tandläkare

Det var en gång en liten flicka…

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… som satt i en tandläkarstol i slutet av 1960-talet. Hon minns den barska läkaren som ungefär inte sa annat än ”håll käften öppen” och bad mig då och då spotta i en skål som fanns intill stolen.

Av hänsyn till mina läsare går jag inte in på andra detaljer, men någon proffsighet eller empati var det inte frågan om där och då i folkskolans källare.

Jag tror att vi är väldigt många, födda före, under och efter 1960-talet som fick vår tandläkarskräck grundlagd under barndomsåren.

Lyckligtvis har det skett framsteg inom branschen, både vad gäller teknisk utrustning och bemötande av kunderna.

I dag har den lilla flickan blivit 63 år gammal.

Genom årtiondena hade hon gjort några besök hos olika tandläkare.

Då hon var kring 25-30 år sade en av dem, ”du borde ha kommit hit för länge sedan”. Som om hon inte hade vetat det själv.

Den unga damen beslöt sig för att aldrig mer gå till en tandläkare.

Sedan kom det förstås en dag då behovet av hjälp blev akut. I sällskap av en god vän tog hon sig till den kommunala vården och fick bra hjälp. Där fanns empatiska tandläkare och skötare som hade gått i ”den nya skolan”.

Men så kom corona-pandemin. Endast de klienter som hade skriande akut behov fick vård, alla andra skulle vänta och till den gruppen hörde ”den lilla flickan”. Hennes tandläkarskräck återvände.

Självklart gick det inte så väl att tänderna skötte sig själva.

En bit lossnade från en tand och det som återstod var en vass pigg som irriterade helt infernaliskt. Tanden värkte aldrig men det blev svårt att äta, dricka, prata och sova.

Kön till den kommunala vården var lång, upp till sex månader.

”Den lilla flickan” samlade mod, skrev ett mejl till företaget SuperSuu och berättade om sin bakgrund.
En knapp timme senare ringde företagets ägare och han lyckades övertyga ”den lilla flickan” om att hon kan lita på att hon blir väl bemött hos hans läkare och skötare.

Och för att göra en lång historia kort. Hon har aldrig känt sig bättre omhändertagen än igår.

”Här ska inget göra ont och vill du att jag säger vad jag gör så säger jag det, men vill du att jag är tyst så är jag det” var i stort sett budskapet av tandläkaren.

Sköterskan såg i sin tur till att den lilla flickan andades lugnt och höll sin hand på hennes axel. Med lugn röst sade hon ”slappna av, kom ihåg att andas”.

Jag hade väl aldrig trott att jag skulle ligga där och skratta i tandläkarstolen.

Så var det alltså med den tandläkarskräcken. Den försvann i ett nafs.

Nu är jag inte längre rädd när jag nästa gång ska till kliniken.

”Du är inte den enda som är rädd för tandläkaren” fick jag höra. ”Vem vill nu gå till en tandläkare eller munhygienist?”.

”Jag vill”, försökte jag hojta. ”Jag är inte längre rädd för tandläkaren”.

Men det var inte så lätt att hojta entusiastiskt med stoppning i munnen och halva ansiktet och käken bedövade.

Kanske budskapet ändå gick fram. ”Hit kommer jag så gärna igen!”

Det blev ett långt inlägg, men jag tror att många känner som jag. Rädslorna bottnar i att vi inte vet vad som ska komma att hända när vi lägger oss i tandläkarstolen, eller i stolen hos gynekologen eller hos andra läkare.

Därför det är oerhört viktigt att få ett empatiskt och lugnt bemötande. Med förklaringar om du vill höra dem. Eller med tysta vårdare om du hellre har det så.

Mitt varmaste tack går till E och H på SuperSuu ❤
Även en stor kram till vännen E-L som följde mig till mottagningen och såg till att jag kom in genom dörren.

Nu har jag åter sinnesro 🙏 och livsglädjen har återvänt.

Trees on Tuesdays och uppskattning

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Har precis hämtat in ved för dagen och passade på att ta detta Trees on Tuesdays-foto. Det var ännu lite mulet då men nu kom solen fram och det är minus fem grader.

Jag eldar nu på dagen eftersom jag har ett frilansuppdrag ikväll. Ett par nätter ska ännu vara kalla, vi hade väl -14 förra natten, så ugnen ska hållas varm.

I fastekalendern står det för den 24 februari ”Berätta för någon, att du uppskattar hen”.

Det blev automatiskt gjort då jag fick ett samtal av en tandläkare. Jag hade mejlat hans företag och skrivit om skräcken jag lider av. Jag lämnade mitt telefonnummer och tänkte att kanske företaget nån gång hör av sig. Det dröjde bara en timme så ringde han.

