tomatplantor

Heja heja tomatfamiljen!

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

I fjol fick mina tomatplantor blommor i början av juli. Nu syns de första små knopparna redan före midsommaren.
Dels kan detta bero på att sorten är lite annorlunda än i fjol, dels beror det alldeles säkert på att min vän Pia sådde fröna inomhus i miniväxthus. De fick starten i livet på ett soligt fönsterbräde och de var redan lite större (typ tio centimeter höga) då de flyttade till mig.

I dag har vi fotokurs som Nya Östis arrangerar för sina medarbetare. Den leds av fotografen och konstnären Linda Varoma. Ska bli roligt, intressant och lite spännande.

Efter det balkongstädning hemma, väggen under fönsterglasen måste tvättas. Det betyder att allt ska rumsteras om där, men när tvättarbetet är klart blir det fint. Då ska också tomatplantorna få sina slutliga platser. De börjar nu vara närmare en meter höga, så snart flyttar man inte dem längre.

Bägge bägarrankorna har fått blommor, här syns en av dem.

Blir ofta bara bilder från balkongen

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Kanske för att balkongen är min oas på kvällen? I dag hade jag inte kameran med då jag kunde åka på en paus i jobbet till Plagens kiosk, tackar Pia för det! Där åt jag en våffla.

Jag vill ju ta bilder även av annat än livet på balkongen 🙂 Men å andra sidan, mitt liv kretsar mycket kring det jag har hemma. Dels på grund av coronarestriktioner, även om de något lättats nu – dels för att jag har jobbet hemma.

Så det är på balkongen jag pustar ut i kvällsssolen. Läser tidningar och böcker. Tar några glas vin.

Jag pysslar också mycket med mina växter. Flyttar dem så att de får lagom med sol. Duschar dem, pratar med dem.

Nu då jag vet vad tjuvskott är på tomatplantorna kniper jag bort dem direkt. Jag ansar också annars plantorna så att de inte ska bli spretiga. Efter att jag har gjort det doftar fingrarna så gott.

Erkännas bör att jag här sker ett slags kannibalism. Små blad och tjuvskott låter jag förmultna i tomatplantornas krukor. De ger liksom då näring till sig själva.

Från svart tak till blå himmel

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Svarta taket låg över centrum sen eftermiddag. Sedan regnade det rejält en stund och kändes som höst.
Men lite senare såg det ut så här…
Stadsfullmäktige hade elektroniskt möte och jag följde det på distans…
Utsikten från arbetsbordet blev bara bättre längs med kvällen.
Tomatplantor och andra växter fick äntligen lite sol.
Och sedan blev det ytterligare en fin solnedgång.

Besynnerliga tider, spännande väder

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Ena stunden har vi sol, men den varar bara någon minut. Sedan tornar mörka moln upp sig vid horisonten, det börjar blåsa. Jag har kutat in och ut med tomatplantorna, men kanske måste ge mig och bara lita på att de klarar det kyliga vädret då jag ändå har inglasad balkong.

En liten gnutta sol, en kort stund, över mina kära tomatplantor.

Den här märkliga covid-19-våren har fått mig att tänka på allt möjligt. Det är tråkigt att restaurangerna inte har fått ha öppet i maj, men från och med första juni borde de få öppna. Ser man till vädret skulle uterestaurangerna ändå inte ha haft många kunder i en liten stad då vädret varit kallt och nyckfullt.

Jag har haft nästan ledig dag i dag. Skrivit ett par artiklar, räknat arvoden för två tidningar, gett ut ett par texter.
Och så har jag gett mitt stöd till denna kampanj. Man kan inte hjälpa alla man skulle vilja hjälpa i en kris, men alla kan hjälpa någon.

Utsikten från min balkong mot nordost, samtidigt som den andra bilden med de mörkare molnen togs.

Tomatbarnen – välkomna!

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

I fjol var jag nybörjare vad gäller tomatodling. Väninnan Pia drev då upp plantor, och samma har hon gjort i år. Förhållandena har ändå varit lite annorlunda den här våren då hon hade ett litet miniväxthus på ett soligt fönsterbräde.

Hej! Här kommer vi!

I dag var det dags för omplantering. Tomatbarnen flyttade från lägenheten i Valkom till lägenheten i city. Pia planterade om dem i lite större krukor. Jag har i år allt annat jag behöver, till exempel gödsel och stödpinnar och klätterställningar. För i år vet jag ju vad tomatbarnen behöver för att de ska växa och bli nästan två meter höga ❤

Heja heja – ni blir nog stora så småningom!

I maj månad ifjol fick jag plantor som var mycket mindre. De slokade rätt fort och jag blev helt förskräckt och trodde jag hade tagit livet av dem på en halv dag 😀 De fick pinnar som växtstöd, de fick sol, de fick kärlek. Under svala nätter tog jag in dem och gav dem ljus under en lampa.

