Hur har din vecka varit? – Bra. Klagar inte så länge vi får leva i land där fred råder, och då covidtestet var negativt i måndags började ju veckan bra. Tiden går alltid fort från måndag till torsdag.
Har du upplevt något nytt i veckan? – Covidtestet, mitt första i livet. Olika vyer på datorn som sett annorlunda ut, irriterar till en början, sedan vänjer jag mig. Säkert en hel del annat nytt också som jag inte ens tagit fasta på. I jobbet upplever jag så gott som varje dag något nytt.
Vilket problem fick du lösa i veckan? – Tveklöst handlar de nu om lånebilen jag har. Startproblem två dagar, i dag funkade inte den elektroniska öppningen av dörrarna. Tack och lov kan man ännu använda ”gammal hederlig nyckel”.
Vad har du haft för mål med veckan? – Att hålla mina arbetstider, sluta jobba senast 17–18. Har lyckats till 95 procent. Hurraaaaa för mig!
Kommer helgen bli bättre? – Det hoppas jag. Veckan har inte varit dålig, men imorgon ska jag inte jobba alls. Eventuellt ta en shoppingtur med min syster. Länge sedan vi var till exempel i Gammelby Tokmanni, och dit tar det ändå bara 15 minuter med bil.
Jag har saknat tid för att läsa tillräckligt mycket. Jag har alltid läst mycket, allt från böcker till tidningar och bloggar. De senaste 2,5 åren har jobbet slukat mycket av min tid. Jag läser förvisso i jobbet, för jobbets skull, men det här med böcker har tyvärr nästan fallit bort. Inga deckare på länge, däremot flera böcker med mental vägledning. De kräver inte läsning varje dag för att jag ska hänga med i någon handling.
I dag köpte jag inte Helsingin Sanomat då jag börjat prenumerera på Hufvudstadsbladet, papperstidningen fredag-lördag-söndag. Lönlöst att ha den från måndag till torsdag, hinner inte läsa då. Östnyland har jag haft som digital prenumeration men den avslutade jag då den ingår i ”Hbl tre dagar”. Nu får jag läsa alla KSF Medias tidningar digitalt, så jag tycker jag gjorde ett bra beslut.
Tycker ibland också om att gotta mig åt glassiga magasin, och på framsidan till ”Allt i hemmet” var det rubriken ”Ordning och reda, checklista för hela året” som lockade.
Inpackad för att få slingor i håret.Slutresultatet och en selfie som jag var nöjd med efter FÖRSTA försöket! Jag har grå inslag i håret men de bäddas fint in här, tycker jag själv.
Återkommer ännu ikväll till Fem en fredag med Elisamatilda, frågor och svar.
Lovade en gång i ett tidigare skede att visa bilder på tavlorna som mina väninnor Ann-Britt och Päivi gjort av kasserade smycken. Några av tavlorna finns till salu i restaurang Kapellets cafeteria i Lovisa.
Haft en rätt lång arbetsdag även i dag, avslutades med marknadsföringsmöte. Imorgon ska jag jobba bara tre timmar och sedan har jag frissa, skönt!
Bilen startade inte i dag heller men nu kom vi på att kopplingarna till batteriet var lösa. Vi har haft, och har ställvis fortfarande, så gropiga vägar att det inte är underligt alls att bilarna tar stryk. Det är menföre helt enkelt.
Det är ett pilligt jobb att plocka isär smycken och att sedan limma ihop delarna så att de formar olika mönster.
Jag har inte på länge deltagit i Orsakullans utmaning. Hon skriver att det i dag är Saint Patrick’s day och frågar om vi dricker grön öl idag? Mitt svar är nej, för jag dricker inte öl överhuvudtaget. Däremot dricker jag grå Long Drink 🙂
Frågorna i boken ”En fråga om dagen” har jag också svarat på ända sedan jag köpte den och inledde noterandet vid årsskiftet. Frågan för i dag är: Har du provat något nytt i dag? Hur jag än grubblar kommer jag inte på att jag skulle ha gjort något nytt i dag och inte har jag provat nya kläder heller. Inte ens ätit nåt jag inte ätit förr.
