Jag tycker om att läsa dialoger i andra författares böcker. En bok ska förstås inte i sin helhet bestå av sådana, det förstår väl var och en, men dialogerna gör läsningen lättare – anser jag.
Att skriva dialoger är också kul. Särskilt då mina käraste karaktärer kommer i farten. Adrians diskussioner med kollegan Lucas eller bästa vännen Anders är skojiga att skriva. Killarna har en lättsam jargong och svär ganska mycket.
Jag gillar också att skriva kapitel där Adrian är förbannad. Det är kanske ett sätt för mig att kanalisera egna undertryckta känslor, inte vet jag 🙂
Då han säger varför gör du satan ingenting själv eller be honom dra åt helvete eller jag bryr mig fan i vem som gör vad där hos er – så är det inte jag som säger det men jag kanske någon gång har haft lust att säga något nästan liknande.
Så det här är väl ändå ett sunt sätt att avreagera sig – genom att skriva dialoger 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Dialoger är kul – visst är det så! En bok med för lite dialoger blir tung att läsa tycker jag och lika illa är det om det är för mycket dialoger och karaktärerna snackar sida upp och sida ner.
Jag ser verkligen fram mot att få läsa din bok!!
Kram, Ingrid
Den borde komma ut om en dryg månad, senast i början av oktober. Roligt att vi hittat varann via bloggen. Jag har en del trogna läsare i Sverige, men mig veterligen ännu ingen på Gotland 🙂
Att skriva ”av sej” är alltid bra, oberoende om det är fråga om negativa eller positiva känslor. Och ibland kan det handla om helt vardagliga ting!
Skriva är kanske inte det enda jag kan, men det jag nu för tiden vågar säga att jag är bra på.
Att konfrontera människor i verkligheten, ta konflikter på riktigt, det är jag inte lika bra på. Blir jag arg börjar jag ofta gråta… hur patetiskt är inte det? Då kan jag ta och skriva ett brev åt den som sårat mig eller som jag är ledsen på.