Vem är finlandssvensk?

Det är en komplex fråga, och jag har fått den ibland. Till exempel har svenskar från Sverige bett mig förklara närmare, definiera, kanske argumentera.

Därför var den här essän i dagens Hufvudstadsbladet extra intressant.
Rubriken är fyndig och texten bjöd på tuggmotstånd.

Jag är faktiskt inte så insatt i allt det man behöver veta om Finlands historia för att kunna slå fast vem som verkligen är en äkta finlandssvensk. Jag har inte heller sysslat med släktforskning mer än att jag vet att i min släkt finns många finlandssvenskar i rakt nedstigande led.

Att jag föddes i Finland och bara talade svenska som barn ser jag också som en definition på att jag är finlandssvensk. Finska lärde jag mig först som 15-åring då det var ett måste i skolan och då jag hade min första finskspråkiga pojkvän.

Sedan gifte jag mig med en ”purfinne” då jag var 25. Vi fick inga barn och vi skilde oss ett år senare. Då jag var 35 gifte jag mig med en man som var född i Sverige, men som hade finlandssvenska föräldrar. Vi fick inte heller barn.

Men om jag hade fått barn med någon av mina ex-män vet jag inte ”vad det skulle ha blivit av dem” 😀

Nominera din finlandssvenska favoritblogg!

Till och med den 23 oktober pågår den första nomineringsomgången till Galan 2015.

Det finns tolv kategorier att välja bland. De är blogg-, kultur- och nöjesrelaterade. När du nominerar får du enbart fylla i en blogg/person per kategori. Du kan antingen nominera i alla kategorier eller nominera i bara vissa kategorier. Endast en blankett per person får lämnas in.

Regler och blankett för nominering hittas HÄR.

En speldosa jag fick av min ex-make. Jag är glad att jag sparade den fastän det först gjorde ont att höra "You are the sunshine of my life". Jag kom ju ihåg allt det fina som hade varit men som sedan togs ifrån mig. I dag kan jag se med distans på det som hände.
En speldosa jag fick av min ex-make. Jag är glad att jag sparade den fastän det först gjorde ont att höra ”You are the sunshine of my life”. Jag kom ju ihåg allt det fina som hade varit men som sedan togs ifrån mig. I dag kan jag se med distans på det som hände. Sedan maj 2014 har jag här på bloggen skrivit en hel del om de känslor skilsmässan rev upp, men genom åren, och på senaste tid, har jag skrivit om mycket annat också 🙂

Det känns lite ovant för mig att puffa den här tävlingen. Jag tror inte att jag någonsin varit nominerad till en bloggtävling tidigare, men nu har några personer sagt att de gärna nominerar mig. Tillsammans med Daniela och några andra finlandssvenska bloggare har jag kommit överens om att det är bra att göra reklam för den här tävlingen. Många har ju inte bloggar själva men läser flitigt andras och deltar gärna i nomineringen. Men alla känner inte till att tävlingen finns.

Så tänk efter – vilken finlandssvensk blogg gillar du och varför? När du kommit på svaret på frågorna – nominera dina favoriter!

Konstnärsliv, utan pain riche

Jag var nedstämd ännu då jag lämnade jobbet (vilket jag skrev om i förra inlägget).
Hade behövt en tid hos terapeuten i dag men hörde i morse att den första lediga tiden privat var halv sex på kvällen. Då beslöt jag mig för att den här gången satsa på min konstterapi i stället.

Hade 45 minuter ledig tid mellan jobbet och kursen. Medan jag väntade på min väninna på Hotel Degerby tänkte jag några sura tankar till. Klottrade ner dem i ett häfte.
Det är säkert mission impossible att hitta en man på nätet. Jag som är extrovert söker en utåtriktad, spontan och social person. Men på nätet finns bara introverta, blyga och asociala personer. Som finlandssvensk pratglad och öppen är jag en minoritet i minoriteten. Usch, i dag vill jag vara arg och missnöjd. I morgon kan jag ångra allt det jag tänkt och skrivit!

Konstnärens inspirationskälla?
Konstnärens inspirationskälla?

Nåja, se det hjälpte att skriva av sig. Väninnan kom och vi fick en värdefull pratstund. Jag skickade också den här bilden till M och han svarade ”En konstnärs liv. Pussar.”
Och genast mådde jag bättre. Det var bara baskern, paletten och pain richen som fattades.

