut. Inga evenemang, begränsat umgänge, stängda gränser.

Bidrar i dag med två skyltar, och fler hittar du hos Skyltsöndags förvaltare BP.

För två veckor sedan arrangerades ett pressinfo i hälsovårdscentralen och då fick jag gå runt och ta bilder. Sedan dess har inga pressinfon arrangerats face to face, men flera hålls nu på nätet.

Detta blir också en liten lektion i finska, om ni klarar av att läsa texten bakom den ”rutiga” glasdörren. ”Flunssa” skulle jag kalla influensa, och så skulle jag inte heller ha lagt tre utropstecken efter väntrum. Det blir så aggressivt 🙂

Som motvikt till det sorgliga med coronaviruset bjuder jag också på en gladare skylt.

I Lappträsk kommun har man rävarna som symbol. Skyltarna fick dock såvitt jag vet inte vara ifred vid infarterna så de har placerats ut på andra, lugnare platser inom kommunen.
En lektion i finska även här, varsågoda!

Put your teddy out

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Det här med att sätta ut nallar i fönstren så att barn har något att leta efter då de är ute, det är en fin idé. Men hos mig som bor på tredje våningen funkar det inte riktigt. Vill inte att barnen ska få nackspärr… 😀

Så mitt bidrag går ut via bloggen och länkas via Facebook i stället.

Nyheterna handlar förstås nästan genomgående om coronaviruset. Gränserna till länet jag bor i, Nyland, är nu stängda. Hade jag bott i ett annat län hade jag inte fått komma in för att hälsa på nära och kära, men nog för att jobba om jag fått ett intyg av arbetsgivaren. Nu är inget sådant här aktuellt för mig. Jag stannar hemma, jobbar hemifrån.

I går var jag ute på en liten tur i det fina vårvädret och bjuder på ett par bilder från den färden.

Tittar du riktigt noga efter kan du se en insekt inne i en av blommorna längst till höger.
Många kyrkogårdar är omgärdade av fina stenmurar i våra trakter, så också i Lappträsk.

 

I Muminljusets sken

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Mumin ger tröst på många sätt
nu då vardagen för många ej känns så lätt.
På sekretären står ljuset och sprider
lite trygghet i oroliga tider.
Med ett öga jag på nyheter tittar,
medan jag nya pusselbitar hittar.
Muminmotiv på bordet även där,
min vardag är sådan, precis nu och här.

Veckans ord – DAMM

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer
Barndomstrakter, här åkte jag skridsko som barn.

Nog finns det damm i hörnen här hos mig, och dammtussar här och där 😀

Men jag deltar i Mrs Susannes utmaning med den här bilden i stället. En damm som ligger bara på ett par hundra meters avstånd från mitt barndomshem. Här åkte vi skridsko då jag var barn. Det var ofta snörika och kalla vintrar då för snart femtio år sedan.

Till vänster på bilden, lite längre bort, fanns en sluttning och där hade vi en pulkabacke. Då jag var ett litet barn upplevde jag den som jättestor och brant 🙂

Äntligen – krokusar!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det har varit en fin och solig dag utan lika våldsam blåst som i går.
Jag cyklade till min mor, som är 80+ och hör till riskgruppen, och därför får vi inte träffas. Vi talar varje dag på telefon, men då vi levererar något till henne lämnar vi sakerna på trappan eller i postlådan. I dag levererade jag några tidningar och ett par chokladstänger, som överraskning, till henne.

Livet går vidare, med eller utan coronahot kommer dessa upp ur marken ❤

På väg hemåt igen fick jag äntligen syn på några krokusar. Som jag jagat dem 😀

Annars är det en dag i taget som gäller. Följer nyheterna så mycket jag orkar. Gränserna till Nylands län där jag bor stänger inom kort. Det blir allt fler restriktioner och begränsningar, men jag tycker tillsvidare att det är bra med sådana. Däremot är det otroligt tufft för många företagare… Lyckligtvis kan en del av dem, lunchställen till exempel, erbjuda take-away och hemleveranser.

Ramen till pusslet blev klar i går kväll. En bit fattas… så nu när jag hittat krokusarna är det pusselbiten som jag jagar 😀

Här flyger tanken fritt

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Grovsortering av bitarna inleddes i går.

