Ukraina

Tårar och en klapp på axeln

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
Första mars i dag. Vårmånad och då behövs tulpaner och till kvällen ska jag börja sortera bitarna i mitt nyaste pussel.

Av någon anledning sov jag åter sämre i natt. Grubblar på allt möjligt. De tankarna är ibland svåra att släppa, ibland går det bättre. Jag försöker lära mig olika knep och övar på dem.

Tröttheten ledde till att tårarna rann många gånger i dag. Jag tror att jag som den HSP jag är (high sensitive person) som en svamp suger åt mig andra personers problem och vill hjälpa överallt. Krisen i Ukraina har inte gjort läget lättare, fastän jag försöker låta bli att se på allt för många nyheter.

Hittade den här kalendern i en låda. Hade glömt att jag fick den av Invalidförbundet för att jag betalade in ett stöd till dem på fjolårssidan. Maaliskuu är mars på finska 🙂
Den här bilden tog jag i samband med en artikel som en annan medarbetare skriver om de insamlingar som är på gång till förmån för soldater och flyktingar i Ukraina.

Mot sen eftermiddag lättade trycket och tårarna kom inte längre lika lätt. Då jag gick till affären fick jag en klapp på axeln av en läsare. Han sa ”Nya Östis har blivit bättre igen”. I något skede hade han kanske tyckt att vi var lite sämre, men nu gav han oss beröm och de orden värmde mycket.

Det går upp och det går ner i livet. Egentligen var det rätt länge sedan jag grät. Det sägs ju att tårar och gråt helar oss. Så det var rätt skönt också, att låta känslorna komma och att dela med sig av dem med människor jag litar på.

Blundar inte, men behöver paus

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Vet vad som händer i Ukraina. Det går ju inte att undvika det. Talar rätt mycket om det med vänner och bekanta, alla är förfärade och chockade, ledsna och uppgivna. Vi kan inget göra för att stoppa Rysslands framfart, men får hoppas att EU, Nato, FN, USA och andra kan göra det till exempel via sanktioner. Som privatperson kanske vi kan göra något med riktad humanitär hjälp.

Jag blundar inte för det som sker och det går inte många minuter per dag då mina tankar inte skulle vara hos det ukrainska folket. Men jag kan inte se på nyheter hela dagen och läsa allt som skrivs på webben. Jag behöver skydda mig själv då och då, göra annat, tänka på annat.

Köpte två nya pussel i dag. Här ses en detaljstudie av det ena.

Varför lär sig mänskan inget?

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Hittade den här bilden i en gratis bildbank.
Rejält nedslagen blev jag av nyheterna när de nådde mina öron och ögon i morse.
Direkt oväntat var det inte att Ryssland skulle slå till. Men jag förstår ändå inte – vem vill ha krig? Putin säger att det vill han inte heller ha, men ändå anföll hans land Ukraina. Som något självförsvar? För att skydda separatisterna och ta tillbaka områden som han tycker tillhör Ryssland?

Det är så sorgligt och så onödigt och så förfärligt hemskt. Att människan aldrig lär sig något av historien. Att det finns maktgalna personer som måste visa att de minsann bestämmer och lyder vi inte dem så får ta vi ta konsekvenserna.

Finland blev självständigt 1917. En bit in i andra världskriget anföll Ryssland Finland i november 1939. Det så kallade vinterkriget slutade i mars 1940. Där stupade min morfar. Så det här med krig känns inte avlägset och overkligt på det sättet.

Kriget som nu drabbar många oskyldiga, inte minst i Ukraina, berör mig mycket. Det går inte att tänka att det är nånstans där långt borta, något som inte kommer hit. Ingen vet vad Putin kan hitta på.
Vi får bara be 🙏, och kanske skicka humanitär hjälp? Så mycket annat kan vi inte göra. Jag känner mig maktlös.

