Lektion i finska blir det också. Paja = verkstad, smedja. Kahvila = cafeteria. Avoinna joka päivä = Öppen alla dagar. A-oikeudet = A-rättigheter – det vill säga rätt till utskänkning av sprit, inte bara cider, vin och öl, vilka man kan ha B-rättigheter för i Finland.
Flera skyltar hittas via BP:s blogg, här finns adressen till den!
En gammal bild från Strömfors bruk, av det som i dag heter Bed and Bistro. Det vackra staketet finns inte längre kvar.
Diskussionerna går nu heta angående försäljning / inte försäljning av vissa gamla byggnader här. Jag hoppas att man ganska fort kan få ett beslut så att byggnaderna tas om hand på bästa möjliga sätt.
I dag har jag haft en väninna på besök. Vi träffas en gång i månaden. Varannan månad hos henne och varannan hos mig. Nu har vi bestämt oss för att vi inte längre har gåvor med oss då vi går på besök. Istället diskuterar vi vad vi kan bidra med tillsammans för att ha ett knytkalas. Vi har också sagt att ingen av oss ska känna sig pressad att servera nåt fint eller att vrålstäda innan vi träffas. Vi sitter ju ”bara vid ett och samma bord och umgås”, äter gott, dricker gott, pratar, skrattar och gråter.
Att träffas ska vara prestigelöst.
Så i dag blev det dags för lite slingor igen. Och nu känner jag mig åter bekväm, känner igen mig själv med andra ord.
Belysningen i taket spelar förstås sin roll i bilderna, men de här ligger ändå nära sanningen. Jag gillar då nyanserna är ljusa i pannluggen och uppe på huvet, men så där överlag har jag väldigt många olika nyanser i håret.
Min riktiga färg är mycket mörk, men nu med åldern har den börjat skifta mot grått. Dock ändå inte till den grad att det skulle gå att låta växa ut som vackert vitt eller jämngrått. Min hårbottens färg är fortfarande nästan svart 😀
Jag lät Luana fixa mitt hår. Hon har också nu en butik på nätet, tillsvidare såvitt jag vet bara på finska.
De här cyklarna fick jag syn på då vi besökte Strömfors bruk under ett arbetsuppdrag i går.
Nu har jag trixat med nya WP ganska länge. Intressant! Men tidskrävande.
Har varit hos frissan och visar bilder lite senare ikväll.
Det var mycket lugnt på bruksområdet i Strömfors i dag. Solen sken från en klarblå himmel men vinden var isande kall.
På sommaren brukar här sjuda av liv. Också sommaren 2020 var det livligt då många valde att fira semestern hemma i Finland. Strömfors bruksmiljö är unik och nu vill Lovisa stad sälja en del av byggnaderna här. De kostar att underhålla dem och stadens förhoppning är att någon som har kunskap och intresse såväl för renovering som för turism kunde ta över en större helhet. Alla byggnader är inte till salu.
Fullmäktige beslöt att försäljningsärendet måste beredas på nytt för att det fanns så många oklarheter kring det. Företagarna på området har känt sig oroade. Vem köper och vad händer sedan?
Följetongen fortsätter men en förhoppning är att ändå så fort som möjligt få nya ägare till de byggnader som är till salu.
Det här valet att presentera bilder kallas Murverk i WordPress. Helt ok tycker jag. Funkar då man kollar på stationär dator, ska något tag kolla hur det ser ut via smarttelefon. Har ännu inte lyckats klura ut hur man får in bildtexter här.
”Höstvisan” är en vacker sång. Men där sjunger man ”dagarna mörknar minut för minut”.
Jag vill vara positiv och säga motsatsen, för nu är det ju den som gäller.
Som ni ser testar jag nu en del nya saker med WordPress. Rundade hörn på bilderna. Helt ok. Inte min smak direkt men jag ska se hur man får flera bilder bredvid varandra, som nåt slags mosaik.
På balkongen har solen kommit så här långt. Men den värmer inte direkt ännu. Vi hade -2 grader i dag och kall blåst, så enligt telefonens väderapplikation kändes det som -8 och så sant som noterat var det 🙂
Nu ska den nya WordPress-layouten testas. Ingen aning om hur det kommer att se ut i slutändan då jag är klar med detta inlägg, men skam den som ger sig när nymodigheter kastas i fejset på en utan att man bett om sånt. Kanske dom tror att gumman slutar blogga bara dom moderniserar tillräckligt mycket. Tji ska dom få!
Vardagslyckan bestod av en kort promenad med stavar, 300 meter i en riktning och knäet höll! Nu ska jag gå oftare med mina stav-vänner.
Här köpte jag veckans lövbiff med bearnaisesås och pommes frites. Fick också sallad, bröd och en chokladbit.
Portionen ser kanske inte så läcker ut efter att ha skumpat i en take away-låda i min ryggsäck då jag gick hem. Men det är smaken som räknas och det att jag gärna understöder våra lokala restauranger i dessa tuffa tider.
Det grämer förstås en betalande kund att inte få veta nånting då ett bloggverktyg ändrar utseende. Jag har hittills kunnat använda den klassiska redigeraren och gillat den – men vips var den borta!
Jag antar att den här nya också är helt okay bara jag kommer underfund med alla finesser.
Det oaktat tycker jag att det är fräckt att man inte meddelar användarna nånting… speciellt då jag INTE har en gratisversion utan betalar en ganska ansenlig summa i året…
Kanske jag lovprisar nya WordPress ännu någon dag… få se!
Då jag besökte restaurang Kapellet lördagen den 6 mars innan den stängde ner för tre veckor tog jag den här bilden.
Sedan dess har också detta hänt, det vill säga Airi Kallio och hennes familj har åtagit sig ytterligare ett stort renoveringsprojekt. Hon räddade Kapellet i Lovisa, tar sig an en gård i Sibbo och som sagt nu även gamla Kajsaniemi restaurangen i Helsingfors! Underbart att någon orkar och kan!
I dag har jag fått mina gångstavar, vilka jag glömde bort då jag flyttade för tre år sedan. De hamnade av någon anledning hos min syster. Eftersom mitt knä nu är opålitligt är gångstavarna kanske min räddning för att jag ska komma ut. Sedan då kylan ger med sig och isen och snön försvinner vågar jag cykla igen.
Rörelsehindrad och beroende av andras hjälp. Inte roligt. Men jag är inte den enda drabbade i världen.
Visst blir det en glad måndag då man får så här många kort genom brevinkastet. Även fastän Mumin ser arg ut 😀
Nu ska jag skärpa mig och skicka kort till vänner den här våren och även få iväg några postcrossingkort. Systemet där bygger ju på att då man sänder pc-kort själv får man också kort tillbaka. Det är inte som gamla tidernas kedjebrev – det här funkar faktiskt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 