Försöker vara modig…

… men inte är det lätt att visa bilder på sig själv 😀
Så här går det ju bra. Då inte nunan syns!
Håret är inte torrt men min ekofrissa Luana och jag ville visa färgen.

Färgade inte om allt, lät främst täcka in en del gråa strån 🙂

Och jag som aldrig använder makeup, inte mer än lite mascara ibland och ytterst sällan läppstift, fick testa på allt möjligt i dag. Ögonbrynen plockades också.

Men till vardags varken hinner eller vill jag använda makeup, mer än kanske mascara ibland och nu köpte jag nog faktiskt också ett läppstift eftersom det förra var minst tio år gammalt och därmed troligen härsknat till… (har inte använt det på länge).

Varför är man så självkritisk? Ser dubbelhakan, rynkor och annat som hänger 😀 FINT blev det ju ❤

Fem en fredag NAMN – och Flowers on Fridays

Åter ett blomster jag inte känner namnet på 🙂

Det känns bra att kombinera flera utmaningar på bloggen, då jag från och till är med i rätt många. Fem en fredag finns hos bloggaren Elisamatilda.
Flowers on Fridays finns hos Photo by Susan.

Har du eller har haft något smeknamn?
– Ett smeknamn är Tita (tiita med långt i). Det har kanske varit svårt, speciellt för barn, att säga Carita. Bland annat min systerson kallade mig Tita då han var mycket liten för över tjugo år sedan ❤
Smulan är ett annat namn jag gillar. I mitt senaste äktenskap kändes det extra kärleksfullt fastän det också fick sin början då jag lämnade så många smulor efter mig 😀

Har du velat heta något annat?
– Nej, jag har aldrig upplevt Carita som konstigt eller pinsamt på något sätt. Det lär vara min syster som då hon var fyra år, och jag skulle få mitt namn, bestämde att jag skulle heta Carita.

Vet du vad ditt namn betyder?
– Kvinnonamnet Carita eller Karita är ett italienskt namn som kommer av det latinska ordet caritas som betyder barmhärtighet.

Finns det något namn som går igen i din släkt?
– Helena och Elisabeth är ett namn som många har som andra namn. Jag heter Carita Elisabeth och mamma och syster har Helena som andranamn.

Matchar ett namn med personligheten?
– Jag tycker att mitt namn matchar rätt bra med min personlighet, och många andra som jag känner har också ett namn som på något sätt blivit deras personlighet.

Tegelbyggnader och jag

Jag är trött i dag. Har sovit lite sämre två nätter, nån antydde att det är fullmåne. En titt i kalendern visar att det är så 😀
Vaknade dessutom av att de som gör badrumsrenoveringar började slipa och borra redan 07.19. Icke bra. De ska inte få göra jobb som hörs före klockan åtta.

Det var en skön paus i renoveringsjobbet på grund av coronan i somras. Jobbet betyder också att vattnet är avstängt några timmar då och då, två gånger har det nu varit så på en kort tid.

Så ikväll lägger jag mig tidigt med hopp om att få sova ostört minst nio timmar. Har tidningens styrelsemöte i morgon.

Det så kallade tornhuset i Fiskars Village.
Hotell Tegel.

Vårt hotell, som bloggaren Svante tycker ser ut som en militärförläggning. Byggnaden var förr en smedja, lite om dess historia kan du läsa här.

Jag tycker att den här bilden som min väninna Ann-Britt tog blev kul då jag och byggnaden speglas i bordet 🙂

Första sitsen på husets gård

Jag har snart bott på den här adressen i tre år. Ändå var det första gången i går som jag satt med en väninna vid bordet och drack några glas vin i kvällssolen. Hon började sin första semestervecka och jag har ett par lite lugnare dagar framför mig.

På gården finns två äppelträd och olika planteringar i form av buskar och blommor. Ett vitt plastbord med fyra stolar och två bänkar.

Om omeletter och fel signaler

Mini-omeletterna, innan de åkte in i ugnen.

Det händer ibland att jag vill testa något recept jag snubblat över i en tidning.
Den här gången handlade det om mini-omeletter. Vilket rentav bidrog till att jag investerade i en form… det ni! 😀

Jag samlar inte husmorspoäng, och jag vet inte ens varför jag vill säga att jag inte gör det 😀
Kanske det har med ”andras förväntningar” att göra. Någonting med att kvinnor ska kunna tillreda mat, vara virtuoser i köket? Som om vi inte hade annat att göra?

Nu ska jag först visa bilder på omeletterna, och i slutet av detta inlägg ska jag försöka förklara något jag börjat tänka allt mer på under åren jag varit singel.

Omeletterna är klara!

Följande bild är kanske inte så där matbloggsmässigt sett någon fullträff. Men jag har ju alltid sagt att detta är en vardagsblogg. Inget tillrättalagt. Och jag tycker att ni läsare behöver få veta hur omeletten ser ut då man delat den isär 😀

Ägg, havregryn, mjölk, paprika, tomat, svartpeppar, salt, mozzarella, basilika.

Det som inte alls har med maten att göra, men som måste få sagt, blir en längre utläggning.

