Första balkonghänget

Första balkonghänget. Satt här kanske en timme, under duntäcket 🙂 Femton grader varmt som bäst vid 18-tiden, kanske? Hade ingen temperaturmätare. Man får göra det så mysigt som man kan för sig i dessa tider.

Solen står högre på himlen för var dag som går. Det ger tröst.

Och så kan man roa sig själv med att ha skuggteater med en liten påskhare på väggen 🙂

Ikväll är det ”En kväll tillsammans” på SVT1 som gäller ❤

Torsdag – det är dagen då

Stämning med ljus.

… jobbet med Nya Östis har rotts i land. Det är dagen då tidningen kommer ut om allt går som det ska och det har det för det mesta gjort. Utdelningen kan halta ibland, men vi har alltid lyckats producera tidningen.

Torsdag är dagen då jag lite kan varva ner efter redaktionsmötet och se fram emot en halv ledig fredag och en hel ledig lördag innan jobbet åter börjar på söndag. Då brukar jag skriva ledaren och nu blir det också innebandyreferat eftersom säsongen kör i gång på lördag!

Tomatfamiiljens skuggspel.

Den här torsdagen har också bjudit på varierande väder. Allt från stilla strilande regn till korta skurar av ösregn. Men också blåst och sol. Jag gillar tomatfamiljens skuggspel mot väggen 🙂

Fikus robusta, även fönsterfikus kallad?

Den här växten fick jag av min dåvarande make 2009 då jag blev nyhetschef på Östra Nyland. Det är en seg och tålig växt och om det är en fönsterfikus så kan jag säga att den trivs vid fönstret 😀 Då jag googlade kom jag fram till att den kanske också kallas fikus robusta.

Blåsig men solig dag

Husen däruppe ligger på Terrassgatan, en vy som jag kanske inte fotograferat förr 🙂

Det har varit soligt och fint hela dagen, men väldigt blåsigt. Sanden som ännu inte sopats bort från alla gator och torg yrde runt i små tornados när jag gick till massagen.

Helt frisk är jag inte ännu. Blir andfådd med slemmet i halsen… så det gäller väl att ta det lugnt ännu. Ska ändå ut och äta i dag, behöver få riktigt mat mellan varven.

Den här tiden på året är det så fint då solen lyser in och bildar fina skuggor på väggarna. Dem kan jag inte få nog av.

Känslor borde inte vara farliga

Det är härligt när solen åter hittar in i min bostad och gör vackra skuggspel på väggarna.

Det är också ett privilegium att få jobba med sådant man tycker om. Att få vara med om att utforma framtidens lokala papperstidning. Att tillsammans med andra likasinnade få fundera på vad läsarna vill ha, och att ge dem just det.

Medievanorna har ju ändrats med åren. Jag tror inte att alla kräver att lokaltidningen ska vara snabb med nyheter från till exempel olycksplatser, fastän trafikolyckor, bränder och dödsfall eggar.

Sådana nyheter finns överallt nuförtiden. Det du sällan däremot får är riktigt lokala människonära grejer. Texter om folk du känner, evenemang som ska arrangeras eller som har arrangerats där du bor.

Den enkla är ofta det vackra.

Jag har återfått förtroendet av Facebook, verkar det som. Jag kan åter länka mina inlägg från bloggen, de anses inte längre som olämpliga.

Min statistik har blomstrat de senaste dagarna, fastän de som anmälde min blogg kanske önskade motsatsen. Det KAN också hända att ingen anmälde mig, det kanske var en attack av robotar som drabbade många WordPress-bloggare.

Över 300 gamla inlägg från åren 2009 till 2019 har lästs, vilket får mig att tro att FB kanske ändå kollar inläggen jag skrivit. Och efter det har de bedömts som icke-hatiska, icke-olämpliga ❤

En vän skrev till mig på Facebook att man tydligen bara ska vara ytlig på bloggar. Inte skriva om känslor, inte nämna att man upplevt sig orättvist behandlad, att man blivit ledsen. För då finns det alltid någon som känner sig utpekad.

