Sista söndagen i april. Här går det undan!
Här är det blandspråk som gäller.
Limu säger vi på finlandssvenska och menar lemonad, läskdryck.
Lounas = lunch. Lehtipihvi = lövbiff. Kastike = sås.
Kermainen lohikeitto = Gräddig laxsoppa.
2 täytettä = två fyllningar.
Fler skyltare hittas via BPs blogg.
Det händer ibland att jag vill testa något recept jag snubblat över i en tidning.
Den här gången handlade det om mini-omeletter. Vilket rentav bidrog till att jag investerade i en form… det ni! 😀
Jag samlar inte husmorspoäng, och jag vet inte ens varför jag vill säga att jag inte gör det 😀
Kanske det har med ”andras förväntningar” att göra. Någonting med att kvinnor ska kunna tillreda mat, vara virtuoser i köket? Som om vi inte hade annat att göra?
Nu ska jag först visa bilder på omeletterna, och i slutet av detta inlägg ska jag försöka förklara något jag börjat tänka allt mer på under åren jag varit singel.
Följande bild är kanske inte så där matbloggsmässigt sett någon fullträff. Men jag har ju alltid sagt att detta är en vardagsblogg. Inget tillrättalagt. Och jag tycker att ni läsare behöver få veta hur omeletten ser ut då man delat den isär 😀
Det som inte alls har med maten att göra, men som måste få sagt, blir en längre utläggning.
En frissa sade en gång till mig att jag är kvinnlig. Jag klär i halvlångt eller långt hår, lockar osv. Jag har runda former.
Hur gärna jag än hade varit tanig och platt kan jag inte bli det.
Men utan kvinnliga former hade jag inte sänt ut så många fel signaler under åren?
Jag kan klä mig i klänningar, blommiga tyger och annat som signalerar kvinnlighet. Men jag gör det inte medvetet för att behaga någon. Läppstift skippade jag för länge sedan. Att använda sådant känns tillgjort.
I mitt inre är jag mera rak på sak såsom män är. Jag gillar den burdusa humor som män tillåts odla.
Men många gånger har jag tvingats inse att den humorn faller platt då JAG som kvinna uttalar den. Då en man sade exakt samma sak vid samma tillfälle var det många som skrattade…
Troligen gör jag många i min omgivning förvirrade. Jag ser ut på ett sätt, men agerar på ett annat. Och vems fel är det?
Att skapa en relation med en person som är stark nog att inte väja för det faktum att jag är en offentlig person och en medelålders kvinna som bloggar öppet om sitt liv… det är inte lätt.
Men jag tänker inte sluta att vara den jag är. Jag godkänner inga halvmesyrer. Jag är stark nog i dag att veta vad jag är värd.
Det här betyder inte att jag är självisk person som inte kan se andra personers unika kvaliteter. Jag känner bara numera intuitivt när det är läge att satsa och när det är klokast att ge upp för att energi inte ska spillas i onödan.
Det kanske kallas magkänsla? 🙂
Doften där, all spirande grönska, och så den fuktiga värmen förstås.
När jag var barn bodde vi granne med Engströms trädgård. Att få gå in där och känna doften bland annat av solvarma tomater, det glömmer man inte i första taget 🙂
Besökte i dag med en vän Staffas trädgård i Pernå. Han skulle köpa örter till trädgården. Jag var ute efter en lite större ampelväxt för balkongen. Han fann örterna medan jag hittade balkongblomman i en annan affär. Man är ju liksom aningen tidigt ute. Vissa plantor har inte drivits upp än, andra är bara precis på gång 😀
Krävs ännu en hel del röjning på balkongen, men vem har bråttom. Den här tiden på året vill jag alltid att ett par blommor ska flytta in där. Sedan får jag se hur de klarar sig, sällan håller de hela sommaren, men då köper jag nya 🙂
… och det är ju liksom knappt så man insett att våren kommit. Dels har det med coronarestriktionerna att göra, dels också med det faktum att det stundvis varit rätt kallt och blåsigt.
Men jag är nöjd med mitt lilla liv. Jag har ett jobb och jag har tak över huvet, jag har en säng där jag sover tryggt och gott.
Jag tar en tag i taget – ja, det gör jag. Helt enkelt för att jag har accepterat läget. Redan 2014 tvingades jag göra det, acceptera att livet blev annorlunda då jag blev singel – och singel är jag fortfarande.
Men livet behöver inte bli sämre fastän man lever ensam. Det finns många fördelar. Jag kan göra som jag vill. Här finns ingen som ifrågasätter mina vanor. Jag har ett krävande jobb. Funderar ibland om det finns någon överhuvudtaget som skulle kunna förstå och acceptera min arbetsbild.
Jag vill gärna dela min lilla fritid med någon, men då jobbet ändå tar rätt stor plats i mitt liv är det inte så lätt att få ekvationen att gå ihop.
Hos Elisamatilda är dagens utmaning frågor kring kultur.
Vad för slags museum föredrar du att besöka?
– Jag är inte riktigt museitypen… men visst går jag på dem ändå. Fotografiska museet i Stockholm har jag inte hunnit med än. I Amsterdam ringlade kön lång till Anne Franks museum, så besök där blev inte heller av men hade intresserat. Konst och foto intresserar, viss historia, musik och sport. Allt är kultur på sitt sätt.