Äntligen, en snöhög forslades bort

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

💪😂

Ett av mina ”största problem” har utgjorts av Den Stora Snöhögen som upptagit ett par eller tre p-platser. Jag som inte har P-plats på gården ska alltid försöka hitta någon på gatan. Pliktskyldigt har jag flyttat bilen nästan alla dagar, putsat det jag själv kunnat putsa, så att snöröjarna med sina fordon ska ha plats att snurra runt.

Även om jag hade en plats på gården skulle jag ha ungefär samma dilemma. Bilen måste putsas fri från snö för att inte se ut som en iglo, och de som putsar vår gård måste kunna göra det utan att där står igensnöade bilar för jämnan. Så hur man än vänder sig har man rumpan bakåt.

Har pusslat i dag. Lyssnat på nyheterna och bra uttalanden av vår utrikesminister Pekka Haavisto i frågor som berör Nato, Ukraina och Ryssland. Läget där oroar ju många, freden i Europa känns instabil.

Men vad annat kan man än ta en dag i taget? Vem lyssnar på mig om jag säger ”sluta bråka”. Problematiken är mer invecklad än så.

I min lilla, tillsvidare trygga värld – där jag även isolerar mig från omikronvariantens framfart så gott jag kan – ska jag ikväll kolla de nyaste avsnittet av Mandelmanns gård på Sveriges TV4 ❤

Min måndag

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Mitt arbetsuppdrag i dag ledde mig till kärnkraftverket på Hästholmen. Eller egentligen till en mindre byggnad utanför områdets port, där presskonferenserna brukar hållas.
Mitt arbetsuppdrag i dag ledde mig till kärnkraftverket på Hästholmen.
Eller egentligen till en mindre byggnad utanför områdets port, där presskonferenserna brukar hållas.

Tänk ett sådant strålande jobb att få jobba på kärnkraftverk. Fast så där allvarligt talat önskar man ju inte att Lovisa ska få en strålande framtid, inte en radioaktiv sådan i alla fall.

Den välkända ryska rödbetssoppan med det svåruttalade namnet borsjtj lär ha sitt ursprung i Ukraina, läser jag på Wikipedia. När jag åt den ägnade jag dessvärre inga tankar åt dem som kämpar på gatorna i Kiev i dag.
Den välkända ryska rödbetssoppan med det svåruttalade namnet borsjtj lär ha sitt ursprung i Ukraina, läser jag på Wikipedia. När jag åt den ägnade jag dessvärre inga tankar åt dem som kämpar på gatorna i Kiev i dag.

Soppan var en del av presslunchen som bolaget Fortum bjöd på. Ibland funderar jag om man borde tacka nej, om det kan ses som en muta. När vi dessutom fick en bakelse till efterrätt… 🙂

Lite som en kladdkaka men med mördegsbotten och med nötter på toppen.
Lite som en kladdkaka men med mördegsbotten och med nötter på toppen.

Efter presskonferens med soppa och chokladkaka var det jobba-jobba som gällde. Med Craig-Bond i bakgrunden går det ingen nöd på mig.
Efter presskonferens med soppa och chokladkaka var det jobba-jobba som gällde. Med Craig-Bond i bakgrunden går det ingen nöd på mig.

Och vad skrev jag om då? Webbartikeln finns här.
Hela artikeln får den som har pappersversionen av Östra Nyland läsa i morgon!

Fotboll och människorättsfrågor

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Så har den då sparkats i gång – EM-fotbollscirkusen. Öppningsmålet i matchen Polen-Grekland var sannerligen vackert. Invigningsfesten var också fin.
Främst hejar jag i år på Sverige för Finland är ju inte med i år heller… Och då öppningsmatchen i Polen gick mellan värdlandet och Grekland passade jag på att ha Polenmössa och Greklandsflagga.

Det andra värdlandet är Ukraina. Där är det inte lätt att vara gay, för att ta ett exempel på människorättsfrågor. Många frågar sig varför fotbolls-EM får arrangeras i ett land som inte respekterar sexuella minoriteter.
Frågan må vara berättigad, men då EM nu ändå arrangeras där borta finns det ju alla möjliga att sätta fokus på just det här – och på många andra saker som kunde vara bättre än de är i Ukraina.