Retro och årets första på Salttis

Igår blev det årets första skumpa på Café Saltbodan tillsammans med två väninnor. Då jag nyligen hade haft födelsedag blev jag bjuden på det här. Fick också en fin liten Mumin-tvål som en av vännerna hade tillverkat själv ❤

Temat hos Åke som leder ”Hoppa på tåget” är idag RETRO. En liten del av detta tema syns på bilden med skumpan. Gamla tidningsurklipp som jag gav till en av vännerna eftersom artiklarna handlade om henne.

Jag röjer ju rejält här hemma nu och måste banta ner mitt textarkiv. Många minnen väcks till liv när jag bläddrar bland urklippen. Jag rensade mycket redan då jag flyttade 2014 men nu inser jag att jag sällan kollar de här klippen. Vissa vill jag ändå ha kvar. Unika intervjuer jag gjort genom åren, upplevelsetexter som benjihoppet, forsränningen, tandemfallskärmshoppet… för att inte tala om alla innebandyminnen!

Så mitt RETRO-bidrag är lite udda men friheten är ju stor i denna utmaning.

Tänk att jag till och med hade börjat skriva en lista, något slag av katalogisering, över artiklarna jag skrev 1987–1989 🙂

14 reaktioner på ”Retro och årets första på Salttis

  1. Vi har nog alltid något i våra arkiv som vi har svårt att göra oss av med. Dina klipp förstår jag mer än väl att det är svårt att göra sig av med.

    Min mamma vara en kastare och jag har nog ärvt det lite av henne, så jag saknar en hel del som jag önskar att jag sparat.

    Ha en fin helg!

    Kram, Ingrid

    1. Jag vet den där känslan. Varför kastade jag? Borde ha sparat.
      Men då jag inte har några bra känns det ännu mer som att vem ska sedan röja när jag går bort? Jag kan inte lämna det städansvaret till vänner och bekanta.
      Och inget materiellt får vi med oss i graven.
      Men skönt att prata om det här med andra.
      Kram och solig helg!

  2. Så det bor en hamster i Dig oxå, även jag är bra på att samla på mig och även när jag försöker rensa blir det mycket kvar.

    Gillar Din kreativitet så bra Du fick till ordet retro.

    1. Hahaa, ja – det kanske bor en LITEN hamster i mig men mest gäller det detta textarkiv. Nästan allt annat har jag lätt att göra mig av med.
      Bortsett kanske från krukor? Men jag har blivit bättre även där 🙂

  3. Visst är det väl bra med tågresorna…..inga krav/måsten helt fria tyglar å vilken salig blandning det brukar vara på bidragen…toppen!

  4. Vad gäller ditt samlande av artiklar så hade du och min man hat en gemensam hobby – hahaha. Det roliga är att även om man behåller gamla artiklar/tidningar så tittar man ändå aldrig i dom. Har jag märkt. Tur med en bubbelpremiär på Salttis:-)

    1. Du har rätt. Man tittar sällan på urklippen. Men sedan blir det en nostalgitripp.
      Och jag tror att jag senast på vintern ska sortera lite igen, så att OM någon vill ta över nåt av allt så har de lättare att överblicka helheten.

  5. Wow så kul att bli bjuden på födelsedags-champagne! Gör dig inte av med alla artiklar, de blir kuriosa och hamnar på museum så småningom. I bästa fall! Så tänker jag som sparar en hel del gammalt, sånt som inte tar för mycket plats. Jag har varit en klippa-klistra-skriva-människa genom livet, antingen det har handlat om sport, om mat eller dagböcker. Hoppas att kommande generationer kan oja och voja sig över hur livet var förr, hihi

    Kram

    1. Nä, det tar inte mycket plats nu då jag bantat ner arkivet med ytterligare en tredjedel. Mest handlar det om Östra Nylands historia, och sedan en del innebandy och så sparar jag allt sånt där som är stora minnen för mig själv. Då jag träffade Niklas Strömstedt, intervjuade Tomas Ledin och Roger Pontare osv. Bara för att nämna LITE kultur.

  6. Vilka idoler du har träffat, när jag var yngre var jag lite småkär i Ledin. Strömstedt verkar vara en riktig myspropp. Pontare har jag ingen åsikt om riktigt, mer än att han är en bra sångare och en speciell person. De personliga minnena står högst upp när man tittar tillbaka. Söndagskram

  7. Förstår ditt problem med att kasta just dina texter om så mycket. Jag har alltid varit en skrivande människa och försökte en gång att rensa men oj, vad svårt det var. Efter ett tag gav jag upp och lovade mig själv att försöka senare igen. Suck… säger jag bara. 😊

    1. Hahaa – ja, har nog suckat också. Det är minnen, viktiga och djupa fina minnen.
      Men sedan tänker jag, vem behöver dem jag är borta? Och då det kan gå år att jag inte tittar på dem själv 🙂
      Kram och tack för dina tankar kring detta!

Lämna ett svar till Ingrid Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.