Smått och gott som jag behöver

Det enda jag egentligen skulle ha då jag gick ut i det blöta grådasket med min syster i dag var en svart, stor och blank knapp till min vinterkappa.
Jag köpte TVÅ knappar, för det kommer väl en dag då jag tappar en till.

I samma affär hittade jag också den svartvita Marimekko-brickan. Brickor kan man ju inte ha för många av. Eller kan man?

Dessutom köpte jag en tändsticksask med Inge Lööks roliga gummor som motiv. Och från en annan affär en lampa som jag ska ha bak på cykeln. Det är numera lag på att ha en sådan, man kan bli bötfälld om man är utan.

Sedan blev det ett par små julklappar också.

Här hemma har jag kommit igång med städningen, jag tar den lite sådär pö om pö. Finns hela tiden nåt att göra. Borde faktiskt ge mig i kast med att ge ny mylla och kruka åt monsteran… men varför är detta geggiga jobb med mylla så motbjudande? 😀

Suosi suomalaista

Gynna inhemskt – i detta fall finskt (suomalaista), brukar man säga.
Jag är ju en supporter av Muminfamiljen och jag gillar även Marimekko. Behöver alltid papper, olika sorters block och häften att göra anteckningar i, så i dag blev det inköp i lokala bokhandeln.

Hör och häpna – jag köpte en julklapp också! Det händer mycket sällan att jag är ute i SÅHÄR god tid 😀
Och så blev det dokumenthållare och plastfickor (ja, tyvärr… plast), vilka jag behöver då de administrativa uppgifterna ökade i jobbet.

Medan städfirman torkade golven i mitt hem och tvättade fönstret som en fågel bajsat på… (tror inte att jag får fast marodören och kan ställa den inför rätta så att den skulle tvingas tvätta efter sig)… var jag runt på stan med min syster, bland annat på paj och bulle i Café Vaherkylä.

Nej, Lovisaborna parkerar inte såsom bilisten där borta verkar göra 😀

Det var ju jag som skulle…

… överräcka vinsten, en handduk från Marimekko, till Inge.
Men så kommer hon med en fin kasse till mig. Den innehåller ett vackert doftljus och klistermärken som hon råkar veta att jag gillar.

Där stod jag med min bloggvinst i en helt vanlig liten plastkasse till henne…
Ridå!

Tack Inge, du är omtänksam!
Tack Inge, du är omtänksam!

Men kanske man inte ska fokusera så mycket på sina egna tillkortakommanden. Lunchen var god och vi hade en del intressant att prata om, till exempel bloggar 🙂

Mumsig lunch.
Mumsig lunch.

Snusktunnelbanan…

… är så välanvänd att den måste ersättas med nya örngott.
Men så pass kul är örngottet med Snusktunnelbanan att jag inte kan slänga det. Trots att det sett sina bästa dagar, är slitet och har hål måste jag komma på ett sätt att använda kartan i alla fall 🙂

Jag bara älskar de här annorlunda namnen på T-banestationerna i Stockholm.
Jag bara älskar de här annorlunda namnen på T-banestationerna i Stockholm.

Men som den estet jag har blivit, eller kanske alltid varit – genom åren har jag bara speglat över allt på Adrian, så…
… köpte jag två nya örngott som matchar mina lakan och underlakan, som antingen är gråvita eller svartvita, helgrå eller helsvarta.
Och antagligen bidrog jag till att göra någon Marimekkochefs lön ännu lite fetare.

Svart och vitt.
Svart och vitt.

Resesällskap

MariMekko.Det var marknad i dag på stan och då kunde jag inte låta bli att köpa den här väskan. Den lilla påsen köpte jag redan för en tid sedan på Sverigebåten. Den är äkta Marimekko. Stora väskan är ”bara” sydd i Marimekkos tyg.

Är lite av en väskfreak. Måste kolla mitt lager nu och kanske avstå från någon väska på loppmarknad. Men egentligen vet jag inte om man kan för många väskor. Man behöver ju liksom en för ett tillfälle och en annan för ett annat.

De här väskorna får i alla fall nästa vecka komma med på vår Romresa!

Nice, dag tre – blev en dag på stranden

Andra dagens frukost såg ut så här.  Lite futtigare med bröd, dom verkar prioritera sött. Men juicen var färskpressad och stor, chokladdrycken god.

Sporting Plage, på andra sidan bulevarden, nästan  mitt emot vårt hotell. Snyggt, rent, bra service. Tjocka madrasser, rejäla solbäddar och parasoll kostade 22 euro/dag och person. Kan verka dyrt, men som ni ser fanns det mattor att promenera på. I priset ingick också fina duschar, omklädningsrum och toaletter.

Vill man ha ett billigare alternativ kan man gå till strandpartierna som är öppna för allmänheten på sidorna om de privata. Dit kan man släpa solstol och eget parasoll om man så vill, äta mat man köpt i affären osv. Så alternativ finns.

Ostbricka på strandens fina restaurang där välklädda och trevliga servitörer pilade runt. Kostade 12 euro.

Det blåste för övrigt friskt i dag. Jag tycker det är skönt för jag orkar inte steka mig i solen. Stranden består av släta och ovala stenar. Den är inte handikappvänlig och det är rätt svårt också för en medelålders som jag att ta sig upp från vattnet. Stranden är inte långgrund och man halkar på stenarna. Jag var nog en humoristisk syn då jag försökte komma upp. De stora vågorna kastade mig hit och dit, underströmmen drog mig tillbaka just då jag hade tänkt att det var så bra att en våg hade fört mig i land. Jag frustade och kämpade, försökte klamra mig fast i stenarna, men det var förstås lönlöst.

Tack och lov har jag en hjälpsam make som såg till att jag kom upp med hedern i behåll.

Lovade fler bilder från Monaco och här kommer en som visar att den stora båten är ganska stor.

Hmm… första  bilden på mig själv. Svettig turist blickar ut över Monacos hamn. Men jag bär ju i alla fall en designhatt från Marimekko. Och dom skulle bara veta hur mycket pengar jag har i kassen!

Hotel de Paris och Casinot i Monte Carlo. All denna flärd är intressant att iaktta, ta del av. Samtidigt som man kan bli lite arg för att somliga verkar ha snuskigt mycket pengar, så att det inte vet var de ska göra av med alltsammans – medan andra i världen svälter.

Semesterutfärd på böljan den blå

I går sken solen från en klarblå himmel. Den smekte klipphällarna som formats av havets vågor under tusentals år. Solglittret i vattnet såg ut som diamanter.
Du som inte ännu inte åkt med J.L. Runeberg ska absolut passa på att göra det. Tre torsdagar till går hon från Helsingfors via Pellinge och Kabböle till Lovisa. Men hon trafikerar oftare mellan Borgå och Helsingfors.
Anjovis- och äggmackan var stor och god med lite rödlök och dill. Den kostade dessutom bara 3,50 euro.

Enkel resa H:fors-Pellinge-Kabböle-Lovisa kostade 35,00 euro. Alltså fyra euro mindre än Marimekkohatten jag köpte på Salutorget. Men den var värd varje cent. Så lätt att forma, mjuk och behaglig. Och antagligen räddade den mig från att få solsting. Lite tokig är jag alltid – men vem vet hurudan jag hade blivit UTAN hatten.