April lider mot sitt slut

… och det är ju liksom knappt så man insett att våren kommit. Dels har det med coronarestriktionerna att göra, dels också med det faktum att det stundvis varit rätt kallt och blåsigt.

Men jag är nöjd med mitt lilla liv. Jag har ett jobb och jag har tak över huvet, jag har en säng där jag sover tryggt och gott.

Jag tar en tag i taget – ja, det gör jag. Helt enkelt för att jag har accepterat läget. Redan 2014 tvingades jag göra det, acceptera att livet blev annorlunda då jag blev singel – och singel är jag fortfarande.

Men livet behöver inte bli sämre fastän man lever ensam. Det finns många fördelar. Jag kan göra som jag vill. Här finns ingen som ifrågasätter mina vanor. Jag har ett krävande jobb. Funderar ibland om det finns någon överhuvudtaget som skulle kunna förstå och acceptera min arbetsbild.

Jag vill gärna dela min lilla fritid med någon, men då jobbet ändå tar rätt stor plats i mitt liv är det inte så lätt att få ekvationen att gå ihop.

Sitter ofta ensam och beundrar solnedgångarna eller molnens skådespel utanför fönstret.

I Muminljusets sken

Mumin ger tröst på många sätt
nu då vardagen för många ej känns så lätt.
På sekretären står ljuset och sprider
lite trygghet i oroliga tider.
Med ett öga jag på nyheter tittar,
medan jag nya pusselbitar hittar.
Muminmotiv på bordet även där,
min vardag är sådan, precis nu och här.

Regnet smattrar mot fönsterrutan

… och jag vet inte varför det känns tryggt.
Jag gillar snöyra också. Men jag klarar mig också väldigt bra utan meterhöga drivor och minus tjugo grader. Väldigt bra, tack.

Överlag gillar jag VÄDER.
Det får storma då jag sitter inne i min bostad. Helst inte då jag sitter på en Sverigebåt. Vilket jag tänkte göra om några veckor 😀

Adventsstaken har inte tagits bort än, men jag har inte tänt den, då alla grannar avlägsnat granar och stakar m.m.

Jag tycker om ljud. Då jag hör att stormen river i trädkronor eller ylar runt knuten. Då jag hör postbilen komma, hissen gå i huset och ibland hör jag då tidningen dimper ner på hallgolvet.
Men jag tycker också om tystnaden, så länge den inte blir hotfullt kompakt.

I ett våningshus hörs alltid ljud. En tvättmaskin snurrar på nånstans. En dörr öppnas och stängs. Bilar kör in på eller bort från gården.
Trygga vardagsljud.

Jag har bott i hus där man hört skrik som dämpats. Någon har blivit slagen, någon annan har mått dåligt. Missbrukare har ränt fram och tillbaka i trapporna, skrikit ut sin vånda, tänt belysningen, smällt i dörrar.

Det fanns en tid då jag själv blev rädd varje gång jag hörde att en nyckel sattes i låset. Det var mycket länge sedan, men jag minns den tiden väl.

Uppskattar lugnet, alla fina grannar och tryggheten i huset jag nu bor i ❤

Pusselläget den 14 januari 2020. Det här är ett pussel som bäst har låtit sig läggas och lösas i vågräta linjer. Stockholm i mitt ❤

 

Tacksamhetslista

Då jag gick i terapi efter skilsmässan för fyra år sedan avslutades den med att jag skulle skriva en tacksamhetslista. Fanns det något jag var tacksam för? Vad hade de sexton gemensamma åren gett mig?

Ja. Det fanns massor som jag var tacksam för då och sådant som jag är tacksam för än i denna dag.
Listan blev lång. Jag tror att jag kom på sjutton punkter. Det var befriande att snörvla och gråta sig genom den då jag skulle läsa upp den högt för dåvarande make och terapeut.

Också i dag känner jag tacksamhet för mycket. Varje dag tänker jag på det jag har att vara tacksam för, i stort och i smått.

Solen kan åter lysa över Bond!

Tacksam för
– att jag åter kan låta solen skina in i bostaden utan att storkna för att det blir för varmt 🙂
– att jag bor i ett hus där jag känner mig trygg, men fina grannar och ett lugn som inte finns överallt i våningshus

Solen kan äntligen lysa in genom köksfönstret också utan att det betyder att temperaturen stiger till +32.