Ägaren till företaget var väldigt empatisk och sa att jag absolut inte är den enda som är rädd, de har MÅNGA patienter som är det. Han berättade vilka alternativ som finns både vad gäller vård och betalning. De går varsamt till väga och allt sker på patientens villkor.

Jag blev rörd, faktiskt så att jag fällde några försynta tårar. Och jag sa två gånger till honom hur mycket jag uppskattade det att han ringde och att vi kan komma igång med en vårdplan.

Och så har vi dessa paprikafrön i en kruka, välomhändertagna av mig 🙂

Krukan flyttas hit och dit i bostaden nu – alltid till platser där det finns värme och sol. På natten står den nära ett varmt element. På dagen är den än i min säng, än på olika bord dit solens strålar når.

Tillsvidare har inget kommit upp, men vi väntar och ser och jag rapporterar mer senare, OM något händer 🙂

Och så var åter ett tandläkarbesök över

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Hälsovårdscentralen i Lovisa.

Så här fint ser det ut på gården till vårdcentralen. I dag fick jag en ny tand fixad där. Jag skulle fråga vilket material som användes, men det glömde jag göra innan jag gick ut. Nånting var det som skulle stelna innan det gick att slipa och andra tänder skulle också slipas så att bettet blev bra.

Det var en pärs att ligga där med alla instrument i truten, fysiskt jobbigt för käkpartiet faktiskt. Men… jag klarade även detta!
Överväger att visa en bild på tänderna senare, men ikväll blir det nog inte av.

Dagen började med en intervju. Har inte ens hunnit skriva ut den jag gjorde i tisdags, så morgondagen tänker jag faktiskt viga till att skriva… stänger av telefonerna så att jag får det gjort 😀

Efter tandläkarbesöket ett par glas mousserat och skagenröra, också för att en vän fyllde år.

Efter ”Halv åtta hos mig” blir det kvalitetstid med ”Sommar med Ernst” ❤

Glad måndag! 29-06-2020

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Få se om jag överlever denna måndag…
Jag har länge tänkt skriva om detta, och gör det nu kvällen innan jag ska till tandläkaren… detta är således ett förhandsinställt inlägg, om det skulle gå så att jag inte klarar av att skriva något måndagen den 29 juni.

Vi kämpar väl alla på likt små maskrosor, som invasiva eller icke-invasiva arter på jorden.

För snart ett år sedan tog jag mod till mig och gick till tandläkaren… hade inte gått på över tjugo år på grund av allehanda rädslor som bottnade i barndomen.

Rädslorna är sådana som få kan förstå. Bara de som själva genomgått något liknande kanske kan sätta sig in i min situation.
Jag skulle liksom hellre dö än att gå till tandläkaren… och om jag ändå går dit är jag otroligt rädd för att få panikångestattack, svimma osv.

Det oaktat… jag gick till kommunala tandvården sommaren 2019. En vän stöttade mig hela vägen, kom med till mottagningen och jag blev väl mottagen där. Fick förtroende för kvinnan som vårdade mig. Men nån vecka senare gick hon i pension. Jag fick en ny tandläkare, och många gånger även nya hygienister.

Varje gång var jag tvungen att upprepa min historia. Jag ville berätta om min tandläkarskräck. Det blev som en mardröm, att möta nya personer gång på gång. Varje gång upplevde jag stor press och stress.

Jag tror att det handlar om att jag känner mig utlämnad till en person jag inte känner. Jag är inte trygg då jag möter en okänd läkare/hygienist. Hur ska jag kunna veta om han eller hon är empatisk?

Ett stort ingrepp måste göras i min mun. För ett år sedan blev mycket öppet kring det. Vem klarar av att göra det och när? Ska det ske kommunalt eller privat? Månaderna gick. Slutligen bestämde jag mig för att NU måste det ske. Den 14 april fick jag tid till ett större ingrepp.

Men som ni vet blandade corona bort allt. Tre tider som jag hade bokat inhiberades. Situationen med tanden förvärrades. Oron har ökat dag för dag.

Förra veckan ringde jag tandvården och sa att även om jag inte har värk så MÅSTE något göras nu, jag har väntat snart ett år.

Det känns som att domedagen är här.

Känns lite krystat att säga Glad måndag i dag. Men hoppas att jag kan säga det från hjärtat på sena eftermiddagen i dag…

Pusselläget

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

… ser ut så här i dag den tredje januari. Och lite mer har jag också fått ihop mot högra kanten.

I dag tar jag det bara lugnt hemma. Jag visste inte vad tandläkaren skulle göra, eftersom vi hade inhiberat en träff före jul. Hon bestämde sig för att avlägsna några rötter, så det blev ett kirurgiskt ingrepp.