En frissa sade en gång till mig att jag är kvinnlig. Jag klär i halvlångt eller långt hår, lockar osv. Jag har runda former.

Hur gärna jag än hade varit tanig och platt kan jag inte bli det.
Men utan kvinnliga former hade jag inte sänt ut så många fel signaler under åren?

Jag kan klä mig i klänningar, blommiga tyger och annat som signalerar kvinnlighet. Men jag gör det inte medvetet för att behaga någon. Läppstift skippade jag för länge sedan. Att använda sådant känns tillgjort.

I mitt inre är jag mera rak på sak såsom män är. Jag gillar den burdusa humor som män tillåts odla.
Men många gånger har jag tvingats inse att den humorn faller platt då JAG som kvinna uttalar den. Då en man sade exakt samma sak vid samma tillfälle var det många som skrattade…

Troligen gör jag många i min omgivning förvirrade. Jag ser ut på ett sätt, men agerar på ett annat. Och vems fel är det?

Att skapa en relation med en person som är stark nog att inte väja för det faktum att jag är en offentlig person och en medelålders kvinna som bloggar öppet om sitt liv… det är inte lätt.

Men jag tänker inte sluta att vara den jag är. Jag godkänner inga halvmesyrer. Jag är stark nog i dag att veta vad jag är värd.

Det här betyder inte att jag är självisk person som inte kan se andra personers unika kvaliteter. Jag känner bara numera intuitivt när det är läge att satsa och när det är klokast att ge upp för att energi inte ska spillas i onödan.

Det kanske kallas magkänsla? 🙂

Bongade en nalle!

Var hos osteopaten i dag. Cyklade dit men lämnade in cykeln till vårservice hos sportaffären som finns i samma byggnad som läkarstationen.

Osteopaten har hjälpt mig mycket. Dels fick han bort smärtan jag tidigare i vintras hade i benet och ljumsken, dels har han fått lite ordning på min ämnesomsättning. Han vet mycket sådant om mig som jag inte sagt högt till honom, men han är oerhört finkänslig och empatisk. Det kommer inga pekpinnar.

Promenerade hem och fick då ögonen på den här nallen i ett av församlingshemmets fönster.

Många placerar ju nu nallar i sina fönster så att familjer med barn ska kunna räkna nallar på sina promenader i stan.

Solen sken i går över mig på balkongen och även över Bond.

 

 

Carita gånger nio

Carita gånger nio 😀

Då min telefon krävde en uppdatering häromdagen visste jag inte vad allt som kom med via den. Mycket förändrades, men inte så att jag inte skulle klara av det eller stå ut med det. För så kan det också bli ibland.

Jag skulle ta en selfie för att visa ponchon från Desigual som jag köpte i början av februari. Men så hittade jag alla möjliga roliga effekter i kameran 😀

Så här ser ponchon ut.

Jag har svårt för att…

… gå förbi en hylla där det säljs Muminprodukter.
Nu har jag ändå bestämt att jag sätter bort de få udda muggar jag har kvar i skåpen, och satsar på att ha ett gäng muggar med Muminmotiv i stället. Hittills har jag fyra, så det har inte gått till överdrift 🙂

Nyaste tillskottet är denna pigga Lilla My-mugg!

Var ute och åt i kväll, soligt och fint på Skeppsbron. Eftersom ungefär varannan fredag är massage-dag blir jag flottig i håret… och då räddar solhatten denna bad-hair-evening 🙂

 

Fina bilder – trevlig text!

Jag tycker att jag sällan lyckas på bild. Man är ju självkritisk, det där med dubbelhaka och annat häng, rynkor och sånt, ni vet.
Men man har ju levt livet 😀

Otaliga bilder på flera olika ställen tog tidningen Östnylands skickliga fotograf. Det var inte bara jag som skulle vara nöjd, han ville också hitta den rätta platsen och stämningen, kanske de rätta ljusförhållandena, som ÄR svåra att finna då solen lyser stark.

Men jag är mycket nöjd och glad med både bild och text som publicerades i dagens ÖN. Tack mina ”gamla” kollegor!

Foto: Kristoffer Åberg

Den utlovade bilden!

Med en Carita som inte bara är klädd i svart 😀

Men lite mörk i sinnet är hon tyvärr och ilskan riktas mot Facebook.
FB har åter valt att blocka mig, så att jag inte kan dela mina inlägg på min egen vägg. Jag bryter mot deras communityregler, men får aldrig svar på vad som hänt och varför jag gör det, då jag ställer frågor till dem.

Helt klart har FB inte resurser nog att svara på användarnas frågor 😦

Någon kan ha anmält min blogg och på pin kiv sagt att den innehåller stötande texter. Men nu tippar jag på att hackers är i farten, för någon hade försökt komma in på mitt konto och FB bad mig byta lösenord och vidta vissa andra säkerhetsåtgärder.

Så på DET sättet funkar FB:s försök att hjälpa, men en förklaring till varför dom då och då blockerar oss bloggare (för jag är inte den enda som råkat ut för det) får vi aldrig.