Motvind och tråkig rutt

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Cyklade 6,75 kilometer i dag. Valde egentligen en ganska tråkig rutt. Från mitt hem till byn Gislom. Det gick ännu an i medvind. Men att sedan cykla i motvind på Lappträskvägen som är tämligen hårt trafikerad… nej, det var ingen höjdare. Jag hade glömt hur trist det är att cykla där. Motigt och ganska farligt också. Men ja då, jag använder hjälm 🙂

Jag tog inga bilder på ”tråkrutten”. Visar hellre en bild från turen jag gjorde på veckoslutet. Vackra blomster utanför Bastion Ungern. Någon som känner igen blommorna? Borde ha tagit en närbild på dem.

Ja, ja… man får bara acceptera att man ibland gör ”fel” val då man tänker att nu ska jag samla kilometer! Totalt har jag cyklat 22 kilometer på fyra dagar så det ska inte bli så svårt att uppnå veckomålet 30 kilometer.

Allt som går över 30 km är bonus och jag ger mig själv en klapp på axeln. Visst vet jag att det finns de som säger att 30 kilometer är löjligt lite, men nu har jag ju inte bett dem komma med sina åsikter 😀

Glad måndag! 19-04-2021

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Jag väntade och jag väntade på att få humlan på bild. Slutligen sa jag till den ”kom ut nu redan så att jag får fotografera din bakdel”.

Jag förstod ju att humlan hade fullt upp med att insupa nektar, det var ju lördag dessutom!

Strax efter att jag hade tagit denna bild flög humlan med ett argt surr rakt i pannan på mig. Jag var helt oförberedd eftersom jag då ännu hade kameran framför ansiktet. ”Rätt åt dig” surrade humlan ”du ska låta min bakdel vara ifred!”

En kort cykeltur

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… på tre kilometer blev det i dag. Frisk luft i lungorna. I öronen fågelkvitter och ljud av motorcyklar och allt möjligt annat som hör våren till. Dofter av gräs, hav, grillar som kommer igång på gårdarna.

Jag är barmhärtig mot mig själv och säger att varje rörelse jag gör som tar mig utanför bostaden är bra! Jag måste inte jogga så att svetten lackar, jag behöver inte känna blodsmaken i munnen. Polar-klockan på armen måste inte visa hundra procent aktivitet. Jag duger som jag är. Speciellt då jag gör så gott jag kan 😀

Mycket lugnt här tillsvidare, men vänta bara. Snart är utomhusserveringarna öppna igen. Renoveringen av restaurang Saltbodan (till vänster på bilden) som brann sensommaren 2019 framskrider.

En efterlängtad vår är nu här och sommaren snart likaså ❤

Veckans ord, TAPPA

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Den här veckan ska jag i alla fall hinna med i Mrs Susannes utmaning 🙂 Ordet är TAPPA, och jag har sänkt kraven för mig själv då det gäller att vara med.

Köpte i dag en ny klocka, som är mer än bara ett aktivitetsband.
Med hjälp av den hoppas jag på sikt TAPPA något kilo i vikt. Inga skyhöga mål här heller, varje hekto som lämnar min kropp hurrar jag för. Hurraaa och tack för att du fanns i mitt liv och formade min kropp, men nu adjö adjö!

Jag hoppas också att jag inte TAPPAR denna klocka för den kostade 199 euro. Och telefonen får jag inte heller TAPPA, ni vet hur beroende vi är av mobiltelefonerna i dag. I många sammanhang, inte bara då vi motionerar utan även då vi ska ha kontakt till banken osv.

Sedan hoppas jag också att jag varken TAPPAR nerver eller tålamod då det gäller att följa upp vad klockan meddelar mig om min aktivitet eller inaktivitet 😀

Cykeltur i härligt vårväder

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Den här tiden på året är det svårt att veta var det är varmt och var det blåser kallt. Hur ska man klä sig för en cykeltur? Bäst att ladda på med för mycket än för lite, resonerade jag.

Detta foto passar in i kategorin Lovisabyggnader. Det vi kallade Mjölkkis, mjölkaffären, låg i den här byggnaden i stadsdelen Garnison där jag växte upp. Drygt hundra meter från vårt hem. Ingången var där den gröna dörren till vänster finns och fönster hade affären ut mot gatan. De tre övriga dörrarna hörde inte till den lilla butiken.

Oj, oj så många minnen jag har från denna butik. Skulle kunna bli ett separat långt inlägg. Men jag cyklar vidare och den som vill får komma med på färden.

Lovisavikens skola, vår nya högstadiebyggnad i trä! Den är nästan sprillans ny. De här stora fönstren har utsikt över Lovisaviken och därför heter skolan såsom den heter. Tidigare hette skolan Lovisanejdens högstadium (LNH).
Jag älskar Lovisaviken ❤ Det här är en av flera rastplatser där man kan slå sig ner och njuta av närheten till havet. Den finns i anknytning till en plats av rosenplanteringar. Visar en skylt härifrån imorgon.

