Eller egentligen är det är träd från söndagen, den första maj. Skulle ändå säga att så värst mycket grönare har det inte blivit under de två senaste dagarna 🙂
Alexandersgatans och Mannerheimgatans korsning där i bakgrunden. Jag gillar de gamla ståtliga träd som vi har i många parker i stan. En del har vi tvingats fälla av säkerhetsskäl och därför syns ett nytt planterat i bakgrunden mellan de två äldre knotiga.
Bra arbetsdag i dag med jämn fördelning av jobben mellan mig, biträdande redaktionschefen och redaktionssekreteraren. Layouten har kommit bra igång och på andra avdelningar jobbas det förstås också som normalt, vecka ut och vecka in.
Efter en paus på grund av att olika saker krockat och ställt till det kunde jag åter gå på massage i dag. Behövdes. Och healingen som är guld värd.
Nu ska jag låta kärlek flöda in i mitt liv ❤ och själv även ge och få. Kanske någon bit av min pansar lossnar för var dag som går. Men tid har det tagit, och den tiden har jag behövt för att återhämta mig.
En av de godaste focacciabröden i stan finns hos Café Favorit om ni frågar mig. Flingsalt, soltorkade tomater, rosmarin, välgräddat – till och med lite knaprigt i kanterna.
+15 grader på sina ställen och det ser ut som om all snö smultit bort i Lovisa. Men bara här, vid Bastion Ungern, som jag för övrigt nu ser att ser ut som ett troll, med två ögon och ett yvigt grönt hår 😀
Det finns enorma snöhögar kvar på sina ställen, där som solen inte ännu kommer åt att värma. Men månne de inte är borta inom en månad?
Det var genom tiderna Photo by Susan som inspirerade mig och många andra att blogga under temat Trees on Tuesdays och en del andra rubriker.
Det har varit fart på den här dagen såsom vanligt, men jag känner faktiskt nu – äntligen – att jag har blivit mer barmhärtig mot mig själv. Telefonen stängs av efter klockan 17, jag svarar bara på absolut akuta meddelanden. Jag har haft mera tid för mig själv och mitt hem, mina vänner och olika intressen.
Kalendern är ofta mer eller mindre fullbokad, men nu också med annat än bara jobb. Plantera tomatplantor, förbereda en fest, gå till frissan, gå på massage, gå ut i naturen, cykla, träffa vänner. Såsom det ska vara.
Det ska vara roligt att jobba för Nya Östis, det var ett motto för många av dem som grundade tidningen. Sedan när det inte är roligt längre då börjar jag göra nåt annat 🙂
Inte så mycket att orda om träden, kala är ju grenarna så här års, men träd är det i alla fall. Och snö, snö, snö… snöar hela tiden verkar det som. Den som gillar att åka skidor, åka pulka i backe eller vad som helst som har med denna vita vara att göra, borde vara mer än nöjd nu 😀
Sju centimeter snö på bilen i dag. Blöt snö, då vi hade ett par plusgrader. Tung snö som fastnar på borsten. Varje dag ska jag ut för att putsa bilen, köra den varm, flytta den så att snöröjarna kan putsa gatan. Ser ni, så ordentlig är jag 🤣
Min gamla mor sade ”Ja men det är ju bra att du får komma ut lite, du får frisk luft. Du sitter ju annars bara vid datorn”. Skarptänkt gumma! Hon har helt rätt!
Jag brukar tänka att de grannar som genom sina fönster eventuellt iakttar mig tänker ”få se om hon får upp dörrarna i dag!”… ”jaha, nä, dörrarna var frusna, då går hon in efter en påse med hett vatten och snart är hon ute igen”. Den showen bjuder jag gärna på 😀
Sedan kanske nån tycker synd om mig. Där står Carita alltid ensam och putsar bilen, dag efter dag. Ingen partner har hon.
Men i dag dök på hjälpande händer upp som ur tomma intet. En glad man som på finska sa ”ja, den här snön är nog tung när den är blöt”. Och så tog han händerna till hjälp och sopade så det härliga stod till. Plötsligt hade jag den där ”karln som hjälpte mig” 🙂 Vi pratade ditt och datt medan vi borstade bilen. Positiv ska man vara, det här är vardagsmotion, vad lönar det sig att gnälla? I sommar gör vi det åter då vi har +35 grader och svetten rinner. Då är det för varmt 🥵
Ikväll skriver jag om ordet i årsboken och Orsakullans fråga!
