Min bloggvän Antoniafrågade hur tomatplantornas blommor ser ut. Såhär!
Tomatfamiljen tar allt mer plats, men det är helt ok 🙂 Det har gått undan i år. Inte midsommar än och blommorna kommer. Efter det så småningom tomater, om jag får pollineringen att lyckas.
Utsikten från balkongen. Sådan värme, sådan grönska.
Har mest varit hemma i dag. Onsdag är slutspurt inför torsdag då Nya Östis kommer ut. Att jag jobbar 9–10 timmar en sådan dag är inte ovanligt. Men mot slutet av veckan tar jag det åter mer piano, och jag lär mig varje dag delegera allt mer. Har en mycket bra vikarie också.
Hoppas kunna skriva mer än bara om jobb, jobb, jobb under midsommaren 🙂
Nej, det kan inte bli somrigare än det här. En fräsch efterrätt med bär och mascarpone. Klarblå himmel, en ljum bris från Lovisaviken, champagne och fina vänner.
Ja, vi var ett gäng ladies som inte hade kunnat träffas på några månader på grund av coronan. Nu fanns läge att sitta ute i en stor trädgård.
Värdinnan Päivi är en mästare på att duka vackert och servera som på bästa restaurang. Somliga har det där i ryggraden.
Jag är inte bra på sånt, att få allt vackert upplagt och att få allting bra tajmat.
En sådan tid hon hade lagt ner för att vi skulle trivas ❤
Det är klart att man måste gilla det man gör, då man tillreder mat och förbereder en fest, annars blir det ju bara stress och kaos.
En del av maten. Nypotatis, sallad, mozzarella med balsamico, tomat, räkor, kokt ägg, sill med mera.
Jag är tacksam för att jag har de här vännerna. Vi ses inte ofta men då vi ses har vi alltid lika trevligt.
Vad väntade du senast på?
– Ofta väntar jag på att få svar på mejl som har med jobbet att göra. Men väntan handlar också om vårens och sommarens ankomst. En regnig dag väntar man att solen ska komma fram. Och nu väntar jag på att alla restriktioner som har med coronaviruset att göra ska släppa – men det lär dröja ett tag.
Är du den som får vänta eller blir väntad på?
– Mig behöver man absolut inte vänta på i normala fall. Jag är alltid i tid, eller fem minuter innan jag måste vara på plats. Blir jag försenad till ett möte meddelar jag den andra parten. Vill inte missbruka någon annan persons tid.
Vad gör du vid ett tomt övergångsställe när det är rött?
– Väntar tills det blir grönt.
Låter du folk gå före dig i en kö?
– Ja, om de har bara en vara eller två i handen.
Hur är ditt tålamod gällande telefonköer?
– Så där… inget vidare. Beror på vilket ärende jag måste få skött. Kostar det att vänta, då väntar jag inte länge, annars kan jag hänga på ett tag.
Jag ser de första gula löven på ett träd nere vid gatan där jag bor. Det är tionde augusti och prognoserna utlovar sol och sommarvärme på upp till +23 grader.
Än har vi sommar kvar. Många säger ”nu är sommaren slut”, bara för att deras semester är förbi och barnen ska till skolan. Jag har inga långa, betalda semestrar och jag har inga barn heller – så jag bestämmer mig för att sommaren hänger kvar ett tag till 🙂
Igår skickade en bloggvän från Sverige en länk till Youtube med Bo Kaspers Orkester och Christel Alsos som sjöng ”Håll ut” i Skavlans show. Den sången väcker många minnen och den har gett mig styrka de senaste fem åren i olika sammanhang.
I dag ska jag med goda vänner fira just det här. Att jag har hållit ut. Sommaren 2014 kände jag mig som ett vrak. Men allt sedan dess har jag ändå på något sätt lyckats hålla ut, uthärda olika former av inre smärta, känsla av uppgivenhet och frustration.
Känslan av tillit, allt ordnar sig, det finns rättvisa i världen – den försvann aldrig.
Och kanske det bästa av allt. Jag har lärt mig, ibland den hårda vägen – godtrogen som jag är – var jag har mina riktiga vänner ❤
Glömde nästan tid och rum då jag besökte min syster – och bra är ju det då jag har några dagar ledigt från jobbet.
När det är så varmt som det är just nu, kring +31 grader – då orkar inte ens fåglarna flyga.
Ett fågelbad hos min syster.
Vi såg EN fågel, en flugsnappare tror vi det var, som flög på gården och besökte äppelträdet. Men så fort som min kamera med teleobjektiv kom fram försvann den skygga fågeln som jag gav namnet Greta Garbo.
Flera timmar satt jag med kameran i högsta hugg, som en tålmodig naturfotograf ska göra. Men, Greta Garbo visade sig inte en enda gång, och inte hennes släktingar heller.
Tomt var det här! Kärleksnästet duger inte?
Men skam den som ger sig. Jag tog en massa andra bilder istället. För det är inte så ofta jag får den chansen, att jag kommer bort från Lovisa city och ut på landet, ända bort till Antby 😀
Nära havet igen. Bara personen som jag intervjuade saknas från bilden.
