Tänka sig – sista söndagen i mars. Tiden flyger verkligen och snart skriver vi APRIL!
Det är bloggvännen BP som håller i trådarna för utmaningen Skyltsöndag, och vi är många som är med.
Blir lite fler bilder i samband med detta inlägg.
Lovisa arrangerar Finlands bostadsmässa 2023 och då är det havsnära tomter vid Drottningstranden som gäller. Den här skylten finns där, vid stranden där inga hus ännu kommit upp. Tomtförsäljningen pågår, infrastruktur byggs ut. Jag tror det här kommer att ge ett lyft för Lovisa, men det finns som vanligt många som gnäller och säger att mässan kostar för mycket.
Här förbereder man området där husen ska byggas. Utsikten mot Lovisaviken blir fin. Utsikten mot väst är den där kyrkan syns på avstånd. Jag tror att vassen ska muddras bort.
I går åt vi på vår tre-vänners-månadsträff Croque Monsieur från Bistro Kronan som take away-rätt. En macka med skinka, ost och ägg, otroligt mättande.I dag hämtade jag Delikatessbox från Café Favorit. Allt för att stödja våra lokala företagare nu när det är tuffa tider och restriktioner under coronapandemin.
Den här boxens innehåll ger mig glädje tre dagar. Här finns två salta alternativ och fyra söta. Nere till vänster rabarber-kokostosca-kaka och bredvid den två cookies. I mitten chokladcupcake med minimacaron och en passionbit med bär (blåbären hade rullat av kakan, vilket jag såg först efter att jag tagit fotot 🙂 ). De salta rätterna högst uppe är Medelhavets bladdegstriangel och kallrökt ren på skärgårdslimpa. Bitarna kanske ser stora ut på bilden men de är lagom små.
HÄR borde det förresten gå att läsa Nya Östis senaste nummer, som kom ut den 25 mars. Vårt storspridningsnummer som vi har jobbat hårt för och som vi hoppas ger oss en del nya prenumeranter också 🙂
Nu är det då bevisat. Kalle Anka bor i Lovisa. Hans bil har susat runt på våra gator några dagar nu. Jag såg den första gången i går, och i dag var Kalle Anka och handlade i Tokmanni.
Vi har en underbar stad ❤ Fint väder i dag också. Sol och blå himmel, plus sju grader – jag har tagit flera foton och jag känner mig tacksam och glad en dag som denna.
Veckans utmaning hos Elisamatilda handlar om sovvanor eller -ovanor 🙂
Vad är det sista du gör innan ögonen stängs för natten? – Lägger huvet på dynan, gör det bekvämt för mig. Har vattenglas på nattduksbordet. Ser till att telefonen har funktionen ”stör ej” påslagen och ställer in väckarklockan på en annan, gammal mobiltelefon. Då som väckarklocka behövs.
Vad handlade din senaste dröm om? – Jag drömmer mycket, och ofta helt tokiga saker. Allt kan jag inte berätta för andra 😀 Nu minns jag inte längre vad jag drömde förra natten, men däremot vad jag drömde de två tidigare nätterna. Och det är sånt jag inte kan skriva ut här.
Hur många timmar sömn per natt brukar du få? – I snitt sju eller åtta timmar. Men ibland sover jag tio, elva timmar och det är otroligt skönt att kunna göra det.
Är du en morgonlärka eller nattuggla? – Mycket oftare en nattuggla. Har flera somrar planerat att jag ska stiga upp fyra eller fem på morgonen och ge mig ut på en fototour, men, men… 🙂 Kanske i år?!
När sover du som bäst? – Då som jag har gjort merparten av de jobb jag förväntas göra. Så att inget gnager i bakhuvet. Och då som annat i livet är i balans. Då inga konflikter och elakheter spökar i bakgrunden.
Dagen började hektiskt. Blev ingen rast, ingen ro. Mina två telefoner ringde stup i kvarten. Klockan 13 stängde jag av den ena eftersom jag då hade ett möte på distans via Teams.
Vid 16.30-tiden insåg jag att jobbet tar aldrig slut. Lämnar jag inte datorn, mejlen, Messenger och alla andra kanaler så slukar de mig totalt. Jag tog mina stavar och gick ut.
Mitt knä har känts bra de tre senaste dagarna och jag njuter av att åter kunna promenera i normal takt.
Man ser knappast här att det är en pöl i gräset och att det droppar från taket.
Men ljudet av dripp och dropp kombinerat med fåglars kvitter och värmen av solens strålar ger löften om en ny vår.
Ett annat tydligt vårtecken i Lovisa är glasskiosken invid torget. När jag publicerade bilden i Nya Östis Facebook-grupp fick en flera hundra reaktioner. Majoriteten av dem är positiva.