Jag är stolt över mig själv som tagit itu med min tandläkarskräck och i dag var jag inte ens nervös i väntrummet. När jag kom in till läkaren sa jag ändå att jag är rädd och att det bottnar i ovissheten om vad som komma skall. Hon och sköterskan var bägge lugna och förståelsefulla. Jag fick hela tiden veta vad som var på gång.

Ännu återstår olika ingrepp, men då jag klarade det här med bedövningssprutor och allt annat däromkring klarar jag förmodligen resten också.

I morgon ska jag vara ledig från jobbet. Jag ger mig egen tid med att fortsätta röja och pyssla och pussla här hemma.
Ute fortsätter stormen dåna och riva i trädkronorna. Jag är tacksam för att ha ett trivsamt hem och tak över huvudet ❤

Belönade mig själv

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… med några prärieklockor. Kom från mitt andra tandläkarbesök i dag.
Vågade gå dit utan följeslagare, men det var nog pirrigt. Då man inte alls vet vad som väntar en.

Jag hade tid halv elva och före det hade jag svårt att få något gjort hemma. Därför behöver jag ha tandläkartid på sådana dagar som det är lite lugnare på jobbet.

Innan jag skulle iväg började badrumsrenoveringens killar borra i huset… Hmm… det gjorde inte situationen lättare för mig.

Men hos tandläkaren slapp jag borrar och bedövning, ännu den här gången i alla fall 🙂

Monstret var inget monster

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Det var ju… hmmm… bara ett moln 🙂
Och tandläkaren var inget monster. Hon skrattade och skämtade. Då jag sa att jag kanske svimmar, att jag behöver terapeut och att vi kanske borde kalla in en läkare för säkerhets skull eftersom jag kan få hjärtfel…

Vi skojade också om att tandläkaren kanske skulle svimma, och då skulle JAG få kalla på hjälp. Sådan ska en tandläkare vara!

Hon eller han ska inte stöna och sucka och säga att du borde ha kommit för länge sedan hit, dina tänder är förfärliga! Tandläkaren ska bara göra sitt jobb och jag ska betala.

Jag fattade nog inte mycket av allt hon rabblade upp och som en sköterska bokförde, men facit var – bara ett hål. Däremot har jag diverse andra problem som ska åtgärdas under hösten.

Nu har jag också varit på tandröntgen. Det var lite scifi-feeling över det hela.

Tackar min vän Pia för stödet och för att hon kom med mig den här första gången på många år hos en tandläkare. Det här är ett problem jag inte vågat tala om med någon annan, eller egentligen har jag antytt att jag har tandläkarskräck, men ingen verkar ha förstått hur rädd jag var…

Bara någon som upplevt samma skräck kan förstå. Och hjälpa en att komma över den första hemska, höga tröskeln.

 

En tavla i taket

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Vem är det som säger att tavlor ska hänga på väggar?
Man kan ha en i taket också. Till exempel ovanför sängen. Och ligger man på rygg där är tavlan det första man ser då man vaknar 🙂

Marika Tihulas fina tavla och underbara idé!
Marika Tihulas fina tavla och underbara idé!

Var på en utställning i ett hemgalleri i dag och skriver senare om den i Nya Östis. Men där får jag ju inte med hur många bilder som helst, därför visar jag den här tavlan här. Konstnären hade fått idén då hon satt i tandläkarens väntrum och önskade att hon hade varit någon annanstans.

Nallade direkt från limpan då den kom ut från ugnen :-)
Nallade direkt från limpan då den kom ut från ugnen 🙂

Själv har jag just nu inga tankar om att behöva vara någon annanstans. Jag trivs bra i mitt nya hem och med de arbetsuppdrag jag för tillfället har. Jag lever verkligen i nuet.

Bestämde mig så där för övrigt att skärpa mig lite på matlagningsfronten. Det är ju inte så kul att göra mat i ett singelhushåll, men åtminstone då och då ska jag göra det. Köttfärs är favorit nummer ett. Det går att göra många varianter med färs!

Svensson hos doktorn

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

I dag var jag med Svensson hos doktorn. Det var inget större fel på honom, men det lät som hos tandläkaren. Mekanikern var tvungen att borra i plåten för att få ena stänkskyddet fäst. Jag tyckte så synd om honom, alltså om Svensson – inte mekanikern. Även bilar har en själ.
Varför jag som jobbat på en bensinstation med verkstad inte gjorde jobbet själv? För att jag inte har möjlighet att hissa upp bilen och för att jag tyckte det var så jobbigt då också däcket skulle bort.
Och varför bilen heter Svensson? Jo, han är uppkallad efter Anders Gunnar Svensson, den svenske fotbollsspelaren som gjorde ett fantastiskt frisparksmål i VM 2002 då Sverige mötte Argentina. Så namnet har egentligen inte bara med Sverige-Svenssons och Volvon att göra 🙂