Stockholm nedmonterat

Det blev en lite dramatisk rubrik. Men mycket känns ju dramatiskt nu.
Vem hade kunnat ana vad coronaviruset skulle ställa till med?

Plockade i fredags isär Stockholmspusslet. Min syster ska få det.
Vackert motiv, men jag gör ju så här med alla mina pussel.

I morgon åter ny arbetsvecka. Och det mesta kretsar kring coronaviruset 😦

Sovit gott, framme i Stockholm

Efter den delikata middagen och härliga efterrätter från stående bord lade jag mig tidigt i går kväll. Jag har, tydligen med åldern, allt mer börjat uppskatta att vakna utvilad. Så det blev inget nattsudd och rajtan-tajtan på nattklubben för mig. Vaknade några gånger av att glada firare tjoade ute i hyttgången. Men jag bor i en sådan länga som man behöver nyckel att komma in i, så allmänt sett var det lugnt och skönt hela natten.

Fyndade en härlig poncho på rea hos Desigual. Visar fler bilder senare, och då jag kommit hem, eftersom jag inte har Photoshop i den här datorn. Det är lite si och så med wififörbindelsen i hytten också. Den brister ibland och att ladda upp bilder går långsamt.

Stockholm i mitt hjärta

Ja, nog har staden alltid en plats i mitt ❤ Jag bodde där 1998 och besökte staden ofta även efter det, ibland flera gånger per år under åren som gift med en Stockholmare.

Alla träd och grönområden kräver nerver och tid att få ihop.

Och nu ni! Nu ska jag dit igen. På lördag åker jag på en kryssning med Silja Line, så då är jag i Stockholm en del av söndagen. Följande resa till svenska huvudstaden sker 19–21 mars, med en rödvita båten, om allt går väl.

Med ”om allt går väl” menar jag, om väninnan och jag får vara så friska att vi kan åka iväg. För i dag tar jag inte något för givet.
Jag vågade inte skriva om instundande resa eftersom jag inte visste om jag skulle klara av att gå de sträckor som krävs… men nu har jag beslutat mig för att åka.

Medan jag sitter och pusslar far en massa tankar genom hjärnan. En del av dem gör att jag sållar jobbet rätt bra.
Men plötsligt började jag tänka på tiderna då jag nätdejtade. En del män träffade jag ju in real life, men i många fall blev det inte mer än några pratstunder via en chatt och kanske några sms eller mejl.

Så var det med hurtbullen. En sådan man är jag inte ute efter. Eller om han vill bli min man, måste han acceptera att jag inte löper i skog och mark dygnet runt. Han skrev entusiastiskt om hur mycket han tränade, till och med på jobbet (han hade ett sådant yrke att det var möjligt)… ”och då det är mörkt ute vill jag också springa, då använder jag pannlampa”, skrev han.

I mitt stilla sinne undrade jag när han skulle ha haft tid att träffa mig? Han såg förstås framför sig att vi skulle springa tillsammans. När han insåg att mitt intresse för SPORT inskränkte sig till att TITTA på innebandy, eller att bänkidrotta överlag, insåg vi båda att vi inte skulle träffas 😀

 

 

Regnet smattrar mot fönsterrutan

… och jag vet inte varför det känns tryggt.
Jag gillar snöyra också. Men jag klarar mig också väldigt bra utan meterhöga drivor och minus tjugo grader. Väldigt bra, tack.

Överlag gillar jag VÄDER.
Det får storma då jag sitter inne i min bostad. Helst inte då jag sitter på en Sverigebåt. Vilket jag tänkte göra om några veckor 😀

Adventsstaken har inte tagits bort än, men jag har inte tänt den, då alla grannar avlägsnat granar och stakar m.m.

Jag tycker om ljud. Då jag hör att stormen river i trädkronor eller ylar runt knuten. Då jag hör postbilen komma, hissen gå i huset och ibland hör jag då tidningen dimper ner på hallgolvet.
Men jag tycker också om tystnaden, så länge den inte blir hotfullt kompakt.

I ett våningshus hörs alltid ljud. En tvättmaskin snurrar på nånstans. En dörr öppnas och stängs. Bilar kör in på eller bort från gården.
Trygga vardagsljud.

Jag har bott i hus där man hört skrik som dämpats. Någon har blivit slagen, någon annan har mått dåligt. Missbrukare har ränt fram och tillbaka i trapporna, skrikit ut sin vånda, tänt belysningen, smällt i dörrar.

Det fanns en tid då jag själv blev rädd varje gång jag hörde att en nyckel sattes i låset. Det var mycket länge sedan, men jag minns den tiden väl.

Uppskattar lugnet, alla fina grannar och tryggheten i huset jag nu bor i ❤

Pusselläget den 14 januari 2020. Det här är ett pussel som bäst har låtit sig läggas och lösas i vågräta linjer. Stockholm i mitt ❤

 

Stockholm i mitt hjärta…

… låt mig besjunga dig nu ❤
Det har kliat i mina fingrar sedan i går kväll då tomten hämtade det här pusslet till mig!

Nu vet jag vad jag kan koppla av med de närmaste veckorna.
På agendan står också träff med Nisse-vänner i morgon. Vi har träffats under tiotals år, och ifjol höstas gick en av fem Nissar bort 😦 Eftersom vår tid på jorden är begränsad känns de årliga träffarna viktiga.
På lördag kanske jag ska gå och kolla ”En del av mitt hjärta” på biografen i stan.

Men så där annars i stort sett, pyssel och pussel i mitt kära hem ❤

Här är jag nu

Täby, utanför Storstugan.