Vilken typ av film ser du helst på bio?
– Filmer som får mig att skratta och/eller gråta. Dokumentära skildringar, sådant som hänt på riktigt. Men även bra komedier som får en skratta så man nästan storknar.
Sedan har det knappast undgått nån att jag sett alla James Bond-rullar, flera gånger 🙂
När var du senast och såg på teater?
– Hmmm. För ett par år sedan på Lurens sommarteater här i Pernå, Lovisa. Ronja Rövardotter.
När besökte du senast ett bibliotek?
– Rätt nyligen, innan coronaviruset stängde bibban i Lovisa. Det var en utställning om Nepal där och jag skrev en artikel om den.
Var spenderar du helst en kulturell förmiddag?
– Svår fråga. Jag går sällan på utställningar på förmiddagar. Men kunde kanske se en film och äta brunsch med nån god vän?
Jag tycker att man inte ska skämta så mycket kring det här med corona, men håller man sig på en saklig nivå och talar man mest om sig själv ska väl humorn också få finnas med.
Två gånger klippte jag luggen med en kökssax. Kunde helt enkelt inte ha en frisyr där pannluggen hängde ner över ögonen. Men jag har inte gett mig på att färga eller bleka håret själv. Sker det fadäser där har frissan svårare att korrigera dem.
Efter att inte ha besökt en frissa sedan den 31 januari klarade jag inte längre av min ”frisyr”… Jag hade bokat tid till den 14 mars, men då blev min frissa sjuk och i samma veva kom alla coronarestriktioner. Så det dröjde nästan tre månader från ett riktigt frissabesök till följande. Och jag brukar gå var femte vecka 🙂
Hämtade cykeln från sportaffären och på hemvägen hittade jag ytterligare en nalle. Han satt inte i ett fönster.
Nalle nummer ett bongade jag i går.
Och från torget köpte jag årets första pelargoner. Inom kort ska jag städa balkongen. Jag har planerat ha lite tomater där också i år. Innan dess måste krukor med fjolårets mull ut.
Var hos osteopaten i dag. Cyklade dit men lämnade in cykeln till vårservice hos sportaffären som finns i samma byggnad som läkarstationen.
Osteopaten har hjälpt mig mycket. Dels fick han bort smärtan jag tidigare i vintras hade i benet och ljumsken, dels har han fått lite ordning på min ämnesomsättning. Han vet mycket sådant om mig som jag inte sagt högt till honom, men han är oerhört finkänslig och empatisk. Det kommer inga pekpinnar.
Promenerade hem och fick då ögonen på den här nallen i ett av församlingshemmets fönster.
Många placerar ju nu nallar i sina fönster så att familjer med barn ska kunna räkna nallar på sina promenader i stan.
Solen sken i går över mig på balkongen och även över Bond.
Vore det inte för alla flaskor med handsprit i affärerna och alla märken på golven som uppmanar oss hålla avstånd… då kunde man för en kort stund tro att coronaviruset inte fanns. Att det bara var en ond dröm.
Det har varit omkring +13 grader i dag och hittade man en plats där det inte blåste alls fick man garanterat uppleva plus 20 grader minst.
Men för många känns den kommande sommarsäsongen osäkert. Flera av de evenemang och utfärder som tidigare arrangerats kanske inte kan arrangeras i år.
I går var solnedgången jag kunde beundra från balkongen så här fin. Få se hurudan den är ikväll.
Jag är då och då med i olika utmaningar.
Har nu missat Veckans ord två veckor efter varandra hos Mrs Susanne.
Men tänker att jag inte får vara för sträng mot mig själv, jag deltar där jag hinner. Och nu deltar jag i Trees on Tuesdays hos Susan.
Det är knappast de orden som redaktionen på tidningen M tänkt på, men de bara ploppade fram på skärmen hos mig.
Jag köper inte ofta magasin eller veckotidningar. Helt enkelt för att jag inte hinner läsa dem. Min mamma prenumererar på Året Runt till mig, får den i julklapp. När jag läst dem får hon dem och hon löser så gott som alla korsord. Skärpt är hon på det sättet, fastän hon blir 86 i sommar.
Här har man tydligen lyckats i sin marknadsföring för att fånga mig 😀
Så ja… jag köpte denna tidning i dag.
Mogen kärlek. Ja, jag har inte gett upp hoppet om att finna den.
Bra att man även skriver om MÄN som kan gå ner i vikt, och inte fokuserar på kvinnors bantning. Men jag har aldrig uppmanat någon jag varit tillsammans med att gå ner i vikt och kommer inte att göra det heller.
Sexleksaker! Hahaa, den rubriken ser jag först nu, tro det eller ej, men den såg jag inte i affären.
Vårens XL-mode och Psykologens råd när världen är otrygg kändes som något jag ville läsa.
Och VÅRKÄNSLOR! Kanske dom infinner sig 😉
Jag vill inte göra reklam för ett visst klädmärke, men den här bilden gillar jag. Här finns mest mulliga människor. En enda i svart baddräkt och svart hatt är ganska smal, men alla andra… härligt! Och barnet äter en varmkorv med bröd!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 