vår

Dagens fråga hos Orsakullan

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Den lyder så här: Har våren kommit till dig ännu?
Svar: Ja, våren är här med besked. Såg nässelfjärilen igår och två citronfjärilar idag.
Snön smälter med fart, mopedknatter har hörts många dagar redan och motorcyklisterna börjar synas ute på vägarna.

På gamla kyrkogården såg det ut så här i dag. Här verkar det vara långt till våren.
Det beror på att gravplatserna ligger bakom en stor åsrygg och det är endast morgonsolen som hittar hit. Vi lyckades ändå ta oss fram till pappas grav för att sätta ner en påskblomma där och två ljus. På julen såg man inte ens gravstenen, nu såg vi halva och skaren bar oss fram.

Det är i dag 45 år sedan pappa beslöt sig för att lämna oss och livet. Tycker det inte var länge sedan jag grät då det hade gått 30 år, den milstolpen var extra svår. Och för fem år sedan sade vi ”fyrtio år sedan han gick bort”. I kärt minne alltid bevarad 🙏❤

Släpper vintern sitt grepp?

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

När det nu verkar som om vintern skulle släppa sitt grepp om oss publicerar jag den här bilden, ett motiv på ett kort som jag i postcrossingen skickade till Tyskland. Önskemålet var att då en bild som visar ett djur vi har i vårt land och eventuellt något annat som kan förknippas med landet jag bor i. Finland är ju bra på hockey, så 😉 … och rävar finns här.

Ja, nätterna ska fortsätta vara kalla men till påsk lovas det 8–9 plusgrader.
Nu är jag i spänning då det gäller hur nya medicinen funkar, men också då det gäller hur Tor klarar sig i innebandyns kval som fortsätter på fredag.

Vårkvistar och tre P:n från förr och nu

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Köpte kvistarna igår i Tokmanni. Har alltså inte kapat dem själv, är för lat för sånt och vet inte ens riktigt var jag skulle ha rätt att knycka till mig sådana. Bäst att låta bli att ens försöka 🙂

Våren, våren – du efterlängtade årstid. På promenaden igår, som blev 4288 steg lång, kvittrade fåglarna högljutt. Till våren hör också stora gropar i grusvägarna, vattenpölar, lera, grus på trottoarer och gatudamm som yr runt. Men vill det sig, även sol och klarblå himmel, dripp och dropp från taken och stryktåliga små vårblommor som trotsiga tar sig upp genom drivorna eller klämmer sig fram genom ett täcke av vissnade löv från fjolårshösten.

In till mig kom våren igår. Där ute är den ännu lite tveksam, men den försöker övertala Bore Vinter att ge sig av.
Kul var det också att återupptäcka makrofunktionen och de manuella inställningar i systemkameran 🙂

Har annars nu mest kommande kryssning i tankarna. Tre P:n utgörs inte längre av enbart pass, pengar och p-piller fastän id-kort, kreditkort och mediciner ska med. Nu funderar vi på parkering, packning och paraply. Stockholm lär inte hälsa oss välkomna med det fina vårväder vi hade inbillat oss då vi beställde resan för några månader sedan…

Har en del bilder på lager och gör förhandsinställda inlägg, i alla fall för lördagen. Jag kan inte vara säker på att tekniken funkar på båten eller då vi ligger i land i svenska huvudstaden. Och minst ett inlägg vill jag lägga ut per dag, har gjort så en god bit över sju år nu.

Fem en fredag, Säsongsbyte

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Temat hos Elisamatilda i dag är Säsongsbyte. Bilden har inget med inlägget att göra, men jag hittade ett opublicerat brunnslock från Italienresan 2019, från Genova. Solen och grästuvorna påminner mig om att det ska bli vår och sommar igen 😍

Vad är det bästa med att årstiden till vår ändras?
– Att kvällarna blir längre och ljusare, att snön smälter, pölar och takdropp.

Gör du en vårstädning?
– Jag får ofta den här tiden på året inspiration att städa skåp, ge bort eller slänga bort grejer. Fönster gillar jag inte att tvätta, inte golv heller, så det får bli städhjälp med det. Balkongen städas också senare på våren och får blomster.

Vad är något du har planerat i sommar?
– Har inte planerat något speciellt. Ett par lediga veckor kanske jag kan ha, sällsynta för egenföretagare.

Vad är något du vill göra i sommar?
– Cykelturer ser jag fram emot. Vill bada i havet också, men gillar inte allmänna badstränder. Och tänk om jag fick åka ut med en båt, segelbåt eller motorbåt.

Finns det något populärt turistmål under sommaren där du bor?
– Ja, här finns många. Allt från kyrkan till Skeppsbro-området, Svartholm med sina fästningar och Strömfors bruksmiljö för att bara ta några exempel. I sommar har vi bostadsmässa i Lovisa från sjunde juli till sjätte augusti. Då väntas kring 100 000 besökare på en månad, kanske till och med kommer fler?

    Glad måndag! 02-05-2022

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
    Kombinationen av första maj-sånger på torget, sol från nästan klarblå himmel och sedan doften av gräs och jord, och den skira grönskan på busken och blommorna i gräset… det gör att den här bilden ännu dagen efter den är tagen gör mig glad.
    Balsaminfröna som jag fick av Inge-Maj i fjol har börjat gro. Också en Glad-grej!

    Och Finlands flagga i topp, för all del i går även det, är något så fint! Jag har alltid varit fosterländsk och i dagens läge, med alla hot från öst, blir känslan för fosterlandet ännu starkare.

    Stundvis blåste det friska pustar igår och då passade jag på att ta den här bilden av flaggan på granngården.

