Några kvällar har jag lugnat ner med mig att lägga pussel. Det är så mycket som snurrar runt i hjärnan nu. Skulle det ”bara” vara jobbet. Men kriget kryper in under mitt skinn och igår kom tårarna igen. Viljan att hjälpa är stor överallt och det var i samband med en intervju med en familj som tagit emot trettio flyktingar här i närheten av Lovisa som jag blev starkt berörd.
På massagen, som också inkluderar healing, fick jag veta att mitt hjärta har gråtit mycket den senaste tiden. Så är det då jag är en High Sensitive Person. Suger åt mig som en svamp av allt möjligt.
I dag skiner solen, det verkar vara hela +6 grader där ute, så snön ska nog försvinna sakta men säkert 🙂 Ska träffa en väninna på eftermiddagen och kanske se Mellofinalen hos min syster ikväll. Har bara skrivit ett jobbmejl idag, ett måste då det handlade om en grej som händer i morgon. Annars ska jag vara LEDIG💪!
Veckans frågor hos Elisamatilda handlar om trängsel
Finns det någon trängsel du undviker? – Jag har inga fobier som har med trängsel att göra, men under pandemitiden höll jag mig borta så gott det gick från platser där trängsel kunde uppstå.
Vilken var den senaste större folksamling du deltog i? – En innebandymatch med 130 åskådare i en stor och rymlig hall. Satt på en bänk med en person bredvid mig och vi använde båda munskydd.
Har pandemin medfört någon ändrad vana hur du hanterar trängsel? – Ja, jag försöker fortfarande hålla avstånd. Förr två meter minst i kassaköer och vid olika diskar i affärerna. Nu är jag inte lika strikt, men munskydd använder jag där det är mycket folk.
Vad är det längsta du stått i kö? – Jag har svårt att minnas hela livet tillbaka, har säkert köat till någon utställning eller nåt annat på någon resa. Men jag köade långt över en och en halvtimme utomhus för att få mitt tredje vaccin i slutet av december.
Var trängs du mest? – Undviker sådana situationer i dag. Men då jag bodde i Stockholm var det ofta trängsel på bussarna minns jag. ”In med magen allihopa” hojtade chauffören, ”då får några till plats”.
Jag har min serie Trees on Tuesdays, men är aktivare där om somrarna har jag märkt. Då jag såg att bloggvännen Geddfish då och då lägger ut Trees on Thursdays kom jag på att de två foton jag tog i dag i all hast, då jag var på ärenden på stan, passar bra in i den kategorin 🙂
Lite motsolsdramatik på Brandensteinsgatan mot väst där solen senare gick ned.Och träd i parken vid samma gata då man blickar österut. Polisstationen syns i bakgrunden och en långtradare med stockar på släpet kan ibland synas i centrumtrafiken.
Men här ser ni hur mycket snö vi ännu har kvar och att gatorna är både isiga och knöliga 😀 Men jag är glad för att vi har både gator och hus kvar och inte bara gropar och hål av missiler.
Den här dagen har annars känts bra. Jag hade en kort böne- och meditationsstund i morse. De behövs och de brukar hjälpa. Jobbet har löpt bra. Jag slutade klockan 17.15 och fortsätter först imorgon. Jag kände också i dag att jag ville uppmuntra en vän som behövde det och förde ett paket kaffe och en tetraförpackning rosévin till henne. Delad glädje är dubbel glädje. Någon dag kan det vara jag som behöver uppmuntran.
Vi har fortfarande kalla nätter, kan vara kring minus 10. Den här dagen har varit solig och härlig, just nu vid halvfyra på eftermiddagen har vi -2 grader. Till veckoslutet har det lovats +5 så då får vi hoppas att det blir fart på snösmältningen 🙂
Snödrivorna finns på min mammas gård. Skjutsade henne till ett pensionärsmöte i dag. Tankade också bilen. En liter 95-oktanig bensin kostar 2,219 euro. Så 33,3 liter kostade 73,89 euro. Jag tankar kanske bara en gång i månaden då jag kör rätt lite. Priserna stiger som en följd av kriget.
