Övrigt

Fem en fredag – John Blund

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Veckans utmaning hos Elisamatilda handlar om sovvanor eller -ovanor 🙂

Vad är det sista du gör innan ögonen stängs för natten?
– Lägger huvet på dynan, gör det bekvämt för mig. Har vattenglas på nattduksbordet. Ser till att telefonen har funktionen ”stör ej” påslagen och ställer in väckarklockan på en annan, gammal mobiltelefon. Då som väckarklocka behövs.

Vad handlade din senaste dröm om?
– Jag drömmer mycket, och ofta helt tokiga saker. Allt kan jag inte berätta för andra 😀
Nu minns jag inte längre vad jag drömde förra natten, men däremot vad jag drömde de två tidigare nätterna. Och det är sånt jag inte kan skriva ut här.

Hur många timmar sömn per natt brukar du få?
– I snitt sju eller åtta timmar. Men ibland sover jag tio, elva timmar och det är otroligt skönt att kunna göra det.

Är du en morgonlärka eller nattuggla?
– Mycket oftare en nattuggla. Har flera somrar planerat att jag ska stiga upp fyra eller fem på morgonen och ge mig ut på en fototour, men, men… 🙂 Kanske i år?!

När sover du som bäst?
– Då som jag har gjort merparten av de jobb jag förväntas göra. Så att inget gnager i bakhuvet. Och då som annat i livet är i balans. Då inga konflikter och elakheter spökar i bakgrunden.

Tydliga vårtecken i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Dagen började hektiskt. Blev ingen rast, ingen ro. Mina två telefoner ringde stup i kvarten. Klockan 13 stängde jag av den ena eftersom jag då hade ett möte på distans via Teams.

Vid 16.30-tiden insåg jag att jobbet tar aldrig slut. Lämnar jag inte datorn, mejlen, Messenger och alla andra kanaler så slukar de mig totalt. Jag tog mina stavar och gick ut.

Mitt knä har känts bra de tre senaste dagarna och jag njuter av att åter kunna promenera i normal takt.

Man ser knappast här att det är en pöl i gräset och att det droppar från taket.

Men ljudet av dripp och dropp kombinerat med fåglars kvitter och värmen av solens strålar ger löften om en ny vår.

Ett annat tydligt vårtecken i Lovisa är glasskiosken invid torget. När jag publicerade bilden i Nya Östis Facebook-grupp fick en flera hundra reaktioner. Majoriteten av dem är positiva.

Kiosken är kanske inte den estetiskt sett mest vackra. Men i dag ska allt fungera så att alla hygieniska krav uppfylls. Och hur gör man det med en mobil kiosk? Den kan ju inte se ut som om den var byggd på 1800-talet?

Nytt pussel på gång!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Endera dagen sätter jag igång med ytterligare ett pussel med Jan van Haasteren-motiv 🙂

Få se hur länge jag pusslar den här våren. Om det fortsätter vara kallt och blåsigt kan jag hålla på in i maj månad.

I dag har jag trillat köttbullar, det var ett tag sedan men goda blev dom med grädde, skorpmjöl, ägg, stekt lök och kryddor.

Vi har också jobbat hårt för att få en 44 sidor tjock tidning klar i dag. Den når ickeprenumeranter på lördag eller söndag som gratis storspridning. Sådana här satsningar gör vi i marknadsföringssyfte två gånger om året.

Jag har ett van Haasteren-pussel till salu för fem euro, och flera lådor som jag ger bort gratis om någon är intresserad. Lådorna bör ändå hämtas hemma från mig i Lovisa. Vill ingen ha dem skänker jag dem till något av loppmarknaderna i stan.

Trees on Tuesdays

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Jag har lite saknat den utmaningen. Det var Photo by Susan som inspirerade oss andra att delta, men nu har hon inte skrivit något sedan sommaren 2020, och jag vet inte om hon bara slutat blogga eller om något annat hänt henne.

Som sagt – jag gillade den utmaningen, och hur det än är med Susan tror jag hon tycker det är både kul och okay om vi andra fortsätter med bilder i serien. Samma som Flowers on Fridays.

Hörde på tv i dag att Åland har haft +14 grader. Inte en fin egenskap att vara avundsjuk, men LITE avis blev jag allt, för vi har fortfarande ganska mycket snö kvar. Hade väl som mest +5 i dag men blåsten gör att det ibland känns som minusgrader.

I dag är jag ändå glad för varje dag som jag vaknar frisk och så länge som nära och kära klarar sig utan covid-19.

Förlängda restriktioner är att vänta. Tycker nu redan mycket synd om företagarna speciellt inom restaurangbranschen. Man ska inte behöva hänga på varandra på barer i fyllan och villan, skrika och sjunga… Men i en liten stad, där smittspridningen är under kontroll, borde man få gå ut och äta. Med vett och etikett i bagaget, så att våra små företag överlever.

Man kunde hålla restaurangerna i de större städerna (läs Helsingfors och Åbo) stängda, för där är smittspridningen stor nu.

