Veckans brådaste dagar. Måndag, tisdag, onsdag. Tidningsproduktion. Texter läses och sätts in i vår redaktionssystem som inte är något avancerat och dyrt sådant, men det funkar på distans och det är ju det absolut viktigaste. Idéer kläcks och framtida tidningar planeras. Hundratals mejl bearbetas på olika sätt av flera personer. Bildhantering, layout, annonsframställning, prenumerationer. Det är ett pussel och vi är många som hjälps åt med Nya Östis ❤
Min mamma får tidningen God Tid som skickas till pensionärer som är medlemmar i någon av de många föreningarna vi har i vårt land. När hon har läst tidningen får jag den, och jag tycker att där finns mycket läsvärt. Till exempel något som det här, om vad vi behöver tänka på innan vi går bort.
Och ja, jobbade som vanligt runt fem timmar i dag. Skrev ledaren preliminärt klart, hade layoutövningar med en kollega, räknade arvoden för denna veckas tidning, sorterade och svarade på mejl, gav ut texter till kommande tidning osv.
Jag tror att det här är en skylt som jag inte har visat förr. Från läsarresan som vi gjorde med Nya Östis till Alassio i Italien, oktober 2019.
Och skyltutmaningen leds av bloggvännen BP!
Ja, inte för att det är vardag i dag sådär allmänt sett. Men för mig känns många dagar rätt lika, då det ingår jobb nästan varje dag. En som skriver mycket sport är ledig just nu och jag ska hoppa in för att skriva lite om Tors innebandymatcher.
Jag har kört ett varv med dammsugaren och borde också i dag få mina egna papper för februari månad klara att lämna in till bokföringen.
Dagens frågor hos Elisamatilda handlar om olika ordspråk 🙂
När sa du senast ”borta bra, men hemma bäst?”
– Det var säkert efter någon resa som jag gjorde för två, tre år sedan. Alltid skönt att komma hem.
När senast upplevde du ”delad glädje är dubbel glädje”?
– Jag upplever det ofta. Kanske senast då jag fick dubbletter av postkort från postcrossingföreningen och kunde ge ett paket till min syster.
Vad har ”gömts i snö, och kommer upp i tö”?
– Krasst sagt är det ju ofta hundbajs 🙂 Men jag är oskyldig där då jag inte har en hund. Roligare är det att tänka på alla växter vars rötter finns i jorden och som ännu ligger täckta av snö, att de ska börja spira igen 🌷
När talade du senast om trollen?
– Blir ju varje dag numera eftersom jag anser att han vars namn jag inte ens vill skriva ut, men det börjar på P, är ett verkligt styggt troll som startade kriget i Ukraina 😢
Ingen kan allt, men alla kan något – vad kan du?
– Det här är kloka ord som jag ofta tänker på och även uttrycker. Jag är inte bra på handarbeten, att sticka eller sy. Men jag är bra på att skriva, att gestalta saker och känslor i skrift och ganska snabbt få till artiklar i varierande kategorier och i önskade längder.
Jag har inga vapen som jag kan använda för att mota fienden såsom min morfar gjorde 1939. Men även om jag fick ett vapen, kan jag skjuta ihjäl en annan människa? Just nu är svaret NEJ.
Men om någon siktar med vapen mot mig och vill döda mig och mina nära och kära, så… ?
Allt är inte helt i ordning här ännu men jag har fått en god början.
När jag ser bilden störs jag av att två krukor inte är svarta, mörkbruna eller grå! Och att det finns en prislapp kvar på en kruka. Den ska rivas bort ögonaböj 🤣
Sov lite bättre förra natten. Rastlöst var det men jag grubblade inte på nåt. I går ville jag njuta av Mandelmanns Gård, men kriget tog även det programmet då Sveriges statsminister höll tal. Det var också viktigt, så jag nöjer med med att kolla reprisen som jag hoppas sänds på söndag, för jag kan inte se detta program via datorn.
Av någon anledning sov jag åter sämre i natt. Grubblar på allt möjligt. De tankarna är ibland svåra att släppa, ibland går det bättre. Jag försöker lära mig olika knep och övar på dem.
Tröttheten ledde till att tårarna rann många gånger i dag. Jag tror att jag som den HSP jag är (high sensitive person) som en svamp suger åt mig andra personers problem och vill hjälpa överallt. Krisen i Ukraina har inte gjort läget lättare, fastän jag försöker låta bli att se på allt för många nyheter.
Mot sen eftermiddag lättade trycket och tårarna kom inte längre lika lätt. Då jag gick till affären fick jag en klapp på axeln av en läsare. Han sa ”Nya Östis har blivit bättre igen”. I något skede hade han kanske tyckt att vi var lite sämre, men nu gav han oss beröm och de orden värmde mycket.
Det går upp och det går ner i livet. Egentligen var det rätt länge sedan jag grät. Det sägs ju att tårar och gråt helar oss. Så det var rätt skönt också, att låta känslorna komma och att dela med sig av dem med människor jag litar på.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 