En bloggväninna som bor i USA skrev att en präst i sin predikan hade sagt att vi inte ska vara arga över stegrande priser. Det finns värre saker. Och om jag har förstått saken rätt är de i USA rätt ”bortskämda” med låga fuel-prices?
… det består denna bakelse av. Firade Internationella kvinnodagen med min syster på Café Favorit. Alla dagar kunde vara kvinnodagar eller dagar för män, eller fredens dagar eller bakelsens dagar eller vad som helst. Allt kan firas och vissa saker kan sörjas och saknas, vara ihågkomstens dag.
På Café Favorit finns så gott som alltid små konstutställningar. Nu minns jag inte längre vad konstnären heter, men tavlorna pryder sin plats.
Det är sällan folktomt här, så jag fick vänta en stund och passa på tills kunderna hade gått. Vill inte be om lov av någon då det gäller att publicera bilder på min blogg. Folkmassor på allmänna platser är en sak, men människor som går att känna igen och som sitter på ett café i en småstad fotograferar jag ogärna utan tillstånd 🙂
Nu ska jag läsa dagens tidningar och en del nyheter på nätet. Senare kopplar jag som vanligt av med pussel.
Hörde på nyheterna igår att det skulle komma fem centimeter snö på morgonnatten mot denna dag. Prognoserna stämde. Nu får vi hoppas att de stämmer även för veckoslutet. Då finns det hopp om att snön börjar smälta eftersom vi ska få plusgrader. Inte mer än 5–6 grader, men kombinerat med solsken kan det få saker att hända 🙂
En ny arbetsdag börjar. Jag drömde något om kriget i natt. Inte direkt en mardröm men något ändå. Inte konstigt alls med tanke på det nyhetsflöde som omger oss. Och ändå begränsar jag mitt nyhetsintag numera till max en timme per dag.
Då jag vaknade från drömmen sade jag till Gubben Gud att jag önskade få drömma något trevligare. Och det fick jag ❤
Tittut, säger Vanya, nästan som inramad här. Det är en av väninnan Pias två hundar.
Veckans brådaste dagar. Måndag, tisdag, onsdag. Tidningsproduktion. Texter läses och sätts in i vår redaktionssystem som inte är något avancerat och dyrt sådant, men det funkar på distans och det är ju det absolut viktigaste. Idéer kläcks och framtida tidningar planeras. Hundratals mejl bearbetas på olika sätt av flera personer. Bildhantering, layout, annonsframställning, prenumerationer. Det är ett pussel och vi är många som hjälps åt med Nya Östis ❤
Min mamma får tidningen God Tid som skickas till pensionärer som är medlemmar i någon av de många föreningarna vi har i vårt land. När hon har läst tidningen får jag den, och jag tycker att där finns mycket läsvärt. Till exempel något som det här, om vad vi behöver tänka på innan vi går bort.
Utöver pussel ikväll tittade jag på Bingolotto. Och tidigare i eftermiddags på reprisen av Mandelmanns, som inte gick att se i tisdags då Sveriges TV4 valde att ge plats åt statsministerns tal istället.
Och ja, jobbade som vanligt runt fem timmar i dag. Skrev ledaren preliminärt klart, hade layoutövningar med en kollega, räknade arvoden för denna veckas tidning, sorterade och svarade på mejl, gav ut texter till kommande tidning osv.
Har kommit igång med att pussla ihop ramen, kantbitarna, till senaste pusslet. Distraktion, terapi, vardagsgöra – kalla det vad som helst men det håller tankarna, stundvis, borta från kriget.
Visst följde jag ändå det som tv rapporterade om vår president Niinistös besök hos Biden i USA. Likaså det som våra kvinnliga statsministrar, Sanna Marin och Magdalena Andersson, sade.
Jag litar på dem som leder våra länder. Jag litar på Sverige och på övriga Norden och på västländerna överlag och det goda ska segra 🙏 Men det kommer tyvärr att kosta. Såsom det kostade Finland 1939–1940.Vardagslivet fortsätter också med Tors innebandymatcher. Seger 12–2 i dag. Vi toppar tabellen i Finlandsserien och har goda chanser att avancera till division ett. Men det blir kvalspel ännu längre fram i vår.