För en dryg månad sedan försökte två personer i rätt stränga ordalag diktera för mig vad jag får skriva på bloggen och vad jag inte får skriva här.
Gjorde jag inte som jag blev tillsagd skulle olika åtgärder vidtas, för att uttrycka det så neutralt som möjligt.
Indirekt handlade restriktionerna om att jag inte tilläts minnas det liv som varit. Eller att jag i alla fall inte skulle få skriva om det eller om känslor som rördes upp efter skilsmässan.
Ändå har jag inte skrivit något elakt här om människor som var en stor del av mitt liv under sjutton års tid.
För ett år sedan skrev jag nästan dagligen om min sorg.
I dag har mycket nytt kommit in i mitt liv och jag vill inte tillbaka till det gamla.
Men att komma ihåg sådant som hänt, att se tillbaka och minnas det fina, att vårda just DE minnena – det kan inte vara fel.
Så jag fortsätter skriva om de minnena då och då.
Ett av dem är en vacker vas vi fick då vi hade varit tio år gifta.
Någon kanske skulle ha slängt den i golvet och stampat sönder den i små smulor efter skilsmässan. Eller vägrat att ha den i sitt nya hem. Men sådan är inte jag.
Jag använder vasen och tänker på festen då och då. Men nu symboliserar hjärtat inte den eviga kärlek jag trodde på då. Nu kan hjärtat påminna mig om det nya liv jag fick och alla de vänner jag har. Och kanske öppningen kan vara en symbol för en väg som finns in till ett nytt hjärta – vem vet.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
👌👌
Klart vi ska minnas, skriva och bearbeta allt. På det sättet kommer vi genom det svåra och kan åter se det fina i livet.
❤
Tack – såg inte först att du hade ritat ett hjärta men nu syns det 🙂
Kram!
Just med hjärtat som ett hål ger ju utrymme för ny kärlek att flöda ❤
Ja, det är så jag vill tänka. Tids nog dyker en ny kärlek upp, då den dagen är mogen.
Kram till dig ❤
En person, som skriver och ”hotar” så, kan inte må bra själv. Usch, vad fult mot dig. Ja, som följt dig länge, har inte hittat ett enda ont ord i det du skrivit.
En dag, när det är moget, hittar du ett nytt ❤
Jag tycker du är en fin person, som vårdar mycket. Det gillar jag, vara rädd om det man har.
Varm lördagskram och gläd dig 😀 i livet här och nu.
Du Geddfish! Dina ord värmer alltid lika mycket, speciellt för att vi lärt känna varann via bloggen och du hittar inga ”dolda budskap” – du känner mig som bloggare mycket väl.
Hjärtevarm kram!
Ja jag tycker åtminstone du gör riktigt rätt! Strunta i vad andra tycker är nog ofta bra att göra! (Bara man nu då inte på riktigt gör illa och fel)
Själv tror jag inte heller jag sku förstöra nåt, utan just villa minnas det fina man haft. Och du har rätt, ett hjärta kan betyda alltmöjligt, nya chanser och det hjärtat bär med sig. 🙂 Önskar dig en skön höst och mycket glädje i livet! ❤
Tack för din kommentar hos mig!
Jag önskar så att människor skulle kunna vara öppna om såväl stort som smått – inte sätta munkavle på varandra.
Kram och glädje till dig med ❤
Om du skulle behöva ösa ut dig allt negativt du känner och har känt så skulle jag förstå att man inte tycker att en blogg är rätta kanalen för det men att försöka komma med underliggande hot förstår jag inte. Varför resa en stor mur mellan det som varit och det som är? Nej, jag tycker du har en bra inställning till det hela 🙂
Kul att du tittade in här och kommenterade. Tycker lika som du. Varför resa murar? I stället för att prata öppet om allt, både sådant som är svårt och sådan som glädjer.
Vi bor ju ändå nästan grannar med varandra 😉 åtmintone grannkommuner. hittade din blogg för en liten tid sedan.
Oj då – det var intressant – nu ska jag titta in hos dig också!
Tack för titten i min blogg ;))
Minnen ska man vårda ömt…
Ha en fin dag och hoppas solen skiner på dej 😉
Kram
Tack för besöket här också!
Visst – minnen ska vårdas.
Solen skiner lite där bakom molnet, tryckande varmt nu, troligen åska på G.
Kram!
Livets flod rinner ju framåt. Men vi är ju människor med känsla och smärta. Man kan inte bara radera ut minnena. Minnesbilder dyker ju upp i huvudet hela tiden ibland utan att man har bjudit in dem, men de är där. Det är livet.
