Avnjöt den riktigt första, soliga och varma vårdagen på K16 i dag. Fick rätt snart syn på en skalbagge. Har lite obehag för dem, men tänkte att Gubben Gud har inte skapat baggen utan orsak. I fjol krossade jag i misstag en bagge och jag kan än i dag höra hur det lät då hans liv slutade under ett av fyra stolsben. Jag tänkte att den här baggen nog hade kommit för att hämnas sin mördade släkting, men han anföll mig ändå inte.

Ett annat av Gubben Guds underverk är rabarbern. Från denna färgglada knöl växer det snart fram saftiga stänglar och stora gröna blad. Med hjälp av de stora fina bladen och cement kan man göra praktiska trädgårdsprydnader. Men vill ni veta hur det går till måste jag vända mig till min svägerska för att få exakta råd.

K16 med anor från 1800-talets slut. Makens farmors farmor och farfar byggde den här oasen som många, många släktingar efter det fått njuta av.

Som små solar välkomnar minipåskliljorna oss till bakgården.
Och jag tänker att jag aldrig någonsin mer vill ha bråttom. Man kan inte rusa förbi det här. Man kan inte rusa genom våren och maj månad. Jag vill inte missa den skira grönskan, igen en gång fråga mig ”när hände allt detta, vart tog våren vägen”. Jag kräver att få tid att utforska Gubben Guds ALLA underverk.