Dessa ficklampor av märket Airam fanns då jag var barn. Nu finns de åter till salu, så kallad retrolampa.
Blir det elavbrott är det bra med ficklampa som drivs med batterier. Och extra batterier bör också alltid finnas till hands. Borde också ha en batteridriven radio, men de kan vara svåra att få ta på 🙂
Att den här är rosa gör inget, fastän jag annars är ganska strikt i mina färgval. En del av pengarna går nämligen till Rosa Bandet, alltså till bröstcancerforskning.
… fotograferade jag, inspirerad av en bloggvän i Sverige, rätt ofta brunnslock. Det här fina fanns i San Remo i Italien. Om det är ett brunnslock egentligen vet jag inte, men det fanns på marken. Fastän det här lika bra kunde vara något som finns på en vägg, beroende på hur man ser på bilden.
I går var frågan i min bok ”Till vilken destination kommer din följande resa att gå?” Den frågan kan jag inte svara på egentligen. Har ingen resa i sikte. I början av februari är det två år sedan jag var i Sverige. Dit skulle jag vilja resa på våren eller i sommar. Om coronaläget lättar. Annars kanske min längsta resa den här våren går till någon grannstad. Borgå eller Kotka?
Därför vet jag hur jag ska formulera mig gällande Orsakullans fråga för den 14 januari.
Om turen är på min sida…, lyder frågan/eller meningen vi ska fylla i.
Ja, då hoppas jag att slutet av dagen blir lugn, mindre energikrävande än den varit mellan 9 och 15. Även om det nu inte bara har med tur att göra.
Olika tekniska problem drabbar indirekt mig och andra som jobbar på tidningen, till exempel då e-fakturor inte funkar som det ska. Uppdatering av program och av molntjänster och allehanda system som behövs både privat och på jobbet suger också tid och därmed energi.
Det brukar ofta vara så att då det kommer ett klagomål eller ett problem uppstår, följs dessa av flera under samma dag. Och det är då man gärna bara skulle vilja dra det där berömda gamla täcket över sig och invänta en ny och en bättre dag.
Här på Drottninggatan intill Kapellparken stannade jag bilen i dag. Längre fram till vänster syns biografen och till höger Societetshuset.
Ringde min syster och kollade vilket hjälpbehovet med mamma är. Klarar hon sig att vänta tills imorgon och så verkar fallet. Sedan satt jag en stund och bara tog det lugnt. Har varit för mycket tekniskt och pling från olika kanaler i dag.
Innan jag åkte hem röstade jag i välfärdsområdesvalet. Förhandsröstning har vi här i centrum på Lovinfo som är stadens servicepunkt. Att rösta är viktigt och jag hade flera kandidater jag kunde välja bland, men fick ju bara skriva ett nummer 🙂
lite äldre personen som tycker om att spela olika spel på datorn. Inga våldsamheter här, tack. Inget sånt där man skjuter ihjäl andra, rusar i korridorer och trappuppgångar för att döda. Alltså sådant där realityspel.
Nej, tacka vet jag allehanda Match-3-spel, eller vad dom kallas, och arcade-spel.
Jewels of Rome är en favorit just nu. Man bygger upp ett förstört romarrike 🙂 Tar i och för sig livet av monster, men bara om man så vill. Och allt sker genom att matcha olika figurer, från juveler till oliver och vindruvor.
Ligger det lite skam över det här att erkänna att man som 59-åring spelar datorspel? Är det ett tecken på att man är lat, att man borde göra något mer nyttigt och att man därför inte så gärna säger till andra att man gärna spelar då och då. Spelar du något?
Det är fem grader varmt och regnet smattrar mot fönstret. Gissa om det är halt ute? Jag kunde inte gå normala vägen till soptunnorna, tvingades runda huset eftersom ”lilla backen” på gården var en iskana.
Men på Orsakullans fråga ”Tjugondagen, åker julen ut?” svarar jag JA, julen åker ut i dag. Det betyder att min fina adventsstake från Markslöjd packas ner. Till enda tomten och en annan stjärna som jag hade på ett bord sade jag ”hej då” redan för ett par dagar sedan. Min bordsgran får däremot stå kvar för att den fortfarande är så fin.
Julen ut, fastlagsbullen in! Det ska börjas i tid!
Har skött en del redaktionellt i dag och suttit i ett Teams-möte. Resten av kvällen vill jag plocka här hemma med ditt och datt, tända ljus, läsa och se på tv. Igår hade vi ett 45 minuter långt elavbrott. Det påminde mig om den krisberedskap vi alla borde ha. Ficklampa med batteri, batteridriven radio, stearinljus och tändstickor bland annat. Med tanke på längre elavbrott behövs mycket mer än det.
Frågan för den 12 januari i boken ”En fråga om dagen” handlar om favoritaccessoaren. Jag använder sällan smycken numera, men vill jag bära ett är det ett halsband som min systers son, min gudson Conny, valde till mig då han var barn. Jag vet inte ens om han minns det själv, att han valde ut just detta smycke. Hans mamma hade frågat ”Vilket smycke ska vi välja till Tita-moster?” Jag hade kanske födelsedag på kommande då. Och Tiiiiita är mitt smeknamn 🙂
Jag har fått det här berättat för mig så jag vet inte hur ordagrant och rätt jag kan återge den här händelsen. Men Conny hade pekat på ett smycke och sagt ”det där”. Jag vet inte hur stor hans entusiasm var 😂, för då jag tänker efter att ett barn ska välja ett smycke till en moster, kanske det inte är den mest intressanta uppgiften.
