Sol, blå himmel och vänner

… det är vardagens små underverk som gör mig glad i dag. Och att jag inte har ihållande värk. ”Bara” svårt att gå. Väntar nu på torsdag för att få höra vad osteopaten säger och om han eventuellt kan bota mig, eller åtminstone veta var felet sitter och vilken annan specialist jag i så fall behöver.

Utsikten från balkongen. Här sitter jag nog inte ännu på ett tag, det är för kallt och solen når inte hit förrän i april. Men blå himmel gör mig verkligen glad!

Vi har haft en isande kall vind i dag, men det att solen visar sig, att himlen är blå och att dagarna ljusnar minut för minut gör mig glad.

Glad också för att en väninna hörde av sig och frågade om jag behöver något från affären. Hon kom och hämtade mig med bilen och jag kunde handla lite mer på en gång så att jag klarar mig ungefär en vecka framåt. Hon hade också bakat en pirog med fyllning av köttfärs och hackat ägg, och jag fick två bitar av den.

Tror däremot inte att jag klarar av att gå på Tors match i dag 😦 Skulle så gärna stödja laget som verkligen behöver det. Vi ligger sist i tabellen…
Men blotta tanken på att hasa mig från p-platsen dit jag skulle få skjuts, och sedan långsamt på något sätt ta mig upp och ner för trappor i hallen, gör mig tveksam. Jag tror att jag hejar hemifrån.

Det enda jag tänker på nu

… är hur jag ska få bort smärtan som gör att jag inte kan gå ordentligt.
Jag stretchar så mycket jag hinner och kan. I dag köpte jag också Voltaren.
Har ni några erfarenheter av den?

Jag hoppas att massören i morgon kommer fram till var problemet sitter, och om vi inte kan lösa det kanske jag måste vidare till nån läkare.

Jag kan sitta, jag kan ligga, jag sover bra och har ingen ständig värk. Men då jag stiger upp från en stol och ska börja gå… DÅ känns det för j…ligt, nästan som om benet håller på att förlamas. Ischias? Nä, det lär vara så hemskt att man har ont hela tiden och bara vill skrika.