Ja, det är tisdag i dag och därmed Trees on Tuesdays dag. Sista dagen i augusti och hösten börjar knacka på dörren. Då passar det väl bra med äpplen från Villa Armas trädgård, fotograferade tidigare i augusti.
Sedan serverar jag en del blandade bilder från evenemanget Lovisa Historiska Hus. Har ett par hus kvar också som jag visar senare.
Hantverks- och delikatessmarknaden i Karlskronabulevardens park. Mycket lokalt producerat. Hittar nästan alltid något att köpa här. Bröd och chilimarmelad i år.Jag hade tänkt åka med Kalle Ankabilen (Aku Ankka på finska) men på söndagen fanns han inte här då jag gick förbi. Populär har bilen varit hela sommaren. Många tidningar har skrivit om Mikko Seppälä som byggt bilen och det finns flera videoklipp också som visar rundturer med bilen. Hoppas denna video kan ses även i Sverige.Ännu ganska lugn söndagsförmiddag.
I går jobbade jag i ett sträck från nio till halv fyra. Då insåg jag att jag var hungrig… hmm, inte så bra att glömma pausa! Åt en rågbrödsmacka och hoppade sedan på cykeln och trampade 7,3 kilometer.
Tidigare i somras slutade mätaren funka, den hakade upp sig på något sätt. Fick den fixad för en dryg vecka sedan, men den visar ju nu tyvärr inte alls hur långt jag cyklat totalt i sommar. Och jag som är en person som gillar statistik och siffror. Bara att acceptera att det blev så.
Den här bilden togs faktiskt för några veckor sedan, då det var värmebölja och vi vattnade på kyrkogården. Det är kåda som droppar från kottarna.
Det är snart ett år sedan senaste inlägget hos Photo by Susan. Det var hon som inspirerade mig att börja med den här serien och även med Flowers on Fridays.
Även om hon inte skriver något på sin blogg mer länkar jag ibland till henne eftersom de här var hennes idéer.
Den här bilden tog jag vid Lovisaviken i söndags. Då satt Pia och jag där några timmar och svalkade oss för att det blåste en frisk bris från havet. Sådana är barmhärtiga när det annars är runt +28 grader i skuggan.
Ett lite annorlunda bidrag i serien Trees on Tuesdays. Fotot taget i Kaisaniemiparken i Helsingfors där den gamla restaurangen ska återuppstå. Trädet som växer ut genom taket ska bevaras, här ser man bara stammen av det.
I detta inlägg ser man hur trädet ser ut då man kollar på det utifrån 🙂
Jag har lite saknat den utmaningen. Det var Photo by Susan som inspirerade oss andra att delta, men nu har hon inte skrivit något sedan sommaren 2020, och jag vet inte om hon bara slutat blogga eller om något annat hänt henne.
Som sagt – jag gillade den utmaningen, och hur det än är med Susan tror jag hon tycker det är både kul och okay om vi andra fortsätter med bilder i serien. Samma som Flowers on Fridays.
Hörde på tv i dag att Åland har haft +14 grader. Inte en fin egenskap att vara avundsjuk, men LITE avis blev jag allt, för vi har fortfarande ganska mycket snö kvar. Hade väl som mest +5 i dag men blåsten gör att det ibland känns som minusgrader.
I dag är jag ändå glad för varje dag som jag vaknar frisk och så länge som nära och kära klarar sig utan covid-19.
Förlängda restriktioner är att vänta. Tycker nu redan mycket synd om företagarna speciellt inom restaurangbranschen. Man ska inte behöva hänga på varandra på barer i fyllan och villan, skrika och sjunga… Men i en liten stad, där smittspridningen är under kontroll, borde man få gå ut och äta. Med vett och etikett i bagaget, så att våra små företag överlever.
Man kunde hålla restaurangerna i de större städerna (läs Helsingfors och Åbo) stängda, för där är smittspridningen stor nu.
Ett par dagar mycket jobb kvar för att få ut våra 44 sidor i storspridningen av Nya Östis. I dag fick jag också Teams installerat och klart för användning så att vi kan börja hålla regelbundna redaktionsmöten på distans. Vi har absolut känt till möjligheten tidigare, vi är inte bakom flötet 😀 Men vi har klarat oss med telefonsamtal och mejl och Messenger.
Nu känns det ändå som att coronapandemin inte får något fort slut och inte restriktionerna om möten/träffar heller, så nu ska vi börja ha digitala träffar 🙂
Jag är ännu inte riktigt du med nya WordPress. Det är tråkigt – det förtar min lust att blogga. Men jag har inte tänkt ge upp ändå, inte låta WP:s ändringar slå ner mig.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 