corona

Andra segern för Tor i Finlandsserien

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Ja, det blev ett par hyfsade bilder trots att jag känner mig ringrostig efter en lång paus. Har inte fotograferat innebandy på över ett halvår!

Lovisa Tor har inlett spelet i Finlandsserien bra, seger borta för en vecka sedan och seger hemma även i dag med siffrorna 9–3 över Sudet från Kouvola.

Tors Jere Jokinen till vänster och Sudets Petri Pöntinen till höger. Petri spelade ännu ifjol hos oss.

Det var strongt av Tor att stå tillbaka och inte släppa in ett enda mål fastän laget råkade på tre utvisningar efter varandra och stundvis spelade med bara tre utespelare mot gästernas fem.

Det är helt klart klasskillnad mellan lagen i division ett, där Tor höll till förra säsongen, och Finlandsseriens lag. Tor har inte heller direkt tappat spelare, vilket fansen kanske fasade för då vi degraderades i våras. Tvärtom. Vi har många rutinerade spelare, även med kompetens från ligan (Elitserien i Sverige). Dessutom massor av hungriga och duktiga juniorer som fostrats i Tor.

Så jag ser med glädje fram mot kommande säsong. Det enda spöket nu heter Corona… och det är tyvärr inget litet spöke.

Jonathan Flinck, ifjol ligaspelare i Ådalens IF, nu tillbaka i moderföreningen Tor.

Men Tor har skött sina plikter bra. Handsprit finns. Ansiktsskydd rekommenderas. Nere vid planens nivå får man inte vara alls om man inte bär mask. Distans mellan människor är också stark rekommendation. Hoppas att allt fler börja inse allvaret med reglerna.

På rövarstråt?

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Ibland undrar jag hur mycket man får skämta, och om vad man får skämta? Hänger det ihop med vilken position man har? Eller på vilket sätt man skämtar om allt möjligt som har med olika känsliga saker att göra?
Skämtar man om corona, som jag kom att tänka på i dag, så måste man göra det med finess. Annars tar många illa upp…

Carita i affären, med munskydd! Foto: Pia Calenius

På Facebook skrev en präst nyligen ”Vi såg alla ut som stråtrövare i våra masker” då ansiktsskydd krävdes vid en avskedspredikan. Jag tycker det är helt ok att skriva så.

I apoteket hälsade jag på en bekant i dag och han såg först frågande ut. Han kände helt tydligt inte igen mig. Sedan återvände han och sa nåt i stil med ”ja, vi ser ju alla ut som rövare nuförtiden, inte lätta att känna igen” 🙂 Också en helt okay kommentar, anser jag.

Vi rekommenderas att använda munskydd i affärer, i banker, i posten, i kiosker, på gym och i simhall (ska man simma med dem vet jag inte)… i bibliotek, i idrottshallar, i många skolor osv. Det är BRA! Men ganska få följer rekommendationerna verkar det som.

Men det här är ju egentligen petitesser.
Om man jämför det med den första debatten mellan presidentkandidaterna i USA. Där finns det ju inget annat att säga än ”katastrof, ovärdigt, onödigt, dumt, barnsligt, förfärligt”… Jag kollade inte debatten. Det räckte med att se korta sammandrag. Vart är USA på väg…?

Att vara nöjd och lycklig i stunden

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Så vackert med solregn när jag går upp för backen hemåt, förbi Societetshuset och församlingshemmet (som inte syns på bilden).

Vaknade av att det åskade i natt. Tio minuter regn, fyra gånger dovt muller. Jag sover med öppet fönster, men där finns nät och galler som skydd.

Sedan var det både sol och regn på dagen. Fick skynda mig att stänga balkongens fönster då vattnet öste ner och det blåste samtidigt.

När jag cyklade iväg på mina ärenden under en paus i jobbet föll ett stilla solregn. Det var så skönt och vackert ❤

Det är mycket jobb nu igen. Javisst.
Men under mina lediga dagar lärde jag mig att mycket KAN vänta, allt måste inte skötas bums. Jag svarade inte på några arbetsmejl på fyra dagar, och bra gick det att svara senare. Förstås hade jag autosvar aktiverat. De som mejlade till mig visste att jag var ledig och förväntade sig inte svar på momangen.

För några dagar läste jag en bra artikel i Hufvudstadsbladet. Det var en intervju med en infektionsläkare. Han sa att vi gör klokast i att acceptera läget. Vi ska inte tro att coronan går över så fort vi får ett vaccin. Vi kommer att ha det såhär (coronan finns kvar) ett år, eller två.

