… och det är ju liksom knappt så man insett att våren kommit. Dels har det med coronarestriktionerna att göra, dels också med det faktum att det stundvis varit rätt kallt och blåsigt.

Men jag är nöjd med mitt lilla liv. Jag har ett jobb och jag har tak över huvet, jag har en säng där jag sover tryggt och gott.

Jag tar en tag i taget – ja, det gör jag. Helt enkelt för att jag har accepterat läget. Redan 2014 tvingades jag göra det, acceptera att livet blev annorlunda då jag blev singel – och singel är jag fortfarande.

Men livet behöver inte bli sämre fastän man lever ensam. Det finns många fördelar. Jag kan göra som jag vill. Här finns ingen som ifrågasätter mina vanor. Jag har ett krävande jobb. Funderar ibland om det finns någon överhuvudtaget som skulle kunna förstå och acceptera min arbetsbild.

Jag vill gärna dela min lilla fritid med någon, men då jobbet ändå tar rätt stor plats i mitt liv är det inte så lätt att få ekvationen att gå ihop.