Detaljstudie av "Känsloinfernot".
Detaljstudie av ”Känsloinfernot”.

På kursen klottrade jag åter min vana trogen en massa. Vill måla nakna människor men inte något pornografiskt. Den här gången var jag nöjd bara med nedre delen av tavlan som jag döpte till ”Känsloinfernot”.
För jag kom på att jag antagligen varit extra känslig i dag för att Anne Hietanen och jag diskuterade så djupa saker då tv:n var här i går.

Jag tror jag ska lufta mina känslor lite mer här på bloggen. Vara mindre tillrättalagd. Släppa min knäppa humor loss kanske.

Marry me – tredje gången gillt?

Finlandssvenska Krista Siegfrids representerar Finland i Eurovision Contest.
Finlandssvenska Krista Siegfrids representerar Finland i Eurovision Contest. Fotograferat från ett Youtubeklipp på datorn.

Missförstå inte rubriken, det är inte jag som ska gifta mig för tredje gången. ”Marry me” framförd av finlandssvenska Krista Siegfrids blev Finlands bidrag till Eurovision Contest. Toppen! Fastän den kritiserats för att vara kvinnoförnedrande. Om man har lite humor och förstår ironi klarar man nog av det här. I den här videon, som jag fotat på datorn, tejpar Krista igen truten på en man, så inte är hon helt undfallande 🙂

Men segern kommer säkert åter en gång att reta upp någon som inte gillar finlandssvenskar. Det var tredje året årad som ett finlandssvenskt bidrag utsågs att representera vårt land i Eurovisionen.

Det var länge sedan jag drack chokladmjölk till frukost.
Det var länge sedan jag drack chokladmjölk till frukost.

Annars började dagen med chokladmjölk till frukost. Jag dricker nästan aldrig mjölk nu för tiden, men om jag gör det så ska den vara riktigt kall och smaksatt med O’boy.

Klockan tickar mot sommaren och våren.
Klockan tickar mot sommaren och våren. Det är tulpanernas tid och jag kan inte låta bli att föreviga dem 🙂

I fredags förlorade Lovisa Tor snöpligt nog med 2-5 mot Erä i innebandyligan. Det var en konstig match. Laget kan bättre, men lyckades inte utnyttja sina målchanser. I kväll gäller det att visa bättre takter mot tabelltvåan Classic. Vi har aldrig besegrat det laget, så nu skulle det vara dags!

Många sådana här scener vill jag se i dag i matchen Tor-Classic.
Många sådana här scener vill jag se i dag i matchen Tor-Classic. Foto: Benny Liljendahl

Adrian är i tidningen!

Den här bilagan delades ut med Hufvudstadsbladet 22 oktober. Det är ett pilotprojekt och idén är att presentera många av de små förläggare som aldrig, eller sällan, annars syns i media. Det finns många skribenter i Svenskfinland och på Åland som inte noteras med recensioner. Men det behöver inte betyda att våra böcker är dåliga. Så i den här bilagan har Adrian och jag köpt annonsutrymme, vilket i det här fallet är det samma som en artikel om oss.

Så här ser artikeln ut och till höger finns en grej om Karin Granlunds fina bok ”Prins i en värld som inte fanns”. Den handlar om Louis Ehrnrooth.

På bokmässan ska vi vara lördag 27 oktober. Annons om det ingår i alla KSF Medias tidningar så nog har Adrian fått en viss synlighet.
Men det är ju nu som järnet ska smidas – medan det är varmt, så här i tiderna före jul.

Den stora finlandssvenska kryssningen…

För ganska länge sedan bokade Guuben och jag en kryssning mellan Helsingfors och Stockholm. Vad vi inte visste då var att vi hade bokat samma datum och samma fartyg som Den stora finlandssvenska kryssningen…

Hur ska detta sluta? Morjens Astrid, morjens Calle, morjens Mikaela! O sidu! Morjens Steffi! Nej, det går ju inte. En opartisk journalist kan inte åka med Svenska folkpartiets elit på kryssning!

En rubrik under kvällen är dessutom ”Mediernas makt”. Där kan jag ju inte visa nosen alls. Jag kanske omedvetet retar upp herr Wallin, och jag har hört att han kan bli ganska heitär.

Ett alternativ är förstås att jag medvetet retar upp nån koryfé och precis när han slänger ett glas rödvin i fejset på mig knäpper Guuben ett fotografi och så har vi ett fint scoop!