En toppenskylt, tycker jag själv! Min syster fick ögonen på den då vi gick på julmarknader igår och besökte öppna julhem.
Skyltsöndag är en rolig utmaning som vem som helst kan delta i. Det är bloggvännen BP som håller i trådarna för den!
Vackra snötäckta träd i Kapellparken.
I november månad gick jag 98 286 steg, målet var 75 000.
Har promenerat alla dagar sedan första oktober, alltså 61 totalt.
Några få gånger har det känts motigt, men varje gång som kängorna och jackan kommit på och då jag väl är där ute, är det så skönt. Jag är också helt nöjd med mig själv om jag går runt två eller tre kvarter. Inga prestationskrav här.
Aktivitetsprocenten på klockan har ökat mycket sedan min orörligare tid och antalet steg likaså. Hurraaa för mig!
Mot slutet av veckan hoppas jag kunna vara mer social och även lite ledig. Det har varit tre långa och ganska tuffa arbetsdagar igen. Vet inte om jag blir mindre stresstålig med åren. Jag blir mycket avbruten och behöver ibland hålla fem, sex bollar i luften samtidigt. Det går, men tid för återhämtning behövs. Ett evighetsprojekt att lära sig säga nej, prioritera, delegera, skippa sånt som inte är viktigt.
Visst är träden vackra i sin vinterskrud. Det är rätt tung blötsnö, det fem centimeter tjocka lagret från bilen var tungt att sopa bort. Det verkar bli så nu igen, bilen ska putsas alla dagar och det gäller att se var den kan ställas till natten så att gatan kan plogas.
Jag är inte förtjust i det här och inte vill jag att det ska bli kallare heller. Men jag har ett par vänner från Ukraina, som kom hit i september. De bor på landet, femton kilometer från Lovisa centrum. En av dem väntar på att få komma ut på isen och fiska. Innan det lyckas måste vi ha minst minus tio grader i två veckor, eller längre tid. Så för hans skull får det bli rejält kallt, men frågar nån mig så är nog svaret ”bort med snön, hit med barmark, grönska och VÅR!” 🌱🌷
Lördag 19 november: Jubileumsdag. 50 dagar i sträck har jag promenerat minst 2500 steg. För det mesta mer än så. I dag var det första dagen som det tog emot en aning. Jag kände mig inte i bästa form, så jag gick inte särskilt raskt. Minus en grad men en skoningslös nordanvind som små snöflingor ystert dansade i. Men just för att det var min femtionde promenaddag ville jag inte bryta trenden med att stanna inomhus. Blir jag sjuk, såsom rätt många blivit nu både i influensa och i corona, så tänker jag förstås om, då är vila ett måste.
Totalt blev det ändå 4249 steg, eftersom jag på kvällen gick ut en sväng i periodpausen i Tors match mot SS Storm i Sjundeå 🙂
Söndag 20 november: 2600 steg, alltså precis aningen över dagens mål.
Hade kommit snö i natt så jag ställde in cykeln i förrådet och putsade bilen fastän jag inte skulle köra nånstans.
Ganska kall blåst och jag fick se efter var jag satte fötterna för att inte halka.
Postade två postcrossing-vykort, en bra anledning att komma iväg på en uppfriskande runda.
Tre dagars saldo 11732 steg vilket jag är mycket nöjd med!
Jag anade att det hade kommit mycket snö igen, men visste inte att många gator i centrum inte var plogade då jag gick ut runt 13-tiden. Det kommer sådana mängder snö att de som ska röja inte hinner med. De måste ju sova ibland också, ha sina lagstadgade pauser. Och viktigast är det att hålla de största ”farlederna” öppna.
Inte helt plogat här men här har ändå rätt många andra gått före mig så det gick att ta sig fram. Men jag tänkte på dem som har rollatorer eller som rör sig i rullstol. Går knappast utan hjälp att vara i farten i dag.
Snöfallet har nu vid 14.50-tiden blivit allt ymnigare, så jag tror att vi snöar in nu – totalt.
