
Stinky tar till schappen med alla sina flaskor. Bättre fly än illa fäkta.
Tänk om det finns några andra törstiga i närheten – hur ska man då få ha sina flaskor i fred?
Den här gåvan påminner mig om att jag har många vänner. Jag känner tacksamhet för det och är glad för att så många fortfarande frågar hur jag mår.
I dag är det sju månader sedan jag fick veta att min man hade träffat en annan kvinna. Och ingenting blev som förr i mitt lilla liv.
Det finns alltså datum jag säkert inte glömmer på länge. Första maj är ett av dem.
Men samtidigt försöker jag varje dag tänka att livet går vidare och att det finns nya datum som jag kommer att minnas av andra orsaker. Den 16 november kan vara ett av dem 🙂
Här ska det dock skyndas långsamt. Jag försöker leva i nuet.
I lördags träffade jag en man som hade mist sin hustru för en månad sedan. Jag gav honom en kram, vi konstaterade att sorgen kräver sin tid och att vi måste genom alla stadier av den.
Att också han kom ihåg min förlust och tyckte vi hade något gemensamt kändes ända in i hjärteroten. Att så många minns tiden då jag och ex-maken var ett par, att de lever med i sorgeprocessen skilsmässan innebär för mig – det betyder ju att vi hade något värdefullt tillsammans.
Något som berörde massor av människor, inte bara våra närmaste vänner utan alla som vi kände ❤
Carita, ha en fin start på veckan!
Energi och kram!
Tack snälla du – som också vandrat med mig hela den här tunga tiden. De ljusare dagarna blir allt fler, snart också konkret då vi går mot våren.
Kramar ❤
Jag blir så glad för din skull, Carita!
Du är verkligen värd att det vänder och blir bra för dig igen!
Och jag, jag vandrar där vid din sida!
kram
Tack fina du! Hoppas vi ses snart! Kram ❤
Gomorron! 😉
Du ser, man träffar ideligen människor som man har något gemensamt med. Blir det inte en ny partner, så blir det en ny vän, en kompis, ja någon ny tråd i nätverket ❤
Jag har träffat många, där vi har något gemensamt som vi kan gråta och skratta åt och över.
7 månader, det tuffar på…
Extra kram till dig idag ❤
Tack för kramen – du har varit ett stort stöd för mig! Du är ett av många praktexemplar här som bevisar att man kan ha riktiga vänner på nätet, fastän vi aldrig träffats IRL.
Ja, våra liv tuffar sakteliga på 🙂
Vilken läcker mugg. Vilket trauma du varit med om sånt ger sorg och jag har själv gått igenom mycket i livet. Nu vet jag att det kan bli ännu bättre med den erfarenhet jag har men när man är mitt uppe i detta så känns det hopplöst. Vad fint och insiktsfullt skrivet av dig
Sköt om dig och ha en fin första december
Varm kram
Tack till dig också! Ja, sorgen är en process man måste ta sig igenom. Den som inte upplevt samma sak kan inte till fullo förstå vad det handlar om. Men väldigt många i min omgivning gör sitt bästa för att förstå och vara med i läkningsprocessen.
Kram ❤
Underbara människor som du omger dej med!!!! Du är välsignad!
Tack, det känns ofta så nuförtiden – i början fanns dom också där, men då hade jag svårare för att ta till mig alla vänliga ord. Då hade jag fullt upp med att överleva från en dag till en annan.
❤
Tack ❤
Vilken härlig mugg! Jag älskar Mumin och hans vänner. En favorit hos lilla barnbarnet så jag får se en hel del tecknade filmer med Mumin.
kramar!
Jag gillar speciellt Lilla My men det var roligt att få en mugg med Stinky också 🙂
Det är sällan man märker att andra också känner av andras sorg/glädje..men det finns..och oftast krävs det en händelse av någon sort för att man skall upptäcka det.
Monday Hugs!!
Nog finns det säkert några enstaka som tänker att allt det här var rätt åt mig och inte sörjer ett dugg för min skull, men ingen har kommit och sagt det ännu 🙂
Jag tror att de som känner empati har upplevt förluster själva.
Kramar till dig med!
Att helt plötsligt få veta att ens man vill skiljas för att han hittat en annan, det skapar många olika känslor inom en. Man måste få gråta och sörja, bli förbannad och frågvis.
Jag har inte följt din historia från början, men jag förstår att det berörde dig djupt.
Ger dig en stor kram, någon väntar på dig där ute när tiden är mogen…. 🙂
Tack för kramen!
Jag vill också tro att det finns någon där ute som kommer att älska mig precis sådan som jag är.
Det var väl bara så att min man och jag hade olika värderingar – jag tyckte att äktenskapet var ett beslut på att man håller ihop tills döden skiljer en åt, man går tillsammans genom allt, med- och motgångar. Han tyckte inte lika, och visst ska man ha rätt att byta partner om man tröttnat – men som sagt, så tänkte inte jag, därför tog jag det så hårt. Men jag ska ta mig igenom det här på ett eller annat sätt, genom terapi, stöd av vänner, gråt och en envis tro på en ljus framtid 🙂