En fin vas som ska vara där för att pryda sin plats. 🙂
Kram!
Så sant – alla minnen utgör livet.
Och livet är både glädje och smärta, värda att tala om öppet båda två.
Kram ❤
Det är precis så. 🙂
😍
Dina minnen kan ingen ta ifrån dig och de går inte att radera heller så hur skulle du kunna sluta prata om en så lång tid i ditt liv? Konstigt att någon tar illa upp av det du skriver.. Det är ju bara dina känslor och hur du känner. Inget privat eller negativt om någon annan.
Fortsätt i samma stil!
Tack för din kommentar. Känns skönt att inse att många förstår mig rätt – jag är inte missförstådd och misstolkad av alla. Det känns helt omöjligt för mig att tiga om de sjutton år jag hade med ex-maken. Fick ju så många goda minnen – också fastän de sista veckorna innan han fattade beslutet att lämna mig var mardrömslika – så alla år därförinnan kan ju inte suddas ut.
Kram!
Instämmer med Geddfish och många andra här. Inte heller jag har någonsin uppfattat att du skulle skrivit något olämpligt om det som varit, tvärtom har jag förstått att du har många fina minnen och det är naturligt att få skriva om det och om sorgen och saknaden i sin egen blogg. Mitt äktenskap och skilsmässa var en mardröm och det vill jag inte blogga om utan försöker bearbeta det på andra sätt. Dock, det som gjorde allt ännu svårare var vissa personers oförklarliga reaktioner och elakheter mot mig efteråt. Fortfarande efter många år, sitter deras ord som taggar i mitt hjärta. Varma kramar till dig ❤
Så tråkigt att läsa att din skilsmässa var jobbig 😦 Min var det ju också, och ävenså en mardröm eftersom jag aldrig hade kunnat tro att min make skulle göra som han gjorde – men jag har försökt skriva sansat om allt på bloggen.
Hoppas innerligt att du haft andra kanaler för sin sorg – för det är en enorm sorg, vare sig man är den som tagit steget till skilsmässa eller inte, så tror jag att man har mycket att bearbeta.
Det där med oförklarliga reaktioner och elakheter känner jag också igen – vi sitter på sätt och vis i samma båt.
Att inse att man inte är ensam hjälper.
Kram till dig ❤
❤
Tack för ditt besök ❤
Att ha levt ett långt liv tillsammans innebär ju att det finns både goda och dåliga minnen. Det kan man ju bara inte radera bara för att man går skilda vägar. Fortsätt minns och skriv exakt vad du själv vill i din egen blogg.
Kram
Blir åter varm om hjärtat av allt stöd. Mina vänner på bloggen, och förstås också de vänner jag här hemma, har hjälpt mig mycket. Att skriva helar.
Kram!
Tack för att du besökt min blogg!
Att kunna minnas det fina i livet är en gåva…
Att kunna minnas det fina i något som inte blivit som man önskat… och som slutat i sorg och besvikelse är en Stor gåva…
När något försvinner skapas plats för något nytt… och hålet i vasens hjärta är en bra symbol för att det finns utrymme för nytt…
Allt gott till dig! ❤
Tack för din uppmuntran och de kloka orden.
Jag försöker vara en god människa, och med hjälp av terapi samt med stöd av vänner här på bloggen och IRL bearbetar jag det som hände. Jag får nya insikter.
Hade jag sopat allt under mattan hade jag någon gång i framtiden blivit sjuk, och ända tvingats konfrontera allt det svåra.
❤
Keep on blogging! Skönt att du har kommit igenom det mesta av sorgen över skilsmässan och kan gå vidare i livet.
Jämfört med fjolårets sommar har den här varit härlig! Förra året, efter maj månad, hade jag fler ledsna dagar än glada, men nu har det lyckligtvis vänt!
Va fint skrivet!
Tack – jag försöker skriva direkt ur hjärtat.
Du skriver jätte bra Carita, man förstår verkligen vad det är du går igenom. Och vad du HAR gått igenom.
Tack – jag försöker låta allt flöda uppriktigt från hjärtat, utan att såra någon av alla som faktiskt berörs.
Kram!
Du gör ett bra jobb!
Fortsätt på det sätt du hittills gjort det- det har inte varit något fel med det!
Vissa dagar är livet tyngre, men det vet vi ju – bara att ta sig genom dom dagarna, sedan lyser solen igen.
Kram och tack för allt stöd!
Alltid här för dig, det vet du!
Kram och tack 💓
🙂