Då jag tänkt efter riktigt noga har jag nog blivit mer utsatt för utfrysning, förtal och sådant som kan likna mobbning då jag varit vuxen än då jag var ung. Eller kanske jag har förträngt det som hände då jag var yngre, eventuellt har jag alltid varit annorlunda, gått min egen väg och därmed inte riktigt accepterats.

Det har genom åren funnits några som inte gillar min blogg, men med 130 000 läsare per år vågar jag påstå att de som försöker stoppa mig är ganska få. Jag har fått massor av nya vänner den här vägen.

Och jag har inte tänkt låta mig tystas. För det är just de svåra sakerna vi måste kunna tala och skriva om. Jag skriver även om ytliga saker, men livet är så mycket mer än yta.

Vändagsfest och namnsdag

Alla hjärtans dag som också kallas vändagen i Finland firades i onsdags.
Men i vårt hus var vi ett gäng damer som firade den i dag hemma hos min fina, glada granne Ritva. Vi sjöng och skrattade, åt paj och drack kaffe, och en av damerna i huset hade bakat en chokladtårta – tack för den!

Då jag har bott på många olika ställen har jag erfarenheter av störande grannar. Då menar jag inte att någon spelar musik eller har teven på lite extra hög volym, att barn skriker eller att hundar skäller. Nej, sådana ljud hör till en normal vardag i ett våningshus, så länge det inte är frågan om ihållande oljud om natten.
Men att höra hur grannar slåss, skriker, söndrar saker, eller att veta att skuldindrivare när som helst kan banka på hos grannen… det skapar stor otrygghet.
Så därför är vi väldigt glada åt läget i vårt hus just nu. Trevliga människor som alla hälsar på varandra och ger sig tid att byta några ord då man ses i trappan eller på gården.

När jag kom tillbaka till min lägenhet föll eftermiddagssolen in genom fönstret i köket och bildade så här fina skuggor och vackert ljus på mina tapeter i vardagsrummet.

Ja, och så fick jag faktiskt en namnsdagsgåva av Ritva och gänget, och i morse några meddelanden via Whatsapp. Försöker själv komma ihåg vänners namnsdagar, men erkänner att jag inte är så bra på det.

Ha en skön lördagskväll!

(ps. kuriosa… i finska kalendern är det Väinö som har namnsdag, men i den finlandssvenska Carita … så jag fick en hälsning av en väninna som skrev ”hyvää nimpparipäivää Väinö! 😀 – glad namnsdag Väinö )

Ett minne från gårdagen

Kvällssolen skapade fina mönster på väggen.
Kvällssolen skapade fina mönster på väggen.

I går hade vi en väldigt solig och fin vårdag. På kvällen när solen höll på att gå ner uppstod många vackra skuggor på mina väggar. Jag hoppade förstås upp från soffan och knäppte en del bilder, av vilka det här var en av dem jag gillade bäst.

Solsidan – eller skuggsidan?

Slutar väl aldrig fascineras av skuggorna på väggarna i min bostad.
Bra då att ha en kamera till hands, men bilden ska tas rätt fort. Vips kommer ett moln, och då är skuggan ett minne blott.

Funderade först på att beskära bilden men tyckte den blev vackrast med naturlig inramning ändå.
Funderade först på att beskära bilden men tyckte den blev vackrast med naturlig inramning ändå.

Utmaningen då jag tog de här två bilderna var att inte få med MIN skugga på bilderna 🙂

Den här bilden är tagen ute på balkongen, mot fönstret och fönsterblecket. Kärleksörten levererar!
Den här bilden är tagen ute på balkongen, mot fönstret och fönsterblecket. Kärleksörten levererar!

Fasad och fönster från Tallinn

Kunde inte bestämma mig om denna bild skulle med i Fina fönster-serien eller om den skulle finnas bland fasaderna så det blev ett enskilt inlägg som varken hör hit eller dit 🙂

Ett litet ensamt fönster och sedan en del av teglen synliga, förmodligen rappade ovanpå väggen.

Eftermiddagssolen träffar så vackert väggen där skuggor av trädets grenar avtecknar sig.
Eftermiddagssolen träffar så vackert den rosa väggen där skuggor av trädets grenar avtecknar sig.