Jag är tacksam för
– att jag har en fin syster att dela allt med
– att jag har härliga vänner som kommer med spontana kramar och frågar hur jag mår
– att jag har ett jobb som ger mer än det tar

Tacksam för att
– jag i vardagen kan göra vad jag vill, titta på Finnkampen och dricka vin utan att nån har synpunkter och tycker jag borde göra något nyttigare

Jag har bott här ett år nu och tycker vi kan skåla för det!
Tack och kram till alla som läser min blogg, vare sig ni kommenterar eller inte 😉

Men mest tacksam är jag för att mamma just den här dagen var piggare än på länge ❤ Då man sett henne supertrött, så att hon knappt orkat prata – samtidigt som man förstår att det tar tid för en äldre person att återhämta sig från en stor operation – betyder det SÅ mycket att hon just i dag orkade pladdra på, till och med skämta och skratta.

Om morgondagen vet vi inget. Fånga den stund du lever i!

Tankar kring jul

En liten gåva av en vän värmer hjärtat <3
En liten gåva av en vän värmer hjärtat ❤

Jag har skrivit ganska många korta och glättiga inlägg den senaste tiden. Glädjen och humorn i dem har kommit från mitt hjärta. Jag vill vara sann och öppen på den här bloggen, så på det sättet har det inte varit någon polerad yta jag visat.

Men visst har jag djupa tankar också. Ännu för ett år sedan gick livet i berg-och-dal bana efter skilsmässan. Den var ju ett oerhört hårt slag för mig och jag undrade hur jag skulle kunna leva vidare utan den person vid min sida som hade betytt allt för mig.

Men med facit i hand känner jag faktiskt lycka och tacksamhet för allt jag mer eller mindre tvingats ta mig genom.
Det låter som värsta klyschan när någon säger ”det som inte dödar gör dig starkare” och då man är mitt uppe i sin sorgeprocess kan man inte se annat än just den. Man kan bara ta en minut eller en dag i taget och det räcker.

Men minuterna blir timmar som blir dagar, veckor och månader. Såren läker sakta men säkert.

Med tiden kommer tryggheten och jag känner att jag klarar vad som helst i dag. Jag har ett mod och en styrka nu som jag inte hade haft om jag inte hade gått GENOM hela processen.
Jag har inte sopat den under mattan, inte försökt ta mig över, under eller förbi den.

Jag känner att jag har skrivit och pratat mig fri från allt som gjorde ont. Och den jag är i dag skulle jag inte vara utan processen. Den krävde tid och ganska många uppoffringar på flera plan. Men den var värd precis allt.

Hade det inte blivit skilsmässa kanske jag hade varit lika lycklig som jag var fram till den första maj 2014. Men nu blev saker och ting inte som jag förväntade mig då. Däremot fick jag något annat i stället. Jag har fått uppleva så mycket nytt och träffat så många härliga människor. Allt det nya hade jag inte fått om jag levt kvar i äktenskapet.

Dessutom ser jag nu varje ny dag som ett litet äventyr. Om jag vill kan jag köra fort och hojta av skräckblandad förtjusning i alla kurvor och backar.
Men jag kan också ta det lugnt, för jag trivs ensam med mig själv. Här hemma får jag vara precis den jag är.

En vacker fasad

Gamla apotekshuset vid Alexandersgatan i Lovisa.
Gamla apotekshuset vid Alexandersgatan i Lovisa.

Också den där bilden tog jag någon gång i december. Var på väg hem från en privat fest hos en väninna. Det var lugnt och tyst i vinternatten.
När jag rensade bland bilderna i mobiltelefonen hittade jag den här och började fundera över ordet fasad.

Varför är det så viktigt att upprätthålla en fasad? Eller är det viktigt? Att utåt visa att allt är bra fastän det inte är det? Vi vet inte vad som händer innanför andra människors fyra väggar, och allt behöver vi inte heller känna till. Men där kan förekomma våld, ensamhet, sjukdom. Lika väl som trygghet, glädje, lycka.

Ibland får jag skäll för att jag är så öppen på min blogg. Men mestadels får jag uppmuntran och tack. För att jag inte visar en fasad, något tillrättalagt, utåt.

Ändå vet ju vem som helst att jag inte kan berätta precis allt här, hur gärna jag än ville. Väldigt mycket skrivs i täckta ordalag.
Och det får mig att undra om jag trots allt upprätthåller en fasad. Eller om det mer handlar om att skydda andra människor – inte blotta deras liv, inte få fasader att rämna där.

Att skriva om positiva och glättiga saker är lätt. Att skriva om det tunga och ledsamma är svårare.
Det är en balansgång det här med att vara öppen.