Soligt men ganska blåsigt, fint har det ändå varit måndag-tisdag, mulet i dag onsdag.

Lite shopping har det blivit. Både på färjan och här i Täby Centrum.

Att skriva på paddans glasskiva tar ändå en evighet… så jag tror följande inlägg får vänta tills jag kommer hem. Dessutom har vi varit utan bredband och TV ett dygn, Telia har haft problem på ett visst distributionsområde… Men det gör inget för då umgås vi ju istället, och egentligen har vi haft bara vissa tider då vi kollar saker på nätet 😊🇸🇪🇫🇮

Årskrönika 2017, del 1

Jag har aldrig gjort en sådan förr på bloggen, men ska skriva en resumé över 2017 nu. Få se om jag kan fatta mig så kort som jag tänkt 😀

Januari
Finlands jubileumsår, 100 år av självständighet, inleddes. Jag publicerade en video på fyrverkeriet staden bjöd på.

Vi hade snö, och så försvann den, och så kom den tillbaka. Jag byggde en snögubbe. Jag började med postcrossing och hade i slutet av året skickat 50 vykort och fått 51.
I januari skrev jag 68 inlägg.

Februari
Månaden började med påhopp av troll på nätet, människor som vill trycka ner mig. Tänkte inte ägna dem flera rader här. Tog itu med problemet, kontaktade it-ansvariga med hjälp av ip-adresser, kunde i viss mån spåra de misstänkta och trakasserierna slutade.
Åkte på en kombinerad arbets- och nöjesresa till Stockholm. Älskar mitt jobb! Fick träffa finansministern och var på båtmässa i Helsingfors i jobbets tecken.
I februari skrev jag 53 inlägg.

Mars
I början av mars var jag väldigt krasslig och tvingades acceptera läget med mycket vila och antibiotikakur.
Köpte de första vårblommorna, började drömma om att kunna ta ledigt och resa bort till sommar eller höst.

Tv-programmet ”Stolthet”, där jag medverkade, gick äntligen ut efter en väntan på ett och halvt år 🙂
I mars månad skrev jag 57 inlägg.

April
Jag blev av med en massa saker jag inte hade användning för och kände att jag kunde andas.
Terrordådet i Stockholm berörde och återkallade minnen från 1998 då jag jobbade i innerstan och nästan dagligen gick längs Drottninggatan…
Besökte en spektakulär utställning i Kiasma i Helsingfors – ”Hello World”.
Fortsatte röja hemma, väntade in våren, satsade på ergonomin i arbetshörnan. Firade Nya Östis 2-års fest, sade adjö till min högstadieskola som revs på grund av problem med inomhusluft.
I april skrev jag 59 inlägg.

Maj
Testade akupunkturbehandling för första gången i livet, under mottot ”våga uppleva något nytt”.
Övrigt: nya läsglasögon, hockey-VM, gick på reikibehandling, upplevde de första varma sommardagarna, köpte verktyg som en annars så händig kvinna saknat 😀 … njöt av öppna trädgårdagar i Lovisa.
Och så sorgeflaggade vi för vår gamle president Mauno Koivisto som gick ur tiden.
I maj skrev jag 61 inlägg.

Juni
Inleddes med studentkalas, där systersonen, min gudson Conny var medelpunkten ❤ 
Bodde på en sommarstuga några dagar, skön minisemester – besökte flera öppna trädgårdar, var på utfärd med Trädgårdsföreningen och hade givande arbetsuppdrag bland annat för Lovisa Historiska Hus.
Drog mig till minnes den 16 juni 2016 då jag sade upp mig från en fastanställning. Ett stort steg i mitt liv.

I juni skrev jag 58 inlägg.
———————————————

Det här var små fragment av det jag skrivit om under första halva året 2017. För mig själv blev skapandet av det här en trevlig resa bland bilder och minnen 🙂
Fortsättning följer!

 

Den här dagen…

Tänd ett ljus för Stockholm och Sverige ❤

… blev plötsligt så brutalt annorlunda.
Den började med frukost, fortsatte med jobbförberedelser, sedan en intervju, affärsbesök, en kopp kaffe på Hörnan och trevliga diskussioner med vänner där, hem och skriva artikeln klar…

… och så slog jag på teven strax efter klockan 15 …
Det konstiga var att jag kände på mig att något hade hänt…
… men terrordåd i Stockholm! 😦 … nej!!!
Jag bodde där 1998, gick på Drottninggatan nästan varenda vardag, har vänner som bor i Stockholm och som jobbar i närheten av platsen där terrordådet skedde…

Finns inga ord att beskriva det jag känner nu… Följer med nyheterna i Sveriges TV4 hela kvällen och halva natten, antar jag…

Skrev en lokal nyhet, för att även vi från Lovisa berörs av det här.
Men det var svårt att väga orden …
Samtidigt som jag vet att ”alla” vet vad som hänt, folk tar bilder och videosnuttar. All slags information sprids som en löpeld. Att förstå vad som är sant och vad som är rykten är svårt.

Det går inte att vara tyst om det här, att tiga ihjäl terrordåden…
Jag tror på öppenhet, på diskussioner, och på det faktum att människor ofta öppnar sina hjärtan och blir mer eniga i kärlek än nånsin efter sådana här vansinnesdåd.

Men klart att främlingsfientlighet också frodas. Frön till skräckscenarier sås.

Vad kan man annat än att mana människor till lugn, mera kärlek ❤ och mera öppenhet – vi ska inte låta oss skrämmas.

Och kom ihåg, källkritiken.