… då solen börjar nå in på min balkong på sen eftermiddag. Den värmer inte ännu så mycket, men den finns där. Bilden togs den 9 mars.
Den torkade midsommarkransen hänger kvar 😀
Tidningen för den 17 mars är klar. I morgon börjar jobbet med följande tidning som ska ut den 24 mars.
I dag startade inte bilen. Den har stått i fyra dagar och jag misstänker att någon lampa har blivit på. Fick snabb starthjälp av bilens ägare som råkade vara hemma just då. Jag hade absolut ingen panik att komma iväg, men nu ska vi hålla ett öga på vad som kan vara orsaken till att den inte ville starta. Kanske bilen bara var ledsen för att den inte att fått röra på sig på fyra dagar? Visst har bilar också känslor?
Smutsig var bilen också som bara den… inte konstigt att man blir sur då gatudammet ligger i tjocka lager på den. Att föra bilen till en biltvätt i dag är lite lönlöst, imorgon skulle den se likadan ut. Men bilens ägare sa till och med att han kan spola av det värsta hemma på gården och det gjorde han. Tack ❤
Sedan kunde jag sköta de ärenden jag hade planerat. Allt från frimärken till kuvert för tidningen och lite mat till mig själv.
Nu pusta ut efter intensiva tre dagar. Bland annat med pussel, teve och tidningar.
Det som är negativt behöver inte alltid innebära något negativt 😀
Den här bilden är tagen i ett annat sammanhang, har inte bubbel hemma just nu 🙂 Men symboliskt sett, skål för att covid-testet var negativt. Beskedet kom kl. 23.40 i går via sms.
Jag är tacksam för att vi i Finland ännu får genomgå test. Först ska klienten svara på olika frågor via ett digitalt formulär och utgående från svaren avgörs det om test behöver genomföras eller inte.
Jag kunde således glatt meddela dem jag varit i kontakt med att jag åtminstone inte just nu har covid. Å andra sidan kan vi få det när som helst, var som helst, då sjukdomen är lömsk och folk kan gå symptomfria och bära på det. Så det är handsprit och munskydd som gäller ännu långt framöver för mig.
Om jag hade varit smittad skulle jag inte ha känt någon skuld. Jag tycker att den tiden är förbi. Vi har inte längre smittspårning, vi letar inte efter ”skyldiga”. Men det är bra att få göra testet för OM nån har covid kan hen meddela till alla hen haft kontakt med att så är fallet. De kan vara på sin vakt, och får de symptom kan de testa sig. Ju fler som håller sig isolerade hemma då de bär på viruset, desto bättre.
Att helt undvika covid går ju dessvärre inte.
Ute skiner solen, det är plus åtta grader. Vore det inte för kriget i Ukraina skulle det vara en helt underbar dag ❤
… då även jag gick på ett covid-test i vår lilla testbyggnad som finns i anslutning till hälsovårdscentralen. Får resultatet imorgon.
Allt började med att jag på söndagsmorgonen vid sextiden vaknade av att jag frös och pulsen var hög. Snart hackade jag tänder och skakade så att jag tappade saker, bland annat flög mina glasögon in under sängen, men jag lyckades fiska fram dem därifrån.
Klädde på mig två stickade tröjor och tre blusar, ett par mjukisbyxor och yllestrumpor. Tog två tabletter med febernedsättande effekt, drack mycket vatten och lade mig under duntäcket. Somnade sedan åter vid åttatiden.
Kände mig avsevärt bättre redan på förmiddagen men fortsatte vila hela dagen och tog en febersänkande tablett mitt på dagen och en innan jag lade mig på kvällen. Tidigt på morgonen var tempen 38,2, senare på dagen kände jag inte av nån feber. Inget halsont, ingen snuva, ingen hosta, ingen muskelvärk.
