Lovisa

Otroligt gott och bra service!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Detta är inte ett sponsrat inlägg 😀 Jag har aldrig förtjänat en enda cent på min blogg. Men då jag får bra betjäning, då någon gör mig glad, då skriver jag gärna om det.

Ja, det ser ju dött ut igen 😀 Men jag tog bilden innan ett sällskap kom och slog sig ner vid bordet. Tycker inte om att skrämma människor jag känner i den lilla staden. Om dom ser journalisten ta upp en kamera kanske dom flyr fältet, och DET är ju inte bra för restaurangen 😀

Också här tog jag bilden innan ett par slog sig ner i soffan längst borta.
Jag gillar lädersofforna och det hemtrevliga i att det finns mattor på golven!

Restaurang Locale är nyaste tillskottet i Lovisa. Här serveras allt möjligt lokalt producerat.

Rätten jag valde heter ”den möra biffen från grillen med bearnaisesås”. Köttet var verkligen mört och utsökt gott, såsen inte som en bearnaise jag vant mig vid men godare! Potatisarna mörka och fina, lagom få.
Och personalen kom ofta och frågade om allt var bra. Snabb och vänlig service!

 

Snart semesterdags!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Jag har inte här på bloggen velat tuta ut det här om mina lediga dagar innan det är nästan dags. Och i morgon efter klockan 13 är det meningen att jag ska få vara ledig från tidningsjobbet hela sju dygn! Som företagare på egen bekostnad, men man vet ju att det är så och ledigt då och då måste man ha.

Vädret visar sig också från sin bästa sida just nu. Varmt och härligt, blå himmel!

Skeppsbro-området i Lovisa.

Orsaken till att här är folktomt är att klockan var bara elva då bilden togs. Senare kom en del lunchgäster. Jag var tidigt där eftersom städföretaget kom halv elva hem till mig.
Det är vardagslyxen jag unnar mig varannan månad. Härligt att komma hem till en bostad som doftar gott, och att inte behöva inleda semestern med att städa 🙂

Gamla saltbodar och blå himmel.

I kväll ska en väninna och jag testa en av de nya krogarna i stan. Tyvärr gick Fresno-kedjan i konkurs, så Lovisa-Fresno hann finnas bara ett par månader 😦 Men vi har fått en ny italiensk-inspirerad krog intill kyrkan, Osteria Locale 🙂

Dubbelt buller och bång

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Asfaltsarbeten på gång.

Det börjar klockan sju. Skrammel och buller och pip-pip-pip då fordonen backar. Det här sker utanför min balkong och mitt sovrumsfönster.

I någon av våningarna ovanför knackar och bankar renoveringsteamet. Ibland borrar dom.

Men som sagt, inga bomber som faller och solen den lyser från en himmel så blå. Så jag klagar inte, jag bara konstaterar fakta 😀

Den här dagen har Nya Östis varit på besök i svenska högstadiet. Vi berättade om vårt jobb och om tidningen för några åttondeklassare. Sedan hade jag två möten på raken och efter det förde jag två kassar med grejer till Röda Korsets insamling. Efter att ha handlat i lokala, förnyade fina K-Supermarket kom jag hem och nu är det vila på balkongen som gäller.

Vi ska undvika plastkassar, men den här var nog svår att låta bli att köpa ❤

I morgon väcks jag med buller och bång…

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Om inte alla tidningsdagar är hektiska så är åtminstone en av tre det, och den dagen var kanske i dag.
Texter, texter, texter. Mejl, telefonsamtal, möten.
Men jag känner att den här lokaltidningen har en viktig uppgift att fylla. Så jag hoppas att vi är många som ska orka länge till ❤

Jag satt i kyrkoparken en kort stund och försökte ta in våren. Soligt, lite blåsigt, ganska svalt. Kring +8 grader. Min hemstad är fin ❤

Var på ett jobb här på eftermiddagen.
På kvällen njöt jag på min balkong. Där var det +20 bakom glasrutorna och nejlikorna doftade så gott i sina krukor.

Delade hiss upp med en av killarna som gör badrumsrenoveringarna i dag. Han frågade om oljudet stört mig. ”Hmmm, jaa, tja…” han verkade så trevlig att jag inte kunde säga annat än att ”jag hade gärna sovit på lördagsmorgonen lite längre än till klockan åtta, men nej… jobba på ni bara… inte stör ni mig”…

Va fasiken? Varifrån kom den kommentaren?
I morgon lovade han väcka mig med buller och bång… Då ska dom borra och vi är utan vatten några timmar 😀

Det finns hundra bollar…

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… i ett 100 grams paket med små mozzarella-ostbitar. Så nu vet vi det 😀

Bruschetta-mozzarella, en favorit sedan Greklandsresan i september 2017.