Men med handen på hjärtat. Han träffade rätt. Hängsmycket är HELT i min smak och mycket viktigt för mig.
Det har blivit mildare ute. Plus en grad nu. Såg på tv att det var verkligt oväder i Sveriges Storliden. Blixthalka, underkylt regn, blåst. Och blir det kallt där sägs det att det kan komma en meter snö! Oh my God… världen är verkligen rätt märklig nuförtiden.
Men jag skulle köpa en fastlagsbulle hos Hardom Bröd i dag. Hade mina aningar att jag kom för sent då jag var där cirka halv tre. Jepp, allt slutsålt. Sånt som är gott och lokalt producerat går fort åt och bra så! Nytt försök kanske imorgon.
Bageriet har utvidgat lite, inte helt färdigt byggt ännu, men snart.
Jag hade tänkt ta en bild av bullen och skriva om mandelmassan, men sedan kom jag på att det var MARSIPAN som Orsakullan frågar om i dag. ”Marsipanens dag, äter du marsipan?” Alltså, inte mandelmassans dag 🤣 Men jo, jag äter marsipan ibland. Några stora mängder vill man ju inte ha, men finns det på en princesstårta eller i en pralin, så visst äter jag det!
Ett av mina ”största problem” har utgjorts av Den Stora Snöhögen som upptagit ett par eller tre p-platser. Jag som inte har P-plats på gården ska alltid försöka hitta någon på gatan. Pliktskyldigt har jag flyttat bilen nästan alla dagar, putsat det jag själv kunnat putsa, så att snöröjarna med sina fordon ska ha plats att snurra runt.
Även om jag hade en plats på gården skulle jag ha ungefär samma dilemma. Bilen måste putsas fri från snö för att inte se ut som en iglo, och de som putsar vår gård måste kunna göra det utan att där står igensnöade bilar för jämnan. Så hur man än vänder sig har man rumpan bakåt.
Har pusslat i dag. Lyssnat på nyheterna och bra uttalanden av vår utrikesminister Pekka Haavisto i frågor som berör Nato, Ukraina och Ryssland. Läget där oroar ju många, freden i Europa känns instabil.
Men vad annat kan man än ta en dag i taget? Vem lyssnar på mig om jag säger ”sluta bråka”. Problematiken är mer invecklad än så.
I min lilla, tillsvidare trygga värld – där jag även isolerar mig från omikronvariantens framfart så gott jag kan – ska jag ikväll kolla de nyaste avsnittet av Mandelmanns gård på Sveriges TV4 ❤
Den här bilden har jag haft sedan julen i arkivet och inte hittat en riktigt bra användning för den. Tänkte då jag tog den att ett gammalt träkors är vackert, men sedan kändes det makabert att publicera korset ensamt som sådant.
I dag har Orsakullan i sin bloggutmaning följande ordval ”En rädsla jag har”. Hon svarade ungefär samma som jag kommer att svara och jag tror att många tänker lika. Döden. Sjukdomar.
Jag kan ligga och grubbla på döden ibland, hur den ska komma till just mig. Kommer den snabbt genom en akut och massiv sjukdomsattack, eller blir det en situation där jag tvingas lida. Samma med sjukdomar som leder till smärtsamma undersökningar och stora operationer.
Sedan är det ju inte så att jag tänker på döden varje dag eller varje kväll innan jag somnar. Men någon dag står vi eller ligger vi inför den. Jag är inte alltid heller RÄDD för döden, men den får mig att tänka på det som är oundvikligt. Att jag ska gå bort en dag och att många nära och kära som jag har ska gå bort.
För att detta inlägg inte ska bli alltför tungt och sorgligt tar jag först en väderrapport. Varit -24 i natt och ännu i morse var det -18 grader, så jag går INTE ut i dag. Jag hoppas bilen startar imorgon då vi ska ha noll grader eller plusgrader.
Och så fick jag via en kollega en trevlig lista med ”Suomalaiset hauskat merkkipäivät” (ungefär ”finska roliga dagar längs året”). Den är inte officiell eller på något sätt genomseriös, tvärtom. I dag har vi bland annat ”Lär dig skriva ditt namn med Morse-koder”, ”Den hemliga vännens dag” och ”Stig i en pöl och se på din vän” 🤣 I den här kylan finns nog inga pölar så jag får sikta in mig på morgondagen den 12.1 som är ”Jobba flitigare”-dagen, så att den blir sådan som den här dagen varit.
Den här bilden tog jag onsdagen den femte januari. Visst är det vackert med vit snö. Mot slutet av veckan ska det bli plusgrader, efter att ha varit ett par rejält kalla dagar och ännu kallare nätter.
Vill ni ta del av några utmaningar/frågor så delger jag dem som ingått i ”En fråga om dagen” igår och i dag: 10 januari: Skriv ner något som har inspirerat dig i dag. 11 januari: Har du tappat något i dag?