    Första kvällen på balkongen

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Städat och fint, och första kvällen jag kunde sitta ett par timmar och läsa på balkongen.

    I morse regnade det, välkommet även det. Sedan blev det sol och klarblå himmel, som bäst runt +13 grader, nu vid åttatiden är det +9.

    Har varit med mamma i affären i dag och köpte hennes favoritmat som take away från ett matställe, wienerschnitzel med pommes frites som hon äter två dagar.

    Annars har jag mest tagit det lugnt. Läst tidningar och böcker, sett på tv. Ägnat en timme åt en större artikelhelhet för Nya Östis. Imorgon fortsätter jobbet med det. Men jag är nöjd med mig själv och hur jag nuförtiden prioriterar jobb och fritid.

    Du härliga vår. Som jag älskar dig ❤ Att ha allting framför sig.

    Nya vinklar och lyckans tår i ögat

    ~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
    Häromdan när jag var med syrran på stan på olika ärenden tog hon ett foto via sidospegeln till sin bil. Så nu gjorde jag samma sak 🙂 Detta är Östra Tullgatan i spegelversion.

    Jag hade kört runt på olika ärenden och blev sedan sittande en stund i bilen. På något sätt fick jag lust att gråta där. Inte alls för att jag skulle ha varit ledsen. Tvärtom. Solens strålar värmde så gott. Jag såg en ekorre skutta över skaren i Kapellparken. Jag kände något jag vill definiera som vemod och lugn, även tacksamhet, då jag tänker på hur gator och hus ser ut i ett annat land i Europa 😥

    Det här huset i korsningen av Östra Tullgatan och Mariegatan kallades en gång Holmströms hus. I byggnaden som skymtar till höger fanns ett bussgarage. Ingången till den syns inte, men där fanns bolaget Holmströms bussar.

    I det här huset har också mina kusiner, min morbror och hans fru bott. Bostäder finns här än i denna dag. Olika affärer har kommit och gått på markplan. Nu finns här en köksinredningsaffär.

    Väggen är som gjord för att få en muralmålning. Undrar varför det inte satsas på sådana i Lovisa? Kan mycket väl hända att de som bor i huset skulle motsätta sig min idé.

    Våren kom till balkongen och svar på en fråga

    ~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
    Äntligen sol och värme, inte mer än +9 men det har känts gudomligt. Klart att det då känns helt rätt att köpa små penséer! Välkomna att pryda min balkong ❤ Och ni tål lite kyla också, för den ska återvända om några dagar.

    Orsakullans utmaning i dag är ”Inte för att skryta men”…
    och där fyller jag i ”jag har skrivit tre böcker och blev efter den andra godkänd i Finlands svenska författareförening”.

    Jag kunde också fylla i ”jag kan vifta med öronen” och det är sant. Men nu hoppas jag att det inte ska bli något specialnummer som människor ber mig göra på torget i Lovisa 😂

    Läckra frimärken inte sant? Ett är redan förbrukat – uppätet! 😀

    Har i dag haft lagom med jobb. Känner att jag har blivit bättre på att prioritera, delegera, skippa. Och då klockan blir 17.30 stänger jag av telefonen.

    Trees on Tuesdays, del 15

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
    Denna vackra försommargrönska ❤ Så underbar maj månad är!

    Bilden tog jag i Kaisaniemiparken i Helsingfors i söndags.

    I dag ska jag möblera om här hemma tillsammans med en kompis. Visar kanske före-och-efter-bilder lite senare. Då teven kommit på sin rätta plats. Jag behöver nämligen en längre antennsladd till den och vet inte om jag får tag på en sådan i dag 🙂

    Helsingfors, efter en paus på femton månader

    ~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

    När tanten väl kommer i gång med sitt omkringresande är det ingen hejd på henne 🙂 Borgå i går, Helsingfors i dag. Vår huvudstad besökte jag senast i februari 2020, det vill säga för femton månader sedan. Frivillig paus på grund av covid-19-pandemin.

    Nu då allt fler har låtit vaccinera sig vågar jag röra på mig. Jag använder fortfarande ansiktsskydd och så gör även många andra, också utomhus. I telefonen har jag appen Coronablinkern och enligt den hade jag inte utsatts för exponering av smitta. Men det kan förstås gå folk omkring, var som helst, även i lilla Lovisa, som bär på smittan utan att de vet om det.

    Vår vän Airi Kallio och hennes söner har renoverat och räddat restaurang Kapellet i Lovisa. Nu har det även tagit sig an Restaurang Kaisaniemi i centrala Helsingfors. Så vi var där och hälsade på i dag.

    Som ni ser växer ett träd genom restaurangens tak. Det trädet ska bevaras.
    Om två år tror Airi & Co att renoveringen ska vara så gott som klar. Familjen gör en kulturgärning av stora mått!

    Här ser man trädet inne i salen 🙂
    Restaurangen (hittade uppgifter tyvärr endast på finska) har planerats av Carl Ludvig Engel byggdes mellan 1827 och 1839. Då såg byggnaden annorlunda ut och mycket har hänt sedan dess.
    Köket! Här återstår en hel del att göra innan man kan börja servera mat från denna miljö 🙂
    Försommaren när den är som bäst. Vi promenerar från restaurang Kaisaniemi in mot hotellet Scandic Grand Central Helsinki där vi avnjöt ett glas mousserat innan vi körde hem mot kära lilla Lovisa igen.

    I hotellets allmänna utrymme, där vem som helst kunde sitta vare sig man bodde på hotellet eller inte, hittade jag detta vackra schackspel.