Alltså. Sådana saker vi inte kan göra något åt, sådant vi inte kan påverka, gör vi klokast i att acceptera. Och så går vi vidare, tar en dag i taget.

Det finns så mycket att vara glad och tacksam för. Till exempel solregn.

Brukar inte bränna propparna…

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… men kanske jag lite kan skylla på att jag stod i en kö en halvtimme i dag och fick ont i ryggen. Mera om de brända propparna lite senare…

Utanför ingången till Suurkirppis, som har både lopptorg och en mängd andra varor, finns två så här ståtliga pelargoner. Har ni sett på maken? Och så är det hundvänligt med vattenskål för fyrbenta vänner också.

I den här affären kan du köpa allt från begagnade möbler till både nya och återanvändbara kläder. Dessutom kan du låta göra nycklar här, hämta Matkahuoltos paket, fylla på busskort och ja Herren vet vad allt man får här.

Därför tyckte jag i dag synd om tjejen i kassan. Hon var ensam och kön blev bara längre och längre. Svårt då att hålla de avstånd som rekommenderas med tanke på corona…

När det sedan äntligen blev min tur radade jag sakerna på disken och ställde sedan inköpskorgen ifrån mig. För att göra det var jag tvungen att lämna platsen i kassakön för tre sekunder. Vips kom ett gäng med unga flickor och lade sina saker på disken.

Kassatjejen sa vänligt att vi inte var klara med min betalning och flickan som hade hastat fram tog ett steg bakåt. Hon var fortfarande nästan fast i min rygg och det var då som Adrian flög i mig – eller kanske var det en gammal grinig tant som visade sitt plyte genom mig…

Jag pekade på strecket som fanns på golvet, ett gult streck… som visar att man ska hålla avstånd. Jag sa nog också nåt om att kan ni hålla distans…

Tja, det var kanske inte så farligt men jag skämdes när jag gick ut. Jag är inte van vid att tillrättavisa andra. Men på något sätt blir jag allt oftare nu irriterad då det här med hålla distans inte tycks gå hem hos alla.

Förlåt tjejer, om ni läser det här… jag ville inte låta brysk.
Coronasmittan är ändå inget att leka med och den kan lura var som helst.

Det var de här varorna jag var ute efter i Suurkirppis. Ett visir och engångsansiktsskydd.

Skyltsöndag, den 31 maj 2020

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
En bar i soliga Borgå.

I morgon får barer, restauranger och cafeterior åter öppna i Finland. Vissa restriktioner finns kvar, till exempel angående alkoholförsäljning. Den slutar klockan 22.
Detta fick några humorister i ett radioprogram att raljera kring klockslaget och coronan. Klockan 21.59 finns ingen risk för corona, men 22.01 finns faran där.

Allvarligt talat vet vi ju alla att omdömet kan börja svika hos folk om alkoholintaget är stort. Man kan också börja svaja och vingla, kanske rentav se dubbelt, så att det är svårt att hålla avstånd från folk 😀

BP håller i trådarna för utmaningen Skyltsöndag!

Plock ur arkivet

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det börjar bli tomt i bildarkivet nu också. Men några överlopps ”när-ska-jag-använda-de-här”-bilder finns kvar

På en utflykt till Strömfors för nån vecka sedan tog jag en bild av det här konstverket som smederna i bruksmiljön gjort.

Det ser lite ut som ett kors. Eller som en människa som sträcker ut händerna för att omfamna någon. Eller som är uppgiven över coronasituationen.

Såg ett program på tv i dag. Det där som berättar om par som letar efter sina drömhem utomlands, i Spanien, i Frankrike, i Italien.

I dagens program, som förstås inte är pinfärskt, sade kvinnan i familjen att det inte känns som ett problem att flytta bort från Wales. Hennes döttrar med familjer och vänner kan ju när som helst flyga ner och hälsa på.
Så lite vi visste då, om hur fort allting kan bli annorlunda.

Coronafrisyren ett minne blott

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Denna gång var jag hos ekofrisör och då bleker jag inte håret.

Jag tycker att man inte ska skämta så mycket kring det här med corona, men håller man sig på en saklig nivå och talar man mest om sig själv ska väl humorn också få finnas med.

Två gånger klippte jag luggen med en kökssax. Kunde helt enkelt inte ha en frisyr där pannluggen hängde ner över ögonen. Men jag har inte gett mig på att färga eller bleka håret själv. Sker det fadäser där har frissan svårare att korrigera dem.