Honom får ni se senare.
Skeppsbromiljön i Lovisa.
I kväll ett möte, sedan troligen hemma med pusslet.
I morgon frissa, topparna måste putsas. Men annars ska jag försöka vara ledig. Det har varit intensiva veckor, men många givande diskussioner och jag ser fram emot en trevlig midsommarhelg.
I morgon har halva juni sprungit sin kos!
Det är kul när det händer mycket i livet, och jag har ju alltid sagt att livet bär. Enda sedan det förfärliga inträffade – alltså skilsmässan som drabbade mig för över fem år sedan – har jag i mitt stilla envisa sinne tänkt, någon dag kommer solen att skina i rishögen 😀
Nu skiner den ju och levererar värme mer än vad många orkar med. De här värmeböljorna får alltid någon att sucka och stöna. Men mina tomatplantor trivs och jag likaså.
Så här såg det ut vid 19-tiden i Karlskronabulevardens park då jag cyklade hemåt från Saltbodan.
Jag tänker ofta på det där med att då någon är snäll, så upplevs det som en svaghet. Ordet snäll har blivit ett skällsord.
Men jag tycker att det finns mer att skälla på dem som inte kan tåla snälla människor och som utnyttjar dem.
Jag har alltid gått mitt egen väg och känner mig i mångt och mycket som en udda typ. Många säger att jag är stark och det kanske jag är när det verkligen behövs. Men innan jag kommit så långt att fananamma har flugit i mig, då har jag försökt ta de där försonliga och snälla vägarna.
Förmiddagen gick till textredigering och mejl. Sedan efterlängtad massage hos fina Bettan ❤
På kvällen en intervju och efter den träff med två väninnor. Sedan råkade också ett par journalistkollegor som jag känt länge dyka upp och det blev en trevlig sits på Saltbodan. Den avslutades ändå för min del redan klockan 19.
Behöver vara fit for fight i morgon igen! Arbetsglädje och stolthet för det vi håller på med finns 🙂
… ännu då klockan är 21.30. Något att blicka tillbaka på och minnas när hösten och vinters mörker åter sänker sig. Den mörka och kalla tiden på året får jag allt svårare med ju äldre jag blir.
När jag sitter i soffan ser jag solen såhär mellan mina spetsgardiner.
… som började tidigt på förmiddagen med studentfotografering.
En väninnas dotter får sin vita mössa i dag, och många väljer att ta fotografier också före festen. Under festen har familjerna fullt upp och plötsligt bara ”glömmer man att fotografera”.
Strålande vackert väder, lite blåsigt men lagom varmt med +16 grader. Härligt för alla som satsar på att också fira sina studenter utomhus.
Det blir ingen studentbild här eftersom de fotona är privata och familjen ska få se dem först. Men jag testade kameran i Skeppsbrons miljö där några av bilderna togs.
En glittrande Lovisavik.
Senare i dag kommer juni månads bild från Muminkalendern 😀
… och det skulle inte förvåna mig om det blev åska snart. Det var tryckande varmt då jag var med mamma på torget. Hon skulle köpa blommor till gården och sin trappa. En del sorter hon ville ha fanns, andra var slut. Men då hände det som ofta händer bara i små städer där ”alla känner alla”.
Blomsterhandlarna lovade se till att så fort som de blommor mamma vill ha åter finns till salu, levereras de hem till henne. Tummen upp för denna service!
Rådhuset badar i sol intill grönskande träd.
Jag har ofta skrivit om hur mitt jobb är en livsstil. För det mesta på gott, ibland ”på ont”, då man upplever att man måste vara on-line hela tiden.
Jag tror att Nya Östis kan vara unik på många sätt. Vi behöver inte skriva om allt det som alla andra skriver om. Vi kan ha en helt egen stil med ett totalt unikt material som läsarna bara får i vår tidning.
Då gäller det att kunna släppa det gamla tänket att allt ska fort ut på webben, eller att vi måste ha det och det som andra skrivit om. En tidning som kommer ut bara en gång i veckan kan mera vara mycket mer än en traditionell gammaldags tidning – som jag upplever att vissa tidningar är – det vill säga att man gör såsom man alltid gjort.
Gamla nyheter är gamla nyheter men unikt material är alltid unikt. Och att ta in sådant som läsarna skriver till oss är viktigt. Inget är för litet för den lokala tidningen.
Det här har jag ägnat dagarna åt under min semester. Att fundera på framtiden. Jag klipper sällan helt av bandet till jobbet då jag har semester, helt enkelt för att jobbet ÄR en livsstil. Ingen säger att jag MÅSTE ägna jobbet en tanke, jag VILL själv göra det.
Jag har släppt produktionen för en vecka, men inte framtidsvisionerna och alla idéer. Dom finns i mitt huvud och dom finns som otaliga dokument i min dator.
Vår bygd behöver sin lokaltidning och det finns inte ord nog att beskriva hur mycket jag brinner för Nya Östis.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 