Köpte av misstag pain riche med vitlökssmak i går, men jag gillar vitlök och tror att det blir jättebra nu då jag gör bruschetta-mozzarella. Utöver bröd och smör använde jag tomatbitar, mozzarellaost, torkad basilika och balsamicosås med smak av granatäpple.

Vykort med Lovisamotiv från Skeppsbron.

Ledig dag och trevligt att besöka vår välförsedda bokhandel i stan. Jag sprider gärna info om Lovisa via postcrossingen. De här motiven från Skeppsbron gillar jag. Nästan så att det målade är trevligare än fotot!

Och så blev det en liten bok av cancerläkaren Peter Strang. Hur insikten om livets korthet kan tydliggöra nuet och dess möjligheter.

Hur ser en arbetsdag ut hemma hos mig?

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Officiellt börjar min arbetsdag 9.30 och slutar 17 om vardagar. Men riktigt så enkelt är det ändå inte. Jag får många mejl, textmeddelanden och kontakter via Messenger som har med jobbet att göra – alla möjliga tider på dygnet.
Jag försöker lära mig att jag inte behöver svara på alla genast 😀

Samtidigt har jag fått tack för att jag är snabb på att svara och att jag är tillgänglig då det gäller tidningsjobbet. Så det är en balansgång.

Det här har jag sysslat med i dag.

Vissa dagar jobbar jag hemma hela dagen. Andra dagar är jag ute på fältet. I dag var det bokslutsinfo på stadens rådhus. Det är alltid en utmaning att skriva korta och intressanta texter om just sådant. Att inte tycka att allt måste med, att inte fylla texten med siffror.

Jag försöker tänka på läsaren. Vad vill hon eller han ha? Hur mycket orkar läsaren ta till sig?

Här kommer jag ut från rådhuset.

Efter ett info går jag hem och börjar skriva artikeln. Ibland gör jag först en kort webbversion.

I dag tog en ung blivande frilansare kontakt. Sådant känns belönande för mig. Då jag inser att Nya Östis har en framtid, att det finns unga personer som ser den lokala tidningen som en möjlighet att lära sig något nytt och att samtidig tjäna en liten slant.

Lite sol på balkongen

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

… men ingen värme att tala om. Plus fem grader som max i dag, mycket blåsigt. Men det doftar vår här och där som jord kommit fram. Ändå har vi nog snö kvar än på många ställen, och personligen har jag varken fått syn på krokusar eller snödroppe.

Klockan 18 ser det ut så här på balkongen. Kvällssolen börjar alltså hitta hit 🙂

Parkeringsplatsen vid församlingsgården och före detta bibban. Som ni ser, än finns det snö både här och där.

Jag kämpar på med pusslet här hemma. Tålamodsprövande då alla bitar som återstår går i nästan samma nyans. Nyligen hittade jag plats för tre bitar. Tiden som krävdes var en halvtimme… 😀

I kväll ska jag kolla ett av mina favoritprogram. Bingolotto!
I morgon lär det bli full fräs på tidningsfronten igen.

En mycket bra dag – tacksam!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

I morse kände jag på mig. Det här kan bli en bra dag.
Jag lyckades sova tio timmar. Jag hade inga måsten som väntade.

Gårdagskvällen blev lyckad med god biff, pepparsås, wokade grönsaker. Härefter beställer jag mindre portion av potatisar och på separat liten tallrik (vilket är möjligt på Fresno i Lovisa). Jag gillar nämligen inte då pommes frites blir mjuk i såsen och då biffen ligger på potatisarna så att det är svårt att skära i den.

I dag har jag hunnit och orkat med mycket hemma. Sådant som jag på grund av energikrävande konflikter tidigare inte orkat med, och sedan kom dunderförkylningen. Men i dag har jag orkat besöka affärer för nödvändiga uppköp med en väninna. Jag har också orkat städa lite.

Ungefär hälften av alla dagböcker jag skrivit.

Ett projekt är att få ordning på dagböckerna. Jag vill ha dem tillgängliga i lådor, vilka också ska gå lätt att flytta då jag städar i mina skåp.

Faran med att börja städa bland dagböcker är att jag börjar läsa dem!
Bara genom att bläddra i några av dem, ägna en halvtimme till det, fick jag ändå insikter om sådant som tänkt på, varit orolig för, känt glädje över och planerat de senaste tre åren.

För att inte tala om då jag bläddrade i över tjugo år gamla dagböcker…
En sådan resa jag kunde göra om och om igen om jag ville. Och så mycket jag skulle ha förträngt och glömt om jag inte hade mina kära dagböcker!