Efter att inte ha besökt en frissa sedan den 31 januari klarade jag inte längre av min ”frisyr”… Jag hade bokat tid till den 14 mars, men då blev min frissa sjuk och i samma veva kom alla coronarestriktioner. Så det dröjde nästan tre månader från ett riktigt frissabesök till följande. Och jag brukar gå var femte vecka 🙂

Hämtade cykeln från sportaffären och på hemvägen hittade jag ytterligare en nalle. Han satt inte i ett fönster.
Nalle nummer ett bongade jag i går.

Nallen vinkar till oss alla från en lykta.

Och från torget köpte jag årets första pelargoner. Inom kort ska jag städa balkongen. Jag har planerat ha lite tomater där också i år. Innan dess måste krukor med fjolårets mull ut.

Fem en fredag – STATUS

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Symbolbild. Bilden tagen i Lappträsk, en liten kvist på muren vid kyrkogården.

Väljer att delta i Elisamatildas utmaning den här gången.
Hon brukar ställa fem frågor om fredagar.

Vad hade du för mycket av den här veckan?
– Ingenting egentligen. Det har varit lagom med jobb, och jag har inte direkt lidit av isoleringen. Kanske jag äter för mycket ost eller choklad? Nä, säger att det är lagom på den fronten också 😀 Jag bestämmer ju själv. Orden ”coronavirus” och ”covid-19” har dock förekommit FÖR mycket…

Vad ville du ha mer av den här veckan?
– Möjlighet att träffa vänner, gå på café eller restaurang. Men nu är det inte jag som bestämmer det. Socialt umgänge, det är alltså vad jag gärna haft lite mer av, men som sagt… accepterar läget som det är.

Vad är bättre i dag än det var för en vecka sen?
– Ljusare om morgnarna, ljusare om kvällarna. Molnskådespelet och solnedgångarna blir allt fler då jag tittar ut genom fönstret.

Vad kommer bli bättre om en vecka?
– Hoppas att jag kan säga att coronaläget lugnat ner sig ytterligare. Men annars är det, att oavsett vad som händer på coronafronten så gör naturen sitt och har sina framsteg.

Vad ser du fram emot till helgen?
– Att få sova länge om morgnarna, ett par dagar ledigt från jobbet. Bara vara. Läsa, pussla, gå ut en sväng för mig själv, träffa en kompis som kommit med i vårt arbetsgäng och göra en del jobb med henne. Uppesittarkväll med Bingolotto, osv.

Tack för solen!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Flera dagar efter varandra har vi haft soligt väder. Tack Gubben Gud för det!
Lite småkyligt är det, men det hör årstiden till.
Tacksam bara för att vi inte haft lonkero-grått väder och ihållande regn nu under tiden med corona-restriktioner.

Man får njuta av det lilla. Att det är ljust ute ännu vid 20-tiden och att solen bit för bit hittar sin väg in på min balkong. Om isoleringen pågår länge är ju balkongen hur som helst ändå en oas.
Nya tomatplantor är på gång. Jag hade först tänkt att jag inte tar mig an ett nytt tomatprojekt den här sommaren. Men sedan tänkte jag om.

Väninnan Pia driver upp plantorna,  med perfekt plats på ett stort fönsterbräde med sol flera timmar om dagen.

Tack för det ❤

Skyltsöndag, den 29 mars 2020

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Sista söndagen i mars. I dag har vi också övergått till sommartid och snart är vi inne i april månad.
Men allt känns ju så konstigt nu då man knappt kan gå ut. Inga evenemang, begränsat umgänge, stängda gränser.

Bidrar i dag med två skyltar, och fler hittar du hos Skyltsöndags förvaltare BP.

För två veckor sedan arrangerades ett pressinfo i hälsovårdscentralen och då fick jag gå runt och ta bilder. Sedan dess har inga pressinfon arrangerats face to face, men flera hålls nu på nätet.

Detta blir också en liten lektion i finska, om ni klarar av att läsa texten bakom den ”rutiga” glasdörren. ”Flunssa” skulle jag kalla influensa, och så skulle jag inte heller ha lagt tre utropstecken efter väntrum. Det blir så aggressivt 🙂

Som motvikt till det sorgliga med coronaviruset bjuder jag också på en gladare skylt.

I Lappträsk kommun har man rävarna som symbol. Skyltarna fick dock såvitt jag vet inte vara ifred vid infarterna så de har placerats ut på andra, lugnare platser inom kommunen.
En lektion i finska även här, varsågoda!