Jag tror att krisen som coronaviruset innebär också kommer att föra med sig en del gott. Det här med jobb på distans kanske äntligen börjar få spridning och uppskattning. Vi kan också inse att allt inte måste ske genast. Många möten och evenemang har skjutits upp. Det måste inte hela tiden hända en massa i vår omgivning och vi måste inte konsumera hejvilt.

Vi måste inte vara superaktiva och direkt då den första snön faller kasta oss ut i skidspåret. Det finns inte så väldigt många måsten överlag, om vi tänker efter.

Pussel. Det är färger och former. Kantbitar som hittas först.

Och så sitter jag där och tänker. Jag har varit ensam snart sex år, alltså inte levt i ett förhållande. Men ensam är jag ju ändå inte. Jag har fått många nya vänner, som jag inte skulle ha träffat om jag varit kvar i förra tvåsamheten.

Många tårar har jag fällt, jag har känt missmod och rädsla i många situationer och jag kommer att gråta även i framtiden – men jag gråter inte längre för att jag blev övergiven då den där våren 2014. Jag har sagt upp mig från en fast anställning, bildat ett företag och på något sätt klarat mig från dag till dag. Litat på att livet bär.

Det vill jag lita på att det gör även nu under coronakrisen.
Isolering och distansjobb skrämmer inte mig.
Det finns en mening med allt och jag kanske fick min förberedande chock redan i maj 2014. Den långa resan som jag har gjort efter det bidrar till att jag känner att jag klarar nästan vad som helst i livet ❤

För två år sedan…

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

trodde jag att jag hade cancer. Jag minns att jag nog i alla fall i viss mån redan planerade min begravning. Vi reagerar alla olika på besked vi får. Nu kan det hända att jag får samma besked efter mammografin i år, men då vet jag tågordningen med ultraljudsundersökning och eventuellt även stereotaktisk biopsi.

Beskedet på våren 2018 var att jag inte hade cancertumör.

I dag var det åter dags för granskning. I dessa virustider stod vi utanför vagnen och väntade. Bra att solen sken, annars hade vi fått sitta och huka i regnskydd under trappan. Nu kunde vi hålla två meters avstånd till varandra. Samma avstånd respekterades också till min stora glädje i livsmedelsaffärens kassa.

Skulle inte… men…

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… köpte ett pussel ändå 😀
Bara tusen bitar för att jag ska ha plats för sortering och även att läsa tidningar vid mitt stora bord.

Hade inte tänkt påbörja ett pussel denna vår. Snart är ju våren och sommaren här, tänkte jag.

Men… vem vet hur länge vi behöver leva isolerade. Tre veckor till kanske inte räcker?

Dessutom vill jag understödja lokala företag, köpte pusslet från vår bokhandel. Det var rätt tomt och stilla där och överlag i vårt lilla köpcenter där även läkarstationen ligger.

Jag hade en behandling där, hos osteopaten. Den ville jag inte missa.
Vi pratar mycket om olika knep människan kan ta till för att må bra. Jag går inte här in på dem eftersom jag vet att det finns många som tycker att ”gurkmeja och annat alternativt” är humbug.

Jag skötte således tre ärenden samtidigt i samma byggnad. Osteopat, bokhandel, lyfta kontanter. Sedan cyklade jag till hälsokostaffären och köpte mer gurkmeja. Annars har jag bara varit hemma, och som vanligt jobbat på distans.

Vi får se om det blir ännu striktare regler i vårt land. Ett visst utegångsförbud kan bli aktuellt inom några dagar.

Glad måndag! 23-03-2020

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Påskhelgen stundar om ett par veckor, men små påskliljor vill man ju ha hemma ändå, redan nu.

Ja, man önskar ju att man kunde skriva om något annat än coronaviruset. Men våra liv påverkas just nu av det i så pass hög grad att det inte alltid går att undvika.

Vi kan säkert lära oss något av krisen. Nu värnar vi mer om varandra, håller kontakt via sociala medier, ringer varandra och hjälper med bland annat livsmedelsinköp.

Vi blir också innovativa. Näthandel är inget nytt, men den blomstrar nu för många. Hemleveranser av allehanda varor har också blivit vanligare.

Glad måndag till alla mina vänner där ute!