Kompositören Jean Sibelius, som det finns mycket info om på nätet, tillbringade somrar i Lovisa och bodde då i det här huset.
Nu finns bland annat musikinstitutet här.
Visit Lovisa har ganska bra info om ”Sibbe” som vi kallar honom.
Troligen har jag visat bild på huset tidigare, men jag tycker det är ett av många vackra, gamla trähus vi har kvar i stan. Alldeles intill kyrkan.
Nu ska jag försöka ta resten av kvällen ledigt. Fick nästan allt redaktionellt klart, förutom en artikel som jag skriver i morgon. Och det dyker hela tiden upp mer som ska med i tidningen 🙂
Läste i går kväll en del gamla inlägg här på bloggen…
Fy, så ledsen jag var då skilsmässan var färsk 2014 och ännu en bit in på 2015.
Så bra att jag skrev ner allt, och ännu fler detaljer finns förstås i mina dagböcker. För människan har en förmåga att glömma och gudskelov även att komma över saker.
Tror att just det att jag skrev av mig och talade öppet om allt hjälpte mig överleva. Den metoden kanske inte passar alla, men jag ville inte sopa något under mattan, tiga ihjäl saker eller låtsas som om det svåra inte fanns.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Ja, det finns verkligen många vackra trähus i ditt Lovisa. Dessutom är de flesta otroligt väl bevarade och underhållna. Glädjande att se. Minns inte att du har visat Sibeliushuset förut, men oavsett så tål det att upprepas.
Här finns lyckligtvis nuförtiden en kultur som går ut på att bevara och underhålla gamla hus 🙂
Det oaktat förfaller nog en del byggnader också, men vi har gått mot ett bättre håll!
Jean Sibelius känner jag väl till och kommer jag till Lovisa så vore dte roligt att passsera här och även se andra vackra trädhus.
Visst är det bra att skriva av sig för skriva är ju ett sätt att tänka och att sätta ord på tankarna tar en oftast vidare. En skilsmässa är aldrig enkel och mycket sorg finns ju med. Att man sen inte skriver alla tankar offentligt utan har en dagbok är nog också en fördel.
Att skriva och tala öppet tror jag kan hjälpa många. Men visst är vi olika. Viktigt är att få och kunna sörja.
Ja, viktigt att leva ut sin sorg och låta den ta den tid som den behöver.
Och jag känner att jag kunnat hjälpa andra genom min öppenhet, sådan respons har jag fått.
Ofta tror vi människor ju att vi är ensamma om olika problem, vi skäms osv.
När vi sedan delar med oss märker vi att vi inte alls är ensamma.
Välkommen till Lovisa nån gång!
aha, jag tror jag besökt det gamla ”torpet”
Det är skojigt att höra!
Jag känner mig som dig, skriver om det liv jag lever, öppet, naket utan kringelkrokar. Men självklart finns det oändligt mycket mer omkring mig som jag inte tar upp, nära och kära och en del jag bara inte skriver om trots allt. Ser ju också så tydligt att vissa saker läser andra gärna om men kommentarerna är få, ska nog vara så lättsmält som möjligt. Eller så tror en del kanske att man inget ska kommentera när det är känsligt eller politiskt. Fast å andra sidan är det inte mycket att prata om politiskt, det blir bara gnatigt, var och en med sin åsikt. 🙂
Jag känner också att jag måste ta hänsyn till nära och kära och vänner och bekanta på bloggen.
Samtidigt som jag vill vara fullständigt öppen om mig själv.
En svår balansgång ibland.
Jag har ju valt att inte gå ut med mitt namn för att ha lite mer frihet i mitt skrivande, tuff du är som står för vem du är. Jag tänkte att mina nära skulle vara lite mer skyddade om jag inte berättar vem jag är, men det är säkert plättlätt att leta upp mig för den som absolut vill. Ja, det är en svår balansgång, men väldigt terapeutiskt och helande att skriva av sig. Mitt andningshål i livet och maken fixar böcker av alla mina inlägg, så roligt att läsa vad jag tänkte för många år sedan och allt jag har glömt och blir påmind om, ser även att jag utvecklar mitt skrivande och tänkande. 🙂
Ja, vi har alla våra skäl att göra våra val och jag respekterar absolut ditt sätt att agera.
Jag kanske upplevs som tuff men jag är väldigt känslig fastän det kanske inte syns utåt alla gånger.
Genom att visa sårbarhet försöker jag visa styrka.
Det här med att vi alla bara är människor, med våra brister och känslor men också med våra styrkor.
Fortsätt skriva, du fina Livsglimtar!
❤ Du har så rätt i det där med känsligheten, för mig är det viktigt att sätta ord på känslor och tankar. Fortsätt att skriva måste vi göra. Kram
Ja, och vi ska fortsätta vara oss själva ❤ Kram!
Så vackra fönster huset har. Är förtjust i gamla snidade fönster och annorlunda dörrar.
Att vara öppen och berätta när man mår dåligt tycker jag känns bra. Har klarat många tråkiga saker genom detta. Men när chefen utsatte mej för en sexuell kränkning blev det kaos. Vem vågade jag prata med?
Anmälde det till en annan chef och då kom det ytterligare en från Stockholm som ville träffa mej. Trodde att det skull hända något. Första frågan jag fick var är du prydd? Lite diskussioner sen undrade dom vad jag tyckte skulle göras. Suck
Jag fick en dålig ursäkt sen var det tyst.
Efter ett år ca fick chefen gå hem och en ny började. Han satte igång operatin utfrysning som slutade med en uppsägning som jag tyckte var bra. Fick 1års lön och sedan tog jag pension. Det bästa jag gjort men en tråkig avslutning på arbetslivet.
Ha en skön kväll.
Så starkt av dig att dela med dig av den här berättelsen ❤
Bra att det inte var DU som tvingades gå första gången, men tragiskt att den nya inte heller var bra…
Det är svårt att prata om sexuella trakasserier, om mobbning, om förtal och utfrysning och allt annat… för det finns ju alltid minst två parter.
Ord kan stå mot ord osv.
Men inga känslor är nånsin fel.
Kram!
Kul att Sibelius har en koppling till er fina stad! Du har nog valt en bra strategi att ta fram känslorna du har. För eller senare måste man nog hantera det och då är det lika bra att släppa fram det tidigt
Tack Gunnardeckare! Jag läste en så bra beskrivning i en bok om vad som händer om man trycker undan allt.
Dels är det ju som om man försöker sätta locket på en kastrull som kokar, det kommer över nåt tag – dels kan sorg och annat obearbetat bete sig som vatten, det söker sig alltid nya vägar fram, hur du än försöker bygga fördämningar och stoppa vattnets framfart.