Hufvudstadsbladet

Rätt ska vara rätt – tack Kaj!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Det här skulle bli ett litet blomsterinlägg med bilder från en ljuvlig sensommardag på Kretsgången. Men jag kan ju passa på att ägna dem åt författaren Kaj Korkea-aho också.
I morse medverkade han i Yle5, i Min Morgons Bokklubb. Där sade programledarna att MM har orsak att återkomma till Kaj en annan gång. Inte minst för att han skrivit den första finlandssvenska romanen med en homosexuell bland huvudpersonerna.

Då konstaterade Kaj att det enligt Hufvudstadsbladet är så. Men han sa också ”det stämmer inte riktigt”. Varmt tack för det!
Erkänner att jag mejlade honom länken till mitt blogginlägg, för jag tycker att rätt ska vara rätt, också fastän jag ger ut böckerna på eget förlag.

Några av sommarens sista luktärter tog jag hem från Kretsgången i går. De doftar otroligt härligt.

Ampelväxten jag fick till födelsedagen i slutet av maj är ännu så här fin. Jag bar ner den till sommarstället i början av augusti då vi var i Frankrike, och eftersom den trivdes så bra har den fått stanna kvar på gården.

Stentrappan på Kretsgången är så fin i sig, men klart att den blir extra fin då den pryds av en ampelväxt.

Jag hör till dem som har oerhört svårt för att kasta bort växter så länge som det finns minsta lilla liv i dem 🙂 Tycker dom här fortfarande är fina, men tids nog tar förstås frosten dem.

Inte helt sant som Hbl skriver

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

I lördags hade Hufvudstadsbladet en artikel om förlaget Schildts & Söderströms höstfest. Angående höstens utgivning noterar Hbl att Kaj Korkea-aho har skrivit den första finlandssvenska romanen med en homosexuell man som en av huvudpersonerna.

Det här stämmer ju inte. Jag skrev redan 2008 Uppdrag Utrotning där homosexuelle Lucas Ericson är en av huvudpersonerna. Ericson är med också i Skuggor av svek som kommer ut om en dryg vecka.

Vi som ger ut böcker på egna förlag tas inte riktigt i beaktande på samma sätt som de som är utgivna av de etablerade, stora förlagen. Men då jag har skrivit tre romaner, som säljer både i Sverige och i Finland, tycker jag att jag mycket väl kan räknas som författare.
Mina två första böcker har också recenserats i Hbl, men artikelskribenten har antagligen inte läst dem.

Tro nu inte att jag vill kalla nån på Hbl Fat Bastard ändå 🙂 Det var egentligen det här som inlägget från början skulle handla om. Ett gott chardonnay-vin som vi drack då vi var ute och åt med mina svärföräldrar i går.
Skojigt namn OCH ett gott vin!

Att läsa ger balans

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Då jag skriver skönlitterärt läser jag också mycket, allt från tidningar till böcker. Nyss läste jag Staffan Bruuns ”Tenorens dotter”.
Då jag läser andra böcker handlar det inte om att stjäla idéer, utan mera om ett slags balans. Jag behöver den rytm andra författare bidrar med i sin text.

Ibland kan jag dock bli lite sur också, som då jag ser att samma ord och idéer som jag jobbat med under tre år återkommer i Bruuns bok. DNA, saliv, hårstrån… till och med ordet Guantánamo använder han…
Men det är väl bara så att den finlandssvenska och svenska författarvärlden är liten. Dylika idékrockar kan inte undvikas.

I dag beställde jag via svärmor i Sverige Magnus Hedmans ”När ljuset släcks” som han skrivit med hjälp av Gunnar von Sydow. Den ser jag fram emot att få börja läsa.

Jag känner mig lite jäv att ”recensera” Bruuns bok, men kan inte låta bli att hålla med recensenten Mathias Rosenlund i Hufvudstadsbladet. Han skriver så här: Dialogen är rapp och smidig även om den i vissa partier klingar falskt, det låter ibland som om karaktärerna snarare läser upp referat av tidigare händelser än talar med varandra.

Lite naivt blev det ibland också med Humlan Hugo och de åländska avfallsinspektörerna, men jag läser ändå gärna Bruuns böcker för att de är lätta att ta till sig.

Väderlekssudoku

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Av olika anledningar är jag intresserad av vädret. Dels gäller det kiosken, ska det beställas mer glass eller inte? Dels gäller det mitt författarskap. Kommer det att regna små stenar, eller kan jag satsa på att skriva hela dagen?
I augusti reser vi till Nice i Frankrike och därför har jag varit intresserad av hur vädret utvecklar sig där också.

Men döm om min förvåning då jag kollade Hufvudstadsbladets väderprognos i dag. Det hade förvandlats till något slags sudoku.
Men det är förstås inte så lätt att förutspå vädret, så kanske vi ska ha lite överseende med meteorologiska institutet och andra inblandade i alla fall.