Jag passade på att ta flera bilder under min 8 km och 750 meter långa cykeltur i dag. Jag börjar nu föra bok över mina kilometrar och hoppas kunna komma upp till 30 km i veckan. Det skulle betyda 570 km då augusti är slut. Köpte nya batterier till mätaren i dag. Att den nollades helt inspirerar mig. Men jag vill inte sätta målet för högt, då blir jag ju bara gladare om jag cykla mer än 57 mil på nämnda tid.

Följande rastplats ligger lite längre fram vid cykelvägen som går längs viken. Den här är helt ny, den byggdes i vintras.

Här kom en rejäl vindpust och plötsligt märkte jag att en liten påse chips som jag hade lagt i bakre cykelkorgen hade försvunnit. ”Jaha”, tänkte jag… ”inte meningen att jag ska äta chips då jag har cyklat – kanske någon annan blir glad som hittar en oöppnad påse längs vägen”.

Men då jag skulle cykla vidare fick jag syn på påsen som låg på gräsmattan precis där som jag hade svängt in till rastplatsen 😀

Som sagt – jag tog flera bilder men sparar dem till andra inlägg. Gör några förhandsinställda för nästa vecka, då jag vet att det åter är fullt upp med tidningsjobbet från måndag till onsdag.

Två utmaningar i en smäll

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Hos Orsakullan finns en trevlig utmaning där hon ger inledningen på en mening och så ska vi andra fylla i resten. Eller på något sätt ge meningen en fortsättning. Jag har inte tagit del av den på ett tag, men ska då och då åter försöka göra det.

Den 16 april är orden som gäller ”Jag föll pladask”…
Man kan ramla på näsan och det har jag väl gjort ett antal gånger. Sedan finns det några få män jag fallit pladask för. En av de första gångerna det hände var då jag träffade Marcus från Tyskland på en semesterresa i Rimini, Italien. Vad han gör i dag och var han håller hus är en gåta för mig.

Hos Elisamatilda handlar det om Konsumtion och där ska vi svara på fem frågor som vanligt.

Vad för ”onödigt” skulle du köpa om du hade obegränsade resurser?
– En svart Volvo av sportmodell, och så där på sidan om skulle jag också köpa en liten sommarstuga utan bekvämligheter. Jag skulle hela tiden betala till nån annan för allt jobb som måste göras för att stugan ska hållas i skick 🙂

Vad skulle du inte sälja i ditt hem ens för alla pengar i världen?
– Svår fråga. Äger ganska lite. Troligen en sekretär som jag har ärvt eller det intyg som finns inramat på väggen, som mormor fick av president Mannerheim efter att morfar stupat i kriget mot Ryssland.

Konsumerar du någonting mer än vad du tror andra gör?
– Ostar och framför allt vitmögelostar 😀

Vad är något du sällan lägger pengar på?
– Jag röker inte så det går INGA pengar till cigaretter. Lägger sällan pengar på smink numera.

Finns det något du köper till andra, men aldrig till dig själv?
– Rött vin. Om någon vän vill ha det, men köper aldrig rött till mig själv.

Liljendahl härjade i Liljendal

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Är jag vig nog att klänga i denna ställning, frågar sig chefredaktör Liljendahl på besök i Liljendal.
Vad händer om jag fastnar? Eller om ställningen brakar samman under min tyngd?
Det kan bli en notis i Nya Östis förstås. I värsta fall en anklagelse om vandalisering. Och ett besök på hälsovårdscentralen?
Bäst att bege sig till kyrkan istället. Men perspektivet blev ganska svindlande. Risk för att ramla igen! Denna gång bakåt. Men marken var mjuk av mossa.
Här fanns förr en bank. I dag körde polisbilen bara förbi. Inga rånare i sikte. Men polisen hade hört om en chefredaktör som klängde i skolans klätterställning som finns bakom den gamla banken. Hon passade förstås på då skolan var stäng på grund av corona.
Vad polisen inte visste var att chefredaktören gömde sig bakom granhäcken intill Bagarstugan. Slug som hon är.
Chefredaktören fick en liten, av nostalgi föranledd, tår i ögat. Över fyrtio år gamla minnen från danskvällar på Liljendalgården vällde fram. Här fick hon sin första kyss. Men hon tyckte på den tiden att det var ganska äckligt med tunga mot tunga.

Egentligen borde där ju stå LILJENDAHL-gården, tänkte hon. Vem har stulit bokstaven H?

Men sedan såg hon två nässelfjärilar och två sädesärlor och glömde planerna på att kontakta staden och kräva H-bokstaven tillbaka.

Vacker vägg, del 134

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Nu då solen lyser in i min bostad på kvällarna kan det se så här fint ut.
Det är nu då solen inte står som högst på himlen och inte heller blir bakom björkarna i dungen på andra sidan gatan.

Pappersstjärnan från julen hänger kvar. Det är lite halvfärdigt och rörigt här och där innan jag får krukor utbytta. Men det här är mitt ❤ hem!

Läste en vits i Året Runt nyss. Den har inget med det här inlägget annars att göra men tycker den var kul ändå 🙂

– Hur trivs du med din nya hörapparat?
– Utmärkt! Jag har redan ändrat mitt testamente fyra gånger.

😀 Glad onsdagskväll!