Runebergsdagen firas alltså i dag, den femte februari i Finland.
I dag vill jag skriva såsom bloggväggen Lena ofta gör. ”Äntligen bloggdags!” Hon skriver inlägg onsdagar och lördagar, mycket om resor och olika intressanta platser både i Wales och i Spanien, men även i Sverige och andra länder.
Själv försöker jag skriva minst ett inlägg per dag, men om lördagen säger jag Äntligen bloggdags! för att det vanligtvis är den enda dagen då jag också hinner läsa mina vänners bloggar och i viss mån kommentera hos dem.
Alla små rum i Café Favorit är mysiga, personligt inredda med möbler i olika stilar. Ibland hålls här konstutställningar, ni ser två tavlor till vänster om bokhyllan. Den i sin tur är hylla dit vem som helst får sätta böcker som de läst, eller ta med sig hem i bok som lagts in där. En bokbytarhylla!
Men stundvis kan det kännas att den är på väg. Då solen lyser från en klarblå himmel och värmer ens lite, lite. Då människor bär solglasögon för att den vita snön bländar. Inte så mycket dripp dropp ännu och inte så mycket titityy av fåglarna, men lite även det – ibland.
Vädret växlar ändå mycket ännu, vi är ju fortfarande i vintermånaden januari. Vi har haft ett par plusgrader igen, med den påföljd att gatorna fryser till is och det hjälper föga med silikonstift på bildörrarnas gummilister. Plastpåse med hett vatten är ofta bästa första hjälpen, då det är plusgrader på dagen och ibland bortåt -10 på natten.
Ute viner en iskall blåst. Det slutade snöa men mycket av den snö som fanns på bilen blåste rakt i ansiktet på mig då jag putsade den. Ser ofta själv ut som en snögubbe – efter att jag borstat bilen ren måste jag borsta mig själv. Och silikonet till trots hade en dörr isat igen. Det blir så då det växlar mellan +5 grader och minus fem och snöfall.
I dag har mesta delen av min tid gått vid datorn. Mängder av mejl och meddelanden via Messenger, det är så vi håller kontakt med varandra då vi gör tidningen och alla sitter hemma hos sig. Så vore det inte för bilen, att den ska putsas och flyttas, så hade jag kanske inte gått ut i dag.
Var till affären och bytte ficklampan. Hoppas den nya inte har samma fel som den första. Lämnade in tomflaskor, tankade bilen och körde sedan längs lugna och isiga gator så att bilen blev varm.
Fick tre kort via postcrossingen. Ett från Italien, ett från Frankrike och ett från Tyskland. Enda kontakten till länder utanför Finland just nu. Har inte varit utanför hemlandets gränser på två år. Börjar kännas konstigt 😀
Det blåser hårt, viner i knutarna. Och det lär vara väldigt halt, finns isfläckar under snön.
Orsakullan säger den 17 januari, Låt oss tala om…
Och då blir ju det självklara svaret: Snön. Vintern. Bara att gilla läget fastän jag helst såg våren komma NU!
💪😂
Ett av mina ”största problem” har utgjorts av Den Stora Snöhögen som upptagit ett par eller tre p-platser. Jag som inte har P-plats på gården ska alltid försöka hitta någon på gatan. Pliktskyldigt har jag flyttat bilen nästan alla dagar, putsat det jag själv kunnat putsa, så att snöröjarna med sina fordon ska ha plats att snurra runt.
Har pusslat i dag. Lyssnat på nyheterna och bra uttalanden av vår utrikesminister Pekka Haavisto i frågor som berör Nato, Ukraina och Ryssland. Läget där oroar ju många, freden i Europa känns instabil.
Men vad annat kan man än ta en dag i taget? Vem lyssnar på mig om jag säger ”sluta bråka”. Problematiken är mer invecklad än så.
I min lilla, tillsvidare trygga värld – där jag även isolerar mig från omikronvariantens framfart så gott jag kan – ska jag ikväll kolla de nyaste avsnittet av Mandelmanns gård på Sveriges TV4 ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 