Vilket väder gäller måntro?

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Enligt prognosen på bilden högst uppe ska det vara helt perfekt väder inför säsongsöppningen
i kiosken. Den prognosen läste jag
i Hufvudstadsbladet
i dag.
Enligt prognosen på bilden till höger ska det vara regn och tio grader i morgon, mulet på onsdag, regn på torsdag och mulet på fredag.
Hur kan två väderprognoser vara så olika? Den sämre prognosen finns på Helsingin Sanomats webbsajt då man slår in Loviisa i rutan för ortval.
Gäller sämre väder för dem som läser tidningar och sajter på finska och bättre för dem som läser media på svenska? 😀

Jag hade rätt – männen dominerar i Hbl

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I dag publicerade Hufvudstadsbladet en undersökning som tidningen hade gjort om sitt eget innehåll. Jag tycker det var strongt av vår koncernkompis att granska sig själv! APPLÅDER!

Undersökningen visade att också jag hade rätt då jag i fjol bloggade om männens dominans i tidningen. Jag gjorde dock inte riktigt samma slags statistik och jag följde inte upp den flera gånger i veckan. Jag kollade inte heller enbart de första nyhetssidorna så som tidningen gjort i en del av sin undersökning. Men jag räknade antal bilder av kvinnor och antal bilder av män.

Om min lilla ickevetenskapliga forskning kan ni läsa om här  (första inlägget) och här (andra inlägget).

De två första vakna semestertimmarna

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Tror inte jag hinner plöja genom hela den här högen i dag, men under semestern ska den säkert försvinna.

Eftersom ingen tupp gal utanför vårt hus kan jag inte säga att jag vaknade med tuppen, och han vaknar säkert före 8.15. Ute skiner solen från en nästan klarblå himmel. Senare i dag blir det kanske en promenad.
Men dagen började med frukost, Hufvudstadsbladet, Helsinki Missios tidning och ett härligt personporträtt av Elisabeth Rehn
i Kyrkpressen.
Efter det rensade jag i e-posten. Nu finns där inget oläst och drygt hundra gamla fick jag också bort.
I det stora hela tror jag ändå att det här blir en läsa-dag. Veckotidningar och en deckare. Att läsa är ju både allmänbildande och roingivande.

Har man VINTERsemester, så…

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

… ska det vara vinter. I morse vaknade jag till denna syn. Ett snötäcke på ungefär fem centimeter. Så rent och vackert
i solskenet. Somliga människor blir arga och besvikna, gormar och svär över snöarbetet som aldrig tar slut och över våren som kom av sig. Är nu inte det helt onödigt? Att egga upp sig över sådant som man inte kan göra något åt. Varför inte bara njuta i stället? Så gjorde i alla fall jag. Av utsikten och av frukosten. Läste Hufvudstadsbladet långt över en timme. Till exempel den intressanta essän om pengarnas betydelse.

Lappland – ett fall för Amnesty?

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

För det mesta brukar jag kommentera vad andra medier skriver på min andra blogg ”Bakom rubrikerna”, som du hittar här. Men i dag skriver jag ett annat inlägg där. Det finns mycket att reagera på i medierna, vare sig det gäller tidningar, radio eller tv. Skulle finnas ämnen för fler blogginlägg än jag nånsin hann skriva.

Då Adrian, huvudpersonen i mina böcker, åter klivit in i min vardag kan inte heller han låta bli att kommentera det vi läser.
–  De Gröna vågar inte göra kampanj för Haavisto i Kuusamo. De är rädda att de gör mer skada än nytt om de blandar sig för mycket i presidentspelet.

Han läser högt ur Hufvudstadsbladets artikel.
– Här finns nog Gröna men här är man Grön i smyg. Vad i helsike betyder det? Lappland är ju för fan ett fall för Amnesty!

Jag tycker att alla har rätt till sin åsikt. Är man konservativ så är man. Men då vill också jag som radikalliberal att de konservativa ska ge mig samma rätt till subjektiv åsikt. Vilket jag tvivlar på att kan ske. En konservativ är ju just det – konservativ.
Skulle den konservativa tolerera den liberalas åsikter vore han ju liberal, eller hur?

Dagens BILD som gjorde mig glad

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Dagen började med frukost och barnprogrammet BUU-radion. Jag brukar inte vara så tidigt i farten som 7.45, men i dag ska Liljendahl dra till Liljendal där Liljendaldagarna firas.
På frukostbordet fanns i dag också tre tidningar. De lästes i ordningen Östra Nyland, Borgåbladet, Hufvudstadsbladet.
När jag kom fram till sidan med barnteckningar i Husis hittade jag den här bilden. Visst är den rolig! Att Finland förlorade mot Sverige gör strunt detsamma.
Kolla Zlatans hår! Och Finlands hjälplösa målvakt 😀 Och den finske backen, han bara står där helt stel och stirrar upp i skyn.