Kiosken är kanske inte den estetiskt sett mest vackra. Men i dag ska allt fungera så att alla hygieniska krav uppfylls. Och hur gör man det med en mobil kiosk? Den kan ju inte se ut som om den var byggd på 1800-talet?
Endera dagen sätter jag igång med ytterligare ett pussel med Jan van Haasteren-motiv 🙂
Få se hur länge jag pusslar den här våren. Om det fortsätter vara kallt och blåsigt kan jag hålla på in i maj månad.
I dag har jag trillat köttbullar, det var ett tag sedan men goda blev dom med grädde, skorpmjöl, ägg, stekt lök och kryddor.
Vi har också jobbat hårt för att få en 44 sidor tjock tidning klar i dag. Den når ickeprenumeranter på lördag eller söndag som gratis storspridning. Sådana här satsningar gör vi i marknadsföringssyfte två gånger om året.
Jag har ett van Haasteren-pussel till salu för fem euro, och flera lådor som jag ger bort gratis om någon är intresserad. Lådorna bör ändå hämtas hemma från mig i Lovisa. Vill ingen ha dem skänker jag dem till något av loppmarknaderna i stan.
Jag har lite saknat den utmaningen. Det var Photo by Susan som inspirerade oss andra att delta, men nu har hon inte skrivit något sedan sommaren 2020, och jag vet inte om hon bara slutat blogga eller om något annat hänt henne.
Som sagt – jag gillade den utmaningen, och hur det än är med Susan tror jag hon tycker det är både kul och okay om vi andra fortsätter med bilder i serien. Samma som Flowers on Fridays.
Hörde på tv i dag att Åland har haft +14 grader. Inte en fin egenskap att vara avundsjuk, men LITE avis blev jag allt, för vi har fortfarande ganska mycket snö kvar. Hade väl som mest +5 i dag men blåsten gör att det ibland känns som minusgrader.
I dag är jag ändå glad för varje dag som jag vaknar frisk och så länge som nära och kära klarar sig utan covid-19.
Förlängda restriktioner är att vänta. Tycker nu redan mycket synd om företagarna speciellt inom restaurangbranschen. Man ska inte behöva hänga på varandra på barer i fyllan och villan, skrika och sjunga… Men i en liten stad, där smittspridningen är under kontroll, borde man få gå ut och äta. Med vett och etikett i bagaget, så att våra små företag överlever.
Man kunde hålla restaurangerna i de större städerna (läs Helsingfors och Åbo) stängda, för där är smittspridningen stor nu.
Ett par dagar mycket jobb kvar för att få ut våra 44 sidor i storspridningen av Nya Östis. I dag fick jag också Teams installerat och klart för användning så att vi kan börja hålla regelbundna redaktionsmöten på distans. Vi har absolut känt till möjligheten tidigare, vi är inte bakom flötet 😀 Men vi har klarat oss med telefonsamtal och mejl och Messenger.
Nu känns det ändå som att coronapandemin inte får något fort slut och inte restriktionerna om möten/träffar heller, så nu ska vi börja ha digitala träffar 🙂
Jag är ännu inte riktigt du med nya WordPress. Det är tråkigt – det förtar min lust att blogga. Men jag har inte tänkt ge upp ändå, inte låta WP:s ändringar slå ner mig.
Längtar otroligt mycket efter lite vårvärme nu. Vi har ännu snö kvar, några minusgrader, mycket kall vind, is på sina ställen på gator och trottoarer. Men löften finns om att få +2 – +8 grader inom kort.
Måndagarna går snabbt. Börjar jobba senast runt halv tio. Vi har så kallat storspridningsnummer på torsdag. Tidningen delas ut till över 10 000 hushåll och har extra många annonser och sidor med artiklar. Det kräver långsiktsplanering och mycket samarbete och koordinering.
Bilden är från Freestyles månadskalender. Fotot är tagit av konstnären Outi Välitalo och jag fick tillstånd att publicera kalenderbilderna då jag berättar vem som är fotograf och dessutom länkar till tidningen 🙂
Jag har haft svårt med många av Mrs Susannes utmaningar i år. Men jag tänker också att jag inte vill ge upp.
Vissa av mina bidrag upplever jag själv som ganska dåliga, men jag gör mitt bästa, för jag vill vara med!
Dokumentärer BERÖR mig inte sällan till tårar rentav. Jag minns inte längre vad programmet jag visar på bilden handlade om men tror att det är en mor och hennes söner. De grävde i sitt förflutna, försökte spåra nån släkting.
En annan sak som BERÖR mig är då himlen utanför mitt fönster bjuder på så fina skådespel. Att vidröra en spetsgardin, den BERÖRINGEN, känns också fin.
Ja, mitt bidrag blev åter en halvmesyr, men jag kanske inte ska vara så sträng mot mig själv. Huvudsaken är att jag är med i utmaningen!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 