Ett par dagar mycket jobb kvar för att få ut våra 44 sidor i storspridningen av Nya Östis.
I dag fick jag också Teams installerat och klart för användning så att vi kan börja hålla regelbundna redaktionsmöten på distans. Vi har absolut känt till möjligheten tidigare, vi är inte bakom flötet 😀 Men vi har klarat oss med telefonsamtal och mejl och Messenger.

Nu känns det ändå som att coronapandemin inte får något fort slut och inte restriktionerna om möten/träffar heller, så nu ska vi börja ha digitala träffar 🙂

Jag är ännu inte riktigt du med nya WordPress. Det är tråkigt – det förtar min lust att blogga.
Men jag har inte tänkt ge upp ändå, inte låta WP:s ändringar slå ner mig.

Inte bekväm med för mörkt hår

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Så i dag blev det dags för lite slingor igen. Och nu känner jag mig åter bekväm, känner igen mig själv med andra ord.

Man ser ju ut som en alien då man sitter där med plastpåse på huvet 😀

Belysningen i taket spelar förstås sin roll i bilderna, men de här ligger ändå nära sanningen. Jag gillar då nyanserna är ljusa i pannluggen och uppe på huvet, men så där överlag har jag väldigt många olika nyanser i håret.

Min riktiga färg är mycket mörk, men nu med åldern har den börjat skifta mot grått. Dock ändå inte till den grad att det skulle gå att låta växa ut som vackert vitt eller jämngrått. Min hårbottens färg är fortfarande nästan svart 😀

Jag lät Luana fixa mitt hår. Hon har också nu en butik på nätet, tillsvidare såvitt jag vet bara på finska.

Strömfors bruksmiljö i vinterskrud

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Det var mycket lugnt på bruksområdet i Strömfors i dag. Solen sken från en klarblå himmel men vinden var isande kall.

På sommaren brukar här sjuda av liv. Också sommaren 2020 var det livligt då många valde att fira semestern hemma i Finland. Strömfors bruksmiljö är unik och nu vill Lovisa stad sälja en del av byggnaderna här. De kostar att underhålla dem och stadens förhoppning är att någon som har kunskap och intresse såväl för renovering som för turism kunde ta över en större helhet. Alla byggnader är inte till salu.

Fullmäktige beslöt att försäljningsärendet måste beredas på nytt för att det fanns så många oklarheter kring det. Företagarna på området har känt sig oroade. Vem köper och vad händer sedan?

Följetongen fortsätter men en förhoppning är att ändå så fort som möjligt få nya ägare till de byggnader som är till salu.

Det här valet att presentera bilder kallas Murverk i WordPress. Helt ok tycker jag. Funkar då man kollar på stationär dator, ska något tag kolla hur det ser ut via smarttelefon. Har ännu inte lyckats klura ut hur man får in bildtexter här.

Dagarna ljusnar minut för minut

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

”Höstvisan” är en vacker sång. Men där sjunger man ”dagarna mörknar minut för minut”.
Jag vill vara positiv och säga motsatsen, för nu är det ju den som gäller.

Så här såg det ut när jag tittade ut genom sovrumsfönstret då klockan var fem över sex och solen höll på att gå ner.

Som ni ser testar jag nu en del nya saker med WordPress. Rundade hörn på bilderna. Helt ok. Inte min smak direkt men jag ska se hur man får flera bilder bredvid varandra, som nåt slags mosaik.

På balkongen har solen kommit så här långt. Men den värmer inte direkt ännu. Vi hade -2 grader i dag och kall blåst, så enligt telefonens väderapplikation kändes det som -8 och så sant som noterat var det 🙂

Vardagslycka, kort promenad

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Nu ska den nya WordPress-layouten testas. Ingen aning om hur det kommer att se ut i slutändan då jag är klar med detta inlägg, men skam den som ger sig när nymodigheter kastas i fejset på en utan att man bett om sånt. Kanske dom tror att gumman slutar blogga bara dom moderniserar tillräckligt mycket. Tji ska dom få!

Tomt ser det ut och tomt är det då inga kunder får sitta här och äta, endast take away gäller. Här fanns en kock och en som tog emot beställningar. De syns inte på bild 🙂

Vardagslyckan bestod av en kort promenad med stavar, 300 meter i en riktning och knäet höll! Nu ska jag gå oftare med mina stav-vänner.

Här köpte jag veckans lövbiff med bearnaisesås och pommes frites. Fick också sallad, bröd och en chokladbit.

Portionen ser kanske inte så läcker ut efter att ha skumpat i en take away-låda i min ryggsäck då jag gick hem. Men det är smaken som räknas och det att jag gärna understöder våra lokala restauranger i dessa tuffa tider.

Ny WP utan att jag fått veta något…

~ Carita Liljendahl ~ 38 kommentarer

Det grämer förstås en betalande kund att inte få veta nånting då ett bloggverktyg ändrar utseende. Jag har hittills kunnat använda den klassiska redigeraren och gillat den – men vips var den borta!

Jag antar att den här nya också är helt okay bara jag kommer underfund med alla finesser.

Det oaktat tycker jag att det är fräckt att man inte meddelar användarna nånting… speciellt då jag INTE har en gratisversion utan betalar en ganska ansenlig summa i året…

Kanske jag lovprisar nya WordPress ännu någon dag… få se!