Försökte göra hemtestet för covid men då jag kom till sista skedet där dropparna från provflaskan skulle sättas på testplattan blev det stopp. Inga droppar kom ut! Flaskan var tom. Jag antar att den lilla mängden av vätska hade sugits upp i bomullspinnen.
Beslöt mig för att beställa tid till ett trovärdigt test på hälsocentralen, men den är öppen bara om vardagar i Lovisa så dit kom jag iväg i dag. Testet i sig tog kanske 6–10 sekunder av vilka tre var smått obehagliga och tårarna rann. Men det finns värre saker som sker just nu, smärtor och elände, så det har var peanuts.
Resultatet kommer i morgon. De fem, sex personer jag har varit i direkt kontakt med sedan i fredags vet om att jag var symptomfri fram till söndagsmorgon. Jag meddelar testresultatet till dem imorgon.
Men jag kan ha smittat även andra två dagar innan. Jag har haft munskydd i de affärer jag besökte i fredags och inte kramat någon där, haft det vanliga avståndet. Men… vem vet hur vi smittar varandra i dag. Via dörrhandtag och kundvagnar och via vad som helst.
Och det är ju just det, att ingen av oss i dag kan veta var vi får smittan. Vi kan bära på den utan att känna symptom, och sjukdomen kanske inte ens bryter ut. Vi har levt med covid-19 nu i två år och sannolikt kommer vi alla någon gång att drabbas av viruset. Men jag tänker att då jag har tre vaccin i mig så kanske jag blir lindrigare sjuk.
Jag vet ju inte om jag överhuvudtaget har covid-19 eller om det är en lätt vårförkylning, eller om febern var kroppens sätt att säga att jag har stressat för länge, gjort för långa arbetsdagar och inte gett mig tid att stanna upp för fritid.
Ett förhandsinställt inlägg eftersom jag blev sjuk natten mellan lördag och söndag och inte vet vad jag orkar med den här dagen. Jag orkade ändå vara uppe ett par timmar igår och skrev då en artikel och det här inlägget.
Jag brukar då och då betala pengar till Invalidförbundet och som tack fick jag i år en kalender med bilder av bland annat blivande och redan skolade assistenthundar.
Tog de här bilderna då jag kom hem från min syster igår kväll, efter Sveriges Melodifestivals final på kvällen.
I det här här huset finns en biograf, bostäder, en frissa, garage med mera. Här bodde en av mina morbröder, Kurt, ännu i början av 1980-talet och en tillsammans med min andra morbror, Bengt, jobbade han på biografen. Korsningen av Östra Tullgatan och Drottninggatan, och vårt fina Societetshus där det nu finns en restaurang och även bostadsmässans kontor med mera.
Vi har inte blåsippor i backarna ännu, men här och där har jag förstått att krokusar tittat upp. Beror på i hurdant solläge de står. Kom att tänka på den välkända barnvisan i dag:
Blåsippan ute i backarna står Niger och säger att nu är det vår Barnen de plocka små sipporna glatt Rusa sen hem under rop och skratt
Det dröjer ett tag innan de här snödrivorna utanför restaurang Kapellet smälter, men det kan också gå undan om vi får sol och plusgrader flera dagar nu. Var här på lunch och chokladkaka med Ann-Britt i dag.
Mor nu är våren kommen, mor Nu får vi gå utan strumpor och skor, Blåsippor ute i backarna stå, Har varken skor eller strumpor på
Disken i orangeriet där det finns kaffe, te, pajer, bakverk, glass och även vin eller mousserat om man så vill.
Mor i stugan hon säger så Blåsippor aldrig snuva få Än få ni gå med strumpor och skor än är det vinter kvar, säger mor
Än får vi sitta inomhus, var lite väl svalt ute på terrassen tillsvidare 🙂I Kapellparken där restaurangen finns såg det ut så här i dag den tolfte mars. Men det är mycket dropp från taken nu 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 