Lovisa

Restriktionerna fortsätter…

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… men det finns små saker att glädja sig ändå. Då grannen bakar små memmakakor och skriver på Messenger att jag ska kolla utanför min dörr, där finns ett paket ❤

Erkänner! Jag åt några direkt!

Blev en timmes utevistelse i dag i samband med några uppdrag för tidningen. Solen sken då men det blåste rätt snålt. Folk verkar nu äntligen ha insett att vi gör klokast i att stanna hemma. Det är mycket lugnt ute på stan. Sorgligt för alla affärer, men som tidigare sagt – många har börjat med näthandel och hemleveranser.

Nyland stängt till 19.4. Skolorna stängda troligen till halva maj eller hela terminen ut, distansundervisning pågår. Restauranger stängda till sista maj, biblioteket är stängt.

Så här års är det rätt lugnt på Skeppsbron och som ni ser håller de tre personerna rätt distans till varandra där de står och pratar.
Men som om det inte var nog med Café Saltbodans brand i augusti så vet vi inte om det blir någon sommar alls att fira på det här området om coronaviruset fortsätter härja också i juni och juli 😦

Trapporna på åsen, del 2

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Min syster ville se trapporna på åsen så vi var där i går. Det var en ganska bitande kall vind, men klarblå himmel och fin utsikt över Lovisaviken.

Trevligt att se vissa hus från annat håll, till exempel gårdssidor, oftast är det ju fasaden man ser då man går på gatan förbi ett hus.

Utsikt över en del av gamla stan och Lovisaviken.
Förbi och genom sådan här terräng har trapporna byggts. Fascinerande med dessa stora mossbelupna bumlingar.

Liten fototour

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Lite frisk luft behövs varje dag. Solen skiner, vi har plus två grader och en kall vind. Men skönt att komma ut från bostaden en stund, helt isolerad är det inte bra att vara hur länge som helst. Vi åkte med min syster till badstranden och så besökte vi trapporna på åsen och sedan var vi en sväng i mataffären.

Badstrandens badhytter.

Lite ny målning och några nya bräder här och där, speciellt på den bortre hyttens dörr, skulle behövas. Hoppas staden fixar det här senast i sommar.

 

Vacker vägg, del 124 – och livet går vidare

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Ett förstorat gammalt fotografi är ett fint blickfång i lokala livsmedelsbutiken K-Supermarket.

Eftersom jag sedan sommaren 2016 i huvudsak jobbat på distans, ensam hemma, skapar det här undantagstillståndet med anledning av coronaviruset inga större anpassningssvårigheter för mig.

Men allt möjligt är annorlunda ändå. Tiden till frissan inhiberades då hon blev sjuk. Tiden hos massören kan vi hålla kvar om vi bägge känner oss friska på fredagen och då hon kan ge massage hemma hos sig.

Handlade ganska mycket i affären i dag då jag fick skjuts av en väninna. Borde nu klara mig en vecka framöver.

Jag försökte hålla några meters distans till alla andra, men i praktiken är det omöjligt då någon överraskande dyker upp bakom ett hyllhörn.

När jag öppnade tv:n i dag blev jag förvånad då där visades någon gammal finsk, glad och rolig film… Det var inte de där allvarliga ministrarna på rad, men de lär dyka upp om en stund igen.

Så jo, mycket är annorlunda men det är bara att finna sig i det och vistas mycket ensam hemma de närmaste veckorna. Eller att ta sig ut i naturen till någon plats där det inte är folksamlingar.

Fina fönster, del 165

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

När det i dag talas så mycket om att vi inte ska vistas ute bland människor, eller i stora folksamlingar, om vi inte måste – har jag ju det bra med mitt ibland tämligen isolerade jobb.

I går var jag på ett café på en utställning. Konfronterades förstås med pengar och ett antal personer, men nån risk måste man ju ta.

Ett fönster i restaurang Kapellet i Lovisa.

I dag jobbar jag bara hemifrån. Då passar det bra med en arkivbild på bloggen.

Ska om en dryg vecka på en kryssning till Sverige. Kryssningsfartyg är ju sånt som många säger att man borde undvika. Men än har vi inte avbokat. Jag är just nu mer orolig för alla stormar vi haft och troligen kommer att tvingas stå ut med även framöver.

Coronaviruset i sig är inget att skoja så mycket om, men stormar förstör också människors glädje att umgås och röra på sig, att resa och se världen.

Gamla toalettskyltar

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Eller målningar på dörrar till toaletter.

De här bilderna tog jag för några veckor sedan då jag var inne i gamla biblioteket, Societetshuset, som renoveras bland annat till festlokal.

