I dag var jag och gjorde ett reportage på en gård. Det kommer ut i Kuriren i september.
Koskräck lider jag inte av men förstod att det finns personer som gör det. Likaväl som någon kan ha hundskräck eller ormskräck osv.
Respekt för de stora djuren har jag däremot. Och tacksam är jag för att vi fortfarande har bönder som orkar hålla på med produktion som ger oss kött och mejeriprodukter. Det är ju verkligen ett slitgöra, men många har i dag flera andra ben att stå på för att få verksamheten att gå runt. Arbetet med djuren och för naturens mångfald, till exempel med vårdbiotoper, är en också livsstil ❤
Nu är jag mycket trött av jobben jag haft och utevistelse, så jag kollar och godkänner era kommentarer imorgon.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Det måste vara roligt att vara frilansande journalist och kunna skriva om allt mellan himmel och jord.
Hundrädd är jag , men inte rädd för kor. MEN jag skulle inte ha ställt mig så nära, mest på grund av lukten;-)
Vårdbiotoper visste jag inte vad det var. Tack Google, nu har jag lärt mig ytterligare ett nytt uttryck.
Jag visste inte heller vad vårdbiotop var innan gårdens ägare berättade.
Ja, jobbet har lärt mig massor!
Och korna luktade faktiskt inte illa – jag tror de luktar mer i ladugården?
Vilken vacker kossa! Vi hade bara vanliga SRB. Jag ville ha en jerseyko för jag tycker att de är så söta, men jag fick aldrig någon.
Ha en fin kväll!
Kram, Ingrid
Så roligt att ni hade djur på gården och att du gillar kor.
Kram!
Jag har mjölkat kor varje dag i 45 år.
Så kul att höra!
Jag har aldrig mjölkat en ko, men nog sett andra göra det både manuellt och med maskin 🙂
Undras just vad damen på bilden tänker…. 😉
Ja, det hade man kunnat ge en liten hacka för 🙂
Mycket att fundera med djur.
Stort ansvar minsann, men bonden behövs ❤
Kossor är ju gulliga, gillar deras sinnelag.. lugna, långsamma, förnöjsamma, står ute å idisslar i ur å skur, lite kissa, lite bajsa, ligga ner en stund…. skönt liv!
Gillar också det långsamma och lugna i dem. Klart att det kan finnas störda individer även där, såsom det finns bland oss mänskor.
Men mestadels tror jag kossorna är lugna och tillfreds ute på sina beten. Om inte varg eller björn skrämmer upp dem.
Lärde mig ju handskas med kor och tjurar när jag var i 10 årsåldern, kommer de springande så är det oftast för att de tror de ska få mat, första gången det hände hoppade jag över taggtråden ut ur hagen varvid bonden gapskrattade, stadsbor tänkte han nog. 😉
Men respekt för dem ska man ha, annars är man nog dum.
Ha det gott nu.
Det var en rolig liten historia, tack för att du delade med dig av den 🙂
Respekt är en sak, rädsla en annan. Men jo, de trodde nog du skulle hämta nåt gott till dem att äta 😀
Jag föddes nästan bland kossorna (berättade min mamma). Var dagligen med min pappa som mjölkade dem. Där fanns en gammal ko som inte gav mjölk längre. På hennes rygg har jag sovit ibland i väntan på min pappa. Hon rörde sig inte en millimeter när jag låg på hennes rygg.
Den på bilden skulle jag gärna vilja klappa 😃
Det var en rolig berättelse. Tänk om du haft ett foto på det där 🙂