I dag sade Pia ”hej då” till tomatbarnen och önskade dem lycka till i nya hemmet. Nu är det mamma Carita som tar över, och jag vet att de kräver omsorg varje dag, vilket de också ska få.

Sedan belönar de mig förhoppningsvis med en riklig skörd mot slutet av sommaren. I fjol fick jag över 60 tomater… minst!

Tack för solen!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Flera dagar efter varandra har vi haft soligt väder. Tack Gubben Gud för det!
Lite småkyligt är det, men det hör årstiden till.
Tacksam bara för att vi inte haft lonkero-grått väder och ihållande regn nu under tiden med corona-restriktioner.

Man får njuta av det lilla. Att det är ljust ute ännu vid 20-tiden och att solen bit för bit hittar sin väg in på min balkong. Om isoleringen pågår länge är ju balkongen hur som helst ändå en oas.
Nya tomatplantor är på gång. Jag hade först tänkt att jag inte tar mig an ett nytt tomatprojekt den här sommaren. Men sedan tänkte jag om.

Väninnan Pia driver upp plantorna,  med perfekt plats på ett stort fönsterbräde med sol flera timmar om dagen.

Tack för det ❤

Heja heja tomaterna!

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Hoppet om att det verkligen blir små tomater lever. I går kväll såg de största ut så här. De är ungefär två centimeter stora om man kan säga så. Omkretsen har jag inte mätt 🙂

Totalt har jag fått syn på drygt tio tomater i olika storlekar på de tre plantorna.
Höjden börjar närma sig taket så jag bryter av en del grenar här och där, även lägre ner på plantorna. De växer ändå, och grenar med blad som inte ger blommor (och senare tomater) tar jag bort så att de inte suger all näring åt sig.
Skuggor av tomatplantorna på min vägg.

Jag funderar mycket på allt möjligt som har med livet att göra, och jag tänker då och då skriva om det. Även om jag samtidigt vet att det bidrar till att jag blir ännu mer offentlig än jag är som journalist i en liten stad.

Jag är jag och vill bli älskad och godkänd som sådan. Finns det ingen som kan tänka sig att bli en del av min vardag, så finns det inte. Det är bara att acceptera.

Jag vill ju inte ha en partner som jag måste göra mig till inför. Jag vill inte vara en del av en fasad som ska visas utåt. Jag vill vara den jag är, helt äkta med alla fel och brister.

Ändå vore det ju att ljuga om jag skrev att jag inte alls längtar efter gemenskap. Någon att gå ut och äta med, kunna prata om allt mellan himmel och jord, skratta, kanske gråta, hålla handen med, få en kram av.

Närhet är viktigt, men det ska inte direkt finnas tankar om sex bakom närheten. Det intima kommer långt senare med i bilden, om den andra stora helheten av själarnas sympati funkar.

Det blommar

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… på balkongen. Äntligen ser jag något som i alla fall ser ut som blommor på tomatplantorna.

Jag antar att det är här som tomaterna kommer senare?

Ingen aning har jag om nånting, men det har varit intressant med olika råd jag fått både via bloggen och Facebook. Jag köpte också tomatgödsel i går.

Någon har tyckt att mina plantor är för spretiga, men för mig är dom de vackraste som finns. Kommer det inga tomater så gör det ingenting. Plantorna doftar gott och har gett mig glädje på många sätt.

Den högsta plantan är 80 centimeter hög. Jag gillar skuggspelet på väggen också.

Nejlikorna och penséerna har blommat ut för i år, så jag köpte en ny färgklick till balkongen. Men vad blomman heter vet jag inte.

I dag har vädret varit växlande. Cirka sjutton grader har känts lagom, sol växlat med mörka moln och det har kommit ett par rejäla skurar med vatten och hagel.

I kväll Allsång med kära gäster ❤

Vi är ganska stora nu!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Den sjätte juni, alltså för knappt två veckor sedan såg mina tomatplantor ut så här.

I går tog jag den här bilden. Stolt mamma till tomatplantorna 😀 ❤

I morgon kommer ett företag för att fixa mina balkongfönster. De installerades 2004 och har således inte fått service på femton år. Låsmekanismen har gått sönder, vilket gjort att jag inte vågat stänga fönstret helt. Då det inte heller kan stå öppet då det regnar, har jag haft det på ett slags ”halvlås” med en springa på tre centimeter.

Men så här kan det inte fortsätta hela sommaren, så i morgon blir det äntligen heltäckande service!

Tomatplantorna mår bra!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

När jag jämför tomatplantorna med den här bilden, tagen den 25 maj, inser jag ju att de har vuxit ”en aning” 😀

Varje dag har de vuxit lite till.

Nöp häromdagen bort sådant som jag trodde var tjuvskott… men jag antar att jag var lite för tidigt i farten. De kanske ska nypas senare? Dessutom behöver de inte nypas från busktomater. Jag har googlat men inte blivit riktigt klok ändå.

Nå, det är ju ett tag tills jag får skörd 😀