Jag tror att de här bilderna har restaurerats, tagits till vara från dörrar som fanns i huset då det förr i tiden var vårt societetshus.

Bilderna hade kunnat platsa i Skyltsöndag, men jag har en del andra på lager där.

Fredag med vänner

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Vanya.

Trevligt med besök av vänner och vänners vänner 🙂
Min väninna Pia har två hundar och Vanya är en av dem.
De kom på besök i dag och hjälpte mig fixa en låda i köket som hade gått sönder. Samtidigt fick jag brandvarnaren på plats igen. Jag hade ensam fått ner den, men inte utan stök…

Utsökt god inre filé.

Har sällan, för att inte säga aldrig, ätit en så god inre filé i rödvinssås som jag åt i kväll på Locale i Lovisa.

Väninnan AB och jag valde samma rätter och vi var bägge överväldigade av smakerna ❤

Efterrätten… en chokladmousse– kanske inte ser så smaklig ut på bild, men den var otroligt lättsmält och god.

Färgerna blev inte helt rätt på bilden.

Fototour, gamla kyrkogården

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det är trevligt att få skjuts ibland då jag inte har egen bil. Har en väninna som brukar se till att jag får storhandla ibland och så här vintertid kan komma iväg till affärerna som ligger utanför centrum.

Vi har tänkt att vi då och då också ska göra små utfärder i och omkring Lovisa, dels för att hon som inte är uppvuxen i Lovisa ska lära sig känna olika platser, dels för att det är kul för mig att få foton till bloggen från andra platser än från Lovisa centrum 😀

Ibland känner jag att jag inte vet allt om min hemstads historia. Också på gamla kyrkogården finns hjältegravar.

Här finns också så mycket annat spännande. Riktigt gamla gravstenar, gjutjärnskors, gravplatser med staket – en del mer förfallna än andra, men på något sätt så vackra ändå.

Det brukar arrangeras rundturer på denna kyrkogård. Guider berättar då om historiska personer som ligger begravda här.

Kaffe och kaka-jobbdag

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Vissa arbetsdagar tillbringar jag så här. I en fin festsal under en stor kristallkrona på rådhuset 🙂 Det är den som blänker i det välpolerade bordet.

Staden utser en gång per år Årets arbetstagare, och delar ut förtjänsttecken eller en årsgåva till dem som varit i kommunal tjänst 20, 30 eller 40 år.
Trevliga tillställningar!

Och i går kom jag sent på kvällen, då jag redan hade lagt mig, ihåg att jag inte uppdaterat något här om ljumsken / benet.
Jag har inte ont mer! I alla fall inte mycket. Då och då känner jag av att något inte är helt som det ska, men det kanske är åldersbonus? Nu kan jag i alla fall gå utan problem, behöver inte stödja mig mot möbler och väggar.

Jag fortsätter med gurkmejablandningen, zink- och D-vitamintillskott och även ingefära ibland.

Och härligt känns det för att det NÄSTAN är ljust ute ännu då klockan är 17.30! Våren ❤ Du är SÅ välkommen ❤

Inte lätt att be om hjälp

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer
Bästa avslutningen på dagen. Delade en pizza med väninnan AB på Locale.

Det är inte lätt att be om hjälp. Att medge svagheter, och att man är beroende av andra. Men precis så har det varit för mig de senaste veckorna under de dagar då jag inte klarat av att gå längre än 100–200 meter. Och att även inse att tiden för den sträckan kan kräva minst tjugo minuter.

Så i dag beslöt jag mig för att be om hjälp. Jag kunde inte rulla ner för backen med cykel till frissan fastän vägen dit bara är cirka 700 meter. Det hade snöat under natten och vägen kändes inte trygg.

Vännen Marina agerade taxi till frissan. Och inte nog med det. Hon hade två nybakade bullar, som ännu var varma i sitt paket, som uppmuntran till mig ❤

På förmiddagen hade vi ett bra styrelsemöte med Nya Östis. Att efter det få sitta två och en halv timme hos frissan var också guld värt. Där kan man ju verkligen prata av sig, och sedan känna sig fin då man går ut.

Min syster agerade kusk från frissan hem och som kronan på verket fick jag tillbringa ett par timmar med god mat på lokala Locale tillsammans med ytterligare en väninna.

Undersökningarna som har med det onda i benet / ljumsken att göra fortsätter. Men jag klarar mig. Jag kan ju sitta och ligga, jag kan sova bra. Det finns många som har det mycket värre – har jag sagt förr.